Gudar

Våra gudar är främst uppdelade i två stycken släkten: Asar och Vaner – och till viss del jättar och alver. Olika gudar besitter olika egenskaper och har olika personligheter. Man blotar till olika gudar för olika tillfällen. Många gudar har fler än ett namn. Inom asatron finns över hundra namngivna gudamakter, här är ett urval.

BALDER

Balder, som betyder ”den lysande”, beskrivs som bäst av alla asar. Han är vacker, godhjärtad och vis. Balder är så ljus så att det lyser om honom, så man skulle kunna kalla honom ljusets gud. Han är världens fredsstiftare och en mild domare. Om han ger någon ett hårt straff så vet man att denne har gjort något mycket illasinnat.

Han är son till Oden och Frigg, far till Forsete och make till Nanna.

Balders boning heter Bredablick, som betyder ”den vida omkring glänsande”, och beskrivs som den finaste platsen som finns.

Asarna sa att så länge de har Balder så kan inget ont hända dem. De blev då förstås mycket rädda då han började få mardrömmar om sin egen död. Oden sadlade sin häst, Sleipner, och red ned till Hel – de dödas rike. Väl där erkände en völva för honom att de hade färdigställt en kammare för Balder. Då Frigg fick veta detta så fick hon allt i världen att svära en ed att de inte skulle skada Balder. Den enda som inte svor eden var en mistel som låg väster om Valhall, då Frigg tyckte den var för ung för att avkrävas ed. Balder var således, näst intill, osårbar. Asarna roade sig med att kasta sten och spjut och skjuta pilar på Balder – inget kunde ju ändå skada honom.

Alla asar och väsen älskade Balder – utom den avundsjuke Loke. Då han fick veta att en liten mistel inte hade svurit Friggs ed så gick han genast och plockade den och skapade en pil av den. Han gav pilen och en pilbåge till den intet ont anade Höder – Balders blinde bror. Då Höder var blind kunde han själv inte sikta pilen mot Balder, så Loke hjälpte honom med att rikta bågen. Mistelpilen ven genom luften och dödade Balder och det blev sorg i hela Asgård.

Balder fick en storslagen begravning och skulle bålbrännas i sitt mäktiga skepp Ringhorne. Då han lades på bålet brast Nannas hjärta och hon dag. Hon lades på bålet intill sin make så att de skulle brännas ihop. Oden lade sin magiska guldring Draupner på bålet. Han böjde sig även över Balder och viskade någonting i hans öra. Vad Oden viskade är evigt en gåta. Då det var dags att knuffa ut skeppet till havs så mäktade inte ens Tor med att rubba det. Så asarna fick skicka efter jättinnan Hyrrokkin, som kom ridandes på en varg med en huggorm som töm, för att knuffa ut skeppet – vilket hon lyckades med. Tor vigde sedan skeppet med sin hammare och det började brinna.

Asarna gav dock inte upp Balders liv. Hermod, Balder bror och Odens son, sändes ned till de dödas rike för att vädja för Balder. Hel, härskarinnan över de dödas rike, sa att Balder skulle få återvända till Asgård om alla ting i världen, levande som döda, grät för honom. Den älskvärda Balder blev begråten av alla världens ting, utom en gammal jättinna vid namn Töck – som troligtvis var Loke som skiftat gestalt. Balder blev således dömd att stanna i de dödas rike.

Efter Ragnarök kommer Balder att återuppstå för att, tillsammans med sin bror Höder, leda asarna i den nya världen.

BRAGE

Brage, som betyder ”den förträfflige”, är vältalighetens och, likt Oden, skaldekonstens gud. Om man själv vill besitta dessa egenskaper så bör man blota till honom. Han beskrivs som ståtlig och med långt skägg. Brage sitter nära Odens högsäte i Valhall och dricker med asarna och einhärjarna – de stupade krigarna. Han välkomnar Valhalls gäster och ser till att alla känner sig som hemma.

