{"id":23756,"date":"2020-05-16T13:46:26","date_gmt":"2020-05-16T11:46:26","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/volundarkvida-kvadet-om-volund\/"},"modified":"2024-11-19T12:59:37","modified_gmt":"2024-11-19T11:59:37","slug":"volundarkvida-kvadet-om-volund","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/volundarkvida-kvadet-om-volund\/","title":{"rendered":"V\u00f6lundarkvi\u00f0a – Kv\u00e4det om Volund"},"content":{"rendered":"\n

Kv\u00e4det om Volund (V\u00f6lundskv\u00e4det) (Fornnordiska V\u01eblundarkvi\u00f0a\/V\u00f6lundarkvi\u00f0a) handlar om smeden V\u00f6lund som blir f\u00e4ngslad av Nidud (N\u00ed\u00f0u\u00f0r<\/strong><\/strong>) i Svitjod och satt p\u00e5 en holme med s\u00f6nderskurna kn\u00e4veck f\u00f6r att f\u00e5 honom att smida dyra smycken \u00e5t kungen och hans familj. V\u00f6lund hugger dock huvudet av Kungens s\u00f6ner och smider silverb\u00e4gare av deras kranier, av \u00f6gonen smider han juveler. Han rymmer sedan med hj\u00e4lp av smidade silvervingar.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Nidud hette en konung i Sverge; han hade tv\u00e5 s\u00f6ner och en dotter, hon hette Bodvild. Det fanns tre br\u00f6der, s\u00f6ner av lappkonungen[1]: den ene hette Slagfinn, den andre Egil, den tredje Volund; de \u00e5kte skidor och jagade djur. De kommo till Ulvdalarne och gjorde sig hus d\u00e4r; d\u00e4r \u00e4r ett vatten, som heter Ulvsj\u00f6n. Tidigt om morgonen funno de p\u00e5 sj\u00f6stranden tre kvinnor, som spunno lin; bredvid dem l\u00e5go deras svanhamnar; det var valkyrior. Det var tv\u00e5 d\u00f6ttrar av konung Lodver: Ladgunn svanvit och Hervor allvitr, men den tredje var Olrun, Kjars dotter fr\u00e5n Valland. De togo dem med sig hem till sin stuga. Egil \u00e4ktade Olrun, Slagfinn Svanvit men Volund Allvitr. De bodde d\u00e4r sju \u00e5r; d\u00e4rp\u00e5 fl\u00f6go kvinnorna att deltaga i drabbningar och kommo icke \u00e5ter. D\u00e5 skidade Egil att leta efter Olrun, och Slagfinn s\u00f6kte Svanvit, men Volund stannade kvar i Ulvdalarne. Han var den h\u00e4ndigaste man, som man k\u00e4nner i fornsagor. Konung Nidud l\u00e4t taga honom till f\u00e5nga, s\u00e5som h\u00e4r omtalas:<\/p>\n\n\n\n

1.
M\u00f6ar fl\u00f6go sunnan
M\u00f6rkskogen igenom,
Allvitr den unga
att \u00f6rlog f\u00f6ra.
P\u00e5 sj\u00f6strand sig satte
de sk\u00f6na att vila,
kvinnor fr\u00e5n s\u00f6dern,
kostbart lin spunno.<\/p>\n\n\n\n

2.
Egil sl\u00f6ts
av en av dem,
en fager m\u00f6,
i famnen den vita;
den andra var Svanvit,
med svanfj\u00e4drar fl\u00f6g;
den tredje systern
slog sin arm
omkring Volunds
vita hals.<\/p>\n\n\n\n

3.
Sju \u00e5r sutto de
sedan stilla,
hela det \u00e5ttonde
hyste de tr\u00e5nad,
men det nionde
de n\u00f6dgades skiljas.
M\u00f6arna l\u00e4ngtade
till m\u00f6rkan skog
– Allvitr den unga –
att \u00f6rlog f\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

4.
Hem v\u00e4derbitne skytten
v\u00e4nde fr\u00e5n jakten;
Slagfinn och Egil
funno salarne \u00f6de,
gingo ut och in
och om sig s\u00e5go.
\u00c5t \u00f6ster \u00e5kte Egil
efter Olrun
men \u00e5t s\u00f6der Slagfinn
efter Svanvit.<\/p>\n\n\n\n

5.
Ensam satt Volund
i Ulvdalarne,
slog guldet r\u00f6da
kring glimmande sten,
alla ringarna p\u00e5 lindebast
lyckte han v\u00e4l;
sitt v\u00e4na viv
v\u00e4ntade han s\u00e5,
i hopp, att hon skulle
till honom komma.<\/p>\n\n\n\n

6.
Det sp\u00f6rjer Nidud,
njarernas drott,
att ensam Volund
i Ulvdalarne satt.
Om natten kommo m\u00e4n
med nitade brynjor,
deras sk\u00f6ldar bl\u00e4nkte
vid skenet av nedanet.<\/p>\n\n\n\n

