Efter 8 år – Påvestenen är äntligen borta!

Efter alla dessa år av kamp, engagemang och hårt arbete har vi äntligen nått vårt mål – Påvestenen i Gamla Uppsala är borttagen! Det är en historisk seger för oss asatroende och för alla som värnar om vårt kulturarv.

Vi vill rikta vårt djupaste och varmaste tack till alla er som stöttat oss i denna långa resa. Ett särskilt stort tack till de 1 876 personer som skrev under vår namninsamling för att få bort påvestenen från Kungshögarna. Er röst har varit avgörande, och vi har tillsammans visat att uthållighet och gemenskap ger resultat.

Efter åtta år är nu namninsamlingen avslutad och stängd – för vi har lyckats! Påvestenen står inte längre kvar, och Gamla Uppsala kan återigen andas fritt som en plats för vårt arv och vår tro.

Denna seger tillhör oss alla.
Hell Asatro!
Hell NAS!

NAMNINSAMLINGEN ÄR AVSLUTAD

Läs gärna: Påvestenen i Gamla Uppsala är nu borttagen – Nordiska Asa-Samfundet välkomnar beskedet efter lång och flerårig kamp

Nordiska Asa-samfundet
2025-04-04

Kampen om vår rätt fortsätter.

(Uppdaterad 3 April 2018)
Många har frågat vad som har hänt ang den så kallade påvestenen. Då det inte är en sten som har tillstånd att vara på platsen kallas den hädanefter enbart för stenen.
Att kristna kyrkor har haft ett intresse av att utplåna vår fornnordiska tro och kultur är inga nyheter. Det som däremot är en nyhet är att det fortsätter även idag i den moderna tiden trots kyrkornas försäkran om reformering och tolerans.
1989 Utan tillstånd från myndigheter placerades därför denna fyrkantiga sten på fornminnesområdet vid gamla Uppsala. En plats som mycket väl kan benämnas som Asatrons epicenter.
Som också framgår av dokumenten så nämns enbart stenen i minnesanteckningarna som ett önskemål. Vilket ogillades av Riksantikvarieämbetet och Kulturminnesvårdarna som rekomenderar en plats utanför fornminnesområdet.
Uppenbart ogillade katolikerna detta och utan att den sedan nämns i tillståndet för mässan lämnades den kvar på fornminnesområdet. Det står även i tillståndet att platsen ska städas. Vilket man alltså ignorerade genom att lämna en stor sten kvar.
Ingenstans i varken ansökan eller tillstånd finns alltså denna sten. Utan den dumpades på platsen och där ligger den än i dag.

Då vi anser denna sten vara ett uppenbart brott mot kulturminne- och fornminneslagar så polisamälde vi i Nordiska Asa-samfundet biskopsämbetet 2018-02-09. Vår intention är att få bort stenen från platsen då den är ett pågående övergrepp från kyrkan för att visa sin seger över Asatro. I dagens samhälle där religionsfrihet får större och större utrymme anser vi att den ska gälla oss med och marken där stenen ligger tillhör folket. Inte katolska kyrkan.
Dock föga förvånande så lades detta ned av en polis 2018-02-22 med motiveringen att brottet är preskriberat. Trots att stenen ännu ligger på samma plats (nästan, den har roterats ).
Vi överklagade detta till åklagare som valde att inte ändra polisens beslut 2018-03-15.
Så faktum är att stenen på plats inte längre anses bryta mot lagen. Vilket antyder att den har gjort det när den lades dit. Att påstå att det då är preskriberat är självklart fel eftersom den är kvar där nu med. Så är det ett pågående brott.
Däremot framkommer det helt klart att stenen inte har någon rätt att vara på platsen alls så det verkar då inte heller finnas någon ”ägare” till nämnda sten.
Skulle den alltså försvinna eller förstöras så bör det inte föreligga en brottslig handling. En sten kan inte föra någon talan och något tillstånd för den existerar som sagt inte. Vid vilken storlek man har rätt att plocka upp och kasta en sten bör det inte heller finnas något specificerat i lagtexter.
Vi uppmuntrar självklart inga olagliga gärningar men att städa ett område från skräp, grenar och stenar bör enbart vara en samhällsgärning. Vilket vi uppmuntrar. Ett av våra motton är att alltid lämna en plats i bättre skick än när vi kom dit. Skräp bör då kastas utanför området eller på anvisad plats.

