{"id":23740,"date":"2020-05-24T16:25:43","date_gmt":"2020-05-24T14:25:43","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/sigurdarkvida-in-skamma-det-korta-kvadet-om-sigurd\/"},"modified":"2024-11-19T12:53:49","modified_gmt":"2024-11-19T11:53:49","slug":"sigurdarkvida-in-skamma-det-korta-kvadet-om-sigurd","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/sigurdarkvida-in-skamma-det-korta-kvadet-om-sigurd\/","title":{"rendered":"Sigur\u00f0arkvi\u00f0a in skamma – Det korta kv\u00e4det om Sigurd"},"content":{"rendered":"\n

Det korta kv\u00e4det om Sigurd (Fornnordiska Sigur\u00f0arkvi\u00f0a in skamma) \u00e4r en av de l\u00e4ngsta dikterna och dess namn h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n det faktum att det en g\u00e5ng fanns en l\u00e4ngre Sigur\u00f0arkvi\u00f0a.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

1.
En g\u00e5ng var det, Sigurd
till Gjuke kom,
den unge volsungen,
som ormen d\u00f6dat;
fick tv\u00e4nne br\u00f6ders
tro och loven;
de v\u00e4xlade eder
de v\u00e4ldiga k\u00e4mpar.<\/p>\n\n\n\n

2.
M\u00f6 de honom bj\u00f6do
och en m\u00e4ngd av skatter,
unga Gudrun,
Gjukes dotter
M\u00e5ngen dag tillsammans
de drucko och spr\u00e5kade,
Sigurd den unge
och s\u00f6nerna av Gjuke.<\/p>\n\n\n\n

3.
Tills de foro att bedja
om Brynhilds hand
och Sigurd i deras
s\u00e4llskap red,
den unge volsungen,
vapen\u00f6vad;
han hade henne \u00e4gt,
om \u00f6det s\u00e5 velat.<\/p>\n\n\n\n

4.
Hj\u00e4lten fr\u00e5n s\u00f6dern
lade sv\u00e4rdet draget;
den sirade klingan
kom dem emellan.
Han kysste icke
tjusande m\u00f6,
ej hunske konungen
tog henne i famn,
\u00e5t Gjukes arvinge
ungm\u00f6n bevarade.<\/p>\n\n\n\n

5.
Vid sitt liv ej last
hon l\u00e5da visste
och vid sin bana
ingen brist,
som vore en fl\u00e4ck
eller f\u00f6ref\u00f6ll vara;
grymma skickelser
skilde dem \u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

6.
Ensam satt hon ute
p\u00e5 aftonen av dagen,
hon tog att t\u00e4nka
och tala om mycket:
“Hava skall jag Sigurd
eller se honom d\u00f6d,
jag ynglingen skall
i mina armar sluta.<\/p>\n\n\n\n

7.
Ett ord jag nu talte
och \u00e5ngrar det sedan.
Hans hustru \u00e4r Gudrun,
men Gunnars jag;
oss l\u00e4ngtan l\u00e5ng
g\u00e5vo leda nornor.”<\/p>\n\n\n\n

8.
Ofta g\u00e5r hon ut
av ondska fylld,
av isar och ispiggar,
om aftonstund,
n\u00e4r Gudrun med maken
g\u00e5r till s\u00e4ngs
och Sigurd i lakanet
sveper henne,
den hunske konungen
sin hustru att smeka.<\/p>\n\n\n\n

9.
“Brudgum och lycka
b\u00e4gge jag mister;
mig gl\u00e4dja jag skall
\u00e5t grymma tankar.”<\/p>\n\n\n\n

10.
Av denna h\u00e4tskhet
hon hetsade sig till dr\u00e5p:
“Gunnar, mitt land
helt f\u00f6rlora du skall,
som jag sk\u00e4nkte dig,
och mig sj\u00e4lv d\u00e4rhos;
lycklig jag aldrig
lever med dig, furste.<\/p>\n\n\n\n

11.
Dit fara vill jag \u00e5ter,
d\u00e4r jag f\u00f6rut var,
hos mina n\u00e4rskylde,
n\u00e4rmaste fr\u00e4nder.
D\u00e4r vill jag sitta
och sova mitt liv,
om icke du Sigurd
omkomma l\u00e5ter
och en h\u00e4rskare bliver
h\u00f6gre \u00e4n andra.<\/p>\n\n\n\n

12.
L\u00e5tom sonen fara
i s\u00e4llskap med fadern,
ej l\u00e4nge skall man ulvens
unge f\u00f6da.
Vilken av hj\u00e4ltar
hj\u00e4lper det v\u00e4l h\u00e4mnden
sedan att sona,
det att sonen lever?”<\/p>\n\n\n\n

13.
Ledsen blev Gunnar,
f\u00f6rlorade modet,
satt dagen i \u00e4nda
dystert grubblande.
Nu han icke
noga visste,
vad honom v\u00e4rdigast
vore att g\u00f6ra
eller honom bleve
b\u00e4st att g\u00f6ra,
d\u00e5 han visste sig i ed
av volsungen tagen
och efter Sigurd
saknad stor.<\/p>\n\n\n\n

14.
Han lika l\u00e4nge
var lott bet\u00e4nkte:
f\u00f6rr det icke
f\u00f6rekommit,
att en konungs drottning
fr\u00e5n kronan ginge.
Han kallade Hogne
till hemligt samtal;
han fann i honom
en fulltrogen v\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

15.
“Mig Brynhild ensam
\u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n alla,
Budles dotter,
hon den b\u00e4sta av kvinnor.
F\u00f6rr mitt liv
jag l\u00e5ta skall
\u00e4n mista denna
m\u00f6s skatter.<\/p>\n\n\n\n

