{"id":23751,"date":"2020-05-22T14:34:13","date_gmt":"2020-05-22T12:34:13","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/volsungakvida-in-forna-helgakvida-hundingsbana-ii-andra-kvadet-om-helge-hundingsbane\/"},"modified":"2024-11-19T12:58:21","modified_gmt":"2024-11-19T11:58:21","slug":"volsungakvida-in-forna-helgakvida-hundingsbana-ii-andra-kvadet-om-helge-hundingsbane","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/volsungakvida-in-forna-helgakvida-hundingsbana-ii-andra-kvadet-om-helge-hundingsbane\/","title":{"rendered":"V\u00f6lsungakvi\u00f0a in forna (Helgakvi\u00f0a Hundingsbana II) – Andra kv\u00e4det om Helge Hundingsbane"},"content":{"rendered":"\n

Andra kv\u00e4det om Helge Hundingsbane (Om Volsungarna) (Fornnordiska Helgakvi\u00f0a Hundingsbana II) \u00e4r den tredje dikten i Helgetriologin men andra om Helge Hundingsbane. I denna avslutande dikt ber\u00e4ttas det om V\u00f6lsungarna, om Helges d\u00f6d och Sigruns natt tillsammans med Helge vid hans gravh\u00f6g.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Om volsungarna.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Konung Sigmund, Volsungs son, hade Borghild av Bralund till \u00e4kta; de kallade sin son Helge och efter Helge Hjorvardsson; Hagal fostrade Helge.<\/p>\n\n\n\n

Hunding hette en m\u00e4ktig konung, och efter honom \u00e4r Hundland uppkallat. Han var en stor krigare och hade m\u00e5nga s\u00f6ner, som voro i h\u00e4rnad. Ofrid och fiendskap var emellan konung Hunding och konung Sigmund, b\u00e5dadera dr\u00e4pte den andres fr\u00e4nder. Konung Sigmund och hans \u00e4ttm\u00e4n hette volsungar och ylvingar.<\/p>\n\n\n\n

Helge for hemligen till konung Hundings hov och spejade; konung Hundings son H\u00e4ming var hemma. Men n\u00e4r Helge begav sig bort, tr\u00e4ffade han en herdegosse och sade:<\/p>\n\n\n\n

1.
“S\u00e4g du \u00e5t Heming,
att Helge minnes,
vem i brynja
vikingarne dr\u00e4pte.
Ulven gr\u00e5
inne ni hade,
som kung Hunding h\u00f6ll
f\u00f6r att Hamal vara.”<\/p>\n\n\n\n

Hamal hette Hagals son. Konung Hunding s\u00e4nde m\u00e4n till Hagal f\u00f6r att leta efter Helge, men Helge kunde icke skydda sig p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n att han tog en tj\u00e4nstekvinnas kl\u00e4der och gick att mala. De letade och funno icke Helge; d\u00e5 sade Blind den illistige:<\/p>\n\n\n\n

2.
“Hagals tr\u00e4lkvinnas \u00f6gon
te sig vassa,
ej bondens \u00e4tt \u00e4r det,
som bullrar vid kvarnen;
stenarne r\u00e4mna,
i stycken springer l\u00e5dan.<\/p>\n\n\n\n

3.
H\u00e5rd lott har nu
h\u00f6vdingen f\u00e5tt,
d\u00e5 korn fr\u00e5n Valland
kungen skall mala;
f\u00f6r denna hand
dugde b\u00e4ttre
\u00e4n kvarnens handtag
att h\u00e5lla sv\u00e4rdet.”<\/p>\n\n\n\n

Hagal svarade och sade:<\/strong>
4.
“Om l\u00e5dan larmar
\u00e4r litet under,
d\u00e5 konungadottern
skall kvarnen draga.
H\u00f6gre \u00e4n molnen
m\u00f6n sv\u00e4vade
och som vikingar
med vapen stred,
innan Helge till f\u00e5nge
henne gjorde.
Syster hon \u00e4r
till Sigar och Hogne,
d\u00e4rf\u00f6r elaka \u00f6gon
har ylvingat\u00e4rnan.”<\/p>\n\n\n\n

Helge kom undan och gick p\u00e5 h\u00e4rskepp; han f\u00e4llde konung Hunding och kallades sedan Helge Hundingsbane. Han l\u00e5g med sin h\u00e4r i Brunav\u00e5g och gjorde d\u00e4r strandhugg, och de \u00e5to d\u00e4r r\u00e5tt k\u00f6tt.<\/p>\n\n\n\n

En konung hette Hogne; hans dotter var Sigrun, hon var valkyria och red i luft och \u00f6ver hav; hon var Svava p\u00e5nyttf\u00f6dd. Sigrun red till Helges skepp och sade:<\/p>\n\n\n\n

5.
“Vilka l\u00e5ta fartyg
flyta vid stranden?
Var h\u00f6ren I, krigare,
hemma sj\u00e4lva?
Vem biden I p\u00e5
i Brunav\u00e5g?
Vart lyster eder
att leden k\u00e4nna?”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
6.
“Hamal l\u00e5ter fartyg
flyta vid stranden;
i L\u00e4ss\u00f6 h\u00f6ra vi
hemma sj\u00e4lva;
bris vi bida
i Brunav\u00e5g;
\u00f6sterut lyster oss
att leden k\u00e4nna.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun sade:<\/strong>
7.
“Var har du, furste,
vapen pr\u00f6vat
eller valplatsens f\u00e5glar
f\u00f6da givit?
Vi \u00e4r din brynja
med blod best\u00e4nkt?
Vi \u00e4ta hj\u00e4lmkl\u00e4dda k\u00e4mpar
k\u00f6ttet r\u00e5tt?”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
8.
“Det utf\u00f6rde ylvingars
\u00e4ttling nyss
v\u00e4ster om havet,
om veta dig lyster,
att bj\u00f6rnar jag tog
i Bragalunden
och \u00f6rnens \u00e4tt
med uddarne m\u00e4ttade.<\/p>\n\n\n\n

9.
Nu orsaken, m\u00f6,
\u00e4r yppad d\u00e4rtill;
stekt d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ga
vi fingo p\u00e5 havet.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun sade:<\/strong>
10.
“Dr\u00e5p ger du tillk\u00e4nna;
d\u00f6d m\u00e5ste p\u00e5 valplatsen
konung Hunding
f\u00f6r Helge falla.
Det drabbades samman,
d\u00e5 sl\u00e4kt I h\u00e4mnaden,
och blod sprutade
p\u00e5 spetsen av sv\u00e4rdet.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
11.
“Hur visste du,
att vi voro de,
snabbt\u00e4nkta m\u00f6,
som sl\u00e4kt h\u00e4mnade?
M\u00e5nga hj\u00e4ltes\u00f6ner
dj\u00e4rva \u00e4ro
och snarlika
sl\u00e4ktingar till oss.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun sade:<\/strong>
12.
“Ej var jag fj\u00e4rran,
du folkets h\u00f6vding,
i g\u00e5r p\u00e5 morgonen
vid den grymmes livsslut;
dock Sigmunds son
slug jag anser,
d\u00e5 i dunkla ord
du d\u00f6ljer din bragd.<\/p>\n\n\n\n

