Mjölner också kallad Torshammare är den mest kända och populära symbolen för Asatro, men alla som bär den är inte nödvändigtvis asatroende. Många bär den av olika anledningar, några bär den för att visa sin religiösa tillhörighet eller för att Mjölner ger dem en inre kraft medan andra bär den för visa sin kulturella tillhörighet.
Användandet av Mjölner som smycke är mycket gammal, man har hittat hammaren som smycke från 500-talet. Man tror dels att anledningen var en motreaktion mot den kristna religionen som började sprida ut sig få fäste i de germanska områdena. Men som symbol är hammaren är äldre än så, den tros ha efterträtt yxan som är en äldre tids åsk- och blixtsymbol. Bland bronsålderns hällristningar förekommer både hammare och yxa i kultiska sammanhang och i händerna på gudar.
Mjölner (Fornvästnordiska: Mjǫllnir).
Namnet Mjölner har flera betydelser, några är “krossande” och “förgöraren”. Asaguden Tor använder Mjölner strider han mot de jótnar (jättar) som hotar Asgård och Midgård. Tor beskrivs som människans och Midgårds beskyddare.
Mjölner är en mycket kraftfull hammare som alltid kommer tillbaka till Tors hand, för att hantera hammarens kraft måste Tor använda speciella handskar som heter járngreipr eller járnglófar.
Trots att Tor är den starkaste Asen behöver han kraftbältet Megingjord (Fornvästnordiska: megingjǫrð) som betyder just kraftbälte för att fördubbla sin styrka.
Mjölner – I Arkeologin.
Hammaren finns avbildad på alltifrån vikingatidens runstenar till bronsåldens hällristningar, utöver dessa har många fynd har gjorts, de äldsta fynd man har hittat är i England och dessa två Mjölner dateras till 500-talet, de äldsta i Sverige är från 600-talet.
Det har hittats många olika utformanden av Mjölner, de mest kända hamrarna är nog de så kallade Skånehammaren, Ödehögshammaren, Läbyhammaren och Ölands hammaren.
Man har också hittat stora ringar med flertal hammare hängandes i, så kallade Torshammarringar:
Man har också hittat smycken med hammare, spjutspets och en skära i bland annat Uppland. Hammaren kopplas till Tor, spjutspetsen (Gungnir) till Oden och skäran till Frej:
Mjölner i ceremonier.
Hammare användes i olika ceremonier, vid bröllop, begravning och kanske vid namngivning/knäsittning/vattenösning.
Vid bröllop talas det ibland om att “stå under hammaren”, “att vigas under hammaren” osv.
Det mest kända exemplet där självaste Mjölner används för ett bröllop är i Kvädet om Trym / Trymskvida (Fornvästnordiska: Þrymskviða) vid bröllopet mellan Tor som är utklädd till Freja och jótnen (jätten) Trym.
Kvädet om Trym / Trymskvida (Fornvästnordiska: Þrymskviða):
Fornvästnordiska:
30.
“Þá kvað þat Þrymr,
þursa dróttinn:
“Berið inn hamar
brúði at vígja,
lekkið Mjöllni
í meyjar kné,
vígið okkr saman
Várar hendi.”
Svenska:
30.
“Då sade Trym,
tursarnes drott:
“Bären hammaren in
bruden att viga!
Läggen Mjollner
i möns knä!
Vigen oss tillsammans
med Vars hand!”
Hammaren kan också ha använts vid begravning, i Gylfaginning (Fornvästnordiska: Hér hefr Gylfaginning) berättas det att Tor viger Balders bål med Mjölner:
Fornvästnordiska:
“Þá stóð Þórr at ok vígði bálit með Mjöllni.”
Svenska:
“Tor stod då invid och vigde bålet med Mjölner.”
Torshammarringarna (ring med flertal hammare hängandes) har hittats i brandgravar, detta gör att man tror att dessa ringar användes i en ceremoni vid begravning.
Det tros också att hammare användes vid namngivning/knäsittning/vattenösning, då hammaren var ett viktigt rituellt redskap är det inte helt osannolikt.
Mjölner i Folktron.
Även att befolkningen kristnades levde delvis Asatron vidare i folktron, Mjölner likaså.
