Fjölsvinnsmál – Sången om Fjolsvinn

Svensk översättning av Erik Brate.

1.
Utanför stängslet
såg upp han komma
tursafolkets tillhåll.
“Vad är det för ett troll,
som står utanför gården
och far omkring farliga lågan?”

2.
“Vad söker du väl
och vad snokar du efter
eller vad vill du, vänlöse, veta?
De våta vägar
vandra du åter hädan!
Här, värnlöse, vara du ej får.”

Den ankomne svarade:
3.
“Vad är det för ett troll,
som står utanför gården
och vandraren ej välkommen bjuder?
Utan lott i lovord
du levat har, karl!
Laga dig hädan hem!”

4.
“Fjolsvinn jag heter
och har fullt upp förstånd,
fast ej gärna jag ger av min mat.
Inom stängslet
du aldrig kommer
och driv nu som fredlös på farled!”

Den ankomne sade:
5.
“Ögonens fägnad
åtrår ånyo
den, som får det fagraste se.
Mig synas gärdsgårdar glittra
kring gyllene salar.
Här skulle jag ha lust att leva.”

Fjolsvinn sade:
6.
“Säg mig, sven, åt vem
som son du är född,
som vilka människors barn du är boren!”

Den ankomne sade:
“Vindkald jag heter,
Varkald hette min fader,
Fjolkald var fader till honom.

7.
Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vem här härskar
och haver makten,
egendom och yppiga salar!”

Fjolsvinn sade:
8.
“Menglod hon heter,
men modern henne fick
med Svavrtorins son.
Hon härskar här
och haver makten,
egendom och yppiga salar.”

Vindkald sade:
9.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad heter denna grind,
då hos gudarne ej ens
förfärligare fara man såg?”

Fjolsvinn sade:
10.
“Trymgoll hon heter,
men trenne henne gjorde,
som söner till Solblinde voro.
En fjätter sig fäster
på den, som färdas fram,
då han lyfter henne från ledet.”

Vindkald sade:
11.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad heter detta gårdstängsel,
då hos gudarne ej ens
förfärligare fara man såg?”

Fjolsvinn sade:
12.
“Gastropner heter gärdesgården
och gjort den jag har
av Leirbrimers lemmar,
så stöttat den upptill,
att stå den skall,
så länge människor leva.”

Vindkald sade:
13.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad heta dessa hundar,
de hungrigaste, någonsin,
jag sett har i landen leva?”

Fjolsvinn sade:
14.
“Givr heter den ena
och Gere den andra,
om du vill det veta
– elva äro de jungfrur
som de gärda skola,
till alla gudar förgås.”

Vindkald sade:
15.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om någon människa finnes,
som må komma in,
då de snabbt anfallande sova!”

Fjolsvinn sade:
16.
“Helt ojämn sömn
dem ålagd blev,
sedan de sattes att vakta;
en sover om nätterna,
den andra om dagarne,
då kommer ingen fram, om han kommit.”

Vindkald sade:
17.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om någon mat det finnes,
som människor ha,
och man löper in, då de äta!”

Fjolsvinn sade:
18.
“Två vingstekar ligga
i Vidovners leder,
om du det veta vill.
Det är den enda mat,
som människor må giva
och löpa in, då de äta.”

Vindkald sade:
19.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad det barrträd heter,
som breder sina grenar
långt över alla land!”

Fjolsvinn sade:
20.
“Mimameid det heter,
men mången ej vet,
av vad rötter det rinner upp.
Det faller av något,
som få blott ana;
det fälles ej av flamma eller järn.

Vindkald sade:
21.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad av frukten blir
på det frejdade trädet,
då av flammor eller järn det ej fälles.”

Fjolsvinn sade:
22.
“Av dess ollon skall man ut
på elden bära
för kvinnor, som lida i löndom;
utåt de sända,
vad de inåt skulle,
mot det bland människor ett medel detta är.”

Vindkald sade:
23.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad den hane heter,
som i höga trädet sitter,
av guld han glöder all!”

Fjolsvinn sade:
24.
“Vidovner han heter,
och i vinden glänsande står han
på Mimameids kvistar kvar.
Med en och samma ångest
han omåttligt trycker
Surts Sinmara.”

Vindkald sade:
25.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om något vapen finnes,
genom vilket Vidovner
kan segna ned till salen hos Hel!”

Fjolsvinn sade:
26.
“Lävatein det heter,
och Lopt det gjorde
med runor långt nedom likgrind.
I Lägjarns skrin
ligger det hos Sinmara,
nio starka lås det stängda.”