13.
F\u00f6rr en g\u00e5ng s\u00e5g jag dig
fara p\u00e5 l\u00e5ngskepp,
n\u00e4r du stod och stred
i stammen den blodiga,
och svala v\u00e5gor
svallande lekte.
Nu vill sig drotten
d\u00f6lja f\u00f6r mig,
men Hognes m\u00f6
Helge k\u00e4nner.”<\/p>\n\n\n\n

Granmar hette en m\u00e4ktig konung, som bodde vid Svarinshaug; han \u00e4gde m\u00e5nga s\u00f6ner: en hette Hodbrodd, en annan Gudmund, den tredje Starkad. Hodbrodd var p\u00e5 kungast\u00e4mma, han f\u00f6rlovade med sig Sigrun, Hognes dotter. Men n\u00e4r hon f\u00e5r veta det, red hon med valkyrior genom luft och \u00f6ver hav att s\u00f6ka efter Helge. Helge var d\u00e5 vid Logafj\u00e4llen och hade stridit med Hundings s\u00f6ner. D\u00e4r f\u00e4llde han d\u00e5 Alf och Eyjolv, Hjorvard och Hervard och var mycket tr\u00f6tt av striden och satt vid foten av Arastein. D\u00e4r tr\u00e4ffade honom Sigrun och kastade sig om halsen p\u00e5 honom och kysste honom och sade honom sitt \u00e4rende, s\u00e5som det s\u00e4ges i den gamla Volsungakvida:<\/p>\n\n\n\n

14.
Sigrun s\u00f6kte
segerglad furste,
fattade Helges
hand i sin,
kysste och h\u00e4lsade
h\u00e4rskaren i hj\u00e4lm;
k\u00e4rlek d\u00e5 fattade
fursten till vivet.<\/p>\n\n\n\n

15.
Hon sade sig \u00e4lska
av all sin h\u00e5g
Sigmunds son,
innan hon sett honom.<\/p>\n\n\n\n

16.
“Med Hodbrodd blev jag
i h\u00e4ren f\u00f6rlovad,
men en annan \u00e4dling
\u00e4ga jag ville;
dock fruktar jag, furste,
mina fr\u00e4nders vrede,
mot min faders egen
\u00f6nskan jag brutit.”<\/p>\n\n\n\n

17.
Ej Hognes dotter
dolde sina tankar,
sade Helges huldhet
sig hava \u00f6nska.<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
18.
“V\u00e5rda dig icke
om vreden hos Hogne
eller oviljan
hos \u00e4tten din!
Unga m\u00f6, du skall
hos mig leva;
dina fr\u00e4nder, du goda,
fruktar jag icke.”<\/p>\n\n\n\n

Helge samlade d\u00e5 en stor flotta och for till Frekastein och de fingo p\u00e5 havet en livsfarlig storm; d\u00e5 ljungade blixtar \u00f6ver dem, och str\u00e5larna gingo ned i skeppen. De s\u00e5go i luften, att nio valkyrior redo, och de k\u00e4nde Sigrun; d\u00e5 stillade sig stormen, och de kommo helbr\u00e4gda till land. Granmars s\u00f6ner sutto p\u00e5 ett berg, d\u00e5 skeppen seglade \u00e5t land. Gudmund hoppade upp p\u00e5 en h\u00e4st och red f\u00f6r att speja upp p\u00e5 berget vid hamnen; d\u00e5 b\u00e4rgade volsungarne seglen. D\u00e5 sade Gudmund, Granmars son:<\/p>\n\n\n\n

19.
“Vem \u00e4r den sk\u00f6ldung,
som skeppen styr,
och gyllene stridsfana
i stammen hissar?
Ej frid tycks mig vara
i fr\u00e4msta spetsen,
kring vikingar blodsrodnad
bl\u00e4nker i skyn.”<\/p>\n\n\n\n

Sinfjotle sade:<\/strong>
20.
“H\u00e4r m\u00e5 Hodbrodd
Helge k\u00e4nna,
den till flykt tr\u00f6ge,
i flottans mitt.
Din \u00e4tts odaljord
han under sig tvungit,
fjorsungaarvet
med fejd vunnit.”<\/p>\n\n\n\n

Gudmund sade:<\/strong>
21.
“Dess f\u00f6rr vi skola
vid Frekastein
sams till samman
om v\u00e5r sak tala.
Tid \u00e4r, Hodbrodd,
h\u00e4mnd att vinna,
om den l\u00e4gsta lotten
vi l\u00e4nge fingo.”<\/p>\n\n\n\n

Sinfjotle sade:<\/strong>
22.
“F\u00f6rr skall du, Gudmund,
f\u00f6sa getter
och i branta
bergsklyftor kliva,
hava i handen
en hasselp\u00e5k;
det ser du hellre
\u00e4n sv\u00e4rdets domar.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
23.
“Det synes dig b\u00e4ttre,
Sinfjotle, passa
att g\u00e5 i strid
och gl\u00e4dja \u00f6rnar
\u00e4n med onyttiga
ord att tvista,
om \u00e4n h\u00e4tskhet
h\u00e4rskarne skiljer.<\/p>\n\n\n\n

24.
Ej goda tyckas mig
Granmars s\u00f6ner
men sanning dock h\u00f6ves
en h\u00f6vding att s\u00e4ga.
P\u00e5 Moinsheim
m\u00e4rka de l\u00e4to,
att de saknade ej att svinga
sv\u00e4rden mod,
mycket k\u00e4cka
k\u00e4mpar de \u00e4ro.”<\/p>\n\n\n\n

Gudmund red hem med krigsbud; d\u00e5 samlade Granmars s\u00f6ner en h\u00e4r. Med kommo m\u00e5nga konungar, d\u00e4r var Hogne, Sigruns fader, och hans s\u00f6ner Brage och Dag. D\u00e4r var stor strid, och alla Granmars s\u00f6ner f\u00f6llo och alla deras h\u00f6vdingar utom Dag Hognesson, som fick fred och svor volsungarne eder. Sigrun gick ut bland de fallne och tr\u00e4ffade Hodbrodd n\u00e4ra d\u00f6den. Hon sade:<\/p>\n\n\n\n

25.
“Icke skall Sigrun
fr\u00e5n Sevafj\u00e4llen,
konung Hodbrodd,
dig h\u00e5lla i famn.
G\u00e5nget \u00e4r livet
f\u00f6r Granmars s\u00f6ner;
ulvaflocken gr\u00e5
\u00e4ter ymigt lik.”<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 tr\u00e4ffade hon Helge och blev mycket glad.<\/p>\n\n\n\n

Han sade:<\/strong>
26.
“Ej allt, du kloka,
blev idel lycka,
dock s\u00e4ger jag, att nornorna
n\u00e5got v\u00e5lla.
P\u00e5 morgonen f\u00f6llo
vid Frekastein
Brage och Hogne;
deras baneman var jag.<\/p>\n\n\n\n

27.
Rollaugs s\u00f6ner livet
vid Lebjorg miste,
men konung Starkad
vid Styrkleiv f\u00f6ll;
denna furste var det vildaste
v\u00e4sen jag sett,
d\u00e5 b\u00e5len slogs,
fast borta var huvudet.<\/p>\n\n\n\n

28.
De allra flesta
av fr\u00e4nderna dina
ligga p\u00e5 jorden,
till lik vordna.
Hindra kampen du ej kunnat;
det kom p\u00e5 din lott,
att f\u00f6r storm\u00e4n
till strid du blev.”<\/p>\n\n\n\n

