Utan inbördes rangordning är här tio av dom viktigaste platserna i Sverige att besöka för både asatroende och historieintresserade. Den här listan kan komma att utökas och anser ni att någon plats bör vara med så maila gärna in till [email protected]
Jag har valt ut tio olika platser i Sverige som på något sätt är känt för sin kraft sin helighet.
Jag tänkte att det är väl lika bra att börja med den i mitt och i många andras tycke det stora Asatrons centrum i Sverige då som nu nämligen Gamla Uppsala.
Gamla Uppsala är en mytomspunnen plats där Sveakungarna har blotat till Asarnas ära och framför allt så är det stora 9-års Bloten kända samt Disablotet i februari månad.
Ett Gudahov till Gudarnas ära har stått på platsen sägs det men det är inget vi med säkerhet vet.
Men troligen har det stått något som liknar ett Gudahov eller ett Vi på platsen.
Senaste utgrävningen som var 2012 så hittades resterna av ett enormt långhus.
Hallbyggnaden som stått på platån är en av de största järnåldersbyggnader man känner till i Skandinavien. Hallbyggnaden har varit av långhustyp med avsmalnande kortsidor, 50-60 meter lång, 12 meter bred och haft en sammanlagd yta av cirka 500 kvadratmeter. Den har mycket stora likheter med den nyligen funna närmare 50 meter långa och 14 meter breda hallbyggnaden på Askahögen norr om Vadstena i Östergötland. Så stora långhus hittas bara på tidens rikaste gårdar (t.ex. i Lejre) där de verkar ha fungerat som offentliga festsalar där religiösa och politiska gästabud firades.
Fundamenten till en stenrad upptäcktes cirka 1 kilometer söder om kungshögarna 1996, men det var först under utgrävningarna 2011-2012 som man förstod stenradens omfattande utsträckning, genom nya fynd. Stenraden tycks ha omgärdat en stor del av fornlämningsområdet. Det finns olika teorier om stenraden: antingen kan den markera en monumental väg, eller så kan den markera en avgränsning av området, liknande en gles mur (ett så kallat viband). Strax söder om samtliga stenfundament har brandhärdar hittats, vilket tyder på att stenarna varit belysta. Märkligt nog nämner Adam av Bremen att “en flammande kedja” som ska ha omgärdat Gamla Uppsala, men för att reda ut om stenraden verkligen omsluter hela området behövs ytterligare utgrävningar.
De stenar som stått i fundamenten är försvunna, och finns heller inte utmarkerade på 1600-talets kartor. Fundamenten är dock kraftiga, och sammanpressningen av jorden under fundamenten visar på att mycket stora stenar (av typen rest sten) varit placerade i fundamenten. Genom fynd av en hästtand har stenfundamenten kunnat tidsbestämmas till tiden kring 600 e.Kr, i början av vendeltiden.
De tre största gravarna kallas Kungshögarna. De har tidigare tillskrivits gudarna Oden, Tor och Frej. Birger Nerman argumenterade för att de tillhörde tre Sveakungar som nämns i Ynglingatal – Adils, Aun och Egil. Nu kallas de Västhögen, Mitthögen och Östhögen efter sin geografiska placering. Västhögen ansågs vara Tors, mitthögen Frejs och östhögen Odens.
Högarna är 55–70 meter i diameter och 7–11 meter höga. De är anlagda på Uppsalaåsen, vilken grävts ut för att förstärka effekten av högresningen.
Två av högarna är utgrävda. Östhögen grävdes ut 1846 under ledning av riksantikvarien Bror Emil Hildebrand. Man fann ett kärnröse som täckte en brandgrav. Västhögen grävdes ut 1874 och här var brandgravresterna samlade i ett litet ämbar. Fastän svårt förbrända utmärker sig fynden som ovanligt exklusiva för sin tid, äldre vendeltiden, mellan år 550 och år 625. Särskilt märks fragment av en vendelhjälm med parallell i det brittiska Sutton Hoo-fyndet och en liten guldfiligranmask som en gång troligen suttit på en guldhalskrage.
Två spikraka rader med omkring åtta meter höga tallstolpar som placerats ut med sex meters mellanrum prydde en gång Nordens viktigaste forntida plats; stormannasätet och kultplatsen Gamla Uppsala med sina tre mäktiga kungshögarna. (egentligen fem kungshögar där ena högen förstördes för att bygga kyrkan och den femte helt enkelt har plöjts bort)
Teorierna om vad det mystiska stolpmonumentet egentligen fyllt för funktion är många, kanske rör det sig om en kilometerlång processionsväg i åkerlandskapet, eller så är det en del av en gigantisk inhägnad som visade att Gamla Uppsala var en helig plats, och där tingsfrid skulle råda. Monumentet kan också ha varit ett led i att stärka uppsalahärskarnas legitimitet, och fungerat som ett “skrytbygge” på omgivningen, menar arkeologerna, och så tycks man också ha offrat djur som hästar, hundar och grisar vid pålarna, som ett led i den hedniska kulten, eller som ett sätt att fira resandet av trämonumentet.
Denna spikraka över 1,5 kilometer långa trämonument har arkeologerna alltså hittat 146 hål och i Asatron har vi 147 makter.
Skriva om Gamla Uppsala skulle ta riktigt mycket plats här och det bästa är att rekommendera nyfikna att kolla på nätet det finns hur mycket som helst.
Det kommer även ut en bok, sen våren 2018 som heter “Gamla Uppsala människor och makt i högarnas skugga” av Kristina Ekero Eriksson.
Peter Kåhl Riksblotsansvarig Nordiska Asa-samfundet.
