Den 12 april samlades vi vid den anrika Inglinge hög, strax utanför Växjö, för att hålla vårt Segerblot. När vi anlände låg ett grått molntäcke över platsen och vinden svepte kyligt, som om vintern inte helt ville släppa taget. Sól höll sig gömd, men lät sina strålar titta fram emellanåt medan vi förberedde blotbordet, satte upp Nordiska Asa-samfundets banner och våra flaggor med Yggdrasil. Just när flaggorna restes dök korpar upp i skyn – de cirklade ovanför oss som väktare, och deras närvaro fyllde våra hjärtan med värme. Man kände hur makterna visade sitt gillande. Att få se och höra korpgudens sändebud just då skapade en stark känsla av samklang med det heliga.
Det var andra gången vi höll blot på denna plats. Första gången var 2021 – vårt allra första blot som blotlag – då vi samlades till ett slutet Alvablot. Att nu få återvända, hålla ett öppet Segerblot och känna makternas välkomnande närvaro – det väcker en djup inre glädje och vördnad.
När allt var färdigställt tog vi oss tid att vandra runt på området. Det är en mäktig plats, inte bara för att den rymmer gravhögar och ett större gravfält där våra förfäder har begravts, utan också för att det här en gång hölls ting. Här avgjordes tvister, här stiftades lagar och här hölls sannolikt blot i samband med dessa samlingar. Man känner det i marken – ett pulserande arv, en kraft som fortfarande vibrerar. Att stå på gravhögen och blicka ut över landskapet ger en djupare förståelse för varför denna plats valdes – både som en port till efterlivet och som samlingsplats.
Medan vi undersökte platsen och tog foton kom flera nyfikna lokalbor förbi. De undrade vad vi gjorde, vilka vi var. När vi berättade att vi var asatroende som höll blot, lyste deras ansikten upp. De tyckte det var både roligt och meningsfullt att vår gamla tro hålls vid liv – och att vi valt just denna plats, som de själva kände stark närvaro vid när de passerade. Flera berättade om hur de på sina promenader känt något speciellt här. Stoltheten över platsens kulturarv gick inte att ta miste på. Under själva blotet stannade fler förbipasserande till på avstånd och tittade intresserat. Det blev säkert samtalsämnet i Inglinge dagarna efter.
Sól bröt igenom molnen allt oftare och när klockan närmade sig 14:00 anlände fler deltagare, både bekanta ansikten och nya. Vissa hade rest långt – från Listerlandet i Blekinge, från Bodafors i Småland, och från andra håll. Vår blotlagledare och blotförrättare Lena Salomonsson har starka rötter i Listerlandet, där hennes far och delar av hennes släkt kommer ifrån. Det var därför extra betydelsefullt för henne att just deltagare därifrån var med – särskilt eftersom två av dem är det par hon ska viga i sommar. Brudgummens föräldrar, som också deltog, visade sig dessutom ha kopplingar till Lenas släktingar. Det blev ett hjärtligt möte fyllt av samtal och gemenskap.
Blotet inleddes med att Kicki, som assisterade Lena, slog nio kraftfulla slag på trumman. Därefter lästes Sed och Bruk upp, följt av att cirkeln stängdes – 16 personer förenades i denna heliga handling, ackompanjerade av trummans rytm. Gudamakter, platsens rådare och våra förfäder kallades in. Detta blot var inte bara tillägnat seger inför framtiden, utan också en hyllning till sommarens ankomst.
Lena valde att kalla på en ofta förbisedd men betydelsefull gudamakt – Svasud, som i den Poetiska Eddan beskrivs som sommarens fader, han som väcker årstiden till liv. Det kändes naturligt att vända sig till honom just här och nu. Förutom Svasud höjdes det skålar till även Oden, Tor, Njord, Frej, Freja och fler. Ord sades med kraft och hjärta.
