Translate into
Svenska
Nivlungarnes dråp (Fornnordiska Dráp Niflunga) är en kort prosa i den Poetiska Eddan, den återfinns mellan dikterna Helreið Brynhildar – Brynhilds färd till Hel och Guðrúnarkviða in forna (Guðrúnarkviða II) – Andra kvädet om Gudrun .
I de föregående dikterna om Sigurd och Brynhild har både Sigurd och Brynhild dött och denna dikt handlar om hur Brynhilds bror Atli blir Gudruns andra make och med hur Atli hämnar Brynhilds död genom att döda Gudruns bröder Gunnar och Hogni.
Svensk översättning av Erik Brate.
Gunnar och Hogne togo då allt guldet, Favners arv. Ofrid var då mellan gjukungarne och Atle; han tillskrev gjukungarne skulden till Brynhilds död. Till förlikning bestämdes, att de skulle gifta Gudrun med honom, och de gåvo henne glömskedryck att dricka, innan hon jakade till att gifta sig med Atle. Atles söner voro Erp och Eitil, men Svanhild var Sigurds och Gudruns dotter. Konung Atle bjöd hem Gunnar och Hogne och sände Vinge eller Knefröd. Gudrun kände sveket och skickade hälsning med runor, att de icke skulle komma, och till kännemärke sände hon Hogne ringen Andvaranaut och knöt i varghår. Gunnar hade friat till Oddrun, Atles syster, och fick henne icke; därpå gifte han sig med Glaumvor, men Hogne var gift med Kostbera; deras söner voro Solar och Snävar och Gjuke. Men när gjukungarne kommo till Atle, så bad Gudrun sina söner, att de skulle bedja för gjukungarnes liv, men de ville icke. Hjärtat skars ur Hogne, men Gunnar sattes i ormgård. Han slog harpan och sövde ormarne, men en huggorm stack honom i levern.
Fornnordiska av Guðni Jónsson.
Gunnarr ok Högni tóku þá gullit allt, Fáfnis arf. Ófriðr var þá í milli Gjúkunga ok Atla. Kenndi hann Gjúkungum völd um andlát Brynhildar. Þat var til sætta, at þeir skyldu gifta hánum Guðrúnu, ok gáfu henni óminnisveig at drekka, áðr hon játti at giftast Atla. Synir Atla váru þeir Erpr ok Eitill, en Svanhildr var Sigurðar dóttir ok Guðrúnar. Atli konungr bauð heim Gunnari ok Högna ok sendi Vinga eða Knéfröð. Guðrún vissi vélar ok sendi með rúnum orð, at þeir skyldu eigi koma, ok til jartegna sendi hon Högna hringinn Andvaranaut ok knýtti í vargshár. Gunnarr hafði beðit Oddrúnar, systur Atla, ok gat eigi. Þá fekk hann Glaumvarar, en Högni átti Kostberu. Þeira synir váru þeir Sólarr ok Snævarr ok Gjúki. En er Gjúkungar kómu til Atla, þá bað Guðrún sonu sína, at þeir bæði Gjúkungum lífs, en þeir vildu eigi. Hjarta var skorit ór Högna, en Gunnarr settr í ormgarð. Hann sló hörpu ok svæfði ormana, en naðra stakk hann til lifrar.
Translate into
Svenska