16.
Vill du, att vi d\u00f6da
drotten f\u00f6r hans gods?
Gott \u00e4r att r\u00e5da
f\u00f6r Renflodens malm
och i ro
rikedom \u00e4ga,
sitta i fred
och s\u00e4llhet njuta.”<\/p>\n\n\n\n

17.
Hogne p\u00e5 detta
honom blott svarade:
“Oss h\u00f6ves icke
handskas med slikt,
med sv\u00e4rd att bryta
svurna eder,
svurna eder,
sagda l\u00f6ften.<\/p>\n\n\n\n

18.
Visst leva ej p\u00e5 jorden
lyckligare m\u00e4n,
s\u00e5 l\u00e4nge vi fyra
f\u00f6r folket r\u00e5da
och den hunske
h\u00f6vdingen lever.
Ej funnes i v\u00e4rlden
mer frejdat sv\u00e5gerlag,
om l\u00e4nge vi fem
f\u00f6da s\u00f6ner
och \u00e4tten den goda
\u00f6ka kunde.<\/p>\n\n\n\n

19.
V\u00e4l jag vet,
vilken v\u00e4g dit leder,
Brynhilds lidelse
brinner f\u00f6r h\u00e4ftigt.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade:<\/strong>
20.
“L\u00e5tom oss Guttorm
locka till dr\u00e5pet,
v\u00e5r yngre broder,
den oerfarne!
Han var utanf\u00f6r
de eder, som svurits,
svurna eder,
sagda l\u00f6ften.”<\/p>\n\n\n\n

21.
L\u00e4tt var att egga
den ej l\u00e4nge ville t\u00f6va;
till hj\u00e4rtat p\u00e5 Sigurd
sv\u00e4rdet stod.<\/p>\n\n\n\n

22.
H\u00e4rf\u00f6rarn redde sig
till h\u00e4mnd i salen
och slungade sv\u00e4rdet
efter snarr\u00e5dig yngling.
Grams gl\u00e4nsande j\u00e4rn
till Guttorm fl\u00f6g,
med kraft kastat
ur konungens hand.<\/p>\n\n\n\n

23.
Hans fiende tumlade,
i tv\u00e5 delar skuren,
h\u00e4lften med h\u00e4nder
och huvud f\u00f6r sig,
men fotdelen
f\u00f6ll p\u00e5 st\u00e4llet<\/p>\n\n\n\n

24.
Somnad var
i s\u00e4ngen Gudrun
vid Sigurds sida,
fr\u00e5n sorger fri;
till ve och v\u00e5nda
vaknade hon,
d\u00e5 hon fl\u00f6t
i Frejs v\u00e4ns blod.<\/p>\n\n\n\n

25.
S\u00e5 h\u00e5rt hon slog
med h\u00e4nderna sina,
att raske hj\u00e4lten
reste sig vid s\u00e4ngen:
“Gr\u00e5t icke, Gudrun,
och gr\u00e4m dig ej,
min unga brud;
dina br\u00f6der leva.<\/p>\n\n\n\n

26.
Alltf\u00f6r ung
arvinge har jag;
fly han kan ej
ur fiendeg\u00e5rden.
Med sitt nya tilltag
f\u00f6r n\u00e4ra de sig tagit,
ett \u00f6desdigert
och olyckligt steg.<\/p>\n\n\n\n

27.
Ej med dem sedan,
fast s\u00f6ner sju du f\u00f6der,
till tinget en s\u00e5dan
systerson rider.
V\u00e4l jag vet,
p\u00e5 vad vis det \u00e4r;
Brynhild ensam
allt ont v\u00e5llar.<\/p>\n\n\n\n

28.
Mig \u00e4lskade m\u00f6n
mera \u00e4n n\u00e5gon,
dock grep jag ej in
i Gunnars r\u00e4tt,
ej sv\u00e5gerskap jag svek
eller svurna eder,
p\u00e5 det icke jag hette
hans hustrus k\u00e4resta.”<\/p>\n\n\n\n

29.
Gudrun suckade,
men Sigurd gav upp andan.
S\u00e5 h\u00e5rt hon slog
med h\u00e4nderna sina,
att genljud b\u00e4garna
giva i vr\u00e5n
och g\u00e4ssen p\u00e5 g\u00e5rden
g\u00e4llt kacklade.<\/p>\n\n\n\n

30.
D\u00e5 skrattade Brynhild,
Budles dotter,
en enda g\u00e5ng
av all sin sj\u00e4l,
n\u00e4r hon till s\u00e4ngen
h\u00f6ra kunde
h\u00f6gljudd gr\u00e5t
fr\u00e5n Gjukes dotter.<\/p>\n\n\n\n

31.
D\u00e5 sade Gunnar,
god\u00e4ttades h\u00f6vding:
“Ej skrattar du d\u00e4rf\u00f6r,
skadeglada kvinna,
nu glad p\u00e5 golvet,
att gott dig anar.
Vi f\u00f6rvandlas i vrede
din vita hy,
illd\u00e5ds alstrare?
Of\u00e4rd dig v\u00e4ntar.<\/p>\n\n\n\n

32.
Du vore av kvinnor
mest v\u00e4rd den lotten,
att f\u00f6r dina \u00f6gon
Atle vi dr\u00e4pte,
att blodigt s\u00e5r
p\u00e5 din broder du s\u00e5ge
och bl\u00f6dande hugg
f\u00f6rbinda du finge.”<\/p>\n\n\n\n

Brynhild sade:<\/strong>
33.
“F\u00f6r feghet du ej f\u00f6rebr\u00e5s,
fullt upp har du dr\u00e4pit;
f\u00f6ga Atle fruktar
din fiendskap.
Han skall leva
l\u00e4ngst av er b\u00e5da
och alltid hava
\u00f6vermakten.<\/p>\n\n\n\n