29.
Da gr\u00e4t Sigrun. Han sade:
“Tr\u00f6sta dig, Sigrun!
Ett tvistefr\u00f6 du varit oss.
ej sk\u00f6ldungar skickelsen motst\u00e5.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun sade:<\/strong>
“Jag \u00f6nskade, de levde
de som avlidna \u00e4ro,
finge i din famn jag dock slutas.”<\/p>\n\n\n\n

Helge \u00e4ktade Sigrun, och de fingo s\u00f6ner; Helge var d\u00e5 ej gammal. Dag Hognesson blotade till Oden om h\u00e4mnd f\u00f6r sin fader, och Oden l\u00e5nade Dag sitt spjut. Dag tr\u00e4ffade sin sv\u00e5ger Helge p\u00e5 det st\u00e4lle, som heter Fjoturlund; han r\u00e4nde igenom Helge med spjutet. D\u00e4r f\u00f6ll Helge, men Dag red till Sevafj\u00e4llen och sade Sigrun nyheten:<\/p>\n\n\n\n

30.
“Sen \u00e4r jag, syster,
din sorg att b\u00e5da,
ty n\u00f6dtvungen jag
min n\u00e4rmaste bedr\u00f6vat.
P\u00e5 morgonen f\u00f6ll
vid Fjoturlunden,
den b\u00e4ste furste,
som bodde i v\u00e4rlden,
som alla h\u00f6vdingar
p\u00e5 halsen stod.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun sade:<\/strong>
31.
“Dig skola alla
eder bita,
som du hade
\u00e5t Helge svurit
vid floden Leiptrs
lysande vatten
och vid V\u00e5gens
v\u00e5ta sten.<\/p>\n\n\n\n

32.
Segle ej det skepp,
som seglar med dig,
fast f\u00f6rlig vind
efter fartyget bl\u00e5ser!
L\u00f6pe ej den h\u00e4st,
som l\u00f6per med dig,
fast f\u00f6r fiender
du flykta skall!<\/p>\n\n\n\n

33.
Bite ej det sv\u00e4rd,
som sv\u00e4nges av dig,
om ej dig sj\u00e4lv
det sjunger om huvudet.
P\u00e5 dig vore h\u00e4mnad
Helges d\u00f6d,
om du vore en varg
i villande skog
utan egendom
och all gamman
och f\u00f6da ej finge,
om de fallne du ej \u00e5te.”<\/p>\n\n\n\n

Dag sade:<\/strong>
34.
“Vansinnig, syster,
och fr\u00e5n vettet du \u00e4r,
d\u00e5 du \u00f6nskar of\u00e4rd
\u00e5t egen broder.
Oden ensam
allt ont v\u00e5llar,
ty mellan sl\u00e4ktingar
s\u00f6ndring han stiftat.<\/p>\n\n\n\n

35.
Din broder r\u00f6da
ringar dig bjuder,
hela Vandilsve
och Vigdalarne.
Tag halva boet
till bot f\u00f6r din sorg,
du smyckade brud,
j\u00e4mte s\u00f6nerna dina!”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun sade:<\/strong>
36.
“S\u00e5 s\u00e4ll jag ej sitter
vid Sevafj\u00e4llen,
arla eller s\u00e4rla,
att jag \u00e4lskar livet,
om konungens krigare
ej kasta glans
och Vigbl\u00e4r ej hit
med h\u00f6vdingen l\u00f6per,
guldbetslade f\u00e5len,
och ej fursten jag h\u00e4lsar.<\/p>\n\n\n\n

37.
S\u00e5 hade Helge
h\u00e5llit i r\u00e4dsla
sina fiender alla
och fr\u00e4nderna deras,
som getter vilda
f\u00f6r vargen springa,
fulla av fasa,
fr\u00e5n fj\u00e4llet ned.<\/p>\n\n\n\n

38.
Helge s\u00e5 h\u00f6gt
\u00f6ver h\u00f6vdingar stod
som \u00e4delformad
ask \u00f6ver t\u00f6rne,
och som daggst\u00e4nkt hjort
bland djuren g\u00e5r
och huvudet b\u00e4r
h\u00f6gre \u00e4n alla
och hornen gl\u00e4nsa
mot himmelen sj\u00e4lv.”<\/p>\n\n\n\n

En h\u00f6g gjordes efter Helge. Men n\u00e4r han kom till Valhall, d\u00e5 bj\u00f6d honom Oden att r\u00e5da \u00f6ver allt j\u00e4mte sig.<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
39.
“\u00c5t m\u00e4nnen alla
m\u00e5ste du, Hunding,
fotbad b\u00e4ra
och brasa t\u00e4nda,
hundar binda,
h\u00e4star vakta,
giva svinen mat,
f\u00f6rrn till s\u00e4ngs du g\u00e5r.”<\/p>\n\n\n\n

Sigruns tj\u00e4nstekvinna gick om aftonen vid Helges h\u00f6g och s\u00e5g, att Helge red till h\u00f6gen med m\u00e5nga m\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

Tj\u00e4nstekvinnan sade:<\/strong>
40.
“\u00c4r blott svek den syn,
som se jag tycker mig,
eller ragnar\u00f6k.
Rida v\u00e4l de d\u00f6de,
d\u00e5 I huggen med sporrar
h\u00e4starne edra,
eller har \u00e5t h\u00f6vdingar
hemlov givits?”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
41.
“Ej blott svek \u00e4r den syn,
som se du tycker dig,
ej \u00e5ldrarnes \u00e4nde,
fast oss du ser,
fast vi hugga med sporrar
h\u00e4starne v\u00e5ra,
fast hellre har \u00e5t h\u00f6vdingar
hemlov givits.”<\/p>\n\n\n\n

Hem gick tj\u00e4nstekvinnan och sade till Sigrun:<\/p>\n\n\n\n

42.
“G\u00e5 ut, du Sigrun
fr\u00e5n Sevafj\u00e4llen,
om dig lyster att folkets
furste tr\u00e4ffa.
H\u00f6gen \u00e4r \u00f6ppen,
Helge \u00e4r kommen.
S\u00e5ren bl\u00f6da,
och s\u00e5 bad dig fursten,
att s\u00e5rets str\u00f6m
du stilla skulle.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun gick in i h\u00f6gen till Helge och sade:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

43.
“Nu gl\u00e4der mig s\u00e5 mycket,
att vi m\u00f6tt varandra,
som Odens hungrande
h\u00f6kar gl\u00e4djas,
n\u00e4r de veta om valplatsens
varma stekar
eller dagens gryning
daggst\u00e4nkta se.<\/p>\n\n\n\n

44. Dig vill jag kyssa,
d\u00f6de konung,
f\u00f6rr \u00e4n du blodiga
brynjan avtager.
Ditt h\u00e5r \u00e4r, Helge,
h\u00f6ljt med rimfrost,
fursten \u00e4r fullst\u00e4ndigt
f\u00e4rgad med blod,
h\u00e4nderna kalla
p\u00e5 Hognes m\u00e5g.
Huru skall b\u00e4ttring
din brud \u00e5t dig vinna?<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
45.
“Ensam du, Sigrun,
fr\u00e5n Sevafj\u00e4llen,
v\u00e5llar, att Helge
\u00e4r v\u00e5t av t\u00e5rar.
Du gr\u00e5ter, du guldprydda,
av gr\u00e4melse t\u00e5rar,
du solbj\u00e4rta, sydl\u00e4ndska,
f\u00f6rrn att sova du g\u00e5r.
Var t\u00e5r faller blodig
p\u00e5 br\u00f6stet av fursten,
iskall, inbr\u00e4nd,
av \u00e5ngest fylld.<\/p>\n\n\n\n

