Vafþrúðnismál – Sången om Vavtrudner

Svensk översättning av Erik Brate.

Oden sade:
1.
“Råd du mig nu, Frigg,
då fara att gästa
Vavtrudner jag vill!
Högst ivrig är jag
att allvise jättens
forntidskunskap fresta.”

Frigg sade:
2.
“Hemma jag ville hålla
Härjafader kvar
i gudarnes gårdar,
ty ingen jätte
jag jämnstark känner
med Vavtrudner vara.”

Oden sade:
3.
“Mycket jag for,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat;
det vill jag nu veta,
hurudana Vavtrudners
salar mig synas.”

Frigg sade:
4.
“Lycklig du fare!
Lycklig du åter komme!
Lycklig du på vägen vare!
Må, människors fader,
din förmåga stå bi,
då du samtal söker med jätten!”

5.
For så Oden
att fresta jättens
vida frejdade visdom.
Anländ till salen,
som Ims fader ägde,
gick Ygg genast in.

Oden sade:
6.
“Hell dig, Vavtrudner,
nu till hallen är jag kommen
att se dig själv, där du sitter.
Först vill jag veta,
om vis du är
och gömmande all kunskap, jätte.”

Vavtrudner sade:
7.
“Vem är den man,
som i min sal
slungar ut slika ord?
Ut du ej kommer
ur vår sal,
är av oss du icke visast.”

Oden sade:
8.
“Gagnråd jag heter:
nyss, av gången tröttad,
törstig jag trädde i din sal.
Länge jag färdats,
längtar att hälsas
och att mig du mottager, jätte.”

Vavtrudner sade:
9.
“Vi står du då, Gagnråd,
på golvet och talar?
Sätt dig på bänk i salen!
Utröna skall vi,
om åldrige talarn
vet mer eller mindre än gästen.”

Oden sade:
10.
“Ringa man,
som till rik man kommer,
tale, vad som hövs, eller tige.
Ordsvall tänker jag
illa båtar
den, som kommer till kallsinning värd.”

Vavtrudner sade:
11.
“Säg mig, Gagnråd,
då på golvet du vill
fresta din framgång,
hur den hästen
heter, som drager
dagen över människor var morgon!”

Oden sade:
12.
“Skinfaxe han kallas,
som den klara dagen
var morgon över människor drar.
För den bästa av hästar
han hålles av reidgoter,
ljus sprider springarens man.”

Vavtrudner sade:
13.
“Säg mig, Gagnråd,
då på golvet du vill
fresta din framgång,
hur den hästen
heter, som från öster
drager natten över nådiga gudar!”

Oden sade:
14.
“Rimfaxe heter
den häst, som drager
var natt över nådige gudar;
ur munnen från betslet
var morgon det droppar,
och så kommer dagg i dalar.”

Vavtrudner sade:
15.
“Säg mig, Gagnråd,
då på golvet du vill
fresta din framgång,
hur den å heter,
som åtskiljer
jättars och gudars jord!”

Oden sade:
16.
“Iving heter ån,
som åtskiljer
jättars och gudars jord;
öppen skall hon rinna
i alla tider,
is bliver ej på den ån.”

Vavtrudner sade:
17.
“Säg mig, Gagnråd,
då på golvet du vill
fresta din framgång,
vad den slätt heter,
där till slag mötas
Surt och de milda makter!”

Oden sade:
18.
“Vigrid heter slätten,
där till slag mötas
Surt och de milda makter;
åt alla håll
är den hundra mil,
denna valplats dem visats an.”

Vavtrudner sade:
19.
“Gäst, du kunnig är.
Till jättens bänk kom!
Låt oss sitta tillsammans och tala!
Om huvudet, främling,
i hallen vi slå vad,
vem som av oss är visast.”

Oden sade:
20.
“Säg du ett,
om du äger förstånd
och du, Vavtrudner, vet det,
vadan jorden först kom,
du kunnige jätte,
eller den höga himlen!”

Vavtrudner sade:
21.
“Av Ymers kött
åstadkoms jorden
och av benen berg;
av rimfrostjättens huvudskål
himlen blev skapad,
böljan av hans blod.”

Oden sade:
22.
“Säg du det andra,
om insikt du äger,
och du, Vavtrudner, vet det,
vadan månen kom,
som över människor far,
sammaledes också solen!”