34.
Jag s\u00e4ger dig, Gunnar,
vad du granneligen sj\u00e4lv vet,
hurusom sakskyldige
snart I blivit.
Jag var ej f\u00f6rtryckt
och tv\u00e5ng jag ej led
eller brist p\u00e5 gods
i min broders hus.<\/p>\n\n\n\n

35.
Ej heller maka
\u00e5t man jag ville bli,
innan ni gjukungar
till g\u00e5rden reden,
p\u00e5 h\u00e4starne trenne
h\u00e4rskare \u00f6ver folken,
och eder f\u00e4rd
on\u00f6dig varit.<\/p>\n\n\n\n

36.
Till mig i enrum
Atle sade,
att av egendomen
intet han g\u00e5ve mig,
varken guld eller jordagods,
om mig gifta jag ej ville,
och intet av det gods,
som jag erh\u00f6ll en g\u00e5ng,
n\u00e4r \u00e5t mig som liten
han l\u00e4mnade det att \u00e4ga
och \u00e5t mig som liten
mynt betalade.<\/p>\n\n\n\n

37.
I tvekan d\u00e5 var
min tanke d\u00e4rom,
om v\u00e4l jag skulle vapen
p\u00e5 valplats b\u00e4ra,
b\u00e5ld i brynja,
f\u00f6r min broders skull.
Vida bekant
vara det skulle
f\u00f6r m\u00e5ngen man
till mycket bekymmer.<\/p>\n\n\n\n

38.
Vi l\u00e4to det s\u00e5
till f\u00f6rlikning komma;
det lekte mig i h\u00e5gen
att h\u00e5vor f\u00e5,
de r\u00f6da ringar, som sonen
till Sigmund hade;
ej \u00f6nskade jag \u00e4ga
annan mans skatter.<\/p>\n\n\n\n

39.
\u00c5t den folkens furste
jag f\u00e4ste mig d\u00e5,
som med guldet satt
p\u00e5 Granes bogar.
Han var ej i \u00f6gonen
eder alls lik
och f\u00f6r ingen del
till utseende s\u00e5dan,
och dock kommen I mig
som konungar f\u00f6re.<\/p>\n\n\n\n

40.
En jag \u00e4lskade,
ej \u00f6msom flera,
ej visste valkyrian
om vacklan i h\u00e5g.
Allt det skall Atle
efter\u00e5t finna,
n\u00e4r min h\u00e4danf\u00e4rd
han h\u00f6ra f\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

41.
Dock livet leva
som l\u00e4ttsinnig kvinna
med en annans man
man aldrig skall.
H\u00e4mnd jag skall d\u00e5 ha
f\u00f6r den harm, jag lidit.”<\/p>\n\n\n\n

42.
Upp steg f\u00f6ljets
furste Gunnar
och om hustruns hals
h\u00e4nderna lade.
Alla gingo
efter varandra
och avr\u00e5dde henne
av all sin sj\u00e4l.<\/p>\n\n\n\n

43.
Hon kastade fr\u00e5n sig,
vem som kom henne n\u00e4r,
l\u00e4t sig ej lockas
fr\u00e5n l\u00e5nga f\u00e4rden.<\/p>\n\n\n\n

44.
Han kallade Hogne
till hemligt samtal:
“M\u00e5 m\u00e4nnen alla,
mina och dina
i salen g\u00e5,
ty sv\u00e5r \u00e4r nu n\u00f6den!
M\u00e5 de se, om vi hindra
min hustrus d\u00f6dsf\u00e4rd,
tills med tiden
den timar sedan;
d\u00e5 l\u00e5tom \u00f6det
\u00f6ver den r\u00e5da.”<\/p>\n\n\n\n

45.
Hogne p\u00e5 detta
honom blott svarade:
“Locke henne ingen
fr\u00e5n l\u00e5nga f\u00e4rden,
varifr\u00e5n \u00e5terf\u00f6dd
hon aldrig blive!
Ett missfoster kom hon
framf\u00f6r moderns kn\u00e4n,
till el\u00e4nde f\u00f6dd
f\u00f6r all sin tid
och m\u00e5ngen man
till mycken sorg.”<\/p>\n\n\n\n

46.
Sorgsen Gunnar
fr\u00e5n samtalet gick,
d\u00e5 drottningen delade
dyrbarheterna.<\/p>\n\n\n\n

47.
Hon s\u00e5g sig om
p\u00e5 allt sitt gods,
p\u00e5 t\u00e4rnorna, som d\u00f6dats,
och tr\u00e4lkvinnorna,
drog guldbrynjan p\u00e5,
var ej glad i h\u00e5g,
innan hon sig s\u00e5rade
med sv\u00e4rdets eggar.<\/p>\n\n\n\n

48.
Bort \u00e5t sidan
mot bolstret hon sj\u00f6nk
och, s\u00e5rad av sv\u00e4rdet,
sade sin tanke.<\/p>\n\n\n\n

49.
“Nu g\u00e5nge de i d\u00f6den,
som guld vilja
mottaga av mig
och mindre g\u00e5vor.
Jag giver envar
ett gyllene halssmycke,
lakan och stickt\u00e4cke,
lysande kl\u00e4der.”<\/p>\n\n\n\n

50.
De tego alla
och t\u00e4nkte sig f\u00f6r
och p\u00e5 samma g\u00e5ng
svar de g\u00e5vo:
“Nog liv ha f\u00f6rlorats,
leva vi skola;
t\u00e4rnorna f\u00e5 g\u00f6ra dig
tillr\u00e4cklig heder.”<\/p>\n\n\n\n

51.
L\u00e4nge t\u00e4nkte
linkl\u00e4dd kvinna,
ung till \u00e5ren,
och orden talte:
“Jag vill ej, att n\u00e5gon
n\u00f6dbjuden och tr\u00f6gt
livet f\u00f6r v\u00e5r skull
f\u00f6rlora skall.<\/p>\n\n\n\n