46.
Dock kom, l\u00e5t oss dricka
kostliga drycken,
fast livslust och land
f\u00f6rlorat vi hava.
Ingen skall kv\u00e4da
klagovisa,
fast han ser sv\u00e5ra
s\u00e5r p\u00e5 mitt br\u00f6st,
ty en brud nu h\u00f6ljes
utav h\u00f6gen,
en furstedotter
hos oss fallna \u00e4r.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun redde en s\u00e4ng i h\u00f6gen.<\/p>\n\n\n\n

47.
“H\u00e4r har jag b\u00e4ddat
dig, Helge, en s\u00e4ng,
som fr\u00e5n \u00e4ngslan \u00e4r fri,
du ylvinga\u00e4ttling!
I din famn jag vill,
du furste, somna,
som hos levande hj\u00e4lten
jag g\u00f6ra skulle.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
48.
“Nu s\u00e4ger jag intet
ov\u00e4ntat vara
sent eller tidigt
vid Sevafj\u00e4llen,
n\u00e4r p\u00e5 den avlidnes
arm du sover
i h\u00f6gen, du vita,
Hognes dotter;
\u00e4r dock kvar i livet,
du konungborna.<\/p>\n\n\n\n

49.
Tid \u00e4r mig att rida
rodnande v\u00e4gar,
l\u00e5ta bleka f\u00e5len
flyga sin stig.
V\u00e4ster jag skall
om vindhemmets bro,
f\u00f6rr\u00e4n Salgovner
segerhj\u00e4ltar v\u00e4cker.”<\/p>\n\n\n\n

Helge och hans f\u00f6lje redo sin v\u00e4g, men Sigrun och t\u00e4rnan gingo hem till g\u00e5rden. Andra aftonen l\u00e4t Sigrun t\u00e4rnan h\u00e5lla vakt p\u00e5 h\u00f6gen. Men i skymningen, d\u00e5 Sigrun kom till h\u00f6gen, sade hon:<\/p>\n\n\n\n

50.
“Kommen vore nu,
om komma han t\u00e4nkte,
Sigmunds son
fr\u00e5n Odens salar.
Hoppet bleknar,
att h\u00e4rskarn kommer
n\u00e4r \u00f6rnarna sitta
p\u00e5 askens grenar
och drottf\u00f6ljet drager
till dr\u00f6mmarnes ting.<\/p>\n\n\n\n

51.
Var ej avvita nog
att ensam f\u00e4rdas,
du sk\u00f6ldungars dis,
till de d\u00f6das boning,
ty m\u00e4ktigare bliva,
m\u00f6, om natten
alla d\u00f6das v\u00e5lnader
\u00e4n i dagens ljus.”<\/p>\n\n\n\n

Sigrun blev kortlivad av sorg och bedr\u00f6velse. Det var en tro i forntiden, att m\u00e4nniskor f\u00f6ddes p\u00e5 nytt, men det kallas nu k\u00e4ringprat. Helge och Sigrun p\u00e5st\u00e5s hava blivit \u00e5terf\u00f6dda; han hette d\u00e5 Helge Haddingjaskate och hon Kara Halvdansdotter, s\u00e5som s\u00e4ges i Karoljod, och hon var valkyria.<\/p>\n\n\n\n

Om Sinfjotles d\u00f6d.<\/h3>\n\n\n\n

Sigmund Volsungsson var konung i Frankland; Sinfjotle var den \u00e4ldste av hans s\u00f6ner, den andre var Helge, den tredje Hamund. Borghild, Sigmunds hustru, hade en broder, som hette ……. Men Sinfjotle, hennes styvson, och ……. friade b\u00e5da till samma kvinna, och f\u00f6r den skull d\u00f6dade honom Sinfjotle. Men n\u00e4r han kom hem, bad Borghild honom fara bort, men Sigmund bj\u00f6d henne penningar i b\u00f6ter, och dem m\u00e5ste hon mottaga. Men vid arv\u00f6let bar Borghild fram \u00f6l; hon tog gift, ett stort horn fullt, och bar fram \u00e5t Sinfjotle, men n\u00e4r han s\u00e5g i hornet, urskilde han, att gift var i det, och sade till Sigmund: \u00bbGrumlig \u00e4r drycken, gamlefar!\u00bb Sigmund tog hornet och drack ur. Det s\u00e4ges, att Sigmund var s\u00e5 h\u00e5rd, att gift varken kunde skada honom utv\u00e4rtes eller inv\u00e4rtes, men alla hans s\u00f6ner uth\u00e4rdade gift utanp\u00e5 huden. Borghild bar ett annat horn \u00e5t Sinfjotle och bad honom dricka, och allt gick som f\u00f6rut. Och den tredje g\u00e5ngen bar hon hornet till honom och sade stickord, om han ej drucke d\u00e4rur. Han sade \u00e5ter som f\u00f6rut till Sigmund. Han sade: \u00bbL\u00e5t sk\u00e4gget sila det, son!\u00bb Sinfjotle drack och blev genast d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

Sigmund bar honom l\u00e5nga v\u00e4gar i famnen p\u00e5 sig och kom till en smal och l\u00e5ng fjord, och d\u00e4r var en liten farkost och en man p\u00e5; han erbj\u00f6d Sigmund att bli rodd \u00f6ver fjorden. Men n\u00e4r Sigmund bar liket ut p\u00e5 farkosten, var b\u00e5ten lastad; mannen sade, att Sigmund skulle f\u00e4rdas innanf\u00f6r fjordens \u00e4nda. Mannen st\u00f6tte ut farkosten och f\u00f6rsvann genast.<\/p>\n\n\n\n

Konung Sigmund stannade l\u00e4nge i Danmark i Borghilds rike, sedan han \u00e4ktat henne. Sedan for Sigmund s\u00f6der till Frankland till det rike, som han hade d\u00e4r. D\u00e5 \u00e4ktade han Hjordis, dotter till konung Eylime; deras son var Sigurd. Konung Sigmund f\u00f6ll i strid mot Hundings s\u00f6ner, men Hjordis gifte sig d\u00e5 med Alf, son till konung Hjalprek. Sigurd v\u00e4xte upp d\u00e4r i barndomen.<\/p>\n\n\n\n

Sigmund och alla hans s\u00f6ner voro l\u00e5ngt framom alla andra m\u00e4n i kraft och storlek och mod och all idrott. Sigurd var dock fr\u00e4mst av alla, och honom s\u00e4ga alla i fornsagorna st\u00e5 framf\u00f6r alla och vara den ansenligaste av h\u00e4rkonungar.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Sigmundr konungr V\u00f6lsungsson \u00e1tti Borghildi af Br\u00e1lundi. \u00deau h\u00e9tu son sinn Helga ok eftir Helga Hj\u00f6rvar\u00f0ssyni. Helga f\u00f3stra\u00f0i Hagall.<\/p>\n\n\n\n

Hundingr h\u00e9t r\u00edkr konungr. Vi\u00f0 hann er Hundland kennt. Hann var herma\u00f0r mikill ok \u00e1tti marga sonu, \u00fe\u00e1 er \u00ed herna\u00f0i v\u00e1ru. \u00d3fri\u00f0r ok dylgjur v\u00e1ru \u00e1 milli \u00feeira Hundings konungs ok Sigmundar konungs. Dr\u00e1pu hv\u00e1rir annarra fr\u00e6ndr. Sigmundr konungr ok hans \u00e6ttmenn h\u00e9tu V\u00f6lsungar ok Ylfingar. <\/p>\n\n\n\n