Brage nedtecknar asarnas stordåd och skaldar lovord om dem så att de inte ska falla i glömska. Det är berusning som är källan till Brages skaldande. Han förknippas även med skålande.

Brage är gift med Idun och de har flera barn, deras namn är dock okända.

Han förekommer inte så mycket i gudaberättelserna. Loke har en gång sagt att Brage passar bättre som ”bänkprydare” än som krigare.

DAG

Dag är guden som personifierar dagen. Han är son till Natt och Delling, samt halvbror till gudinnan Sol. Vissa har tolkat honom som ljusalvernas stamfader. Dags häst heter Skinfaxe. Han far över himlen dagtid och, likt Natt, jagas av en väldig varg.

FORSETE

Forsete, vars namn betyder ”den som har försäte”, är Balders och Nannas son. Han är lagarnas och rättvisans gud och hjälper gudarna lösa deras svåra tvister. Forsete bor i den guld- och silverglänsande boningen Glitne.

FREJ

Frej, även känd som Frö, är Frejas bror och de båda är av vanasläkte. Han är son till Njord och far till Fjölner. Frej är en fruktbarhetsgud och har i forntid avbildats med en fallos. Han beskrivs som skön, kraftfull och barmhärtig.

Hans vapen är det magiska svärdet Skräpp som kan strida på egen hand. Hans skepp Skidbladner, som kan segla över både hav och land, går att vika ihop så att det får plats i en ficka. Skeppet har dessutom alltid medvind och rymmer alla asar. Frej äger hästen Blodighove, som varken räds rök eller eld, och galten Gyllenborste som har glänsande skinn och kan springa på land eller i himlen bättre än någon häst. Hans tjänare Bejla och Byggvir förknippas med skörd och ölbryggning. Frejs hem heter Alfheim som betyder ”alvernas rike”.

En gång, då Frej var vapenlös, dräpte han jätten Bele med enbart ett hjorthorn.

Då Frej fick syn på jättinnan Gerd blev han handlöst förälskad i henne. Han sände sin vän Skirner, som betyder ”den skinande”, till jättarnas rike för att fria åt honom. För att göra detta fick Skirner Frejs häst, Blodighove, i gåva. Han ville även ha med sig hans svärd, Skräpp, som beskydd under färden. Väl i jättarnas rike så fattade jättarna tycke för svärdet och sa att Gerd fick träffa Frej om de fick behålla det. Till slut så föll Gerd för Frej, men det kostade honom hans häst och hans svärd.

Frej, likt Freja, blotar man till på midsommar.

HERMOD

Hermod är Odens och Friggs modige son. Hans namn betyder ”krigsmod”. Han är den som välkomnar de förnämsta gästerna till Valhall.

Då Loke lurar den blinde Höder att döda Balder. Blir Hermod tillfrågad av Oden att rida Sleipner ner till dödsriket och kräva att återfå Balder till Asgård. Ett uppdrag som många andra asar inte vågat anamma.

HEIMDAL

Heimdal, eller Heimdall, även känd som ”den vite asen, är vakt vid Bifrost – regnbågsbron mellan Midgård och Asgård. Han vakar över hela världen med sin väldiga syn och hörsel. Hans hörsel är så skarp att han kan höra fårens ull växa och gräset gro och hans syn sträcker sig flera mil och han behöver mindre sömn än en fågel. Om kaosmakterna närmar sig Bifrost blåser han i Gjallarhornet för att ansamla resten av asarna. Han kallas även Gyllentand, eftersom han har tänder av guld. Hans boning heter Himinbjörg och hans häst heter Gulltopp. Heimdal är son till ”nio mödrar”, det är dock okänt vilka dessa nio mödrar är. Vissa har tolkat det som att Heimdal är född ur havet och de nio mödrarna är Ägirs och Rans nio döttrar – vågorna. Andra har tolkat det som att de nio mödrarna är de nio världarna. Enligt sägen var Ask och Emblas tidiga ättlingar primitiva och lågkulturella. Asarna sände då ner Heimdal till dem, förklädd till Rig – en liten pojke. En dag drev pojken i land i en båt och människorna tog in honom och fostrade honom som sin egen. Sedan växte pojken upp och lärde dem att tyda runor, tämja elden och hantverk med mera. Han avlade även fram de olika samhällsklasserna – jarlar, karlar och trälar.

