Utesittning (fornnordiska: útiseta) var en andlig praktik i den fornnordiska traditionen där en person satte sig ensam i naturen, ofta på en kraftplats som en gravhög, bergstopp eller vid en källa, för att söka visioner, insikter eller kontakt med gudar, väsen och förfäder. Det användes för att spå framtiden, förstå sitt örlög (öde) och få budskap från de döda. Denna sed var såpass etablerad att den förbjöds i isländska lagar under kristendomens inflytande, vilket antyder dess tidigare betydelse.
I den fornnordiska traditionen
Källor som Grágás, Fostbrödrasagan, Erik Rödes Saga och Haraldskvädet beskriver utesittning som en metod för att uppnå klarsyn och kommunicera med det övernaturliga. I Fostbrödrasagan sitter två män ute en hel natt för att förstå sitt örlög (öde), och i Haraldskvädet beskrivs en person som genom sejdens ord når djupare insikter. Erik Rödes saga berättar om völvan Þorbjörg lítilvölva, som genom ritualer och sång uppnår visioner, vilket har likheter med utesittning.
Syftet med utesittning varierade – det kunde handla om spådom, kontakt med gudar, gudinnor, olika väsen och förfäder, magiska visioner genom sejd eller självrannsakan. Praktiken skedde ofta nattetid, på särskilda platser som ansågs heliga, och kunde involvera fasta, tystnad eller rituella handlingar för att öppna sinnet.
Idag har utesittning återuppväckts inom asatro och hedniska traditioner, där den används för meditation, kontakt med naturen och andliga upplevelser. Platser som gravhögar, skogar och heliga källor anses fortfarande kraftfulla, och vissa kombinerar utesittning med sång, såsom de fornnordiska varðlokur, för att förstärka kontakten med det övernaturliga. Praktiken kan vara en väg till djupare förståelse för både sig själv och de uråldriga makterna.
Om utesittning enligt historiska källor och belägg.
Flera fornnordiska källor nämner utesittning, antingen direkt eller i sammanhang som antyder dess funktion och betydelse. Utesittning, som ofta förknippas med rituella handlingar eller ceremonier, ses som en viktig del av nordbornas religiösa och sociala praktiker. Fenomenet kan tolkas som en form av andlig isolering eller ett sätt att förbereda sig för kommunikationen med gudar eller olika väsen.
Flera fornnordiska källor nämner utesittning, såsom Grágás, Fostbrödrasagan, Haraldskvädet och Erik Rödes Saga, där det ofta kopplas till sejd och klarsyn. Ett annat exempel på utesittning i källorna finns i Völsungasagan, där det beskrivs hur huvudpersonen Sigurd måste genomgå en form av rituell isolering för att få den visdom han söker. Detta kan ses som en parallell till utesittning som en form av förberedelse inför ett större andligt uppvaknande eller för att få tillgång till djupare insikter.
I Havamal, förekommer flera texter som handlar om behovet av att vara ensam eller isolerad för att få kontakt med det gudomliga. En annan källa är Poetiska Eddan, där det berättas om gudar och hjältar som ofta söker ensamhet eller isolering för att genomgå prövningar, få visioner eller för att stärka sin andliga kraft. Utesittning kan ses som en del av dessa rituella processer där individen avskärmar sig från omvärlden för att få insikter eller nå ett högre medvetandetillstånd.
Här är ett urval på de källor som finns där utesittning förekommer på ett eller annat sätt.
1. Grågåsen (Grágás, Konungsbók) – Lagförbud mot utesittning
Den isländska lagtexten Grágás från 1200-talet förbjuder uttryckligen utesittning och kopplar det till trolldom:
Fornnordisk version
”Ef maðr sitr úti at vekja tröll upp eðr at fremja heiðni, þá er hann útlagr.”
Svensk översättning:
”Om en man sitter ute för att väcka troll eller bedriva hedniska seder, då är han fredlös.”
Detta visar att utesittning var en välkänd sed, men att den under kristendomen ansågs farlig och förbjuden.
2. Fostbrödrasagan (Fóstbræðra saga) – Utesittning för att förstå sitt örlög (öde)
I Fostbrödrasagan finns en direkt referens till utesittning som en metod för att få insikt om sitt örlög (öde):
Fornnordisk version:
”Þeir sátu úti um nóttina og vildi vita sitt ørlǫg.“
Svensk översättning:
”De satt ute under natten och ville få veta sitt öde.”