Vavtrudner sade:
23.
“Mundelföre heter
han, som är månens fader,
sammaledes också solens.
På himlen vandra
de varje dag skola
för människorna tiden att tälja.”

Oden sade:
24.
“Säg du det tredje,
då man talar om din kunskap
och du, Vavtrudner, vet det,
vadan dagen kom
som drager över människor,
eller natten med nedan!”

Vavtrudner sade:
25.
“Delling han heter,
han är dagens fader,
men natten av Norve föddes;
ny och nedan
skapade nådiga gudar
att för människorna tiden tälja.”

Oden sade:
26.
“Säg du det fjärde,
då du frejdad är för kunskap
och du, Vavtrudner, vet det,
vadan vintern först kom
eller varma sommaren
bland visa gudar att vara!”

Vavtrudner sade:
27.
“Vindsval han heter,
som är vinterns fader,
men Svasud är sommarens.”

Oden sade:
28.
“Säg du det femte,
då du frejdad är för kunskap
och du, Vavtrudner, vet det,
vem äldst av asar
eller Ymers fränder
i urtiden alstrades!”

Vavtrudner sade:
29.
“Ett jätteantal vintrar,
innan jorden var skapad,
vart Bergelmer boren;
äldre var Trudgelmer,
och än äldre Aurgelmer,
hans fader och farfader.”

Oden sade:
30.
“Säg du det sjätte,
då man skicklig dig kallar
och du, Vavtrudner, vet det,
varifrån jätten Aurgelmer
bland jättars söner
först kom, du kunnige jätte!”

Vavtrudner sade:
31.
“Ur Elivågor
etterdroppar stänkte;
det växte, tills det vart till en jätte;
därav våra ätter
allesammans kommit,
äro därför än alla elaka.”

Oden sade:
32.
“Säg du det sjunde,
då man skicklig dig kallar
och du, Vavtrudner, vet det,
huru barn han fick
den bålde jätten,
då ej till gifte jättekvinna fanns!”

Vavtrudner sade:
33.
“Under armen växte
på väldige rimtursen
mö och man tillsammans;
fot med fot
födde åt jätten,
den vise, en sexhövdad son.”

Oden sade:
34.
“Säg du det åttonde,
då du anses kunnig,
och du, Vavtrudner, vet det,
vad det första är, du minnes,
och det fjärmaste, du vet,
du gömmer all kunskap, jätte!”

Vavtrudner sade:
35.
“Ett jätteantal vintrar,
innan jorden var skapad,
vart Bergelmer boren;
det är det första jag minnes,
när förfarne jätten
på urholkad ökstock lades.”

Oden sade:
36.
“Säg du det nionde,
då du nämnes vis
och du, Vavtrudner, vet det,
varifrån vinden kommer,
som över vågen far!
Aldrig man skönjer honom själv.”

Vavtrudner sade:
37.
“Räsvälg han heter,
som vid himlens ända sitter,
en jätte med örns utseende;
av hans vingar
säges vinden komma,
som far över alla folk.”

Oden sade:
38.
“Säg du det tionde,
då förtälja om gudars
alla öden du, Vavtrudner, vet,
varifrån Njord kom in
bland asars söner,
– över tallösa altare
och tempel han råder –
fast åt fader bland asar han ej föddes!”

Vavtrudner sade:
39.
“I Vanahem han skaptes
av visa makter
och gavs som gisslan åt gudar;
i åldrarnes ände
skall han åter komma
hem till de visa vaner.”

Oden sade:
40.
“Säg du det elfte
var med svärd de i gården
var dag skifta duktiga hugg;
de kora, vem skall falla,
och från kampen rida,
sitta sedan försonta tillsammans.”

Vavtrudner sade:
41.
“Alla einhärjar
i Odens gårdar
var dag skifta duktiga hugg,
kora, vem skall falla,
och från kampen rida,
sitta sedan försonta tillsammans.”

Oden sade:
42.
“Säg du det tolfte,
hur förtälja om gudars
alla öden du, Vavtrudner, vet;
var hemlighet om jättar
och jämväl alla gudar
på det sannaste du säger,
du jätte, som gömmer all vishet!”

