Den 15 mars höll Vergelmer Disablot ute på isen i Luleåtrakten. Vädret var vackert till en början, och vi hade glädjen att välkomna ett nytt ansikte som ville lära sig mer om vårt samfund. Men när blotet skulle börja drog ett oväder in, och blötsnö piskade våra kinder.
Trots snöstormen kämpade blotförrättaren Nils B och assistenten Ragnhild N för att genomföra ceremonin så värdigt som möjligt. När stormen var som värst och pappret blev genomblött, läste Ragnhild N ändå tappert upp följande ord:
”Nu när den hårda kalla vinter är över och snön har smällts bort, så bär hon vår kärleksgudinnan Freja sin vita vårkjol och tar på sin varckraste guldsmycket Brisingamen, den varma solen lyser starkt på Midgård, växterna kommer till liv igen, blommorna blomstras upp, fåglorna sjunger sin vårsång. Björnar vaknar efter en lång, lång sömn, ekorrarna leker uppe på träden och den varma kärleken väcker till liv igen i Midgård”
När blotet var avslutat tackade vi alla som deltog och såg fram emot nästa blot – på fast mark. Detta var årets sista blot ute på isen.
Hell Vergelmer!
Hell NAS!
Och hell Freja!