Detta tyder på att människor trodde att utesittning kunde ge en djupare förståelse för livets gång och framtida händelser.
3. Haraldskvädet (Haraldskvæði) – Utesittning i samband med sejd
I Haraldskvädet (även kallad Hrafnsmál), en dikt tillskriven skalden Þorbjörn Hornklofi (900-talet), beskrivs hur en person sitter ute i ensamhet och tänker på sejdens ord:
Fornnordisk Version:
Sat ek úti allar nætr, hugða ek at seiðmálum.“
Svensk Översättning:
”Jag satt ute alla nätter och tänkte på seidens ord.”
Detta visar en koppling mellan utesittning och sejd, vilket tyder på att det kunde vara en metod för att nå förändrade medvetandetillstånd och kontakt med det övernaturliga.
4. Erik Rödes saga (Eiríks saga rauða) – Sejd och visioner
I Erik Rödes Saga beskrivs völvan Þorbjörg lítilvölva och hennes förmåga att få visioner genom ritualer. Även om ordet útiseta inte används, påminner hennes tillvägagångssätt om utesittning:
Fornnordisk version:
”En um kveldit var henni veittur góður fagnaðr, sem siðr var til við slíka konur. Var henni búinn hásæti, og varð hún þar um nóttina. En um morguninn, er dagr var, var henni fenginn sá útbúnaður, er hon þurfti at hafa til at fremja seiðinn. Hon bað ok konur þær, er kunnu fræði það, er til seiðsins þarf, ok Vigdísi húsfreyju, at syngja varðlokur. En er þær höfðu sungit um hríð, gekk Þorbjörg til hennar og sagði, at henni sýndist margar sýnir, þær er hon vildi segja frá.“
Svensk översättning:
”Om kvällen gavs hon ett gott mottagande, såsom seden var gentemot sådana kvinnor. Ett högsäte var ordnat åt henne, och där blev hon kvar över natten. På morgonen, när dagen grydde, gavs hon de ting hon behövde för att utföra seid. Hon bad också de kvinnor som kunde den kunskap som krävdes för sejd, samt husfrun Vigdís, att sjunga de magiska sångerna (varðlokur). Och när de hade sjungit en stund, gick Þorbjörg till henne och sade att hon sett många syner, vilka hon nu ville berätta om.”
Detta stödjer idén att utesittning var en metod för att få insikter genom trance eller meditation. Þorbjörg utförde sin sejd under kontrollerade former, men hennes metod liknar utesittning genom att hon tillbringade natten i stillhet innan hon delgav sina visioner.
5. Völsungasagan (Völsunga Saga) – Visdom och hjälteskap
I Völsungasagan genomgår Sigurd en form av rituell isolering, handlar om hans resa för att bli en hjälte och att vinna visdom. Han söker sig till den visdom och kunskap som finns i världen, och en del av den processen innebär att han måste vara ensam och isolerad. Tyvärr finns det ingen specifik beskrivning av utesittning i denna saga i strikt mening, men hans ensamhet och förberedelser för prövningar liknar den rituella isoleringen.
Fornnordisk version:
”Sigurðr fór á fjallið, ok þar sat hann þrjá daga ok þrjár nætur, ok var hann þar aleinn, þar til at hann sá eldingar brenna í fjöllunum. Þá féll hann í þennan stað ok kom á rúst ok þar tók hann til vápna.”
Svensk översättning:
”Sigurd gick upp på berget och satt där i tre dagar och tre nätter, och var där ensam, tills han såg blixtarna blixtra i bergen. Då föll han i denna plats och kom till en ruinstad, där han tog upp vapen.”
Den här passagen kan tolkas som ett exempel på Sigurds ensamma reflektioner och prövningar innan han får visioner och styrka för att fortsätta sin resa som hjälte. Hans tid av ensamhet och isolering återspeglar ofta en form av initiationsprocess, där han får tillgång till ny kunskap och förmåga.
Syfte och praktik
Utesittning hade flera olika användningsområden, beroende på utövarens behov och intentioner.
1. Spådom och örlögkunskap (ödeskunskap)
Som Fostbrödrasagan antyder var ett av de främsta syftena med utesittning att få kunskap om sitt örlög (öde). Detta kan ha varit kopplat till föreställningen att nornorna väver människans livstråd, och att vissa kunde få en glimt av denna väv genom visioner.
