Bara ett par veckor innan julen 2024 kom en förfrågan från RBA Thommy Vähäsalo om jag ville ta mig an en vigsel i Helsingborg i slutet av Maj följande år. Jag behövde ingen betänketid utan tackade ja direkt. Jag tycker det är magiskt att förrätta ceremoni för människor som vill föreviga sina löften inför gudar och gudinnor inom asatron.
Jag är glad att Samfundet kan erbjuda alternativ till vigslar, begravningar och namngivningar (både för barn och vuxna) till våra asatroende, och man behöver inte vara medlem i Samfundet, tjänsten finns tillgänglig för alla.
Till min hjälp hade jag dagen till ära Laban Hansson som jag haft kontakt med en tid i andra ärenden som angår Samfundet i distrikt Syd.
Brudgummen hämtade mig på tågstationen i Helsingborg där jag kom släpandes på den stora ceremonitrumman på axeln och min resväska full med attiraljer och klädsel samt ett fodral med min ceremonistav som jag klämt in i väskan, och som stack upp som en flaggstång i mitten.
Snart var vi på plats där vigseln skulle bli av. Brudparet har redan ställt fram blotbord och stolar för gäster på en dansbana som var perfekt för ändamålet. Snart kom också Laban som snabbt fann sej tillrätta iklädd tidsenlig klädsel, vi gick igenom alla moment för ceremonin och hans uppgifter, och han fick tid att lära känna trumman som han skulle använda under ceremonins gång.
Vädret var perfekt, det var svalt i luften och sol, gästerna var snart på plats och minglade med varann i sina vackra somriga kläder, alla var förväntansfulla.
Laban gjorde sig redo för att leda paret fram till mig efter att jag välkomnat gästerna, det är ett moment i vigslar som alltid gör mig rörd, när paret stiger fram och ser mig i ögonen blir jag lite tårögd, men samlar mej snabbt och välkomnar paret.
Ett fyrtiotal gäster, både barn och vuxna upplever för första gången i sina liv en ceremoni där våra fornnordiska gudamakter kallas in att föreviga de löften paret ska ge varandra, Laban är trygg där han utför sina uppgifter och snart förkunnar jag paret vigt.
Många uppskattade vigseln och tyckte den var annorlunda mot vad de förväntat sig. En flicka kom fram till mej, hon frågade massor med frågor om asatron och vad alla attiraljer var till för. Staven fascinerade, den är personlig och dekorerad med det jag finner kraft i som gydja, minnen från möten med personer som hjälpt mej på min livsväg, och symboler för de makter jag vördar. Också trumman får hon hålla i och slå på.
Laban tackar snart för sig och jag är så tacksam för honom, det var ett viktigt möte och planen är att mötas upp igen i höst för fortsatt samarbete som än så länge är i planeringsfasen.
Man blir hungrig av ceremoni, det dukades till bords och det fanns mycket gott att välja på, ett välsmakande avslut på dagen med detta underbara brudpar Felicia och Christian och deras fina vänner och familjer.
Äring och frid
Lena Svensson Hildebrand, DBA Väst/ Gydja
Laban Hansson skriver:
Den 31 Maj fick jag chansen att delta och assistera i en vigsel i Helsingborg. Jag har varit medlem en stund men hade aldrig själv deltagit i några av NAS riter eller ceremonier, så jag såg detta som en väldans ära och chans att få insikt i hur deras vigslar ser ut. Detta var speciellt bra för mig som själv planerar att använda NAS för min egen vigsel om något år, så när Lena frågade oss i Distrikt Syd om någon hade möjlighet och ville assistera så erbjöd jag mig direkt!
Jag hade lite förberedelse-snack med Lena och när datumet kom så begav jag mig i mina finaste tidsenliga kläder med spänning på dagen.
Väl framme i det fina lilla området som vigseln skulle hållas i fick jag för första gången träffa Lena på riktigt och introducerade mig till henne samt brudparet. Efter ytterligare lite genomgång på hur ceremonin skulle se ut så var det ganska enkelt och jag fick i huvudsaklig uppgift att leda paret in i ceremoni cirkeln till slag av trumma och sedan hjälpa Lena med att ge, plocka fram och hälla upp det som behövdes.
Jag tog min uppgift till hjärtat och kollade över allt som fanns med på det vackra altaret innan jag började öva med trumman för att hitta en bra ton och tempo. Fler och fler gäster började komma på plats och även förbipasserande grannar kom och frågade vad det var som skedde och tyckte det såg väldigt spännande ut, och när tiden var dags så kom Lena nu ombytt till sina ceremoniella och tidsenliga kläder och skulle påbörja ceremonin.
De fyrtio-något antal gäster som var där samlades i en cirkel och Lena förklarade lite kring reglerna och hur saker skulle gå till. När folk var införstådda och klara så gav hon mig signalen för att plocka upp trumman och göra mig klar hos brudparet. Jag, något nervös, gick bort och ställde mig klar för att leda paret in i cirkeln. Och återigen på given signal så började jag trumma och gå.
Paret leddes in till altaret och jag tog min plats till sidan.
Jag fick bevittna en vacker och kraftfull ceremoni, och krafternas närvaro var tydlig.
Detta var som tidigare nämnt min första riktiga ceremoni, och styrkan som kommer av flera folk samlade som utför de diverse ritualerna med samma mål var väldigt mäktig. Lena var snart klar med ceremonin och alla klappade och var glada.
Jag stannade kvar en liten stund och utbytte några ord med några av de deltagande som också tyckte att hela grejen var väldigt spännande och ny, men till slut var det dags för mig att åka och jag tackade både Lena och brudparet för äran att få delta.
Jag är verkligen tacksam att ha fått medverka och jag hoppas att jag kanske kan inspirera någon som läser detta att göra detsamma om de får möjligheten!
Återigen tusen tack Lena!
