Vegvisir finns med i den isländska samlingen av galdrastavar Huld-Manuskriptet från 1800-talet av Geir Vigfusson och i Galdraskræða Skugga av Jochum Eggertsson från 1940. Galdraskræða Skugga ska enligt författaren innehålla material från tidigare källor. Tyvärr uppgav Jochum Eggertsson inte vilka källorna var.
Flera av galdrarna i Huld-manuskriptet som är den prelimiära källan till Vegvisir är troligtvis från förkristen tid medan mycket av resten är starkt påverkat av kristendomen och magiska metoder från mer sydliga delar av Europa. När det gäller Vegvisir finns det inget som tyder på att det var känt eller använt under vikingatiden eller tidigare. Det mesta tyder på att Vegvisir är från tiden då Huld manuskriptet sammanställdes.
Ofta kallas Vegvisiret för en runa eller en viking kompass, då det inte finns någon källa till att Vegvisir skulle vara så pass gammal ska inte betraktas som en fornnordisk / viking symbol.
Vegvisiret har trots allt sin unga ålder och historia blivit en symbol för det Fornnordiska, en symbol för Asatro.
Ofta ser man även en ring av den Äldre Futharken runt symbolen, och vissa menar på att detta skulle på något sätt stärka dess kraft, men det finns inte något stöd överhuvudtaget att detta skulle vara autentiskt eller på något sätt stärka kraften. Men ur rent konstnärligt synpunkt ser symbolen bra ut med runor runt det.
Det finns de som trots allt antyder att Vegvisir innehåller runor trots sin historia, det skulle då vara runor från den Yngre Futharken och den danska medeltids futharken från ca 1300-talet
Det är runorna Thorn/Thurs, Gebu och Mannaz / Man / Maðr från de två nämna runraderna som ska finnas i symbolen. Vi kan bara spekulera om Vegvisir skulle innehålla runor eller inte, vi vet helt enkelt inte.
Fen Alraun har en toeri som bygger på på att symbolen skulle innehålla 8 olika skyddsgaldrar på varje stav som gör att som en helhet blir en kraftfull stavgalder som skyddar mot många olika slags hinder som kan orsaka att man förlorar sin väg. Han anser att det inte är nödvändigt att förstå betydelsen av varje stav: Så länge som den ritas korrekt varje gång det fortfarande kommer att hålla sin makt.
Formen på symbolen i Huld Manuscript är fyrkantig medan den från Galdraskræða Skugga är utformad för att passa i en cirkel. Ritningen gjordes till Ólafur Davíðsson. Fen Alraun skriver att genom att göra en liten förändring som i detta fall göra stavarna lika långa påverkar magins kraft ytterst lite. Detta gör att Vegvisir gör sig minst lika bra i en cirkelformad version inuti en cirkel. Det finns ingen förändring i magin eftersom symbolerna i sig inte har förändrats.
I vilken riktning du riktar symbolen finns det många teorier om, vissa säger att den ska återspeglas exakt i den riktning som visas i Hulda- Manuskriptet, men Fen Alraun har en annan åsikt om den saken, i med att symbolen har 8 stavar som sträcker sig åt alla håll är den inte beroende av upp, ner eller någon riktning.
Det enda som står i Huld Manuscript om Vegvisiret är följande text:
“Nos. XXVII + XXIX. Vegvisir.Beri maður stafi þessa á sér villist maður ekki í hríðum né vondu veðri þó ókunnugur sá.”
Översättning:
“Om det här tecknet bärs, kommer man aldrig att förlora sin väg i stormar eller dåligt väder, även när vägen inte är känd.”
