De idag folkligaste högtiderna vi firar är utan tvekan midsommar och jul. Det är väldigt få svenskar som påstår att dessa är krystade och saknar förankring. Både midsommar och jul har nordiska rötter.
Midsommar inträffar kring sommarsolståndet och har firats i Norden sedan förkristen tid i form av midsommarblot. Även andra forna kulturer firade sommarsolståndet på sina egna sätt. På 300-talet försökte dock kristna få bukt med firandet och överta högtiden genom att påstå att Johannes döparen föddes vid denna tid. Midsommar är dock en direkt hednisk högtid som är helt unik för Sverige. Man firar och hedrar sommaren och växtligheten. I praktiken så dansar man runt en midsommarstång, binder blomsterkransar, äter sill och dricker nubbe (vilket är mycket trevligt).
Jul firas världen över, dock på lite olika sätt. Är då jul en kristen högtid? För det första – det finns ingenting i Bibeln som ens styrker att Jesus ska ha fötts på vinterhalvåret och de första 300 åren av kristendom så firade man inte Jesu födelse alls. En rad samtida kulturer firade dock vintersolståndet (däribland den romerska, den persiska och den nordiska). Då de kristna inte kunde få folket att sluta med dessa högtider så tog de helt enkelt över firandet och gjorde det till sitt eget – dvs “Jesu födelse”. Så jag skulle vilja påstå att jul inte har någon egentlig kristen förankring. För det andra – hur många svenska familjer firar idag jul för att “Jesus föddes”? Jul är idag en familjehögtid som handlar mest om just det – familjen. Vi ska dock inte förglömma julmaten, julklapparna, julgranen, julgröten och jultomten förstås (som inte har någonting med kristendom att göra). Namnet “jul” kommer troligtvis från fornnordiskans “hjul” och det ska hänvisa till att årshjulet börjar om på nytt.
Hur kommer det sig då att just midsommar och jul är så folkliga, samtidigt som exempelvis pingst och Kristi himmelsfärd är borttynade? Kanske är de forna högtiderna en del av vår folksjäl?
Linus Karlén
