Jag är idag 60 år. Redan när jag konfirmerades kände jag att kristendomen var konstig och fel. Framförallt så reagerade jag på motståndet på kvinnliga präster. Jag hade också otroligt svårt för att ta till mig att lidande och att försakande var något gott. Alla konstiga ritualer störde mig också. Om nu gud var så god varför krävde han då total underkastelse och knäböjande? Min pappa tillät mig dock inte att lämna Svenska kyrkan. När jag fyllde 18 år lämnade jag kyrkan. Länge beskrev jag mig som ateist och gudsförnekare.
Under många år drev jag runt i Sverige och hade det stundtals rätt svårt. Under en av mina värsta kriser då jag allvarligt funderade på att ta mitt liv pratade jag med en präst. Dom svaren var så jävla korkade så där förlorade jag den sista gnutta respekt jag hade för kristendomen. Det var typ ”gud prövar” ”vänd dig i bön mot Herren” ”man vet aldrig vad gud har för plan”. Dessa svar och när jag såg hur dom stora religiösa samfunden agerade mot folket fick mig att bli nästan hatisk mot religion.
Hur som helst, jag kom över mitt dåliga mående. Religionen lämnade jag därhän. Jag gifte mig. Vi var bosatta i en mindre ort i Mellansverige. Efter några år hittade vi vårt drömhus ute på landet, mitt i skogen.
Där mitt i ingenting började jag uppleva naturen på ett helt annat sätt. Årstiderna blev mycket tydligare. Den värme jag kunde känna när fullmånen la gården i sitt silverljus var nått nytt. Att gå ut med hundarna i skogen och bara vara fyllde mig med tillfredsställde. Jag kände en andlighet som jag ändå förnekade. Många gånger lämnade jag inte ens gården på flera dagar då jag var långledig.
Efter några år skilde jag mig. Jag valde att bo kvar ensam i huset då jag kände mig trygg där. Närheten till skogen var viktig då jag kände en urkraft där som gav mig styrka.
Jag har alltid känt att djuren runt mig är viktiga och måste respekteras. Djurskydd står mig varmt om hjärtat. Men jag upplevde och upplever att djur bara var och är en handelsvara. Jag har tur då jag av och till kan komma över ägg och kött som är producerat på gårdar som låter djuren gå fritt.
Av en tillfällighet började jag läsa om vikingatiden och asatron. Jag började inse att det var ju det här jag kände när jag gick i skogen. Det fick mig att fortsätta läsa. Jag har ju också tyckt att vi har har haft dålig respekt för vår tidiga historia och våra förfäder.
Jag insåg snabbt att gängse bilden av asatroende var förfalskad.
Det tilltalade mig också oerhört att asatron har inslag av humor (Ratatosk). Men framförallt var det att Gudarna inte krävde total underkastelse samt att den är relativt könsjämlik. Det är också viktigt för mig att jag själv måste göra saker och att Gudarna är mera av rådgivare än härskare. Jag tilltalas också av att det inte finns en massa dogmer, regler och påbud. Att djuren är viktiga och måste respekteras är också av avgörande betydelse. Respekten för vår tidiga historia inte att förglömma.
Idag pratar jag ofta med Oden, Freja och dom andra Gudarna. För mig ger det styrka och hopp. Jag läser mycket om Gudarna och historierna runt Asatron.
Det stör mig dock kraftigt att Nazisterna försöker ta vår religion. Det finns inget jag hittat i böckerna som stöder deras synsätt på människor.
Hell Oden
Kaj V