LOKE

Loke förekommer i en mängd gudaberättelser. Han är egentligen av jättesläkte, men har mycket nära band till asarna. Han står framförallt nära Oden då de både har ingått fostbrödralag. Att han är en jätte i blodet gör att han har svårt att sköta sig och ställer ofta till det för sig själv och andra. Han förefaller vara avundsjuk och opålitlig.

Lokes fru heter Sigyn och deras gemensamma son heter Narfe. Han är barn till jättarna Laufey och Farbauti. Loke kan skifta både kön och gestalt. Han har även fött Odens häst Sleipner.

Tillsammans med jättinnan Angerboda har Loke tre fasansfulla barn – Midgårdsormen, Fenrisulven och Hel. Midgårdsormen är en orm som är så stor att den kan omsluta hela världen och bita sig själv i stjärten. Fenrisulven är en väldig varg vars käft sträcker sig från himlen till marken. Hel är en dyster varelse som regerar över dödsriket.

Vid ett tillfälle ingår Loke ett vad, med några dvärgsmeder, med sitt huvud som insats. Han förlorar vadet och dvärgarna vill då halshugga honom. Loke hävdar då att halsen faktiskt inte tillhör huvudet, som var på spel, och därför får de inte hugga av den. Dvärgarna syr då istället ihop Lokes mun – eftersom den tillhör huvudet.

Loke har ställt till med mycket bekymmer, men måttet blev rågat för asarna då han lurade den blinde Höder att dräpa sin broder Balder. Asarna straffade honom genom att fjättra honom med sin son Narfes tarmar – som förvandlats till järn. Han fjättrades i underjorden ovanpå tre vassa stenar. Ovanför honom satte de en giftorm som droppar gift i hans ögon. Lokes lojala fru Sigyn står dock och håller upp en skål som fångar upp dropparna innan de når Lokes ögon. Då och då måste hon dock tömma skålen och då når dropparna fram, Loke vrider sig då så kraftigt i smärtor att världen skälver.

MIMER

Mimer är en jätte som härstammar direkt från urjätten Ymer, precis som hans syster Bestla. Han kallas även Hoddmimer och har sju söner. Mimer vakade över den så kallade Mimers brunn, vishetens källa. som ligger vid en av Yggdrasils tre rötter. Vid den rot som leder till Jotunheim – jättarnas rike. Han vaktade inte bara källan, utan städade och plockade fallna löv ur den. Källan är magisk, den som dricker ur den får förmågan att se och höra allt som har hänt och allt som kommer att hända i världen. Mimer drack varje dag och är därför mycket vis. Oden offrade ett öga i brunnen och kan därför se och höra allt som händer.

Efter Vanakrigets slut bytte asarna och vanerna vise män med varandra som krigsbyten, asarna sände Mimer till vanerna. Efter ett tag började dock vanerna misstänka att asarna hade svikit dem vid bytet av männen, kanske för att Mimer egentligen är en jätte? Vanerna halshögg Mimer och sände hans avhuggna huvud tillbaks till asarna. Oden tog hand om huvudet och smorde in det med örter för att det inte skulle ruttna. Han brukade sedan sejd för att få liv i det avhuggna huvudet, således gick Mimers vishet inte förlorad. Mimers huvud förvaras i Valhall, där Oden talar och byter hemligheter med det.

MÅNE

Måne är guden som drar månens vagn över himlavalvet nattetid. Han jagas av vargen Hate. Med sig på sin färd har han de två barnen Hjuke och Bil. Han styr över månfaserna ny och nedan. Måne beskrivs, likt hans syster, som mycket vacker. Han är son till gudarna Mundilfare och Natt.