Helgi f\u00f3r ok nj\u00f3sna\u00f0i til hir\u00f0ar Hundings konungs \u00e1 laun. Hemingr, son Hundings konungs, var heima. En er Helgi f\u00f3r \u00ed brott, \u00fe\u00e1 hitti hann hjar\u00f0arsvein ok kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

1.
“Seg\u00f0u Hemingi
at Helgi man,
hvern i brynju
bragnar felldu;
\u00e9r ulf gr\u00e1an
inni h\u00f6f\u00f0u\u00f0,
\u00fear er Hamal hug\u00f0i
Hundingr konungr.”<\/p>\n\n\n\n

Hamall h\u00e9t son Hagals. Hundingr konungr sendi menn til Hagals at leita Helga, en Helgi m\u00e1tti eigi for\u00f0ast annan veg en t\u00f3k kl\u00e6\u00f0i amb\u00e1ttar ok gekk at mala. \u00deeir leitu\u00f0u ok fundu eigi Helga. \u00de\u00e1 kva\u00f0 Blindr inn b\u00f6lv\u00edsi:<\/p>\n\n\n\n

2.
“Hv\u00f6ss eru augu
\u00ed Hagals \u00fe\u00fdju;
er-a \u00feat karls \u00e6tt,
er \u00e1 kvernum stendr;
steinar rifna
st\u00f6kk l\u00fa\u00f0r fyrir.<\/p>\n\n\n\n

3.
N\u00fa hefir h\u00f6r\u00f0 d\u00e6mi
hildingr \u00feegit,
er v\u00edsi skal
valbygg mala;
heldr er s\u00e6mri
hendi \u00feeiri
me\u00f0alkafli
en m\u00f6ndultr\u00e9.”<\/p>\n\n\n\n

Hagall svara\u00f0i ok kva\u00f0:
<\/strong>4.
“\u00deat er l\u00edtil v\u00e1,
\u00fe\u00f3tt l\u00fa\u00f0r \u00ferumi
er m\u00e6r konungs
m\u00f6ndul hr\u00e6rir;
hon sk\u00e6va\u00f0i
sk\u00fdjum efri
ok vega \u00feor\u00f0i
sem v\u00edkingar,
\u00e1\u00f0r hana Helgi
h\u00f6ftu ger\u00f0i;
systir er hon \u00feeira
Sigars ok H\u00f6gna;
\u00fev\u00ed hefir \u00f6tul augu
Ylfinga man.”<\/p>\n\n\n\n

Undan komst Helgi ok f\u00f3r \u00e1 herskip. Hann felldi Hunding konung ok var s\u00ed\u00f0an kalla\u00f0r Helgi Hundingsbani. Hann l\u00e1 me\u00f0 her sinn \u00ed Brunav\u00e1gum ok haf\u00f0i \u00fear strandh\u00f6gg ok \u00e1tu \u00fear hr\u00e1tt. H\u00f6gni h\u00e9t konungr. Hans d\u00f3ttir var Sigr\u00fan. Hon var valkyrja ok rei\u00f0 loft ok l\u00f6g. Hon var Sv\u00e1fa endrborin. Sigr\u00fan rei\u00f0 at skipum Helga ok kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

5.
“Hverir l\u00e1ta flj\u00f3ta
fley vi\u00f0 bakka?
Hvar, hermegir,
heima eigu\u00f0?
Hvers b\u00ed\u00f0i\u00f0 \u00e9r
\u00ed Brunav\u00e1gum?
Hvert lystir y\u00f0r
lei\u00f0 at kanna?”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>6.
“Hagall l\u00e6tr flj\u00f3ta
fley vi\u00f0 bakka,
eigum heima
\u00ed Hl\u00e9seyju,
b\u00ed\u00f0um byrjar
\u00ed Brunav\u00e1gum,
austr lystir oss
lei\u00f0 at kanna.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0:
<\/strong>7.
“Hvar hefir \u00fe\u00fa, hilmir,
hildi vak\u00f0a
e\u00f0a g\u00f6gl alin
Gunnar systra?
Hv\u00ed er brynja \u00fe\u00edn
bl\u00f3\u00f0i stokkin?
Hv\u00ed skal und hjalmum
hr\u00e1tt kj\u00f6t eta?”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>8.
“\u00deat vann n\u00e6st n\u00fds
ni\u00f0r Ylfinga
fyr vestan ver,
ef \u00feik vita lystir,
er ek bj\u00f6rnu t\u00f3k
\u00ed Bragalundi
ok \u00e6tt ara
oddum saddak.<\/p>\n\n\n\n

9.
N\u00fa er sagt, m\u00e6r,
hva\u00f0an sakar ger\u00f0usk,
\u00fev\u00ed var \u00e1 legi m\u00e9r
l\u00edtt steikt etit.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0:
<\/strong>10.
“V\u00edg l\u00fdsir \u00fe\u00fa,
var\u00f0 fyr Helga
Hundingr konungr
hn\u00edga at velli;
bar s\u00f3kn saman,
er sefa hefndu\u00f0
ok busti bl\u00f3\u00f0
\u00e1 brimis eggjar.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>11.
“Hvat vissir \u00fe\u00fa,
at \u00feeir s\u00e9im,
sn\u00f3t svinnhugu\u00f0,
er sefa hefndum?
Margir ro hvassir
hildings synir
ok \u00e1munir
ossum ni\u00f0jum.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0:
<\/strong>12.
“Vark-a ek fjarri,
folks oddviti,
g\u00e6r \u00e1 morgun
grams aldrlokum,
\u00fe\u00f3 tel ek sl\u00e6gjan
Sigmundar bur,
er \u00ed valr\u00fanum
v\u00edgspj\u00f6ll segir.<\/p>\n\n\n\n

13.
Leit ek \u00feik um sinn
fyrr \u00e1 langskipum,
\u00fe\u00e1 er \u00fe\u00fa bygg\u00f0ir
bl\u00f3\u00f0ga stafna
ok \u00farsvalar
unnir l\u00e9ku;
n\u00fa vill dyljask
d\u00f6glingr fyr m\u00e9r,
en H\u00f6gna m\u00e6r
Helga kennir.”<\/p>\n\n\n\n

Granmarr h\u00e9t r\u00edkr konungr, er bj\u00f3 at Svarinshaugi. Hann \u00e1tti marga sonu: H\u00f6\u00f0broddr, annarr Gu\u00f0mundr, \u00feri\u00f0i Starka\u00f0r. H\u00f6\u00f0broddr var \u00ed konungastefnu. Hann fastna\u00f0i s\u00e9r Sigr\u00fanu H\u00f6gnad\u00f3ttur. En er hon spyrr \u00feat, \u00fe\u00e1 rei\u00f0 hon me\u00f0 valkyrjur um loft ok um l\u00f6g at leita Helga. Helgi var \u00fe\u00e1 at Logafj\u00f6llum ok haf\u00f0i barizt vi\u00f0 Hundings sonu. \u00dear felldi hann \u00fe\u00e1 \u00c1lf ok Eyj\u00f3lf, Hj\u00f6rvar\u00f0 ok Hervar\u00f0, ok var hann allv\u00edgm\u00f3\u00f0r ok sat undir Arasteini. \u00dear hitti Sigr\u00fan hann ok rann \u00e1 h\u00e1ls honum ok kyssti hann ok sag\u00f0i honum erindi sitt, sv\u00e1 sem segir \u00ed V\u00f6lsungakvi\u00f0u inni fornu:<\/p>\n\n\n\n