52.
Dock brinna p\u00e5 b\u00e5let
\u00f6ver benen av eder
f\u00e4rre skatter,
d\u00e5 fram I kommen
att mig bes\u00f6ka
och mindre guld.<\/p>\n\n\n\n

53.
S\u00e4tt dig, Gunnar!
S\u00e4ga dig skall jag,
att ljuslockig brud
bortg\u00e5r ur livet.
Ej skall edert skepp
p\u00e5 sj\u00f6n f\u00f6rg\u00e5s,
fast\u00e4n mitt liv
jag l\u00e5tit har.<\/p>\n\n\n\n

54.
Du och Gudrun f\u00f6rsonas
snarare \u00e4n du tror,
den kloka kvinnan
mot konungen har dock
bedr\u00f6vat minne
av d\u00f6da maken.<\/p>\n\n\n\n

55.
En m\u00f6 blir f\u00f6dd,
modern henne fostrar;
vacker som dagen
och vitare i hyn
skall Svanhild vara
\u00e4n solens str\u00e5le.<\/p>\n\n\n\n

56.
Gudrun skall du giva
\u00e5t en god man,
hon \u00e4r det vapen, som skall v\u00e5lla
ve \u00e5t k\u00e4mpar.
Mot sin vilja
\u00e5t man hon gives;
henne skall Atle
\u00e4ga till hustru,
Budles son,
broder till mig.<\/p>\n\n\n\n

57.
Mycket jag har att minnas,
hur mot mig de f\u00f6rforo,
d\u00e5 I mig sv\u00e5rligen
svikit haden;
min levnads lycka
f\u00f6rlustig jag gick.<\/p>\n\n\n\n

58.
Du skall Oddrun
\u00e4ga vilja,
men Atle skall
det icke till\u00e5ta;
I skolen eder luta
i l\u00f6ndom tillsamman,
hon skall dig \u00e4lska
s\u00e5 \u00f6mt, som jag skolat,
om blid oss skickelsen
blivit hade.<\/p>\n\n\n\n

59.
Dig skall Atle
illa g\u00f6ra,
i tr\u00e5nga ormg\u00e5rden
inlagd du bliver.<\/p>\n\n\n\n

60.
Det lider ej heller
l\u00e5ng tid d\u00e4refter,
f\u00f6rrn Atle skall
sin anda uppgiva,
sin s\u00e4llhet mista
och s\u00f6nernas liv,
ty i s\u00e4ngen honom Gudrun
med sv\u00e4rdets eggar
ur v\u00e4gen r\u00f6jer
vred till sinnes.<\/p>\n\n\n\n

61.
V\u00e4rdigare vore,
att v\u00e5r syster Gudrun
f\u00f6ljde i d\u00f6den
sin f\u00f6rste make,
om henne g\u00e5ves
gode m\u00e4ns r\u00e5d
eller hon lynne
likt oss hade.<\/p>\n\n\n\n

62.
Tungt \u00e4r det mig
att tala nu.
Ej livet f\u00f6r v\u00e5r skull
f\u00f6rlora hon skall;
h\u00f6ga b\u00f6ljor
b\u00e4ra henne skola
till de jordagods,
som Jonakr \u00e4rvt.<\/p>\n\n\n\n

63.
[\u00c4ttlingar hon f\u00f6der
och arvtagare],
s\u00f6ner som arvingar
efter Jonakr.
Svanhild skall hon
s\u00e4nda ur landet,
sin dotter
och Sigurds barn.<\/p>\n\n\n\n

64.
Bickes r\u00e5d
henne bita skola,
ty Jormunrek
g\u00f6r henne ont.
All Sigurds \u00e4tt
d\u00e5 omkommen \u00e4r,
dess mer att begr\u00e5ta
f\u00f6r Gudrun finns.<\/p>\n\n\n\n

65.
En enda b\u00f6n
jag dig bedja vill,
i v\u00e4rlden den sista
den vara skall
L\u00e5t bygga s\u00e5 brett
b\u00e5l p\u00e5 sl\u00e4tten,
att rum \u00e5t oss alla
rikligt bliver
\u00e5t oss, som med Sigurd,
s\u00f6kte d\u00f6den!<\/p>\n\n\n\n

66.
G\u00f6r tj\u00e4ll \u00f6ver b\u00e5let
med bonad och sk\u00f6ldar,
sirat v\u00e4lskt tyg
och slavars m\u00e4ngd!
M\u00e5 vid min sida
Sigurd br\u00e4nnas!<\/p>\n\n\n\n

67.
M\u00e5 p\u00e5 andra sidan
om Sigurd br\u00e4nnas
mina svenner,
med smycken prydda,
tv\u00e5 vid huvudet
och h\u00f6kar tv\u00e5;
d\u00e5 \u00e4r allt skiftat
i sk\u00e4ligt m\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\n

68.
Vile ock mellan oss
vapnet med ringf\u00e4stet,
eggvassa j\u00e4rnet,
\u00e5ter s\u00e5 lagt,
som n\u00e4r vi b\u00e5da
b\u00e4dden delade
och makar hette,
man och hustru!<\/p>\n\n\n\n

69.
Ej hittas han
p\u00e5 h\u00e4len d\u00e5
av porten till salen,
som prydd \u00e4r med ring,
om honom mitt folk
f\u00f6ljer h\u00e4dan;
ej skall v\u00e5r f\u00e4rd
vanheder giva.<\/p>\n\n\n\n

70.
Ty honom f\u00f6lja
fem t\u00e4rnor,
\u00e5tta tj\u00e4nare
av aktad sl\u00e4kt,
min fostersyster,
det f\u00e4dernearv,
som Budle gav
\u00e5t barnet sitt.<\/p>\n\n\n\n

