Efter många år i klorna på kyrkans makt, och senaste 100-ish åren även i klorna på politikers maktspel så finns det svårigheter med ord och begrepp som kan behövs redas ut något.
De flesta begrepp används av politiker eller media på ett sätt där man laddat dem med en innebörd som inte stämmer, “folklig” eller “folklighet” är ett sådant exempel. Inom politiken och media betyder “folklig” något fult, något man förknippar med högerextremism och andra världskriget. Det är inget positivt ord, förutom när någon artist eller enstaka politiker är “folklig”, då blir det genast en varm känsla kring begreppet. Mest förknippas det nog med det tyska “Völklish”, som har rötter från andra världskriget och inte är direkt positivt. Extremister och tangentbordsriddare använder gärna ordens likheter för att skapa halmgubbar och toppa diskussioner – och ordet “folklig” har då fått en negativ betydelse helt oriktigt då det använts på fel sätt.
Asatro och hedningaskap är i allra högsta grad folklig! Inte i högertappning eller medialt stämplande, utan mer i den varma betydelsen av igenkännande och pålitligt. Vet man minsta lilla om vad hedningens väg i livet innebär och har läst igenom Havamal någon gång så förstår man hur lite den politiska och mediala användningen av ordet stämmer. Språk ändras och utvecklas, men här måste man slå på bromsen lite och se begreppet ur hedniskt perspektiv. Man behöver få ordning på begreppet – och vad är då “folklig” för något?
Genom att man befinner sig på en plats får man en anknytning till den platsen, genom att flera befinner sig på ett område får dessa tillsammans en anknytning till platsen och varandra. Detta är grunden för en folklig anknytning. Det kan vara grannarna på samma gata, tillsammans har man oavsett vad man tycker om varandra ett gemensamt ansvar att ta hand om “området” man delar – man har början till en folklig anknytning.
Det kan också vara ett större område, som en by, en stad eller ett land – fast då kallas det nationell anknytning. Det kan vara ännu större – Norden, Europa etc men där börjar det bli rörigt, vi håller oss till en by eller en gata så det blir greppbart.
Det viktiga är att de som interagerar har någon form av gemensam nämnare – jag fokuserar här på ett område. I forna tider flyttade man inte lika lätt på sig som nu, och när individer, familjer och släkter befann sig inom ett område över tid så bildade man sig seder, bruk och igenkänningstecken som gällde lokalt. Detta är folklighet på riktigt!
Folket i bygden kände varandra, hade anknytning till varandra, gemensamma intressen och trätor – allt detta tillsammans bildade en soppa som man kan kalla lokal folkloristik och lokal historia. Man skapade gemensamma historier, berättelser och för trakten en lokal “kod” som man kände igen sig i – det fanns en trygghet i detta.
Inom ett större område skiljer sig “koderna” åt något, men traditioner, seder och bruk känns ändå igen. Flyttade någon in i området lärdes de upp i vad som gällde på platsen samtidigt som det nya som fördes in och var positivt omhändertogs och införlivades i “koden” – folkligheten är inte konstant utan ändras och utvecklas. Folklig innebär tradition, men inte in absurdum så att positiv utveckling hämmas – det råder sunt förnuft med stark lokal prägling kan man säga.
Asatro och hedendom är ett folkligt uttryck för fornnordisk kultur – att bekänna sig hit innebär att man som bärare av fornnordisk kultur värnar om och bevarar traditioner, seder och bruk samtidigt som man är öppen för utveckling. Det var så våra förfäder levde folkligt, och det är så jag lever som praktiserande folklig asatroende.
Den lokala folkloristiken är värdefull och ska respekteras, vart man än flyttar så bör man ta hänsyn till den. Och med tiden kommer man anamma den “kod” som gäller på platsen och förhoppningsvis bidragit med sin egen del till kodens utveckling.
Folkligheten är en viktig del av våra rötter, och utan våra rötter stadigt förankrade i myllan har vi inte en chans när stormen kommer. Och det är därför jag vill att alla ska vara stolta över sin folklighet, den äkta folkligheten! Låt media och politiker tjafsa och stämpla, bara just du vet vart du har dina rötter så kommer det förr eller senare en storm och blåser bort alla förvirrade löv. Finns det då de som har större folklig anknytning än andra?
Jo, det får man väl lov att säga att det gör. Om man är på en plats där en familj bebott området i generationer så har ju deras förfäder levt och verkat på platsen och genom det lämnat sitt avtryck där. Då kan man ju känna att deras ättlingar har en större folklig anknytning till platsen, men med det sagt inte större rätt till den än andra. Men finns det de med väldigt lite folklig anknytning då?
Visst finns det! Någon som flyttar ny till en bygd, vare det sig flykting, finländare eller walesare samt muslim, kristen eller jude, så hänger deras folklighet på hur pass öppna för den lokala “koden” dessa är. Brakar de in i grannskapet och kräver att alla ska anpassa sig efter det som just de anser är rätt? Det känns inte riktigt bra… Eller är de mer respektfullt avvaktande och öppna för platsen de kommit till? Då finns det en god chans att de kommer passa in och med tiden bli en del av “koden”, bli en del av platsen och folket samt lämna efter sig ett avtryck värt att bevara.
Man kan säga såhär, på samma sätt som man visar respekt för någon med större folklig anknytning till en plats (även om båda har samma rättighet till den) så åker man inte över till grannbyn och börjar tala om för dem hur saker ska vara där – man visar respekt genom att vara öppen för vad som gäller på den plats man hamnat på och försöker läsa av den “kod” som gäller. Passar det inte så bör man dra vidare tills koden känns rätt, det är på den platsen du kommer ha störst chans till en god folklig anknytning, och med stor sannolikhet kommer du trivas bättre med människor som trivs med samma kod som du – det är därför jag trivs så bra i NAS, här har jag hittat en folklig anknytning som många delar med mig!!! Och denna anknytning är inte baserad på ett litet, geografiskt område och dess loristik utan på fornnordisk kultur som bas och allt som hör till den. Från norr till söder, öst till väst, det finns inte någon landsgräns som styr denna kod utan de som känner igen den och vill leva med den finns överallt. Epicentrum för kodens födelse finns i Norden, i Sverige, men koden finns överallt – Och de som känner hur den kallar på dem skall välkomnas av oss som lever med den!
Folklighet är något vackert och fint, det kan inte stressas fram, absolut inte köpas och den växer sig starkare med tiden… Bevaka våra seder, bruk och traditioner för de är rötterna till vår folklighet. Utan rötter – då faller vi med stormen!
Tommy Kilenius
NAS-medlem
