Idag börjar julens firande, en högtid som i hedniska sammanhang även är känd som midvinterblot. Det är en tid då gemenskapen står i centrum och då årets gång uppmärksammas genom samvaro, gåvor och gemensamt firande. Under fullmånens ljus höjs horn för Oden och Frej, gudar förknippade med visdom, växtkraft och ansvar för både människa och värld.
Midvinterblotet är också en tid för att hedra våra förfäder och förmödrar, vars hug – kraft och minne – ses som närvarande i nuet. Samtidigt riktas vördnad mot de väsen som enligt traditionen vakar över hem, gårdar och marker. Firandet förenar gamla sedvänjor med ett modernt sammanhang och ger dem fortsatt mening i vår tid.
Som avslutning uttrycks detta i ord och vers, där gemenskapen stärks och banden mellan dåtid, nutid och framtid hålls levande:
Horn höjas högt,
Oden vakar där.
Frej ger frukt och fred,
år och ättar bär.
Förfäders hug går,
förmödrars råd står kvar.
Väsen ser och hör,
vid gård och helig plats.
Fullmånen lyser klar,
midvintern bjuder fest.
Gåvor vandrar hand till hand,
och glädje bor i gäst.
Vi minns de gamla sätt,
och bär dem i vår tid.
Midvintern binder oss samman,
i ära, tro och frid.
Hell Oden
Hell Frej
Hell Förfäder
Hell Förmödrar
Hell NAS
Hell Asatro