14.
S\u00f3tti Sigr\u00fan
sikling gla\u00f0an,
heim nam hon Helga
h\u00f6nd at s\u00e6kja,
kyssti ok kvaddi
konung und hjalmi;
\u00fe\u00e1 var\u00f0 hilmi
hugr \u00e1 v\u00edfi.<\/p>\n\n\n\n

15.
Fyrr l\u00e9zk hon unna
af \u00f6llum hug
syni Sigmundar
en hon s\u00e9t haf\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0:
<\/strong>16.
“Var ek H\u00f6\u00f0broddi
\u00ed her f\u00f6stnu\u00f0,
en j\u00f6fur annan
eiga vildak;
\u00fe\u00f3 sj\u00e1mk, fylkir,
fr\u00e6nda rei\u00f0i,
hefi ek m\u00edns f\u00f6\u00f0ur
munr\u00e1\u00f0 brotit.”<\/p>\n\n\n\n

17.
Nam-a H\u00f6gna m\u00e6r
of hug m\u00e6la,
hafa kva\u00f0sk hon Helga
hylli skyldu.<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>18.
“Hir\u00f0 eigi \u00fe\u00fa
H\u00f6gna rei\u00f0i
n\u00e9 illan hug
\u00e6ttar \u00feinnar.
\u00de\u00fa skalt, m\u00e6r ung,
at m\u00e9r lifa;
\u00e6tt \u00e1ttu, in g\u00f3\u00f0a,
er ek eigi sj\u00e1mk.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi samna\u00f0i \u00fe\u00e1 miklum skipaher ok f\u00f3r til Frekasteins, ok fengu \u00ed hafi ofvi\u00f0ri mannh\u00e6tt. \u00de\u00e1 k\u00f3mu leiftr yfir \u00fe\u00e1, ok st\u00f3\u00f0u geislar \u00ed skipin. \u00deeir s\u00e1 \u00ed loftinu, at valkyrjur n\u00edu ri\u00f0u, ok kenndu \u00feeir Sigr\u00fanu. \u00de\u00e1 l\u00e6g\u00f0i storminn, ok k\u00f3mu \u00feeir heilir til lands. Granmarssynir s\u00e1tu \u00e1 bjargi nokkuru, er skipin sigldu at landi. Gu\u00f0mundr hlj\u00f3p \u00e1 hest ok rei\u00f0 \u00e1 nj\u00f3sn \u00e1 bergit vi\u00f0 h\u00f6fnina. \u00de\u00e1 hl\u00f3\u00f0u V\u00f6lsungar seglum. \u00de\u00e1 kva\u00f0 Gu\u00f0mundr:<\/p>\n\n\n\n

19.
“Hver er skj\u00f6ldungr,
s\u00e1 er skipum st\u00fdrir,
l\u00e6tr gunnfana
gullinn fyr stafni?
\u00deykkja m\u00e9r fr\u00ed\u00f0
\u00ed fararbroddi;
verpr v\u00edgro\u00f0a
um v\u00edkinga.<\/p>\n\n\n\n

Sinfj\u00f6tli kva\u00f0:
<\/strong>20.
“H\u00e9r m\u00e1 H\u00f6\u00f0broddr
Helga kenna
fl\u00f3tta trau\u00f0an
\u00ed flota mi\u00f0jum,
hann hefir e\u00f0li
\u00e6ttar \u00feinnar
arf Fj\u00f6rsunga,
und sik \u00ferungit.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0mundr kva\u00f0:
<\/strong>21.
“\u00dev\u00ed fyrr skulu
at Frekasteini
s\u00e1ttir saman
um sakar d\u00e6ma;
m\u00e1l er, H\u00f6\u00f0broddr,
hefnd at vinna
ef v\u00e9r l\u00e6gra hlut
lengi b\u00e1rum.”<\/p>\n\n\n\n

Sinfj\u00f6tli kva\u00f0:
<\/strong>22.
“Fyrr mundu, Gu\u00f0mundr,
geitr of halda
ok bergskorar
brattar kl\u00edfa,
hafa \u00fe\u00e9r \u00ed hendi
heslikylfu,
\u00feat er \u00fe\u00e9r bl\u00ed\u00f0ara
en brimis d\u00f3mar.<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>23.
“\u00de\u00e9r er, Sinfj\u00f6tli,
s\u00e6mra miklu
gunni at heyja
ok gla\u00f0a \u00f6rnu
en \u00f3n\u00fdtum
or\u00f0um at breg\u00f0a,
\u00fe\u00f3tt hildingar
heiftir deili.<\/p>\n\n\n\n

24.
\u00deykkja-t m\u00e9r g\u00f3\u00f0ir
Granmars synir,
\u00fe\u00f3 dugir siklingum
satt at m\u00e6la;
\u00feeir merkt hafa
\u00e1 M\u00f3insheimum,
at hug hafa
hj\u00f6rum at breg\u00f0a;
eru hildingar
h\u00f6lzti snjallir.<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0mundr rei\u00f0 heim me\u00f0 hers\u00f6gu. \u00de\u00e1 s\u00f6mnu\u00f0u Granmarssynir her. K\u00f3mu \u00fear margir konungar. \u00dear var H\u00f6gni, fa\u00f0ir Sigr\u00fanar, ok synir hans, Bragi ok Dagr. \u00dear var orrusta mikil, ok fellu allir Granmarssynir ok allir \u00feeira h\u00f6f\u00f0ingjar nema Dagr H\u00f6gnason fekk gri\u00f0 ok vann ei\u00f0a V\u00f6lsungum. Sigr\u00fan gekk \u00ed valinn ok hitti H\u00f6\u00f0brodd at kominn dau\u00f0a. Hon kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

25.
“Mun-a \u00fe\u00e9r, Sigr\u00fan
fr\u00e1 Sefafj\u00f6llum
H\u00f6\u00f0broddr konungr,
hn\u00edga at armi;
li\u00f0in er \u00e6vi
– oft n\u00e1ir hr\u00e6vi
gr\u00e1nst\u00f3\u00f0 gr\u00ed\u00f0ar, –
Granmars sona.”<\/p>\n\n\n\n

\u00de\u00e1 hitti hon Helga ok var\u00f0 allfegin. Hann kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

26.
“Er-at \u00fe\u00e9r at \u00f6llu,
alvitr, gefit,
– \u00fe\u00f3 kve\u00f0 ek n\u00f6kkvi
nornir valda -:
fellu \u00ed morgun
at Frekasteini
Bragi ok H\u00f6gni,
var\u00f0 ek bani \u00feeira.<\/p>\n\n\n\n

27.
En at Styrkleifum
Starka\u00f0r konungr,
en at Hl\u00e9bj\u00f6rgum
Hrollaugs synir;
\u00feann s\u00e1 ek gylfa
grimm\u00fa\u00f0gastan,
er bar\u00f0isk bolr,
var \u00e1 brott h\u00f6fu\u00f0.<\/p>\n\n\n\n