2. Kontakt med väsen och förfäder
Det finns flera exempel i sagorna på att människor sökte kontakt med förfäder genom att sätta sig vid gravhögar. Förutom diser och fylgior, som är skyddande väsen, kunde även andra väsen, såsom landvättar och naturväsen, uppenbara sig för dem som sökte insikt genom utesittning.
3. Sejd och magiska visioner
Kopplingen mellan utesittning och sejd är stark, särskilt i Haraldskvädet. Precis som völvor kunde sitta upphöjda på en sejdplattform (stol eller en pall t.ex.) för att uppnå klarsyn, kan utesittning ha varit en metod för vanliga människor att få visioner utan att vara tränade i sejdens mer avancerade tekniker.
4. Självrannsakan och visdom
Förutom övernaturliga aspekter kan utesittning också ha varit en metod för självrannsakan, liknande meditation. Genom att sitta ensam i tystnad kunde en person nå djupare insikter om sig själv och sin plats i världen.
Hur kan en utesittning gått till?
Även om detaljerna kring själva utförandet inte finns bevarade i källorna, kan vi utifrån sammanhang och senare traditioner göra vissa antaganden:
- Platsen – Utesittning skedde ofta på platser med stark andlig laddning, såsom gravhögar, bergstoppar, skogar eller vid heliga källor.
- Tidpunkten – Det verkar ha varit vanligt att utföra utesittning nattetid, då världen ansågs mer öppen för andliga influenser.
- Metoden – Personen kunde sitta i tystnad, eventuellt fasta eller utföra enklare rituella handlingar för att öppna sitt sinne.
- Syftet – Beroende på intentionen kunde upplevelsen variera från en stillsam meditation till en intensiv tranceupplevelse.
Sammanfattning:
Utesittning (útiseta) var en fornnordisk praxis där en person satte sig ensam i naturen, oftast nattetid, för att få visioner, kontakt med andevärlden eller insikter om sitt örlög (öde). Det förknippades både med spådom, sejd och kontakt med förfäder, men förbjöds senare i kristna lagar. Källorna antyder att det var en etablerad andlig praktik i det förkristna Norden. Seden förbjöds under kristendomen men har idag återuppväckts av asatroende. Många utövare använder det för meditation, kontakt med naturen eller som en del av spirituella ritualer. Precis som förr anses platser med historisk eller mytologisk betydelse vara särskilt kraftfulla för utesittning.
Hur man idag kan göra en utesittning.
Utesittning är en metod för att söka visioner, kontakt med makterna och insikt om sitt örlög (öde). Det är en praktik som kräver tålamod, närvaro och en djup koppling till platsen.
Det finns många sätt att utföra en utesittning idag – vissa följer de beskrivningar som finns i källorna, medan andra inspireras av modern andlighet och new age. Här är ett förslag på hur du kan gå tillväga som bygger på de det som återfinns i källorna.
1. Välj rätt plats
Platsen är central i utesittning. Fornnordiska källor antyder att kraftplatser var särskilt viktiga. Några platser att överväga:
- Gravhögar – För kontakt med förfäder och insikt om örlög (öde).
- Bergstoppar och klippor – För andlig klarsyn och sejd.
- Gamla offerplatser – För att närma sig gudar och förfäder/förmödrar.
- Heliga källor – För att få visioner och rening.
- Skogar och hedar – För att möta naturväsen och jordens väsen.
Välj en plats som känns rätt för ditt syfte och som du kan vara ostörd på.
2. Tidpunkt för utesittning
Flera källor pekar på att utesittning oftast skedde under natten:
- Vid midnatt – Då ansågs slöjan mellan världarna vara tunnast.
- Under fullmåne – För att förstärka visioner och kontakt med gudar, gudinnor eller väsen.
- Under vinterhalvåret – Vintern förknippades ofta med visdom och insikt.
- Under högtider och årspunkter – Vid de tre stora högtiderna Vinternätter, Midvinterblotet och Segerblotet. Vid årspunkter som t.ex. vid vinter- och sommarsolståndet kan också vara bra tillfällen.
Det viktiga är att välja en tid då du känner att platsen och du själv är i samklang.