NJORD

Njord är havets och fiskets gud. Far till Frej och Freja. Hans namn betyder ”kraft” eller ”styrka”. Honom bör man åkalla då man vill ha god färd över havet eller god fiskelycka. Han är fiskarnas husgud.

Njord är av vanasläkte och uppvuxen i Vanheim. Förutom Frej och Freja har han åtta andra barn. Mor till dessa barn ska vara Njords egna syster, vars namn är okänt. Han är son till Natt och Nagelfare, samt halvbror till Frigg.

Njord bor i Noatun vid havet. Hans fru Skade, som är uppvuxen i fjällvärlden, avskyr att vara vid havet och höra fiskmåsarnas skrän. Njord, åt andra sidan, avskyr att vara i fjällen och höra ulvarna yla och därför bor de på skilda håll.

ODEN

Oden, den högste av alla asar, är en döds- och krigsgud – då han gav liv åt de första människorna, Ask och Embla, så skulle man även kunna kalla honom en livsgud. Han är mycket vis och kunnig i sejd – fornnordisk magi. Hos oss i Sverige är han mest känd som Oden, men han är känd under ungefär 200 olika namn – bland annat Allfader, Wotan med mera.
Vid sin sida har han två stycken korpar vid namn Hugin och Munin som betyder ”tanke” och ”minne”. Dessa sänder han ut för speja runt om i världen. Han har även två stycken vargar vid namn Gere och Freke som betyder ”den girige” och ”den glupske”. Hans magiska spjut, som alltid träffar sitt mål, heter Gungner och hans åttabente häst, som kan kan färdas över mark, i luft och över hav, heter Sleipner. I sin ägo har han även armringen Draupner som var nionde natt ”droppar” ut åtta likadana guldringar. Oden är gift med Frigg och är far till många barn – bland annat Tor, Balder, Höder, Vale, Vidar och Hermod. Hans bröder heter Ve och Vile.

Odens boning, som är den största i Asgård, heter Valhall som betyder ”de stupade krigarnas hall”. Hit kommer de tappraste männen och kvinnorna efter jordelivet.

Han kan se och höra allt som händer i världen, efter att han kastat sitt ena öga ned i Mimers brunn – visheten källa.

Oden är runornas skapare. Vid ett tillfälle så offrade han sig själv, åt sig själv, genom att spetsa sig med sitt spjut och hänga sig i ett träd. Då han hade hängt i trädet i nio dagar och nätter, utan mat och vatten och piskad av vinden, så uppenbarade sig runorna, futharken, för honom. Oden delade sedan med sig av runornas visdom till människorna.

Han gav även människorna gåvan av skaldekonst, då han spillde lite av, det så kallade, skaldemjödet över Midgård.

TOR

Tor, vars namn betyder ”dunder”, är människornas beskyddare. Om Oden är jarlarnas husgud så är Tor de vanliga böndernas husgud. Tor härskar över åskan, regnet och grödorna. Det är honom man ska blota till om man vill få en god skörd. Han är stor och stark med rött skägg och har ett hett temperament. Åska och blixtar skapas då han fördas runt bland molnen och slåss mot jättar. Tor skapar ordning ur kaos.
Han är Odens äldsta son. Tor bor tillsammans med sin fru Siv i hallen
Bilskirne i Trudvang – som är en del av Asgård. Tillsammans har de sonen Mode och dottern Trud. Med jättinnan Järnsaxa har Tor sonen Magne. Tors mor är en jättinna som heter Jord.

Hans vapen är den magiska hammaren Mjölner som betyder ”krossaren”. Efter att han kastat den mot sina fiender kommer den alltid åter till honom. Mjölner är smidd av dvärgarna Sindre och Brokk och Tor fick den i sin ägo efter att Loke lurat de båda dvärgarna. Hammaren är så kraftfull att Tor måste ha en järnhandske, vid namn Járngreipr, för att använda den. En gång blev Mjölner stulen av jätten Trym och Tor var tvungen att klä ut sig till Freja för att lömskt få tillbaka den. Runt sin midja bär Tor bältet Meginjord som gör honom ännu starkare.