7.
De stego ur sadlarne
vid salens gavel
gingo d\u00e4rifr\u00e5n in,
och upp l\u00e4ngs salen;
de s\u00e5go p\u00e5 bast
bundna ringar,
sju hundra av alla,
som husbonden \u00e4gde.<\/p>\n\n\n\n

8.
De togo dem av,
och de tr\u00e4dde dem p\u00e5,
f\u00f6rutom en,
som de av l\u00e4to bliva.
Hem v\u00e4nde fr\u00e5n jakten
v\u00e4derbitne skytten,
Volund, vandrande
en v\u00e4g s\u00e5 l\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

9.
Han gick att av bruna
bj\u00f6rnhonan steka,
snart den torra
tallens ris,
den vindtorra veden,
f\u00f6r Volund brann.<\/p>\n\n\n\n

10.
P\u00e5 huden av bj\u00f6rnen
satt h\u00e4rskaren \u00f6ver alfer,
r\u00e4knade ringarne,
r\u00f6vad var en.
Han t\u00e4nkte, att den l\u00e5nats
av Lodvers dotter,
Allvitr den unga,
att hon \u00e5terkommit.<\/p>\n\n\n\n

11.
Han satt s\u00e5 l\u00e4nge,
att han somnade,
i ve och v\u00e5nda
han vaknade \u00e5ter;
k\u00e4nde bojor tunga
bundna p\u00e5 h\u00e4nderna
och p\u00e5 f\u00f6tterna
en fj\u00e4tter sp\u00e4nd.<\/p>\n\n\n\n

Volund sade:<\/strong>
12.
“Vilka krigare \u00e4r det,
som kn\u00f6to p\u00e5 mig
band av bast
och bundo mig?”<\/p>\n\n\n\n

13.
Nu ropade Nidud,
njarernas drott:
“Var fick du, Volund,
furste f\u00f6r alfer,
v\u00e5rt egna guld
i Ulvdalarne?<\/p>\n\n\n\n

14.
Guld fanns d\u00e4r icke
p\u00e5 Granes v\u00e4g,
fj\u00e4rran \u00e4r v\u00e5rt land
fr\u00e5n fj\u00e4llen vid Ren.”<\/p>\n\n\n\n

Volund sade:<\/strong>
“Mera kostbarheter
minns jag, att vi \u00e4gde,
d\u00e5 vi br\u00f6der med hustrur
\u00e4nnu hemma voro.<\/p>\n\n\n\n

15.
Ladgunn och Hervor,
av Lodver var hon barn,
bekant var Olrun
som Kjars dotter.”<\/p>\n\n\n\n

16.
[Ute st\u00e5r Niduds
illsluga drottning,
och] in hon gick
och upp l\u00e4ngs salen.
Hon stod p\u00e5 golvet
och st\u00e4mman s\u00e4nkte:
“Fredlig \u00e4r ej han,
som f\u00f6res ur skogen.”<\/p>\n\n\n\n

Konung Nidud gav sin dotter Bodvild den guldring, som han tog av bastet hos Volund, men han sj\u00e4lv bar sv\u00e4rdet, som Volund \u00e4gde och, drottningen sade:<\/p>\n\n\n\n

17.
“Hans t\u00e4nder synas,
d\u00e5 sv\u00e4rdet visas honom
och den ring, som Bodvild
b\u00e4r, han varsnar;
\u00f6gonen likna
den l\u00f6mske ormens.
Sk\u00e4ren s\u00f6nder
hans senors styrka
och s\u00e4tten honom sedan
i S\u00e4varstad!”<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 gjordes, att hans senor skuros av i kn\u00e4vecken och han sattes p\u00e5 en holme, som var d\u00e4r utanf\u00f6r land och hette S\u00e4varstad. D\u00e4r f\u00f6rf\u00e4rdigade han allehanda dyrbarheter \u00e5t konungen. Ingen m\u00e4nniska tordes g\u00e5 till honom utom konungen allena.<\/p>\n\n\n\n

Volund sade:<\/strong>
18.
“Jag ser p\u00e5 Nidud
ett sv\u00e4rd vid b\u00e4ltet,
som jag v\u00e4ssat har,
s\u00e5 v\u00e4l jag kunnat,
och vilket jag h\u00e4rdade,
som helst jag ville.
Borta fr\u00e5n mig b\u00e4res
denna blixtrande klinga,
jag ser den ej buren
till smedjan \u00e5t Volund.<\/p>\n\n\n\n

19.
Nu b\u00e4r Bodvild
min bruds
r\u00f6da ringar
– r\u00e5net ej b\u00f6tas.”<\/p>\n\n\n\n

20.
Han satt och sov ej
och slog med hammaren,
gjorde ganska snart
ett svek mot Nidad.
Att kostbarheter se
kommo de tv\u00e5 unga
s\u00f6nerna av Nidad
till S\u00e4varstad.<\/p>\n\n\n\n

