Söndagen den 12:e januari 2025 höll medlemmar i blotlag Idavallen midvinterblot på eget håll. Om detta har jag inte mycket att tillägga då jag själv tillsammans med RBA Thommy Vähäsalo i år deltog på blotlag Gungnir och Draupnirs gemensamma Midvinterblot. Således kommer min text att handla om just detta och lite om vikten av att besöka andra blotlag inom vårt samfund.
På en kulle strax utanför Falköping reser sig ett uråldrigt stenmonument med anor sen över 5000 år tillbaka. Medan vi knallar längs den fuktmättade stigen uppför slänten möts vi av flaggor och bekanta ansikten som redan är på plats invid denna gravsättning. Väl uppe på kullen viner vinden kall och här återfinns också rester av ytterligare en gravkammare ifrån samma era.
Det är vid gånggrifterna i Vårkumla vi sluter upp för att hålla heligt I enlighet med våra förfäders sed. En plats präglad av historia och kultur med dessa stenmonument som en ständig påminnelse om om de som levde här före vår tid. Vid den här tidpunkten på året framställs kanske inte allt i sin glans. Men jag kan föreställa mig hur ofantligt vackert här lär vara sommartid när allt står i blom. Eller under hösten när lövens skarpa färger står i kontrast med stenarna.
Då mörkret sakta börjar krypa sig på över slätten inleds blotet, som förrättas av Lena Svensson Hildebrand och Peter Karlsson, med att samtliga närvarande svär vid Tyr att hålla blotfriden. Då detta är gjort kallas makter in i samklang med den assisterande Uwe Pötters djupa trumma.
Under blotets gång hörs korpens klagande rop ständigt över vidderna. Tankar kring att detta är ett tecken på makternas gillande är inte långt borta, och det märks även på gruppen.
Blotet hålls i sin helhet och utförs väl. Många betydelsefulla skålar hålls av de ca 30 pers som närvarar. Hälsningar och hyllningar till såväl makter som familj, men också för hälsa och välgång.
Ett mycket trevligt initiativ som följde var ett rejält gille med viltbuffé och bra samtal. Det är alltid fint att få träffa folk man normalt bara ser på de större anordningarna.
Avslutningsvis vill jag nämna lite kort om varför jag anser att vi borde resa runt litet mer inom blotlagen. Genom att göra detta och delta på varandras tillställningar stärker vi samfundet i sin helhet. Dels genom att vi enklare kan knyta starka band inom samfundet vilket är rent nödvändigt. Då vi ännu är ett relativt litet samfund är det desto viktigare att vi står stadigt på gemensam mark, respekterar varandra och att vi alla strävar mot samma mål. Dels för att det är rent nyttigt att se hur olika organ inom samfundet jobbar. Alltid finns det bitar man kan snappa upp och därmed förbättra sitt eget på hemmaplan. Detta blev för mig väldigt tydligt, hur inrutad man faktiskt blivit genom åren. Så små saker som att t.ex. hornet under kraftceremonin hade annan form än vad man är van vid var något jag reagerade på.
Med det sagt vill jag verkligen uppmuntra samtliga som läser detta att ta tillfället i akt och besöka andra blotlag. Det bredda ens perspektiv och ger så mycket tillbaka.
Hell Gungnir!
Hell Draupnir!
Hell Nordiska Asa-samfundet!