Vindkald sade:
27.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om tillbaka den kommer,
som bort sig beger
och vill den tenen taga!”

Fjolsvinn sade:
28.
“Tillbaka skall den komma,
som bort sig beger
och vill den tenen taga,
om han för med sig
det, som få äga,
åt glänsande guldets gudinna.”

Vindkald sade:
29.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om märklighet finnes,
som människor äga
och som gör bleka jättekvinnan blid!”

Fjolsvinn sade:
30.
“Skinande lie
skall i skida du bära,
den som vilar i Vidovners språngben,
att giva Sinmara,
innan hjälpsam hon blir
och låter dig stridsvapnet låna.”

Vindkald sade:
31.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad den salen heter,
som slutes om
av visa fladdrande flamman.”

Fjolsvinn sade:
32.
“Lyr han heter
men länge han skall
dallra på draget svärds udd;
om den ymnighetssalen
i alla tider
ha folk blott föga sport.”

Vindkald sade:
33.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vem gjorde det,
som jag har sett
inom asasöners gård?”

Fjolsvinn sade:
34.
“Une och Ire,
Bare och Ore,
Var och Vegdrasil,
Dore och Ure,
Delling var med,
när borgvallen bragtes till ända.”

Vindkald sade:
35.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad berget heter,
varpå bruden jag ser
högt i härlighet sitta!”

Fjolsvinn sade:
36.
“Lyvjaberg det heter
och länge det varit
till välsignelse för sårade och sjuka;
återställd hon bliver,
om ock i åratal sjuk,
den kvinna, som kliver därpå.”

Vindkald sade:
37.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
vad de möar heta,
som framför Menglods knän
sitta i fred tillsamman!”

Fjolsvinn sade:
38.
“Liv heter en,
den andra Livtrasa,
den tredje som Tjodvarta kännes,
Bjort och Blid,
Blid och Frid,
Eir och Aurboda.”

Vindkald sade:
39.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om de hjälpa
dem, som giva dem offer,
om det göres av hjälp behov!”

Fjolsvinn sade:
40.
“Hjälp de kloka giva,
om det gives dem offer
på stället, där altaren stå.
Så hisklig fara
hotar ej människosöner,
att envar de ur trångmål ej taga.”

Vindkald sade:
41.
“Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om en man det finnes,
som på Menglods arm
i sällhet sova får!”

Fjolsvinn sade:
42.
“Ingen man det finnes,
som på Menglods arm
i sällhet sova får,
utom Svipdag ensam;
den solbjärta bruden
åt honom som hustru var lovad.”

Vindkald sade:
43.
“Upp med dörrarna!
Öppna grinden!
Här kan du Svipdag se.
Men gå dock att fråga,
om fröjd njuta
Menglod vill med mig!”

Fjolsvinn sade:
44.
“Hör du, Menglod,
en man har hit kommit;
giv på den gästen nu akt!
Hundarne honom hälsa,
huset har sig öppnat;
det synes, som han Svipdag vore.”

Menglod sade:
45.
“Kloka korpar
skola klösa dina ögon,
där på höga galgen du hänger,
om du säger ej sant,
att svennen har kommit
från fjärran faren till min sal.”

46.
“Varifrån har du farit?
Varifrån har du färdats?
Vad kallade dig husfolket hemma?
Av ätt och namn
skall jag upplysning få,
om jag dig till hustru är given.”

Svipdag sade:
47.
“Svipdag jag heter,
Solbjart hette min fader;
bort drevo mig på kalla vägar vindar.
Ödets utslag
står ingen emot,
om ock lycka ej blir vår lott.”

Menglod sade:
48.
“Lyckligt du nu kommit;
min längtan jag bidat;
på hälsning följe kärlig kyss!
I allmänhet åsyn
övermåttan gläder,
då en i en annan är kär.

49.
Länge jag satt
på Lyvjaberget
och väntade dig dagar och dygn.
Nu blev det av,
vad jag bidat hade,
att jag ser dig kommen till min sal.

50.
Den trånad är över,
varmed jag tänkte på dig
och du önskade äga min kärlek,
ty nu är det sant,
att tillsammans vi skola
leva till livets slut.”

Fornnordiska av Guðni Jónsson.

1.
Útan garða
hann sá upp of koma
þursa þjóðar sjöt:
“Hvat er þat flagða,
er stendr fyr forgörðum
ok hvarflar um hættan loga?

2.
Hvers þú leitar,
eða hvers þú á leitum ert,
eða hvat viltu, vinlaus, vita?
Úrgar brautir
árnaðu aftr heðan;
átt-at-tu hér, verndar vanr, veru.”