21.
De kommo till kistan,
kr\u00e4vde nycklarne,
uppenbar var ondskan,
n\u00e4r i den de s\u00e5go.
En m\u00e4ngd smycken d\u00e4r fanns,
som f\u00f6r s\u00f6nerna vistes,
att r\u00f6tt guld det vore
och rikedomar.<\/p>\n\n\n\n

Volund sade:<\/strong>
22.
“Kom allena, ni tv\u00e5!
Kom en annan dag!
Som g\u00e5va \u00e5t eder
detta guldet jag l\u00e4mnar.
S\u00e4g det ej f\u00f6r flickorna
och folket i salen,
f\u00f6r ingen m\u00e4nniska,
att mig ni tr\u00e4ffat!”<\/p>\n\n\n\n

23.
Snart ropade
sm\u00e5ttingen den andre,
broder till broder:
“Bort att se ringar!”
De kommo till kistan,
kr\u00e4vde nycklarne,
uppenbar var ondskan
n\u00e4r i den de s\u00e5go.<\/p>\n\n\n\n

24.
Gossarnas huvud
h\u00f6gg han av
och lade benen
under bl\u00e5sb\u00e4lgens vattengrop,
men huvudskalarna,
som under h\u00e5ret voro,
svepte han i silver
och s\u00e4nde till Nidad.<\/p>\n\n\n\n

25.
Men av \u00f6gonen gjorde han
\u00e4delstenar,
s\u00e4nde dem till Nidads
sluga drottning,
men av t\u00e4nderna
p\u00e5 de tv\u00e5 gossarne
smidde han br\u00f6stsmycken
och s\u00e4nde till Bodvild.<\/p>\n\n\n\n

26.
Ringen Bodvild
att rosa begynte
– – –
[bar den till Volund],
d\u00e5 hon brutit den s\u00f6nder:
“Annat \u00e4n \u00e5t dig
jag dristar ej s\u00e4ga det.”<\/p>\n\n\n\n

Volund sade:<\/strong>
27.
“Br\u00e4ckan p\u00e5 guldet
botar jag s\u00e5,
att din fader
det fagrare synes
och din moder
mycket b\u00e4ttre
och dig sj\u00e4lv
lika sk\u00f6nt ocks\u00e5.”<\/p>\n\n\n\n

28.
Genom \u00f6l han henne
\u00f6verlistade,
s\u00e5 att hon somnade,
d\u00e4r hon satt p\u00e5 b\u00e4nken:
“Nu har jag h\u00e4mnat,
vad mig harm har gjort,
allt utom ett
av det ondskefulla.”<\/p>\n\n\n\n

29.
“Bra”, sade Volund,
“m\u00e5 p\u00e5 benen jag komma,
som Nidads k\u00e4mpar
mig nekade bruka.”
Leende Volund
i luften sig h\u00f6jde,
gr\u00e5tande Bodvild
fick g\u00e5 fr\u00e5n \u00f6n,
s\u00f6rjde \u00e4lskarens f\u00e4rd
och sin faders vrede.<\/p>\n\n\n\n

30.
Ute stod Niduds
illsluga drottning,
och in hon gick
upp genom salen,
– men p\u00e5 salens h\u00e4gnad
han satte sig att vila –
“\u00c4r du vaken, Nidud,
njarernas drott?”<\/p>\n\n\n\n

Nidud sade:<\/strong>
31.
“Jag vakar alltid,
v\u00e4lbehag saknar,
jag sover f\u00f6ga,
sedan s\u00f6nerna dogo,
i mitt huvud det kyler,
k\u00f6ld ge dina r\u00e5d,
jag vill nu g\u00e4rna
med Volund tala.”<\/p>\n\n\n\n

32.
“Yppa mig, Volund,
alfernas furste,
vad blev av blomstrande
barnen mina!”<\/p>\n\n\n\n

Volund sade:<\/strong>
33.
“F\u00f6rst skall du alla
eder sv\u00e4rja:
vid skeppets bord
och vid sk\u00f6ldens rand,
vid h\u00e4stens bog
och vid huggsv\u00e4rdets egg,
att du Volunds viv
ej v\u00e5llar kval
eller min brud
till bane varder,
fast jag k\u00e4resta har,
som I k\u00e4nnen,
eller i din boning
barn jag \u00e4ger.<\/p>\n\n\n\n

34.
G\u00e5 bort till den smedja,
du byggt \u00e5t mig,
d\u00e4r finner du b\u00e4lgarne
med blod best\u00e4nkta.
Dina gossars huvud
h\u00f6gg jag av
och lade benen
under b\u00e4lgens vattengrop.<\/p>\n\n\n\n