71.
Mycket jag sade,
mera jag skulle
s\u00e4ga, om tala
jag till\u00e4ts av d\u00f6den.
S\u00e5ren sv\u00e4lla,
svag blir r\u00f6sten,
blott sant jag sade,
s\u00e5 f\u00e5r jag sluta.”<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

1.
\u00c1r var, \u00feats Sigur\u00f0r
s\u00f3tti Gj\u00faka,
V\u00f6lsungr ungi,
er vegit haf\u00f0i;
t\u00f3k vi\u00f0 trygg\u00f0um
tveggja br\u00e6\u00f0ra,
seldusk ei\u00f0a
eljunfr\u00e6knir.<\/p>\n\n\n\n

2.
Mey bu\u00f0u h\u00e1num
ok mei\u00f0ma fj\u00f6l\u00f0,
Gu\u00f0r\u00fanu ungu,
Gj\u00faka d\u00f3ttur;
drukku ok d\u00e6m\u00f0u
d\u00e6gr margt saman
Sigur\u00f0r ungi
ok synir Gj\u00faka.<\/p>\n\n\n\n

3.
Unz \u00feeir Brynhildar
bi\u00f0ja f\u00f3ru,
sv\u00e1 at \u00feeim Sigur\u00f0r
rei\u00f0 \u00ed sinni
V\u00f6lsungr ungi,
ok vega kunni;
hann of \u00e6tti,
ef hann eiga kn\u00e6tti.<\/p>\n\n\n\n

4.
Sigur\u00f0r inn su\u00f0r\u00e6ni
lag\u00f0i sver\u00f0 n\u00f6kkvit,
m\u00e6ki m\u00e1lf\u00e1n,
\u00e1 me\u00f0al \u00feeirra;
n\u00e9 hann konu
kyssa ger\u00f0i
n\u00e9 h\u00fanskr konungr
hefja s\u00e9r at armi,
mey frumunga
fal hann megi Gj\u00faka.<\/p>\n\n\n\n

5.
Hon s\u00e9r at l\u00edfi
l\u00f6st n\u00e9 vissi
ok at aldrlagi
ekki grand,
vamm \u00feat er v\u00e6ri
e\u00f0a vera hyg\u00f0i;
gengu \u00feess \u00e1 milli
grimmar ur\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

6.
Ein sat hon \u00fati
aftan dags,
nam hon sv\u00e1 margt
um at m\u00e6lask:
“Hafa skal ek Sigur\u00f0,
– e\u00f0a \u00fe\u00f3 svelta, –
m\u00f6g frumungan
m\u00e9r \u00e1 armi.<\/p>\n\n\n\n

7.
Or\u00f0 m\u00e6ltak n\u00fa,
i\u00f0rumk eftir \u00feess:
kv\u00e1n er hans Gu\u00f0r\u00fan,
en ek Gunnars;
lj\u00f3tar nornir
sk\u00f3pu oss langa \u00fer\u00e1.”<\/p>\n\n\n\n

8.
Opt gengr hon innan
ills of fylld,
\u00edsa ok j\u00f6kla,
aftan hvern,
er \u00feau Gu\u00f0r\u00fan
ganga \u00e1 be\u00f0
ok hana Sigur\u00f0r
sveipr \u00ed rifti,
konungr inn h\u00fanski
kv\u00e1n frj\u00e1 s\u00edna.<\/p>\n\n\n\n

9.
“V\u00f6n geng ek vilja,
vers ok beggja,
ver\u00f0 ek mik g\u00e6la
af grimmum hug.”<\/p>\n\n\n\n

10.
Nam af \u00feeim heiftum
hvetjask at v\u00edgi:
“\u00de\u00fa skalt, Gunnarr,
gerst of l\u00e1ta
m\u00ednu landi
ok m\u00e9r sjalfri;
mun ek una aldri
me\u00f0 \u00f6\u00f0lingi.<\/p>\n\n\n\n

11.
Mun ek aftr fara,
\u00fears ek \u00e1\u00f0an vark
me\u00f0 n\u00e1bornum
ni\u00f0jum m\u00ednum;
\u00fear mun ek sitja
ok sofa l\u00edfi,
nema \u00fe\u00fa Sigur\u00f0
svelta l\u00e1tir
ok j\u00f6furr \u00f6\u00f0rum
\u00e6\u00f0ri ver\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

12.
L\u00e1tum son fara
fe\u00f0r \u00ed sinni,
skal-at ulf ala
ungan lengi.
Hveim ver\u00f0r h\u00f6l\u00f0a
hefnd l\u00e9ttari
s\u00ed\u00f0an til s\u00e1tta,
at sonr lifi?”<\/p>\n\n\n\n

13.
Hryggr var\u00f0 Gunnarr
ok hnipna\u00f0i,
sveip s\u00ednum hug,
sat of allan dag;
hann vissi \u00feat
vilgi g\u00f6rla,
hvat h\u00e1num v\u00e6ri
vinna s\u00e6mst
e\u00f0a h\u00e1num v\u00e6ri
vinna bezt,
alls sik V\u00f6lsung
vissi firr\u00f0an
ok at Sigur\u00f0
s\u00f6knu\u00f0 mikinn.<\/p>\n\n\n\n

14.
\u00ddmist hann hug\u00f0i
jafnlanga stund:
\u00feat var eigi
afart\u00edtt,
at fr\u00e1 konungd\u00f3m
kv\u00e1nir gengi.
Nam hann s\u00e9r H\u00f6gna
heita at r\u00fanum,
\u00fear \u00e1tti hann
alls fulltr\u00faa:<\/p>\n\n\n\n

15.
“Ein er m\u00e9r Brynhildr
\u00f6llum betri,
of borin Bu\u00f0la,
hon er bragr kvenna;
fyrr skal ek m\u00ednu
fj\u00f6rvi l\u00e1ta
en \u00feeirar meyjar
mei\u00f0mum t\u00fdna.<\/p>\n\n\n\n