Hans vagn dras av bockarna Tanngnjost och Tanngrisner som betyder ”tandgnisslaren” och ”tandglese”. Bockarna kan slaktas och ätas varje kväll, då de återuppstår dagen efter – dock så får inga ben brytas.

Trots att Tor är så stark så förlorar han vid ett tillfälle en kamp mot en gammal gumma, det visar sig dock i efterhand att gumman egentligen var ålderdomen själv – och inte ens Tor kan besegra ålderdomen.

Midgårdsormen är Tors ärkefiende, de båda möts vid antal tillfällen. Den sista gången de möts är i slaget vid Ragnarök.

TYR

Den modige Tyr är en krigsgud – likt Oden. Det är honom man ska blota till om man vill vinna i kamp eller hitta mod. 
Då Fenrisulven vuxit sig så stor att den till och med skrämde asarna, och de inte längre ville ha den i Asgård, så var det bara Tyr som var modig nog att fjättra den. Han band den väldiga vargen med den magiska kedjan Gleipner som är gjord av kvinnors skägg, fiskens andedräkt, bergets rötter, björnens senor, kattens buller och fågelns spott. Fenrisulven bet av Tyrs ena hand som hämnd och därför kallas han ”den enhandade guden”.

ULL

Ull, vars namn betyder ”glans” eller ”härlighet”, är jaktens, edens och tvekampens gud. Han färdas på skidor eller snöskor och bär en sköld och en pilbåge. Ull har stora likheter med Skade. Han är Tors styvson och Siws son, hans far är okänd. Ull beskrivs som en vacker och reslig man i gudasagorna. Hans boning heter Ydalir, även kallad Ydalarna, som betyder ”idegransdalarna”.

Ull är sparsamt omnämnd i eddorna, men många svenska och norska ortsnamn bär hans namn vilket tyder på att kulten kring honom varit omfattande. Sannolikt tillhör han ett äldre skilt av de hedniska gudarna.

ÄGIR

Ägir är en havsgud, och möjligtvis även rusdryckens gud. Hans namn betyder ”hav”. Han är av jättesläkte. Hans far är jätten Fornjot och hans bröder är Låge – elden, och Kåre – vinden. Ägir bor i ett guldskimrande palats i havet. Han är förknippad med skatter som sjukt till havets botten vid skeppsbrott, och även ölgillen. Ägir har en ölbryggarkittel vid namn Sjökokaren som är hela en mil djup, den ägdes ursprungligen av jätten Hymer. Havsskummet är hans öl som han låter mala i sin kvarn.

Ägir är gift med Ran, som tar han om de som dött genom drunkning, och tillsammans har de nio döttrar. Varje dotter är uppkallad efter en typ av vattenvåg.

Varje år bjuder Ägir asarna på ölgille. Vid ett tillfälle dyker Loke upp, trots att han inte är bjuden. Han slår ihjäl Ägirs tjänare Fimmafäng och hotar hans kock Elder. Sedan kliver han in i salen och kräver mat och sittplats vid bordet, för att sedan förolämpa han alla i salen. Till slut höjer Tor sin hammare och Loke lämnar gillet, mumlandes på en förbannelse att Ägirs undervattenssal skall brinna ned.


Varför vi väljer att inte ta upp allt och alla i denna text är naturligtvis först och främst för att vi har Henriks häfte att läsa, och att det skulle bli en alldeles för lång text för att orka sitta och läsa igenom på datorn. Dessa nämnda är också av olika familjer, Asar, jättar osv. detta kan man fördjupa sig i när man läser häftet. Många kommer säkert att finna nya makter som de inte läst om tidigare, nya gudar som är värda att blotas till. Inom parentes står det om gdens i fråga nämns under flera namn.


Kontaktinformation eller om du vill engagera dig
E-post: [email protected]
Tel: 08-519 70 720