35.
Men huvudsk\u00e5larna,
som under h\u00e5ret voro,
svepte jag i silver
och s\u00e4nde till Nidad,
och av \u00f6gonen gjorde jag
\u00e4delstenar,
s\u00e4nde dem till Nidads
sluga drottning.<\/p>\n\n\n\n

36.
Men av t\u00e4nderna
p\u00e5 de tv\u00e5 gossarne
smidde jag br\u00f6stsmycken
och s\u00e4nde till Bodvild.
Nu Bodvild b\u00e4r
ett barn under hj\u00e4rtat,
enda dottern
till eder b\u00e5da.”<\/p>\n\n\n\n

Nidud sade:<\/strong>
37.
“Ej n\u00e5got du sagt mig,
som jag s\u00f6rjt \u00f6ver mera
eller ville, att det v\u00e4rre
dig, Volund, m\u00e5 bekomma.
S\u00e5 h\u00f6g \u00e4r ingen man,
att fr\u00e5n h\u00e4sten han dig tager,
inga n\u00e4var nog starka
att h\u00e4r nedifr\u00e5n dig skjuta,
d\u00e4r du h\u00e4nger sv\u00e4vande
i h\u00f6gan sky.”<\/p>\n\n\n\n

38.
Leende Volund
i luften sig h\u00f6jde
och kvar, i sorg
s\u00e4nkt, satt Nidud.<\/p>\n\n\n\n

Nidud sade:<\/strong>
39.
“Stig upp, Tackrad,
min tr\u00e4l den b\u00e4ste,
bed du Bodvild,
den bl\u00e4ndvita m\u00f6n,
g\u00e5 fagert smyckad
med sin fader att tala.”<\/p>\n\n\n\n

40.
“\u00c4r det sant, Bodvild,
som de sagt till mig?
Var du p\u00e5 holmen
till hopa med Volund?”<\/p>\n\n\n\n

Bodvild sade:<\/strong>
41.
“Sant \u00e4r det, Nidad,
som man sade dig.
Jag var p\u00e5 holmen
tillhopa med Volund,
en olycksstund,
som aldrig bort komma.
Honom jag icke
hindra kunde;
honom jag icke
hindra f\u00f6rm\u00e5dde.”<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

N\u00ed\u00f0u\u00f0r h\u00e9t konungr \u00ed Sv\u00ed\u00fej\u00f3\u00f0. Hann \u00e1tti tv\u00e1 sonu ok eina d\u00f3ttur. Hon h\u00e9t B\u00f6\u00f0vildr. Br\u00e6\u00f0r v\u00e1ru \u00fer\u00edr, synir Finnakonungs. H\u00e9t einn Slagfi\u00f0r, annarr Egill, \u00feri\u00f0i V\u00f6lundr. \u00deeir skri\u00f0u ok veiddu d\u00fdr. \u00deeir k\u00f3mu \u00ed \u00dalfdali ok ger\u00f0u s\u00e9r \u00fear h\u00fas. \u00dear er vatn, er heitir \u00dalfsj\u00e1r. Snemma of morgin fundu \u00feeir \u00e1 vatnsstr\u00f6ndu konur \u00ferj\u00e1r, ok spunnu l\u00edn. \u00dear v\u00e1ru hj\u00e1 \u00feeim \u00e1lftarhamir \u00feeira. \u00deat v\u00e1ru valkyrjur. \u00dear v\u00e1ru tv\u00e6r d\u00e6tr Hl\u00f6\u00f0v\u00e9s konungs, Hla\u00f0gu\u00f0r svanhv\u00edt ok Herv\u00f6r alvitr, in \u00feri\u00f0ja var \u00d6lr\u00fan Kj\u00e1rsd\u00f3ttir af Vallandi. \u00deeir h\u00f6f\u00f0u \u00fe\u00e6r heim til sk\u00e1la me\u00f0 s\u00e9r. Fekk Egill \u00d6lr\u00fanar, en Slagfi\u00f0r Svanhv\u00edtrar, en V\u00f6lundr Alvitrar. \u00deau bjuggu sjau vetr. \u00de\u00e1 flugu \u00fe\u00e6r at vitja v\u00edga ok k\u00f3mu eigi aftr. \u00de\u00e1 skrei\u00f0 Egill at leita \u00d6lr\u00fanar, en Slagfi\u00f0r leita\u00f0i Svanhv\u00edtrar, en V\u00f6lundr sat \u00ed \u00dalfd\u00f6lum. Hann var hagastr ma\u00f0r, sv\u00e1 at menn viti, \u00ed fornum s\u00f6gum. N\u00ed\u00f0u\u00f0r konungr l\u00e9t hann h\u00f6ndum taka, sv\u00e1 sem h\u00e9r er um kve\u00f0it:<\/p>\n\n\n\n