16.
Vildu okkr fylki
til fj\u00e1r v\u00e9la?
G\u00f3tt er at r\u00e1\u00f0a
R\u00ednar malmi
ok unandi
au\u00f0i st\u00fdra
ok sitjandi
s\u00e6lu nj\u00f3ta.”<\/p>\n\n\n\n

17.
Einu \u00fev\u00ed H\u00f6gni
andsv\u00f6r veitti:
“Samir eigi okkr
sl\u00edkt at vinna,
sver\u00f0i rofna
svarna ei\u00f0a,
ei\u00f0a svarna,
unnar trygg\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

18.
Vitum-a vit \u00e1 moldu
menn in s\u00e6lli,
me\u00f0an fj\u00f3rir v\u00e9r
folki r\u00e1\u00f0um
ok s\u00e1 inn h\u00fanski
her-Baldr lifir,
n\u00e9 in m\u00e6tri
m\u00e6g\u00f0 \u00e1 foldu,
ef v\u00e9r fimm sonu
f\u00e6\u00f0um lengi,
\u00e1ttumg\u00f3\u00f0a
\u00e6xla kn\u00e6ttim.<\/p>\n\n\n\n

19.
Ek veit g\u00f6rla,
hva\u00f0an vegir standa:
eru Brynhildar
brek ofmikil.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:<\/strong>
20.
“Vit skulum Guthorm
gerva at v\u00edgi,
yngra br\u00f3\u00f0ur,
ofr\u00f3\u00f0ara;
hann var fyr \u00fatan
ei\u00f0a svarna,
ei\u00f0a svarna,
unnar trygg\u00f0ir.”<\/p>\n\n\n\n

21.
D\u00e6lt var at eggja
\u00f3bilgjarnan,
st\u00f3\u00f0 til hjarta
hj\u00f6rr Sigur\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

22.
R\u00e9\u00f0 til hefnda
hergjarn \u00ed sal
ok eftir varp
\u00f3bilgj\u00f6rnum;
fl\u00f3 til Guthorms
Grams ramliga
kynbirt j\u00e1rn
\u00f3r konungs hendi.<\/p>\n\n\n\n

23.
Hn\u00e9 hans of dolgr
til hluta tveggja,
hendr ok h\u00f6fu\u00f0
hn\u00e9 \u00e1 annan veg,
en f\u00f3ta hlutr
f\u00e9ll aftr \u00ed sta\u00f0.<\/p>\n\n\n\n

24.
Sofnu\u00f0 var Gu\u00f0r\u00fan
\u00ed s\u00e6ingu
sorgalaus
hj\u00e1 Sigur\u00f0i,
en hon vakna\u00f0i
vilja firr\u00f0,
er hon Freys vinar
flaut \u00ed dreyra.<\/p>\n\n\n\n

25.
Sv\u00e1 sl\u00f3 hon sv\u00e1rar
s\u00ednar hendr,
at rammhuga\u00f0r
reis upp vi\u00f0 be\u00f0:
“Gr\u00e1t-a-\u00f0u, Gu\u00f0r\u00fan,
sv\u00e1 grimmliga,
br\u00fa\u00f0r frumunga,
\u00fe\u00e9r br\u00e6\u00f0r lifa.<\/p>\n\n\n\n

26.
\u00c1 ek til ungan
erfinytja,
kann-at hann firrask
\u00f3r fj\u00e1ndgar\u00f0i;
\u00feeir s\u00e9r hafa
sv\u00e1rt ok d\u00e1tt
enn n\u00e6r numit
n\u00fdlig r\u00e1\u00f0.<\/p>\n\n\n\n

27.
R\u00ed\u00f0r-a \u00feeim s\u00ed\u00f0an,
\u00fe\u00f3tt sjau alir,
systursonr
sl\u00edkr at \u00feingi.
Ek veit g\u00f6rla,
hv\u00ed gegnir n\u00fa:
ein veldr Brynhildr
\u00f6llu b\u00f6lvi.<\/p>\n\n\n\n

28.
M\u00e9r unni m\u00e6r
fyr mann hvern,
en vi\u00f0 Gunnar
grand ekki vannk;
\u00feyrm\u00f0a ek sifjum,
sv\u00f6rnum ei\u00f0um,
s\u00ed\u00f0r v\u00e6rak heitinn
hans kv\u00e1nar vinr.”<\/p>\n\n\n\n

29.
Kona varp \u00f6ndu,
en konungr fj\u00f6rvi,
sv\u00e1 sl\u00f3 hon sv\u00e1rar
s\u00ednar hendr,
at kv\u00e1\u00f0u vi\u00f0
k\u00e1lkar \u00ed v\u00e1
ok gullu vi\u00f0
g\u00e6ss \u00ed t\u00fani.<\/p>\n\n\n\n

30.
Hl\u00f3 \u00fe\u00e1 Brynhildr
Bu\u00f0la d\u00f3ttir
einu sinni
af \u00f6llum hug,
er hon til hv\u00edlu
heyra kn\u00e1tti
gjallan gr\u00e1t
Gj\u00faka d\u00f3ttur.<\/p>\n\n\n\n

31.
Hitt kva\u00f0 \u00fe\u00e1 Gunnarr
gramr haukstalda:
“Hl\u00e6r-a \u00fe\u00fa af \u00fev\u00ed,
heiftgj\u00f6rn kona,
gl\u00f6\u00f0 \u00e1 g\u00f3lfi,
at \u00fe\u00e9r g\u00f3\u00f0s viti.
Hv\u00ed hafnar \u00fe\u00fa
inum hv\u00edta lit,
feikna f\u00e6\u00f0ir?
Hygg ek, at feig s\u00e9ir.<\/p>\n\n\n\n