Vavtrudner sade:
43.
“Om jättars hemlighet
och jämväl alla gudars
jag sanning kan säga,
ty till varje värld
jag vandrat har,
till nio världar kom jag,
ända nedom Nivlhel,
hit avlida döda från Hel.”

Oden sade:
44.
“Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vad för människor leva,
medan den långa
fimbulvintern varar i världen?”

Vavtrudner sade:
45.
“Liv och Leivtraser,
och leva de skola,
gömda i Hoddmimers hult;
morgondagg
till mat de hava;
de bliva människornas moder och fader.”

Oden sade:
46.
“Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vadan kommer sol
på den släta himlen,
när ulven denna sol hunnit upp?”

Vavtrudner sade:
47.
“Alvrodul föder
en fager dotter,
innan henne ulven hunnit upp;
hon skall gå,
när gudarne dö,
en mö på sin moders vägar.”

Oden sade:
48.
“Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vilka äro de flickor,
som fara över havet,
och med klokhet och kunskap färdas?”

Vavtrudner sade:
49.
“Tre väldiga floder
falla över bygden,
som Mogtrasers möar behärska;
ödets gudinnor
de enda i världen,
dock bland jättar de fötts och fostrats.”

Oden sade:
50.
“Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vilka asar råda
för gudarnes ägor,
då Surts låga slocknar?”

Vavtrudner sade:
51.
“Vidar bor och Vale
i de vigda gudaboningar,
när Surts låga slocknar;
Mode och Magne
skola Mjollner hava,
då Vingners strid har stannat.”

Oden sade:
52.
“Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vad blir Oden
till undergång,
då alla gudar förgås?”

Vavtrudner sade:
53.
“Ulven skall sluka
Aldafader,
men honom skall Vidar hämna;
kalla käftar
han klyva skall
på vargen i stridens stund.”

Oden sade:
54.
“Mycket for jag,
mycket jag frestade,
mycket jag makterna prövat.
Vad sade Oden
i sonens öra,
innan denne å bålet bars?”

Vavtrudner sade:
55.
“Ingen vet,
vad du i urtiden
sade i örat på sonen.
Med åt fallet vigd mun
min forntids kunskap
och gudars öden jag om talt.
Med Oden själv
jag skiftat visdomsord;
du av alla väsen är visast.”

Fornnordiska av Guðni Jónsson.

Óðinn kvað:
1.
“Ráð þú mér nú, Frigg,
alls mik fara tíðir
at vitja Vafþrúðnis;
forvitni mikla
kveð ek mér á fornum stöfum
við þann inn alsvinna jötun.”

Frigg kvað:
2.
“Heima letja
ek mynda Herjaföðr
í görðum goða;
því at engi jötun
ek hugða jafnramman
sem Vafþrúðni vera.”

Óðinn kvað:
3.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaða,
fjölð ek reynda regin;
hitt vil ek vita,
hvé Vafþrúðnis
salakynni sé.”

Frigg kvað:
4.
“Heill þú farir!
heill þú aftr komir!
heill þú á sinnum sér!
æði þér dugi,
hvars þú skalt, Aldaföðr,
orðum mæla jötun.

5.
Fór þá Óðinn
at freista orðspeki
þess ins alsvinna jötuns;
at höllu hann kom,
ok átti Íms faðir;
inn gekk Yggr þegar.

Óðinn kvað:
6.
“Heill þú nú, Vafþrúðnir,
nú em ek í höll kominn
á þik sjalfan sjá;
hitt vil ek fyrst vita,
ef þú fróðr sér
eða alsviðr jötunn.”

Vafþrúðnir kvað:
7.
“Hvat er þat manna
er í mínum sal
verpumk orði á?
Út þú né komir
órum höllum frá,
nema þú inn snotrari sér.”

Óðinn kvað:
8.
“Gagnráðr ek heiti,
nú emk af göngu kominn,
þyrstr til þinna sala;
laðar þurfi –
hef ek lengi farit –
ok þinna andfanga, jötunn.”

Vafþrúðnir kvað:
9.
“Hví þú þá, Gagnráðr,
mælisk af golfi fyr?
Far þú í sess í sal!
Þá skal freista,
hvárr fleira viti,
gestr eða inn gamli þulr.”

Óðinn kvað:
10.
“Óauðigr maðr,
er til auðigs kemr,
mæli þarft eða þegi;
ofrmælgi mikil,
hygg ek, at illa geti
hveim er við kaldrifjaðan kemr.”