Åskviggar eller Torsviggar var i medeltida nordisk folktro namn på de stenyxor som påträffades i marken. I folktron förknippades dessa föremål med guden Tor och tillskrevs magiska egenskaper. Man trodde att åskviggar trängde djupt ned i jorden vid varje åsknedslag och efter lång tid trängde upp ur marken. De sades erbjuda skydd mot till exempel sjukdomar, trolldom, skadedjur och ytterligare åsknedslag (blixten slår aldrig ned två gånger på samma ställe).
Åskviggen hade dessutom en hel rad av skyddsmagiska och fruktbarhetsbefrämjande egenskaper. Den hindrade säden från att sina, höll råttorna borta, hindrade mjölken från att surna och fick brygden att jäsa. Därtill garanterade den jakt- och fiskelycka och, inte minst, den var ett verksamt skydd mot troll och onda makter – den kunde dessutom nyttjas i kärleksmagin.
Skapandet av Mjölner.
Tors fru Siv låg och sov, när Loke smög sig in för att ställa till förtret. Utan att gudinnan vaknade lyckades han klippa av hennes långa, blonda hår. Det avslöjades att det var Loke som som låg bakom detta illdåd. Tor hotade då Loke att krossa varje ben i hans kropp, om han inte begav sig till underjorden för att förmå dvärgarna att tillverka nytt hår åt Siv. Håret skulle vara av renaste guld och växa på hennes huvud som riktiga hårstrån.
Loke gav sig av och sökte upp Ivaldes söner för att be dem smida hår av guld. Loke i sitt försök att blidka gudarnas ilska bad han Ivaldesönerna att inte bara smida Sivs nya hår, utan även skeppet Skidbladner och spjutet Gungner. När Loke försedd med dessa dyrgripar gav sig av hemåt råkade han på de båda dvärgbröderna Brokk och Sindre (även kallad Eitre). Loke visade då upp de klenoder han bar med sig och slog vad med Brokk om att Sindre inte skulle kunna skapa tre lika konstfärdiga föremål. Loke var dessutom så säker på sin sak att han lovade sitt huvud i vadet.
De båda dvärgarna skred till verket i sin smedja. Brokk skötte blåsbälgen och höll elden vid liv, medan Sindre började smida. När Loke insåg att han riskerade att förlora vadet förvandlade han sig till en broms, som med ilskna sting försökte störa Brokk i hans arbete, men Brokk var ståndaktig och höll ut.
Sindre skapade först en livs levande galt som skimrade av guld. Därefter smidde han ringen Draupner. Därefter började han smida en hammare. Loke, som fortfarande var förvandlad till en broms, satte sig då i Brokks ögonbryn och bet honom så hårt att blod rann ner i ögat. Brokk var då tvungen att för ett ögonblick släppa taget om bälgen för att torka bort blodet. När hammaren sedan lyftes ur elden visade det sig att skaftet hade blivit en aning för kort.
Loke och Brokk for iväg till Asgård för att få vadet avgjort. Vadets vinnare skulle bli den vars föremål Oden, Tor och Frej valde.
Siv fick sitt nya hår, Oden fick spjutet Gungner och Frej skeppet Skidbladner. Gudarna var mycket imponerade och Loke började tro att han var säker. Brokk presenterade då sina konstverk och fördelade dem mellan gudarna: Frej fick galten Gullinburst, Oden fick ringen Draupner och hammaren fick Tor.
Gudarna överlade länge, tillslut slog de fast att hammaren trots sitt korta skaft var den bästa av gåvorna, eftersom den kunde ge skydd mot jättarnas anfall. Dvärgen hade vunnit vadet.
Det var så det gick till när Tor fick hammaren, vars namn är Mjölner.
Källor:
Snorres Edda – Snorre Sturlusson
Kvädet om Trym / Trymskvida (Þrymskviða)
Gylfaginning (Hér hefr Gylfaginning)
Tors Hammare – Hans Hildebrand
Torshammare, Hur ska smycket tolkas? – Fredric Wirbrand
Vem är vem i Nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld – Åke Hultkrantz
Asa-Tors hammare, Gudar och jättar i tro och tradition – Ebbe Schön
Statens Historiska Museer
Wikipedia