 <\/p>\n\n\n\n

1.
Meyjar flugu sunnan
myrkvi\u00f0 \u00ed g\u00f6gnum,
Alvitr unga,
\u00f6rl\u00f6g dr\u00fdgja;
\u00fe\u00e6r \u00e1 s\u00e6varstr\u00f6nd
settusk at hv\u00edlask
dr\u00f3sir su\u00f0r\u00e6nar,
d\u00fdrt l\u00edn spunnu.<\/p>\n\n\n\n

2.
Ein nam \u00feeira
Egil at verja,
f\u00f6gr m\u00e6r fira,
fa\u00f0mi lj\u00f3sum;
\u00f6nnur var Svanhv\u00edt,
svanfja\u00f0rar dr\u00f3,
en in \u00feri\u00f0ja
\u00feeira systir
var\u00f0i hv\u00edtan
hals V\u00f6lundar.<\/p>\n\n\n\n

3.
S\u00e1tu s\u00ed\u00f0an
sjau vetr at \u00feat,
en inn \u00e1tta
allan \u00fer\u00e1\u00f0u,
en inn n\u00edunda
nau\u00f0r of skil\u00f0i;
meyjar f\u00fdstusk
\u00e1 myrkvan vi\u00f0,
Alvitr unga,
\u00f6rl\u00f6g dr\u00fdgja.<\/p>\n\n\n\n

4.
Kom \u00fear af vei\u00f0i
ve\u00f0reygr skyti,
[V\u00f6lundr, l\u00ed\u00f0andi
um langan veg],
Slagfi\u00f0r ok Egill,
sali fundu au\u00f0a,
gengu \u00fat ok inn
ok um s\u00e1usk;
austur skrei\u00f0 Egill
at \u00d6lr\u00fanu,
en su\u00f0r Slagfi\u00f0r
at Svanhv\u00edtu.<\/p>\n\n\n\n

5.
En einn V\u00f6lundr
sat \u00ed Ulfd\u00f6lum,
hann sl\u00f3 gull rautt
vi\u00f0 gim fastan,
luk\u00f0i hann alla
lind baugum vel;
sv\u00e1 bei\u00f0 hann
sinnar lj\u00f3ssar
kv\u00e1nar, ef h\u00e1num
koma ger\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

6.
\u00deat spyrr N\u00ed\u00f0u\u00f0r,
N\u00ed\u00e1ra dr\u00f3ttinn,
at einn V\u00f6lundr
sat \u00ed Ulfd\u00f6lum;
n\u00f3ttum f\u00f3ru seggir,
negl\u00f0ar v\u00e1ru brynjur,
skildir bliku \u00feeira
vi\u00f0 inn skar\u00f0a m\u00e1na.<\/p>\n\n\n\n

7.
Stigu \u00f3r s\u00f6\u00f0lum
at salar gafli,
gengu inn \u00fea\u00f0an
endlangan sal;
s\u00e1u \u00feeir \u00e1 bast
bauga dregna,
sjau hundru\u00f0 allra,
er s\u00e1 seggr \u00e1tti.<\/p>\n\n\n\n

8.
Og \u00feeir af t\u00f3ku
ok \u00feeir \u00e1 l\u00e9tu,
fyr einn \u00fatan,
er \u00feeir af l\u00e9tu.
Kom \u00fear af vei\u00f0i
ve\u00f0reygr skyti,
V\u00f6lundr, l\u00ed\u00f0andi
um langan veg.<\/p>\n\n\n\n

9.
Gekk hann br\u00fanni
beru hold steikja,
\u00e1r brann hr\u00edsi
all\u00feurr fura,
vi\u00f0r inn vind\u00feurri,
fyr V\u00f6lundi.<\/p>\n\n\n\n

10.
Sat \u00e1 berfjalli,
bauga tal\u00f0i,
alfa lj\u00f3\u00f0i,
eins sakna\u00f0i;
hug\u00f0i hann, at hef\u00f0i
Hl\u00f6\u00f0v\u00e9s d\u00f3ttir,
Alvitr unga,
v\u00e6ri hon aftr komin.<\/p>\n\n\n\n

11.
Sat hann sv\u00e1 lengi,
at hann sofna\u00f0i,
ok hann vakna\u00f0i
viljalauss;
vissi s\u00e9r \u00e1 h\u00f6ndum
h\u00f6fgar nau\u00f0ir,
en \u00e1 f\u00f3tum
fj\u00f6tur of spenntan.<\/p>\n\n\n\n

V\u00f6lundr kva\u00f0:
<\/strong>12.
“Hverir ro j\u00f6frar,
\u00feeir er \u00e1 l\u00f6g\u00f0u
besti b\u00f6r s\u00edma
ok mik bundu?”<\/p>\n\n\n\n

13.
Kalla\u00f0i n\u00fa N\u00ed\u00f0u\u00f0r
N\u00edara dr\u00f3ttinn:
“Hvar gaztu, V\u00f6lundr,
v\u00edsi alfa,
v\u00e1ra aura
\u00ed Ulfd\u00f6lum?”<\/p>\n\n\n\n