Nordiska Asa-samfundet
2018-04-03

Upprop mot påvestenen
(namninsamling längst ned)

9 Juni 1989 skändade Svenska Kyrkan och Påven Johannes Paulus II ett av Sveriges viktigaste Kulturminnen, och vanhelgade och vandaliserade en plats som är viktig inte bara för Asatroende, historiskt intresserade och alla invånare i Sverige, utan också för Asatroende och vanliga människor över hela Jorden.

Man bröt på ett mycket grovt och flagrant sätt emot den svenska Fornminneslagstiftningen, som varit gällande ända sedan Gustav II Adolfs tid. Året före Katolikerna trängde sig på vid Gamla Uppsala, och började vandalisera en plats som aldrig varit deras ens på medeltiden – för även Uppsala Högar var i stort sett orörda då, och är fortfarande ett Kulturminne i Världsklass, som borde UNESCO-skyddas; införde man den nya Kulturmiljölagen (1988:950)

I lagtexten står klart och tydligt skrivet, att man inte får ändra eller rubba en fornlämning, och uppföra byggnader, anläggningar eller något annat på den utan Länsstyrelsens tillstånd ( §6,10 och 12 Kulturmiljölagen) Den som gör så kan bli föremål för böter eller sex månaders fängelse (§22)

Påvestenen står på statlig mark, inte mark som ägs av Svenska Kyrkan, och varken Riksantikvarieämbetet (som förvaltade området innan 2014) eller Statens Fastighetsverk eller Länsstyrelsen i Upplands Län känner till, att det någonsin utfärdats något tillstånd för den olagliga byggnationen. Nordiska Asa Samfundet har skrivit till alla tre av dessa statliga myndigheter, men inte fått något svar på vem som utfärdat tillståndet, när det utfärdades, och var det i så fall förvaras. Inte heller Katolska Kyrkan har lyckats uppvisa något tillstånd för skändandet av ett av Sveriges viktigaste fornminnen, trots att de bryter emot lagen. Och enligt Svensk Lag är det allas ansvar, att Sveriges kulturmiljö och våra allra viktigaste fornminnen bevaras i orört skick.

Det framgår klart av ”portalparagrafen” eller §1 i Kulturmiljölagen, och även i Lag 2013:548. Vad Svenska Kyrkan och Katolikerna har gjort, är alltså brottsligt, och bör bestraffas. Påvestenen står på Statlig mark, och inom ett Skyddat område. Inga katoliker eller kyrkor äger marken. Inte ens om den stod på Svenska Kyrkans mark skulle detta göra någon skillnad, även om det kanske gjorde den brottsliga handlingen mindre allvarlig.

På senare tid har Påvestenens inskription tagits bort, och stenen är nu så skadad, att den inte fyller någon som helst funktion på platsen, utom att vara ett störande, modernt inslag i landskapet.

Nordiska Asa Samfundet vill på detta sätt starta en namninsamling för att få stenen flyttad och avlägsnad, en gång för alla. Uppsala Högar är ingen bra plats för kristna eller katolska gudstjänster. Det finns en katolsk kyrka inne i centrala Uppsala redan, och där finns alla lokaler katolikerna behöver, inklusive en inomhusgård. Svenska Kyrkan innehar sen gammalt Gamla Uppsala Kyrka och marken runt den – så varför kan de inte respektera fornminnet och statens markinnehav?

De kristna i Sverige måste kunna lära sig värdesätta vårt hedniska kulturarv, och våra allra viktigaste kulturminnen av världsklass, utan att bryta emot lagarna i vårt land. Vi är trötta på hur de hela tiden diskriminerar oss, förföljer oss, skäller oss för rasister och i övrigt förstör och tar över de sista orörda platser, där vi Asatroende kan få utöva vår tro och vår religion utan inskränkningar, vilket borde vara en mänsklig rättighet, i alla fall så länge vi också följer lagen – vilket de kristna aldrig gjort och fortfarande inte gör.

Vi accepterar inte, att främmande religioner som inte utövats i Sverige på minst 400 år får förstöra eller tvångsmässigt sätta sin prägel på ett av vårt lands viktigaste och finaste kultplatser, en plats som borde tillhöra oss hedningar och Asatroende från hela världen. Vi reser inte runstenar i Peterskyrkan, till exempel, och inte heller muslimer eller judar vanhelgar och förstör Uppsala Högar med att bygga moskéer eller altaren just där. När nu Påvestenen inte används av de kristna, och dessutom är olaglig, är det naturligt att kräva, att den ska bort – en gång för alla