3. Förberedelse och intention
Innan du sätter dig bör du ha en tydlig intention. Vad söker du? Exempel:
- Vill du få en vision om ditt örlög (öde)?
- Vad söker du kontakt med, makterna, förfäder/förmödrar eller andra väsen?
- Behöver du insikt i en viktig fråga?
Förberedelser kan också innefatta:
- Reningsritual – Att bada eller tvätta av sig i en källa eller skogsbäck.
- Gåva – Att ge en liten gåva till platsen, t.ex. mjöd, honung eller en runristad sten.
- Eld – Många som gör utesittningar tänder en eld, både för värme men också för koncentrationen.
- Meditation eller sejdliknande sång – Att sjunga varðlokur eller nynna en monoton melodi kan hjälpa till att öppna sinnet.
En varðlokur (plural varðlokur, singular varðlokur-ljóð) är en sejd-sång eller galder som användes för att kalla på gudar,gudinnor, olika väsen. Begreppet förekommer i Erik Rödes Saga, där völvan Þorbjörg lítilvölva ber om att få varðlokur sjungna för att hon ska kunna genomföra sin sejd och få visioner. Ordet varðlokur kan brytas ner i två delar: Varð betyder ”vakt”, ”skydd” eller försvar. Lokur kan betyda låsa upp eller besvärjelse. Tolkningar varierar, men det kan översättas som en ”låsång”, ”väktarsång” eller ”beskyddande sång”. Sången tros ha haft en upprepande, hypnotisk karaktär, liknande en magisk besvärjelse eller en transframkallande ramsa.
Hur en varðlokur kan ha låtit
Vi har inga nedskrivna fornnordiska varðlokur, men baserat på andra galdrar och magiska besvärjelser i sagorna kan de ha varit rytmiska, rimmade och ofta upprepande för att förstärka effekten.
Här är två förslag på varðlokur, inspirerade av fornnordiska versmått och allitteration. Dessa kan sjungas eller mässas långsamt, gärna i en monoton melodi, medan man fokuserar på sin intention.
En varðlokur för att kalla på andar och synska krafter.
I fornnordisk stil, med allitteration och upprepningar för att skapa rytm. Denna varðlokur fungerar som en kallelse till synska krafter och makter. Upprepningen skapar en hypnotisk effekt och driver fram en förändrad medvetandestämning.
Jag vet, jag vet, väsen vakna!
Ser en syn, sover ej.
Gå i mörker, gå till sinnet,
Visa mig, visa mig!
En varðlokur för skydd under utesittning.
För att hålla oönskade väsen borta och stärka sin egen kraft.
Denna varðlokur skapar en skyddande sfär runt den som sjunger. Orden är konstruerade för att inge styrka och skapa ett band till jorden och ens inre kraft.
Stå stark, stålsätt minnet!
Rötter res, rör mitt sinne!
Inget farligt, inget nära,
Helgad jord, helgad jag!
4. Själva utesittningen
- Sätt dig bekvämt, men med rak rygg. Sitt på marken, en sten eller en höjd.
- Öppna dina sinnen. Lyssna på vinden, känn markens energi, låt natten omsluta dig.
- Vänta tålmodigt. Visioner och insikter kommer inte alltid direkt. Låt platsen tala till dig.
- Håll fokus på din intention. Om tankarna fladdrar, för dem tillbaka till ditt syfte.
- Var öppen för tecken. Djurläten, plötsliga känslor, bilder i ditt inre – allt kan vara budskap.
Utesittning kan vara lugn och meditativ, men också intensiv och kraftfull. Det är viktigt att vara beredd på att möta både det ljusa och det mörka inom sig själv.
5. Avslutning och efterarbete
När du känner att utesittningen är över:
- Tacka platsen och dess rådare. En enkel hälsning eller en liten gåva räcker.
- Jorda dig. Rör vid marken, ät något eller drick vatten för att återvända fullt till den fysiska världen.
- Skriv ner dina upplevelser. Intryck kan vara subtila och drömlika, men kan få mening över tid.
Sammanfattning
Utesittning är en kraftfull metod för att söka insikter. Genom att välja en lämplig plats, förbereda dig väl och vara närvarande i upplevelsen kan du återskapa denna uråldriga praktik på ett autentiskt sätt.
Kontaktinformation eller om du vill engagera dig
E-post: [email protected]
Tel: 08-519 70 720