Vafþrúðnir kvað:
11.
“Seg þú mér, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sá hestr heitir,
er hverjan dregr
dag of dróttmögu.”

Óðinn kvað:
12.
“Skinfaxi heitir,
er inn skíra dregr
dag of dróttmögu;
hesta beztr
þykkir hann með Hreiðgotum;
ey lýsir mön af mari.”

Vafþrúðnir kvað:
13.
“Seg þú þat, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sá jór heitir,
er austan dregr
nótt of nýt regin.”

Óðinn kvað:
14.
“Hrímfaxi heitir,
er hverja dregr
nótt of nýt regin;
méldropa fellir hann
morgin hvern;
þaðan kemr dögg um dala.”

Vafþrúðnir kvað:
15.
Seg þú þat, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sú á heitir,
er deilir með jötna sonum
grund ok með goðum.”

Óðinn kvað:
16.
“Ífing heitir á,
er deilir með jötna sonum
grund ok með goðum;
opin renna
hon skal of aldrdaga;
verðr-at íss á á.”

Vafþrúðnir kvað:
17.
Seg þú þat, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sá völlr heitir,
er finnask vígi at
Surtr ok in svásu goð.”

Óðinn kvað:
18.
“Vígriðr heitir völlr,
er finnask vígi at
Surtr ok in svásu goð;
hundrað rasta
hann er á hverjan veg;
sá er þeim völlr vitaðr.”

Vafþrúðnir kvað:
19.
“Fróðr ertu nú, gestr,
far þú á bekk jötuns,
ok mælumk í sessi saman;
höfði veðja
vit skulum höllu í,
gestr, of geðspeki.

Óðinn kvað:
20.
“Seg þú þat it eina,
ef þitt æði dugir
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan jörð of kom
eða upphiminn
fyrst, inn fróði jötunn.”

Vafþrúðnir kvað:
21.
“Ór Ymis holdi
var jörð of sköpuð,
en ór beinum björg,
himinn ór hausi
ins hrímkalda jötuns,
en ór sveita sær.”

Óðinn kvað:
22.
“Seg þú þat annat,
ef þitt æði dugir
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan máni kom,
sá er ferr menn yfir,
eða sól it sama.”

Vafþrúðnir kvað:
23.
“Mundilfari heitir,
hann er mána faðir
ok svá Sólar it sama;
himin hverfa
þau skulu hverjan dag
öldum at ártali.”

Óðinn kvað:
24.
“Seg þú þat it þriðja,
alls þik svinnan kveða
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan dagr of kom,
sá er ferr drótt yfir,
eða nótt með niðum.”

Vafþrúðnir kvað:
25.
“Dellingr heitir,
hann er Dags faðir,
en Nótt var Nörvi borin;
ný ok nið
skópu nýt regin
öldum at ártali.”

Óðinn kvað:
26.
“Seg þú þat it fjórða,
alls þik fróðan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan vetr of kom
eða varmt sumar
fyrst með fróð regin.”

Vafþrúðnir kvað:
27.
“Vindsvalr heitir,
hann er Vetrar faðir,
en Svásuðr sumars.”

Óðinn kvað:
28.
“Seg þú þat it fimmta,
alls þik fróðan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hverr ása ellztr
eða Ymis niðja
yrði í árdaga.”

Vafþrúðnir kvað:
29.
“Örófi vetra
áðr væri jörð of sköpuð,
þá var Bergelmir borinn,
Þrúðgelmir
var þess faðir,
en Aurgelmir afi.”

Óðinn kvað:
30.
“Seg þú þat it sétta,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan Aurgelmir kom
með jötna sonum
fyrst, inn fróði jötunn.”

Vafþrúðnir kvað:
31.
“Ór Élivágum
stukku eitrdropar,
svá óx, unz varð jötunn;
þar eru órar ættir
komnar allar saman;
því er þat æ allt til atalt.”

Óðinn kvað:
32.
“Seg þú þat it sjaunda,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvé sá börn gat,
inn baldni jötunn,
er hann hafði-t gýgjar gaman.”

Vafþrúðnir kvað:
33.
“Undir hendi vaxa
kváðu hrímþursi
mey ok mög saman;
fótr við fæti
gat ins fróða jötuns
sexhöfðaðan son.”