Lena höll också ett tal – ett värmande, innerligt och inspirerande sommartal. Hon talade om varför vi samlas, om vad Segerblotet betyder – inte bara som en högtid, utan som en påminnelse om kampen för inre och yttre segrar. Hon talade om kraften i gemenskap, om makterna vi vänder oss till, om segern i våra egna liv och i vår tro. Hon nämnde också den seger som nyligen vunnits i Gamla Uppsala, där den katolska påvestenen efter år av kamp nu har avlägsnats från den heliga marken – en stark symbol för att vi står upp, att vi gör skillnad. Hennes ord berörde djupt. Det var tydligt att de kom från hjärtat, och många av oss kände hur kraften väcktes inom oss. Solens strålar bröt igenom molnen lite mer. Som om även Sól lyssnade. Njord sände sitt gillande i vindarna som virvlande runt oss, trots att vi var långt från kusten.
Det var ett mäktigt ögonblick. Ett sådant som stannar kvar i minnet – som landar i kroppen som värme, som styrka. Lena bar oss med sina ord, med sin närvaro. Vi stod inte bara där som deltagare – vi stod där som ett folk, som bärare av något större. En tro, en vilja, en längtan efter mening, gemenskap och framtid.
När cirkeln var öppnad förkunnade Lena att blotet nu var avslutat. Men dagen var långt ifrån över. Blotlaget bjöd nu alla på fika – kaffe och klassisk blotfika – och deltagarna samlades i glädje, samtal och gemenskap. Tack hördes från många håll – för ett kraftfullt blot, för den värme som spreds mellan människor, och för de gudomliga närvaron som känts så starkt.
En deltagare steg fram med glöd i ögonen och meddelade att han önskade genomgå initieringsriten. Efter en stunds gemytligt fika, prat och skratt, formade vi ett följe som tillsammans gick upp till toppen av gravhögen. Där, under makternas vakande ögon och med forntidens närvaro under fötterna, utfördes ritualen.
Det var en mäktig upplevelse. Något händer när man står på en sådan plats – det är som om själva marken viskar ur minnet av dem som gått före. Initieringen däruppe kändes i märg och ben, i hug och sinne. Trumslagen dånade över höjden och färdades genom luften – kanske nådde de ända in i Inglinge by, kanske ännu längre. Att bli initierad på en sådan plats, inför gudarna, naturen och fränder, är ett minne för livet. Det är att gå in i Asatron med hela sitt väsen.
När initieringsriten avslutats fortsatte vi samvaron. Sól bröt igenom molnen och skänkte oss sin värme. Korpgudens utsända flög högt över våra huvuden – vaksamma, närvarande. Det var som om Njord själv gick bland oss, bland högarna, och lät vinden svepa med budskap från hav och fjord. Blotgåvorna, våra ord, våra skålar – allt detta hade givit kraft till de makter vi kallat. Och de svarade.
Dagen blev lång, rik och mångbottnad. Det andliga låg tätt inpå, men också det mänskliga – skratt, samtal, möten. Att se så många samlade ger styrka. Att känna att vi är många, att det finns gemenskap och tillhörighet för den som ibland känt sig ensam i sin tro – det är ovärderligt.
Vi uppmanar därför alla: Kom till våra blot. Kom ensam, kom med familj, kom med barn eller hund – du är välkommen precis som du är. Våra blot, som du hittar i vår evenemangskalender, är öppna för alla som vill hedra makterna, jorden, livet och gemenskapen.
Ett varmt tack till alla som deltog och gjorde denna dag möjlig. Nästa blot vi håller är Vinternätterblotet i oktober – håll utkik i kalendern för exakt datum och tid.
Och glöm inte – ni kan också träffa oss vid NAS Sommarblot 2025 vid Rökstenen i Ödeshög, helgen vecka 28 (11–12 juli). Där samlas fränder från hela landet.
Seger åt oss alla.
Seger åt sommaren.
Seger åt livet.
/Frank – Blotlag Yggdrasil, Småland – Distrikt Öst.