28.
Liggja at j\u00f6r\u00f0u
allra flestir
ni\u00f0jar \u00fe\u00ednir,
at n\u00e1um or\u00f0nir;
vannt-at-tu v\u00edgi,
var \u00fe\u00e9r \u00feat skapat,
at \u00fe\u00fa at r\u00f3gi
r\u00edkmenni vart.”<\/p>\n\n\n\n

\u00de\u00e1 gr\u00e9t Sigr\u00fan. Hann kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

29.
“Huggastu, Sigr\u00fan!
Hildr hefr \u00fe\u00fa oss veri\u00f0;
vinna-t skj\u00f6ldungar sk\u00f6pum.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0:
<\/strong>“Lifna mynda ek n\u00fa kj\u00f3sa,
er li\u00f0nir eru,
ok kn\u00e6tta ek \u00fe\u00e9r \u00fe\u00f3 \u00ed fa\u00f0mi felask.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi fekk Sigr\u00fanar, ok \u00e1ttu \u00feau sonu. Var Helgi eigi gamall. Dagr H\u00f6gnason bl\u00f3ta\u00f0i \u00d3\u00f0in til f\u00f6\u00f0urhefnda. \u00d3\u00f0inn l\u00e9\u00f0i Dag geirs s\u00edns. Dagr fann Helga, m\u00e1g sinn, \u00fear sem heitir at Fj\u00f6turlundi. Hann lag\u00f0i \u00ed g\u00f6gnum Helga me\u00f0 geirnum. \u00dear fell Helgi, en Dagr rei\u00f0 til Sefafjalla ok sag\u00f0i Sigr\u00fanu t\u00ed\u00f0indi.<\/p>\n\n\n\n

30.
“Trau\u00f0r em ek, systir,
trega \u00fe\u00e9r at segja,
\u00fev\u00ed at ek hefi nau\u00f0igr
nifti gr\u00e6tta;
fell \u00ed morgun
und Fj\u00f6turlundi
bu\u00f0lungr, s\u00e1 er var
beztr \u00ed heimi
ok hildingum
\u00e1 halsi st\u00f3\u00f0.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0
<\/strong>31.
“\u00deik skyli allir
ei\u00f0ar b\u00edta,
\u00feeir er Helga
haf\u00f0ir unna
at inu lj\u00f3sa
Leiftrar vatni
ok at \u00farsv\u00f6lum
Unnarsteini.<\/p>\n\n\n\n

32.
Skr\u00ed\u00f0i-at \u00feat skip,
er und \u00fe\u00e9r skr\u00ed\u00f0i,
\u00fe\u00f3tt \u00f3skabyrr
eftir leggisk;
renni-a s\u00e1 marr,
er und \u00fe\u00e9r renni,
\u00fe\u00f3tt\u00fa fj\u00e1ndr \u00fe\u00edna
for\u00f0ask eigir.<\/p>\n\n\n\n

33.
B\u00edti-a \u00fe\u00e9r \u00feat sver\u00f0,
er \u00fe\u00fa breg\u00f0ir,
nema sjalfum \u00fe\u00e9r
syngvi of h\u00f6f\u00f0i.
\u00de\u00e1 v\u00e6ri \u00fe\u00e9r hefnt
Helga dau\u00f0a,
ef \u00fe\u00fa v\u00e6rir vargr
\u00e1 vi\u00f0um \u00fati
au\u00f0s andvani
ok alls gamans,
hef\u00f0ir eigi mat,
nema \u00e1 hr\u00e6jum spryngir.”<\/p>\n\n\n\n

Dagur kva\u00f0:
<\/strong>34.
“\u00c6r ertu, systir,
ok \u00f6rvita,
er \u00fe\u00fa br\u00e6\u00f0r \u00fe\u00ednum
bi\u00f0r forskapa;
einn veldr \u00d3\u00f0inn
\u00f6llu b\u00f6lvi,
\u00fev\u00ed at me\u00f0 sifjungum
sakr\u00fanar bar.<\/p>\n\n\n\n

35.
\u00de\u00e9r b\u00fd\u00f0r br\u00f3\u00f0ir
bauga rau\u00f0a,
\u00f6ll Vandilsv\u00e9
ok V\u00edgdali;
haf\u00f0u halfan heim
harms at gj\u00f6ldum,
br\u00fa\u00f0r baugvari\u00f0,
ok burir \u00fe\u00ednir.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan kva\u00f0:
<\/strong>36.
“Sitk-a ek sv\u00e1 s\u00e6l
at Sefafj\u00f6llum
\u00e1r n\u00e9 of n\u00e6tr,
at ek una l\u00edfi,
nema at li\u00f0i lof\u00f0ungs
lj\u00f3ma breg\u00f0i,
renni und v\u00edsa
V\u00edgbl\u00e6r \u00feinig,
gullbitli vanr,
knega ek grami fagna.<\/p>\n\n\n\n

37.
Sv\u00e1 haf\u00f0i Helgi
hr\u00e6dda g\u00f6rva
fj\u00e1ndr s\u00edna alla
ok fr\u00e6ndr \u00feeira
sem fyr ulfi
\u00f3\u00f0ar rynni
geitr af fjalli
geiskafullar.<\/p>\n\n\n\n

38.
Sv\u00e1 bar Helgi
af hildingum
sem \u00edtrskapa\u00f0r
askr af \u00feyrni
e\u00f0a s\u00e1 d\u00fdrkalfr
d\u00f6ggu slunginn
er efri ferr
\u00f6llum d\u00fdrum
ok horn gl\u00f3a
vi\u00f0 himin sjalfan.”<\/p>\n\n\n\n

Haugr var gj\u00f6rr eftir Helga. En er hann kom til Valhallar, \u00fe\u00e1 bau\u00f0 \u00d3\u00f0inn honum \u00f6llu at r\u00e1\u00f0a me\u00f0 s\u00e9r. Helgi kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

39.
“\u00de\u00fa skalt, Hundingr,
hverjum manni
f\u00f3tlaug geta
ok funa kynda,
hunda binda,
hesta g\u00e6ta,
gefa sv\u00ednum so\u00f0,
\u00e1\u00f0r sofa gangir.”<\/p>\n\n\n\n

Amb\u00f3tt Sigr\u00fanar gekk um aftan hj\u00e1 haugi Helga ok s\u00e1, at Helgi rei\u00f0 til haugsins me\u00f0 marga menn. Amb\u00f3tt kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

40.
“Hv\u00e1rt eru \u00feat svik ein,
er ek sj\u00e1 \u00feykkjumk,
e\u00f0a ragnar\u00f6k,
– r\u00ed\u00f0a menn dau\u00f0ir,
er j\u00f3a y\u00f0ra
oddum keyri\u00f0 –
e\u00f0a er hildingum
heimf\u00f6r gefin?”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>41.
“Er-a \u00feat svik ein,
er \u00fe\u00fa sj\u00e1 \u00feykkisk,
n\u00e9 aldar rof,
\u00fe\u00f3tt\u00fa oss l\u00edtir,
\u00fe\u00f3tt v\u00e9r j\u00f3a \u00f3ra
oddum keyrim,
n\u00e9 er hildingum
heimf\u00f6r gefin.”<\/p>\n\n\n\n