Kómumaðr kvað:
3 .
“Hvat er þat flagða,
er stendr fyr forgarði
ok býðr-at líðöndum löð?
Sæmðarorðalauss
hefir þú, seggr, of lifat,
ok haltu heim heðan!”

Borgarvörðr kvað:
4 .
“Fjölsviðr ek heiti,
en ek á fróðan sefa,
þeygi em ek míns mildr matar;
innan garða
þú kemr hér aldregi,
ok dríf þú nú, vargr, at vegi!”

Kómumaðr kvað:
5 .
“Augna gamans
fýsir aftr at fá,
hvars hann getr svást at sjá;
garðar glóa
mér þykkja of gullna sali;
hér mynda ek eðli una.”

Fjölsviðr kvað:
6.
“Segðu mér, hverjum
ertu, sveinn, of borinn,
eða hverra ertu manna mögr?”

Kómumaðr kvað:
“Vindkaldr ek heiti,
Várkaldr hét minn faðir,
þess var Fjölkaldr faðir.

7.
Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek fregna mun
ok ek vilja vita:
Hverr hér ræðr
ok ríki hefir
eign ok auðsölum?”

Fjölsviðr kvað:
8.
“Menglöð of heitir,
en hana móðir of gat
við Svafrþorins syni;
hon hér ræðr
ok ríki hefir
eign ok auðsölum”

Vindkaldr kvað:
9.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sú grind heitir,
er með goðum sá-at
menn it meira forað?”

Fjölsviðr kvað:
10.
“Þrymgjöll hon heitir,
en hana þrír gerðu
Sólblinda synir;
fjöturr fastr
verðr við faranda hvern
er hana hefr frá hliði.”

Vindkaldr kvað:
11.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sá garðr heitir,
er með goðum sá-at
menn it meira forað?”

Fjölsviðr kvað:
12.
“Gastrópnir heitir,
en ek hann görfan hefk
ór Leirbrimis limum;
svá hefik studdan,
at hann standa mun,
æ meðan öld lifir.”

Vindkaldr kvað:
13.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þeir garmar heita,
er gífrari hefik
enga fyrr í löndum lítit?”

Fjölsviðr kvað:
14.
“Gífr heitir annarr,
en Geri annarr,
ef þú vilt þat vita;
varðir ellifu,
er þeir varða,
unz rjúfask regin.”

Vindkaldr kvað:
15.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita,
hvárt sé manna nökkut,
þat er megi inn koma,
meðan sókndjarfir sofa.”

Fjölsviðr kvað:
16.
“Missvefni mikit
var þeim mjök of lagit,
síðan þeim var varzla vituð;
annarr of nætr sefr,
en annarr of daga,
ok kemsk þá vætr, ef þá kom.”

Vindkaldr kvað:
17.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita,
hvárt sé matar nökkut,
þat er menn hafi,
ok hlaupi inn, meðan þeir eta.”

Fjölsviðr kvað:
18.
“Vegnbráðir tvær
liggja í Viðópnis liðum,
ef þú vilt þat vita,
þat eitt er svá matar,
at þeim menn of gefi,
ok hlaupi inn, meðan þeir eta.”

Vindkaldr kvað:
19.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þat barr heitir,
er breiðask um
lönd öll limar?”

Fjölsviðr kvað:
20.
“Mímameiðr hann heitir,
en þat manngi veit,
af hverjum rótum renn;
við þat hann fellr,
er fæstan varir,
flær-at hann eld né járn.”

Vindkaldr kvað:
21.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat af móði verðr
þess ins mæra viðar,
er hann flær-rat eld né járn?”

Fjölsviðr kvað:
22.
“Út af hans aldni
skal á eld bera
fyr kelisjúkar konur;
útar hverfa
þats þær innar skyli,
sá er hann með mönnum mjötuðr.”

Vindkaldr kvað:
23.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sá hani heitir,
er sitr í inum háva viði,
allr hann við gull glóir?”

Fjölsviðr kvað:
24.
“Víðópnir hann heitir,
en hann stendr veðrglasir
á meiðs kvistum Míma;
einum ekka
þryngr hann örófsaman
Surtr Sinmöru.”

Vindkaldr kvað:
25.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
hvárt sé vápna nökkut,
þat er knegi Viðópnir fyrir
hníga á Heljar sjöt?”

Fjölsviðr kvað:
26.
“Lævateinn heitir hann,
en hann gerði Loftr rúnum
fyr nágrindr neðan;
í segjárnskeri
liggr hann hjá Sinmöru,
ok halda njarðlásar níu.”