32.
\u00de\u00fa v\u00e6rir \u00feess
ver\u00f0ust kvenna,
at fyr augum \u00fe\u00e9r
Atla hj\u00f6ggim,
s\u00e6ir br\u00e6\u00f0r \u00fe\u00ednum
bl\u00f3\u00f0ugt s\u00e1r,
undir dreyrgar
kn\u00e6ttir yfir binda.”<\/p>\n\n\n\n

Brynhildr kva\u00f0:<\/strong>
33.
“Fr\u00fdr-a ma\u00f0r \u00fe\u00e9r engi,
hefir \u00fe\u00fa fullvegit;
l\u00edtt s\u00e9sk Atli
\u00f3fu \u00fe\u00edna;
hann mun ykkar
\u00f6nd s\u00ed\u00f0ari
ok \u00e6 bera
afl it meira.<\/p>\n\n\n\n

34.
Segja mun ek \u00fe\u00e9r, Gunnarr,
– sjalfr veiztu g\u00f6rla, –
hv\u00e9 er y\u00f0r snemma
til saka r\u00e9\u00f0u\u00f0;
var\u00f0 ek til ung
n\u00e9 of\u00ferungin,
fullg\u00e6dd f\u00e9i
\u00e1 fleti br\u00f3\u00f0ur.<\/p>\n\n\n\n

35.
N\u00e9 ek vilda \u00feat,
at mik verr \u00e6tti,
\u00e1\u00f0r \u00fe\u00e9r Gj\u00fakungar
ri\u00f0u\u00f0 at gar\u00f0i,
\u00fer\u00edr \u00e1 hestum
\u00fej\u00f3\u00f0konungar,
en \u00feeira f\u00f6r
\u00fe\u00f6rfgi v\u00e6ri.<\/p>\n\n\n\n

36.
\u00deeim h\u00e9tumk \u00fe\u00e1
\u00fej\u00f3\u00f0konungi,
er me\u00f0 gulli sat
\u00e1 Grana b\u00f3gum;
var-at hann \u00ed augu
y\u00f0r um l\u00edkr
n\u00e9 \u00e1 engi hlut
at \u00e1litum,
\u00fe\u00f3 \u00feykkizk \u00e9r
\u00fej\u00f3\u00f0konungar.<\/p>\n\n\n\n

37.
Ok m\u00e9r Atli \u00feat
einni sag\u00f0i,
at hv\u00e1rki l\u00e9zk
h\u00f6fn of deila,
gull n\u00e9 jar\u00f0ir,
nema ek gefask l\u00e9tak,
ok engi hlut
au\u00f0ins f\u00e9ar,
\u00fe\u00e1 er m\u00e9r j\u00f3\u00f0ungri
eigu seldi
ok m\u00e9r j\u00f3\u00f0ungri
aura tal\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

38.
\u00de\u00e1 var \u00e1 hv\u00f6rfun
hugr minn um \u00feat,
hv\u00e1rt ek skylda vega
e\u00f0a val fella
b\u00f6ll \u00ed brynju
um br\u00f3\u00f0ur s\u00f6k;
\u00feat myndi \u00fe\u00e1
\u00fej\u00f3\u00f0kunnt vera
m\u00f6rgum manni
at munar str\u00ed\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

39.
L\u00e9tum s\u00edga
s\u00e1ttm\u00e1l okkur
l\u00e9k m\u00e9r meir \u00ed mun
mei\u00f0mar \u00feiggja,
bauga rau\u00f0a
burar Sigmundar;
n\u00e9 ek annars manns
aura vildak.<\/p>\n\n\n\n

40.
Unnak einum
n\u00e9 \u00fdmissum,
bj\u00f3-at of hverfan
hug men-Sk\u00f6gul;
allt mun \u00feat Atli
eftir finna,
er hann m\u00edna spyrr
mor\u00f0f\u00f6r g\u00f6rva,<\/p>\n\n\n\n

41.
at \u00feeygi skal
\u00feunnge\u00f0 kona
annarrar ver
aldri lei\u00f0a;
\u00fe\u00e1 mun \u00e1 hefndum
harma minna.”<\/p>\n\n\n\n

42.
Upp reis Gunnarr
gramr ver\u00f0ungar,
ok um hals konu
hendr of lag\u00f0i;
gengu allir
ok \u00fe\u00f3 \u00fdmissir
af heilum hug
hana at letja.<\/p>\n\n\n\n

43.
Hratt af halsi
hveim \u00fear s\u00e9r,
l\u00e9t-a mann sik letja
langrar g\u00f6ngu.<\/p>\n\n\n\n

44.
Nam hann s\u00e9r H\u00f6gna
hvetja at r\u00fanum:
“Seggi vil ek alla
\u00ed sal ganga
\u00fe\u00edna me\u00f0 m\u00ednum,
– n\u00fa er \u00fe\u00f6rf mikil, –
vita, ef meini
mor\u00f0f\u00f6r konu,
unz af m\u00e9li
enn mein komi;
\u00fe\u00e1 l\u00e1tum \u00fev\u00ed
\u00fearfar r\u00e1\u00f0a.”<\/p>\n\n\n\n

45.
Einu \u00fev\u00ed H\u00f6gni
andsv\u00f6r veitti:
“Leti-a ma\u00f0r hana
langrar g\u00f6ngu,
\u00fears hon aftrborin
aldri ver\u00f0i;
hon kr\u00f6ng of komsk
fyr kn\u00e9 m\u00f3\u00f0ur,
hon \u00e6 borin
\u00f3vilja til,
m\u00f6rgum manni
at m\u00f3\u00f0trega.”<\/p>\n\n\n\n

46.
Hvarf s\u00e9r \u00f3hr\u00f3\u00f0ugr
andspilli fr\u00e1,
\u00fear er m\u00f6rk menja
mei\u00f0mum deildi.<\/p>\n\n\n\n

