Asatrons ursprung
Del 1: Inledning och Makternas olika ätter
Detta är den första delen i en längre essä som utforskar asatrons ursprung och uppkomst i förhistorisk tid. Den grundar sig i etablerad arkeologisk forskning och de myter, de riter och det samhälle som levde kvar i Norden fram till historisk tid. De arkeologiska lämningarna och den mycket senare religionshistorien vävs samman på ett spekulativt vis som inte är vedertagen forskning.
1. Inledning
De ursprungliga förkristna religionerna i Europa har likheter och kanske hade de ett gemensamt ursprung i cromagnonmänniskornas istida aurignacienkultur för 35 000 år sedan. De hade religiösa föreställningar och är kända för sina venusstatyetter och grottmålningar. De olika kulturer som avlöst varandra under de följande årtusendena efter aurignacienkulturen har efterlämnat arkeologiska fynd som överlappar varandra i tid och rum. De europeiska religionerna har därför existerat parallellt och utvecklats i samförstånd tills de dokumenterats i historisk tid. Detta var möjligt då de polyteistiska religionerna till sin natur är inkluderande. Därför finns det likheter mellan de europeiska religionerna, sumerisk religion och religioner från det indoeuropeiska språkområdet ända bort till Indien.
Den nordiska religionen som idag ofta benämns asatro eller fornnordisk religion är en av dessa uråldriga europeiska religioner. Fornnordisk religion kommer i denna text att benämnas Asatro eftersom det är ett vedertaget namn på religion sedan 1800-talet. Namnet syftar inte bara på asarna utan betecknar hela religionen. Nordisk religion kommer användas om de olika delar som kom att bilda asatron när de svetsades samman till en religion.
Sedan inlandsisen senast drog sig tillbaka från Skandinavien har flera olika arkeologiska kulturer avlöst varandra fram tills dolkkulturen etablerades i hela södra Skandinavien 2400 år f.Kr. Med södra Skandinavien eller Sydskandinavien åsyftas dagens Danmark, södra Norge och södra Sverige (Ungefär Götaland och Svealand).
Med dolkkulturens intåg inleddes Hällkisttiden/senneolitikum i Norden. Sedan dess har inga nya kulturer tagit över Skandinavien utan de senare bronsålders- och järnålderskulturerna är direkta arvtagare till, och har utvecklats ur, dolkkulturen. Den är ursprunget till dagens nordiska kultur och språk. I dag omfattar denna ursprungligen sydskandinaviska kultur det nordiska språkområdet: Danmark, Norge, Sverige, Island, Färöarna och delar av Finland.
Då för 4400 år sedan vävdes religiösa föreställningar från flera europeiska kulturer samman till den specifikt nordiska religionen Asatro. Dessa religioner var kanske inte så olika varandra och var inte i konflikt då de redan hade influerat varandra och levt sida vid sida i årtusenden. Detta var till en viss del synkretism men i huvudsak inkluderade man fler trosföreställningar och gudar istället för att ta vissa delar från de olika religionerna och överge andra (Jämför med hettiterna som sa sig ha 1000 gudar). Det är orsaken till att Asatron är så komplex och diversifierad; och därmed innefattar flera urtida europeiska religiösa traditioner. Denna religion uppstod i det, efter dolkkulturens intåg, kulturellt relativt enhetliga Sydskandinavien. Asatron härstammar från den tiden och var det rådande trossystemet i Norden fram till kristendomens infördes. Så när de tidiga kristna i Norden refererade till den förkristna religionen som forn sed så var det ingen överdrift då den varit sed i mer än 3000 år redan.
I denna essäs olika delar kommer det beskrivas i detalj hur olika kulturers trosföreställningar bands samman till den visserligen komplexa, men ändå enhetliga Asatron. Hur de ursprungliga kulturerna och deras tro kom att representeras av olika ”ätter” i den nordiska mytologin; som till exempel asar, vaner och jättar. Det kommer visas hur Asatrons olika trosinriktningar och aspekter som till exempel ödestro, förfädersdyrkan och fruktbarhetsdyrkan är kopplade till dessa ätter. Till sist visas hur de enskilda gudarna passar in i ätterna och trosinriktningarna.
2. De olika kulturerna i södra Skandinavien – Makternas ätter
Under stenåldern befolkades södra Skandinavien i olika vågor av i huvudsak fem olika kulturer där den sista kom att dominera de arkeologiska lämningarna och ge upphov till den unika nordiska bronsålderskulturen. Men genetiska studier visar att befolkningen inte byttes ut helt utan har anlag från de första jägarsamlarfolken, jordbrukarna och stridsyxkulturen. På samma vis vävdes deras trosföreställningar samman. De bidrog alla med delar till den nordiska religionen då de hade delvis olika trosföreställningar eller olika stort fokus på diverse uråldriga europeiska Makter. Dessa fem kulturer kom att själva bli en del av trosföreställningarna och mytologin då de kom att representeras av olika gudomliga ätter i den nordiska mytologin, då dessa ätter kopplas till de olika religiösa föreställningar dessa kulturer hade. Dessa ätter är ibland gudar men de tillhör även andra makter vars gudomliga status är diskutabel; därför kallas de här i denna essä för Makternas ätter. Det är ett kollektivt begrepp för alla mytologiska ätter: De är alverna, vanerna, dvärgarna, jättarna och asarna. Observera att Makternas ätter inte är dessa kulturer utan representerar deras respektive religioner och särart; och hur dessa kulturer interagerade med varandra under Asatrons bildande.
I nästa del av essän kommer alverna och vanerna beskrivas.
Skrivet av Mestr 2017