Vindkaldr kvað:
27.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
hvárt aftr kemr,
sá er eftir ferr
ok vill þann tein taka.”

Fjölsviðr kvað:
28.
“Aftr mun koma,
sá er eftir ferr
ok vill þann tein taka,
ef þat færir,
er fáir eigu,
Eiri örglasis.”

Vindkaldr kvað:
29.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
hvárt sé mæta nökkut,
þat er menn hafi
ok verðr því in fölva gýgr fegin.”

Fjölsviðr kvað:
30.
Ljósan léa
skaltu í lúðr bera,
þann er liggr í Viðópnis völum,
Sinmöru at selja,
áðr hon söm telisk
vápn til vígs at ljá.”

Vindkaldr kvað:
31.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sá salr heitir,
er slunginn er
vísum vafrloga?”

Fjölsviðr kvað:
32.
“Hyrr hann heitir,
en hann lengi mun
á brodds oddi bifask;
auðranns þess
munu um aldr hafa
frétt eina fírar.”

Vindkaldr kvað:
33.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hverr þat gerði,
er ek fyr garð sák
innan, ásmaga?”

Fjölsviðr kvað:
34.
“Uni ok Íri,
Óri ok Bári,
Varr ok Vegdrasill;
Dóri ok Úri,
Dellingr, Atvarðr,
Líðskjalfr, Loki.”

Vindkaldr kvað:
35.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þat bjarg heitir,
er ek sé brúði á
þjóðmæra þruma?”

Fjölsviðr kvað:
36.
“Lyfjaberg þat heitir,
en þat hefir lengi verit
sjúkum ok sárum gaman;
heil verðr hver,
þótt hafi árs sótt,
ef þat klífr, kona.”

Vindkaldr kvað:
37.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þær meyjar heita,
er fyr Menglaðar knjám
sitja sáttar saman?”

Fjölsviðr kvað:
38.
“Hlíf heitir,
önnur Hlífþrasa,
þriðja Þjóðvarta,
Björt ok Blíð,
Blíðr, Fríð,
Eir ok Aurboða.”

Vindkaldr kvað:
39.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvárt þær bjarga,
þeim er blóta þær,
ef gerask þarfar þess?”

Fjölsviðr kvað:
40.
“Bjarga svinnar,
hvar er menn blóta þær
á stallhelgum stað;
eigi svá hátt forað
kemr at hölða sonum,
hvern þær ór nauðum nema.”

Vindkaldr kvað:
41.
“Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita,
hvárt sé manna nökkut,
er knegi á Menglaðar
svásum armi sofa?”

Fjölsviðr kvað:
42.
“Vætr er þat manna,
er knegi á Menglaðar
svásum armi sofa,
nema Svipdagr einn,
hánum var sú in sólbjarta
brúðr at kván of kveðin.”

Vindkaldr kvað:
43.
“Hrittu á hurðir,
láttu hlið rúm,
hér máttu Svipdag sjá;
en þó vita far,
ef vilja myni
Menglöð mitt gaman.”

Fjölsviðr kvað:
44.
“Heyr þú, Menglöð,
hér er maðr kominn,
gakk þú á gest sjá;
hundar fagna,
hús hefir upp lokizk,
hygg ek, at Svipdagr sé.”

Menglöð kvað:
45.
“Horskir hrafnar
skulu þér á hám galga
slíta sjónir ór,
ef þú þat lýgr,
at hér sé langt kominn
mögr til minna sala.

46
Hvaðan þú fórt,
hvaðan þú för gerðir,
hvé þik hétu hjú?
At ætt ok nafni
skal ek jartegn vita,
ef ek var þér kván of kveðin.”

Svipdagr kvað:
47.
“Svipdagr ek heiti,
Sólbjartr hét minn faðir,
þaðan rákumk vindkalda vegu;
Urðar orði
kveðr engi maðr,
þótt þat sé við löst lagit.”

Menglöð kvað:
48.
“Vel þú nú kominn,
hefik minn vilja beðit,
fylgja skal kveðju koss;
forkunnar sýn
mun flestan glaða,
hvars hefir við annan ást.

49.
Lengi ek sat
ljúfu bergi á,
beið ek þín dægr ok daga;
nú þat varð,
er ek vætt hefi,
at þú ert kominn, mögr, til minna sala.

50.
Þrár hafðar
er ek hefi til þíns gamans,
en þú til míns munar;
nú er þat satt,
er vit slíta skulum
ævi ok aldr saman.”