V\u00f6lundr Kva\u00f0:<\/strong>
14.
“Gull var \u00fear eigi
\u00e1 Grana lei\u00f0u,
fjarri hug\u00f0a ek v\u00e1rt land
fj\u00f6llum R\u00ednar;
man ek, at v\u00e9r meiri
m\u00e6ti \u00e1ttum,
er v\u00e9r heil hj\u00fa
heima v\u00e1rum.<\/p>\n\n\n\n

15.
Hla\u00f0gu\u00f0r ok Herv\u00f6r
borin var Hl\u00f6\u00f0v\u00e9
kunn var \u00d6lr\u00fan
K\u00ed\u00e1rs d\u00f3ttir.”<\/p>\n\n\n\n

16.
[\u00dati st\u00f3\u00f0 kunnig
kv\u00e1n N\u00ed\u00f0a\u00f0ar],
hon inn of gekk
endlangan sal,
st\u00f3\u00f0 \u00e1 golfi,
stillti r\u00f6ddu:
“Er-a s\u00e1 n\u00fa h\u00fdrr,
er \u00f3r holti ferr.”<\/p>\n\n\n\n

N\u00ed\u00f0u\u00f0r konungr gaf d\u00f3ttur sinni, B\u00f6\u00f0vildi gullhring \u00feann, er hann t\u00f3k af bastinu at V\u00f6lundar, en hann sj\u00e1lfr bar sver\u00f0it, er V\u00f6lundr \u00e1tti. En dr\u00f3ttning kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

17.
“\u00c1mun eru augu
ormi \u00feeim inum fr\u00e1na,
tenn h\u00e1num teygjask,
er h\u00e1num er t\u00e9t sver\u00f0
ok hann B\u00f6\u00f0vildar
baug of \u00feekkir;
sn\u00ed\u00f0i\u00f0 \u00e9r hann
sina magni
ok seti\u00f0 hann s\u00ed\u00f0an
\u00ed S\u00e6varst\u00f6\u00f0.”<\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e1 var gert, at skornar v\u00e1ru sinar \u00ed kn\u00e9sf\u00f3tum, ok settr \u00ed h\u00f3lm einn, er \u00fear var fyrir landi, er h\u00e9t S\u00e6varsta\u00f0r. \u00dear sm\u00ed\u00f0a\u00f0i hann konungi alls kyns g\u00f6rsimar. Engi ma\u00f0r \u00feor\u00f0i at fara til hans nema konungr einn.<\/p>\n\n\n\n

18.
“Sk\u00ednn N\u00ed\u00f0a\u00f0i
sver\u00f0 \u00e1 linda,
\u00feat er ek hvessta,
sem ek hagast kunna
ok ek her\u00f0ak,
sem m\u00e9r h\u00e6gst \u00fe\u00f3tti;
s\u00e1 er m\u00e9r fr\u00e1nn m\u00e6kir
\u00e6 fjarri borinn,
s\u00e9kk-a ek \u00feann V\u00f6lundi
til smi\u00f0ju borinn.<\/p>\n\n\n\n

19.
N\u00fa berr B\u00f6\u00f0vildr
br\u00fa\u00f0ar minnar
– b\u00ed\u00f0k-a ek \u00feess b\u00f3t, –
bauga rau\u00f0a.”<\/p>\n\n\n\n

20.
Sat hann, n\u00e9 hann svaf, \u00e1vallt
ok hann sl\u00f3 hamri;
v\u00e9l ger\u00f0i hann heldr
hvatt N\u00ed\u00f0a\u00f0i.
Drifu ungir tveir
\u00e1 d\u00fdr s\u00e9a
synir N\u00ed\u00f0a\u00f0ar,
\u00ed S\u00e6varst\u00f6\u00f0.<\/p>\n\n\n\n

21.
K\u00f3mu \u00feeir til kistu,
kr\u00f6f\u00f0u lukla,
opin var ill\u00fa\u00f0
er \u00feeir \u00ed s\u00e1u;
fj\u00f6l\u00f0 var \u00fear menja,
er \u00feeim m\u00f6gum s\u00fdndisk
at v\u00e6ri gull rautt
ok g\u00f6rsimar.<\/p>\n\n\n\n

V\u00f6lundr kva\u00f0:
<\/strong>22.
“Komi\u00f0 einir tveir,
komi\u00f0 annars dags;
ykkr l\u00e6t ek \u00feat gull
of gefit ver\u00f0a;
segi\u00f0-a meyjum
n\u00e9 sal\u00fej\u00f3\u00f0um,
manni engum,
at it mik fyndi\u00f0.”<\/p>\n\n\n\n

23.
Snemma kalla\u00f0i
seggr annan,
br\u00f3\u00f0ir \u00e1 br\u00f3\u00f0ur:
“G\u00f6ngum baug s\u00e9a!”
K\u00f3mu til kistu,
kr\u00f6f\u00f0u lukla,
opin var ill\u00fa\u00f0,
er \u00feeir \u00ed litu.<\/p>\n\n\n\n