Óðinn kvað:
34.
“Seg þú þat it átta,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvat þú fyrst of mant
eða fremst of veizt,
þú ert alsviðr, jötunn.”

Vafþrúðnir kvað:
35.
Örófi vetra
áðr væri jörð of sköpuð,
þá var Bergelmir borinn;
þat ek fyrst of man,
er sá inn fróði jötunn
á var lúðr of lagiðr.”

Óðinn kvað:
36.
“Seg þú þat it níunda,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan vindr of kemr,
svá at ferr vág yfir;
æ menn han sjalfan of sjá.”

Vafþrúðnir kvað:
37.
“Hræsvelgr heitir,
er sitr á himins enda,
jötunn í arnar ham;
af hans vængjum
kvæða vind koma
alla menn yfir.”

Óðinn kvað:
38.
“Seg þú þat it tíunda,
alls þú tíva rök
öll, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan Njörðr of kom
með ása sonum –
hofum ok hörgum
hann ræðr hundmörgum –
ok varð-at hann ásum alinn.”

Vafþrúðnir kvað:
39.
“Í Vanaheimi
skópu hann vís regin
ok seldu at gíslingu goðum,
í aldar rök
hann mun aftr koma
heim með vísum vönum.”

Óðinn kvað:
40.
“Seg þú þat et ellifta,
hvar ýtar túnum í
höggvask hverjan dag;
val þeir kjósa
ok ríða vígi frá,
sitja meir of sáttir saman.”

Vafþrúðnir kvað:
41.
“Allir einherjar
Óðins túnum í
höggvask hverjan dag,
val þeir kjósa
ok ríða vígi frá,
sitja meirr of sáttir saman.”

Óðinn kvað:
42.
“Seg þú þat it tolfta,
hví þú tíva rök
öll, Vafþrúðnir, vitir,
frá jötna rúnum
ok allra goða
segir þú it sannasta,
inn alsvinni jötunn.”

Vafþrúðnir kvað:
43.
“Frá jötna rúnum
ok allra goða
ek kann segja satt,
því at hvern hef ek
heim of komit;
níu kom ek heima
fyr Niflhel neðan;
hinig deyja ór helju halir.”

Óðinn kvað:
44.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hvat lifir manna,
þá er inn mæra líðr
fimbulvetr með firum?”

Vafþrúðnir kvað:
45.
“Líf ok Lifþrasir,
en þau leynask munu
í holti Hoddmímis;
morgindöggvar
þau sér at mat hafa,
en þaðan af aldir alask.”

Óðinn kvað:
46.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hvaðan kemr sól
á inn slétta himin,
er þessa hefr fenrir farit?”

Vafþrúðnir kvað:
47.
“Eina dóttur
berr alfröðull,
áðr hana fenrir fari;
sú skal ríða,
þá er regin deyja,
móður brautir, mær.”

Óðinn kvað:
48.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hverjar ro þær meyjar,
er líða mar yfir,
fróðgeðjaðar fara?”

Vafþrúðnir kvað:
49.
“Þríar þjóðár
falla þorp yfir
meyja Mögþrasis;
hamingjur einar
þær er í heimi eru,
þó þær með jötnum alask.”

Óðinn kvað:
50.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hverir ráða æsir
eignum goða,
þá er sloknar Surta logi?”

Vafþrúðnir kvað:
51.
“Víðarr ok Váli
byggja vé goða,
þá er sloknar Surta logi,
Móði ok Magni
skulu Mjöllni hafa
Vingnis at vígþroti.”

Óðinn kvað:
52.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin;
Hvat verðr Óðni
at aldrlagi,
þá er of rjúfask regin?”

Vafþrúðnir kvað:
53.
“Ulfr gleypa
mun Aldaföðr,
þess mun Víðarr vreka;
kalda kjafta
hann klyfja mun
vitnis vígi at.”

Óðinn kvað:
54.
“Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin;
Hvat mælti Óðinn,
áðr á bál stigi,
sjalfr í eyra syni?”

Vafþrúðnir kvað:
55.
“Ey manni þat veit,
hvat þú í árdaga
sagðir í eyra syni;
feigum munni
mælta ek mína forna stafi
ok of ragnarök.
Nú ek við Óðin
deildak mína orðspeki;
þú ert æ vísastr vera.”