Heim gekk amb\u00e1tt ok sag\u00f0i Sigr\u00fanu:<\/p>\n\n\n\n

42.
“\u00dat gakk \u00fe\u00fa, Sigr\u00fan
fr\u00e1 Sefafj\u00f6llum,
ef \u00feik folks ja\u00f0ar
finna lystir;
upp er haugr lokinn,
kominn er Helgi,
dolgspor dreyra,
d\u00f6glingr ba\u00f0 \u00feik,
at \u00fe\u00fa s\u00e1rdropa
svefja skyldir.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan gekk \u00ed hauginn til Helga ok kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

43.
“N\u00fa em ek sv\u00e1 fegin
fundi okkrum
sem \u00e1tfrekir
\u00d3\u00f0ins haukar,
er val vitu,
varmar br\u00e1\u00f0ir,
e\u00f0a d\u00f6gglitir
dagsbr\u00fan sj\u00e1.<\/p>\n\n\n\n

44.
Fyrr vil ek kyssa
konung \u00f3lif\u00f0an
en \u00fe\u00fa bl\u00f3\u00f0ugri
brynju kastir;
h\u00e1r er \u00feitt, Helgi,
h\u00e9lu \u00ferungit,
allr er v\u00edsi
vald\u00f6gg sleginn,
hendr \u00farsvalar
H\u00f6gna m\u00e1gi;
hv\u00e9 skal ek \u00fe\u00e9r, bu\u00f0lungr,
\u00feess b\u00f3t of vinna?”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>45.
“Ein veldr \u00fe\u00fa, Sigr\u00fan
fr\u00e1 Sefafj\u00f6llum,
er Helgi er
harmd\u00f6gg sleginn;
gr\u00e6tr \u00fe\u00fa, gullvari\u00f0,
grimmum t\u00e1rum,
s\u00f3lbj\u00f6rt, su\u00f0r\u00e6n,
\u00e1\u00f0r \u00fe\u00fa sofa gangir;
hvert fellr bl\u00f3\u00f0ugt
\u00e1 brj\u00f3st grami,
\u00farsvalt, innfjalgt,
ekka \u00ferungit.<\/p>\n\n\n\n

46.
Vel skulum drekka
d\u00fdrar veigar,
\u00fe\u00f3tt misst hafim
munar ok landa;
skal engi ma\u00f0r
angrlj\u00f3\u00f0 kve\u00f0a,
\u00fe\u00f3tt m\u00e9r \u00e1 brj\u00f3sti
benjar l\u00edti;
n\u00fa eru br\u00fa\u00f0ir
byrg\u00f0ar \u00ed haugi,
lof\u00f0a d\u00edsir,
hj\u00e1 oss li\u00f0num.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan bj\u00f3 s\u00e6ing \u00ed hauginum.<\/p>\n\n\n\n

47.
“H\u00e9r hefi ek \u00fe\u00e9r, Helgi,
hv\u00edlu g\u00f6rva
angrlausa mj\u00f6k,
Ylfinga ni\u00f0r,
vil ek \u00fe\u00e9r \u00ed fa\u00f0mi,
fylkir, sofna
sem ek lof\u00f0ungi
lifnum myndak.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>48.
“N\u00fa kve\u00f0 ek enskis
\u00f6rv\u00e6nt vera
s\u00ed\u00f0 n\u00e9 snimma
at Sefafj\u00f6llum,
er \u00fe\u00fa \u00e1 armi
\u00f3lif\u00f0um sefr,
hv\u00edt, \u00ed haugi,
H\u00f6gna d\u00f3ttir,
ok ertu kvik,
in konungborna.<\/p>\n\n\n\n

49.
M\u00e1l er m\u00e9r at r\u00ed\u00f0a
ro\u00f0nar brautir,
l\u00e1ta f\u00f6lvan j\u00f3
flugst\u00edg tro\u00f0a;
skal ek fyr vestan
vindhjalms br\u00faar,
\u00e1\u00f0r Salg\u00f3fnir
sigr\u00fej\u00f3\u00f0 veki.”<\/p>\n\n\n\n

\u00deeir Helgi ri\u00f0u lei\u00f0 s\u00edna, en \u00fe\u00e6r f\u00f3ru heim til b\u00e6jar. Annan aftan l\u00e9t Sigr\u00fan amb\u00f3tt halda v\u00f6r\u00f0 \u00e1 hauginum. En at dagsetri, er Sigr\u00fan kom til haugsins, hon kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

50.
“Kominn v\u00e6ri n\u00fa,
ef koma hyg\u00f0i,
Sigmundar burr
fr\u00e1 s\u00f6lum \u00d3\u00f0ins;
kve\u00f0 ek grams \u00feinig
gr\u00e6nask v\u00e1nir,
er \u00e1 asklimum
ernir sitja
ok dr\u00edfr dr\u00f3tt \u00f6ll
draum\u00feinga til.”<\/p>\n\n\n\n

Amb\u00f3tt kva\u00f0:
<\/strong>51.
“Ver\u00f0u eigi sv\u00e1 \u00e6r,
at ein farir,
d\u00eds skj\u00f6ldunga,
draugh\u00fasa til;
ver\u00f0a \u00f6flgari
allir \u00e1 n\u00f3ttum
dau\u00f0ir dolgar, m\u00e6r,
en um daga lj\u00f3sa.”<\/p>\n\n\n\n

Sigr\u00fan var\u00f0 skamml\u00edf af harmi ok trega. \u00deat var tr\u00faa \u00ed forneskju, at menn v\u00e6ri endrbornir, en \u00feat er n\u00fa k\u00f6llu\u00f0 kerlingavilla. Helgi ok Sigr\u00fan, er kallat, at v\u00e6ri endrborin. H\u00e9t hann \u00fe\u00e1 Helgi Haddingjaskati, en hon K\u00e1ra H\u00e1lfdanard\u00f3ttir, sv\u00e1 sem kve\u00f0it er \u00ed K\u00e1rulj\u00f3\u00f0um, ok var hon valkyrja.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Andra kv\u00e4det om Helge Hundingsbane (Om Volsungarna) (Fornnordiska Helgakvi\u00f0a Hundingsbana II) \u00e4r den tredje dikten i Helgetriologin men andra om Helge Hundingsbane. I denna avslutande dikt ber\u00e4ttas det om V\u00f6lsungarna, om Helges d\u00f6d och Sigruns natt tillsammans med Helge vid hans gravh\u00f6g. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. Om volsungarna. Konung Sigmund, Volsungs […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21533,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23751","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat.jpg",833,449,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-300x162.jpg",300,162,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-768x414.jpg",696,375,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat.jpg",696,375,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat.jpg",833,449,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat.jpg",833,449,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-779x420.jpg",779,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-696x375.jpg",696,375,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat.jpg",833,449,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-534x449.jpg",534,449,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-741x449.jpg",741,449,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat.jpg",833,449,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-600x323.jpg",600,323,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Volsungakvi\u00f0a-in-forna-Helgakvi\u00f0a-Hundingsbana-II\u2013Andra-kvadet-om-Helge-Hundingsbane-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Andra kv\u00e4det om Helge Hundingsbane (Om Volsungarna) (Fornnordiska Helgakvi\u00f0a Hundingsbana II) \u00e4r den tredje dikten i Helgetriologin men andra om Helge Hundingsbane. I denna avslutande dikt ber\u00e4ttas det om V\u00f6lsungarna, om Helges d\u00f6d och Sigruns natt tillsammans med Helge vid hans gravh\u00f6g. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. Om volsungarna. Konung Sigmund, Volsungs…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23751","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23751"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23751\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21533"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23751"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}