24.
Snei\u00f0 af h\u00f6fu\u00f0
h\u00fana \u00feeira
ok und fen fj\u00f6turs
f\u00e6tr of lag\u00f0i;
en \u00fe\u00e6r sk\u00e1lar,
er und sk\u00f6rum v\u00e1ru,
sveip hann \u00fatan silfri,
seldi N\u00ed\u00f0a\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

25.
En \u00f3r augum
jarknasteina
sendi hann kunnigri
konu N\u00ed\u00f0a\u00f0ar,
en \u00f3r t\u00f6nnum
tveggja \u00feeira
sl\u00f3 hann brj\u00f3stkringlur
sendi B\u00f6\u00f0vildi.<\/p>\n\n\n\n

26.
\u00de\u00e1 nam B\u00f6\u00f0vildr
baugi at hr\u00f3sa
— — —
[bar hann V\u00f6lundi],
er brotit haf\u00f0i:
“\u00deorig-a ek at segja
nema \u00fe\u00e9r einum.”<\/p>\n\n\n\n

V\u00f6lundr kva\u00f0:<\/strong>
27.
“Ek b\u00e6ti sv\u00e1
brest \u00e1 gulli
at fe\u00f0r \u00fe\u00ednum
fegri \u00feykkir
ok m\u00e6\u00f0r \u00feinni
miklu betri
ok sjalfri \u00fe\u00e9r
at sama h\u00f3fi.”<\/p>\n\n\n\n

28.
Bar hann hana bj\u00f3ri,
\u00fev\u00ed at hann betr kunni
sv\u00e1 at hon \u00ed sessi
of sofna\u00f0i.
“N\u00fa hef ek hefnt
harma minna
allra nema einna
\u00edvi\u00f0gjarna.”<\/p>\n\n\n\n

29.
“Vel ek,” kva\u00f0 V\u00f6lundr,
“ver\u00f0a ek \u00e1 fitjum
\u00feeim er mik N\u00ed\u00f0a\u00f0ar
n\u00e1mu rekkar.”
Hl\u00e6jandi V\u00f6lundr
h\u00f3fsk at lofti,
gr\u00e1tandi B\u00f6\u00f0vildr
gekk \u00f3r eyju,
treg\u00f0i f\u00f6r fri\u00f0ils
ok f\u00f6\u00f0ur rei\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

30.
\u00dati stendr kunnig
kv\u00e1n N\u00ed\u00f0a\u00f0ar,
ok hon inn of gekk
endlangan sal,
– en hann \u00e1 salgar\u00f0
settisk at hv\u00edlask -:
“Vakir \u00fe\u00fa, N\u00ed\u00f0u\u00f0r
N\u00edara dr\u00f3ttinn?”<\/p>\n\n\n\n

N\u00ed\u00f0u\u00f0r kva\u00f0:<\/strong>
31.
“Vaki ek \u00e1vallt
viljalauss,
sofna ek minnst
s\u00edz m\u00edna sonu dau\u00f0a;
kell mik \u00ed h\u00f6fu\u00f0,
k\u00f6ld eru m\u00e9r r\u00e1\u00f0 \u00fe\u00edn,
vilnumk ek \u00feess n\u00fa,
at ek vi\u00f0 V\u00f6lund d\u00e6ma.<\/p>\n\n\n\n

32.
Seg \u00fe\u00fa m\u00e9r \u00feat, V\u00f6lundr,
v\u00edsi alfa,
af heilum hvat var\u00f0
h\u00fanum m\u00ednum.”<\/p>\n\n\n\n

V\u00f6lundr kva\u00f0:
<\/strong>33.
“Ei\u00f0a skaltu m\u00e9r \u00e1\u00f0r
alla vinna,
at skips bor\u00f0i
ok at skjaldar r\u00f6nd,
at mars b\u00e6gi
ok at m\u00e6kis egg,
at \u00fe\u00fa kvelj-at
kv\u00e1n V\u00f6lundar
n\u00e9 br\u00fa\u00f0i minni
at bana ver\u00f0ir,
\u00fe\u00f3tt v\u00e9r kv\u00e1n eigim,
\u00fe\u00e1 er \u00e9r kunni\u00f0,
e\u00f0a j\u00f3\u00f0 eigim
innan hallar.<\/p>\n\n\n\n

34.
Gakk \u00fe\u00fa til smi\u00f0ju,
\u00feeirar er \u00fe\u00fa ger\u00f0ir,
\u00fear fi\u00f0r \u00fe\u00fa belgi
bl\u00f3\u00f0i stokkna;
snei\u00f0 ek af h\u00f6fu\u00f0
h\u00fana \u00feinna,
ok und fen fj\u00f6turs
f\u00e6tr of lag\u00f0ak.<\/p>\n\n\n\n

35.
En \u00fe\u00e6r sk\u00e1lar,
er und sk\u00f6rum v\u00e1ru,
sveip ek \u00fatan silfri,
selda ek N\u00ed\u00f0a\u00f0i;
en \u00f3r augum
jarknasteina
senda ek kunnigri
kv\u00e1n N\u00ed\u00f0a\u00f0ar.<\/p>\n\n\n\n

36.
En \u00far t\u00f6nnum
tveggja \u00feeira
sl\u00f3 ek brj\u00f3stkringlur,
senda ek B\u00f6\u00f0vildi;
n\u00fa gengr B\u00f6\u00f0vildr
barni aukin,
eingad\u00f3ttir
ykkur beggja.”<\/p>\n\n\n\n

N\u00ed\u00f0u\u00f0r kva\u00f0:
<\/strong>37.
“M\u00e6ltir-a \u00fe\u00fa \u00feat m\u00e1l,
er mik meir tregi,
n\u00e9 ek \u00feik vilja, V\u00f6lundr,
verr of n\u00edta;
er-at sv\u00e1 ma\u00f0r h\u00e1r,
at \u00feik af hesti taki,
n\u00e9 sv\u00e1 \u00f6flugr,
at \u00feik ne\u00f0an skj\u00f3ti,
\u00fear er \u00fe\u00fa skollir
vi\u00f0 sk\u00fd uppi.”<\/p>\n\n\n\n

38.
Hl\u00e6jandi V\u00f6lundr
h\u00f3fsk at lofti,
en \u00f3k\u00e1tr N\u00ed\u00f0u\u00f0r
sat \u00fe\u00e1 eftir.<\/p>\n\n\n\n

N\u00ed\u00f0u\u00f0r kva\u00f0:
<\/strong>39.
“Upp r\u00edstu, \u00deakkr\u00e1\u00f0r,
\u00fer\u00e6ll minn inn bezti,
bi\u00f0 \u00fe\u00fa B\u00f6\u00f0vildi,
meyna br\u00e1hv\u00edtu,
ganga fagrvari\u00f0
vi\u00f0 f\u00f6\u00f0ur r\u00e6\u00f0a.<\/p>\n\n\n\n

40.
Er \u00feat satt, B\u00f6\u00f0vildr,
er s\u00f6g\u00f0u m\u00e9r:
S\u00e1tu\u00f0 it V\u00f6lundr
saman \u00ed holmi?”<\/p>\n\n\n\n

B\u00f6\u00f0vildr kva\u00f0:
<\/strong>41.
“Satt er \u00feat, N\u00ed\u00f0u\u00f0r,
er sag\u00f0i \u00fe\u00e9r:
S\u00e1tum vit V\u00f6lundr
saman \u00ed holmi
eina \u00f6gurstund,
\u00e6va skyldi;
ek v\u00e6tr h\u00e1num
vinna kunnak,
ek v\u00e6tr h\u00e1num
vinna m\u00e1ttak.”<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kv\u00e4det om Volund (V\u00f6lundskv\u00e4det) (Fornnordiska V\u01eblundarkvi\u00f0a\/V\u00f6lundarkvi\u00f0a) handlar om smeden V\u00f6lund som blir f\u00e4ngslad av Nidud (N\u00ed\u00f0u\u00f0r) i Svitjod och satt p\u00e5 en holme med s\u00f6nderskurna kn\u00e4veck f\u00f6r att f\u00e5 honom att smida dyra smycken \u00e5t kungen och hans familj. V\u00f6lund hugger dock huvudet av Kungens s\u00f6ner och smider silverb\u00e4gare av deras kranier, av \u00f6gonen smider han juveler. […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21530,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23756","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat.jpg",808,449,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-768x427.jpg",696,387,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat.jpg",696,387,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat.jpg",808,449,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat.jpg",808,449,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-756x420.jpg",756,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-696x387.jpg",696,387,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat.jpg",808,449,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-534x449.jpg",534,449,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-741x449.jpg",741,449,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat.jpg",808,449,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-600x333.jpg",600,333,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-V\u01eblundarkvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Volund-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Kv\u00e4det om Volund (V\u00f6lundskv\u00e4det) (Fornnordiska V\u01eblundarkvi\u00f0a\/V\u00f6lundarkvi\u00f0a) handlar om smeden V\u00f6lund som blir f\u00e4ngslad av Nidud (N\u00ed\u00f0u\u00f0r) i Svitjod och satt p\u00e5 en holme med s\u00f6nderskurna kn\u00e4veck f\u00f6r att f\u00e5 honom att smida dyra smycken \u00e5t kungen och hans familj. V\u00f6lund hugger dock huvudet av Kungens s\u00f6ner och smider silverb\u00e4gare av deras kranier, av \u00f6gonen smider han juveler.…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23756","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23756"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23756\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21530"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23756"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}