47.
Leit hon of alla
eigu s\u00edna,
soltnar \u00fe\u00fdjar
ok salkonur;
gullbrynju sm\u00f3,
– var-a gott \u00ed hug, –
\u00e1\u00f0r sik mi\u00f0la\u00f0i
m\u00e6kis eggjum.<\/p>\n\n\n\n

48.
Hn\u00e9 vi\u00f0 bollstri
hon \u00e1 annan veg
ok hj\u00f6rundu\u00f0
hug\u00f0i at r\u00e1\u00f0um:<\/p>\n\n\n\n

49.
“N\u00fa skulu ganga,
\u00feeir er gull vili
ok minni \u00fev\u00ed
at m\u00e9r \u00feiggja;
ek gef hverri
of hr\u00f3\u00f0it sigli,
b\u00f3k ok bl\u00e6ju,
bjartar v\u00e1\u00f0ir.”<\/p>\n\n\n\n

50.
\u00de\u00f6g\u00f0u allir,
vi\u00f0 \u00fev\u00ed or\u00f0i
ok allir senn
andsv\u00f6r veittu:
“\u00c6rnar soltnar,
munum enn lifa.
Ver\u00f0a salkonur
s\u00e6m\u00f0 at vinna.”<\/p>\n\n\n\n

51.
Unz af hyggjandi
h\u00f6rskr\u00fddd kona,
ung at aldri
or\u00f0 vi\u00f0r of kva\u00f0:
“Vilk-at ek mann trau\u00f0an
n\u00e9 torb\u00e6nan
um \u00f3ra s\u00f6k
aldri t\u00fdna.<\/p>\n\n\n\n

52.
\u00de\u00f3 mun \u00e1 beinum
brenna y\u00f0rum
f\u00e6ri eyrir,
\u00fe\u00e1 er \u00e9r fram komi\u00f0,
neitt Menju g\u00f3\u00f0,
m\u00edn at vitja.<\/p>\n\n\n\n

53.
Sezktu ni\u00f0r, Gunnarr,
mun ek segja \u00fe\u00e9r
l\u00edfs \u00f6rv\u00e6na
lj\u00f3sa br\u00fa\u00f0i;
mun-a y\u00f0vart far
allt \u00ed sundi,
\u00fe\u00f3tt ek hafa
\u00f6ndu l\u00e1tit.<\/p>\n\n\n\n

54.
S\u00e1tt munu\u00f0 it Gu\u00f0r\u00fan
snemr, en \u00fe\u00fa hyggir;
hefir kunn kona
vi\u00f0 konungi
daprar minjar
at dau\u00f0an ver.<\/p>\n\n\n\n

55.
\u00dear er m\u00e6r borin,
– m\u00f3\u00f0ir f\u00e6\u00f0ir, –
s\u00fa mun hv\u00edtari
en inn hei\u00f0i dagr
Svanhildr vera,
s\u00f3lar geisla.<\/p>\n\n\n\n

56.
Gefa muntu Gu\u00f0r\u00fanu
g\u00f3\u00f0ra n\u00f6kkurum
skeyti sk\u00e6\u00f0a
skatna mengi;
mun-at at vilja
vers\u00e6l gefin;
hana mun Atli
eiga ganga,
of borinn Bu\u00f0la,
br\u00f3\u00f0ir minn.<\/p>\n\n\n\n

57.
Margs \u00e1 ek minnask,
hv\u00e9 vi\u00f0 mik f\u00f3ru,
\u00fe\u00e1 er mik s\u00e1ra
svikna h\u00f6f\u00f0u\u00f0,
va\u00f0in at vilja
vark, me\u00f0an ek lif\u00f0ak.<\/p>\n\n\n\n

58.
Muntu Oddr\u00fanu
eiga vilja,
en \u00feik Atli mun
eigi l\u00e1ta;
it munu\u00f0 l\u00fata
\u00e1 laun saman,
hon mun \u00fe\u00e9r unna
sem ek skyldak,
ef okkr g\u00f3\u00f0 of sk\u00f6p
ger\u00f0i ver\u00f0a.<\/p>\n\n\n\n

59.
\u00deik mun Atli
illu beita,
muntu \u00ed \u00f6ngan
ormgar\u00f0 lagi\u00f0r.<\/p>\n\n\n\n

60.
\u00deat mun ok ver\u00f0a
\u00fev\u00edgit lengra,
at Atli mun
\u00f6ndu t\u00fdna,
s\u00e6lu sinni,
ok sona l\u00edfi,
\u00fev\u00ed at h\u00e1num Gu\u00f0r\u00fan
gr\u00fdmir \u00e1 be\u00f0
sn\u00f6rpum eggjum
af s\u00e1rum hug.<\/p>\n\n\n\n

61.
S\u00e6mri v\u00e6ri Gu\u00f0r\u00fan,
systir ykkur,
frumver s\u00ednum
at fylgja dau\u00f0um,
ef henni g\u00e6fi
g\u00f3\u00f0ra r\u00e1\u00f0a
e\u00f0a \u00e6tti hon hug
ossum l\u00edkan.<\/p>\n\n\n\n

62.
\u00d6rt m\u00e6li ek n\u00fa,
en hon eigi mun
of \u00f3ra s\u00f6k
aldri t\u00fdna;
hana munu hefja
h\u00e1var b\u00e1rur
til J\u00f3nakrs
\u00f3\u00f0altorfu.<\/p>\n\n\n\n

63.
[Ala mun h\u00fan s\u00e9r j\u00f3\u00f0,
erfiv\u00f6r\u00f0u ],
erfiv\u00f6r\u00f0u,
J\u00f3nakrs sonum;
mun hon Svanhildi
senda af landi,
s\u00edna mey
ok Sigur\u00f0ar.<\/p>\n\n\n\n

64.
Hana munu b\u00edta
Bikka r\u00e1\u00f0,
\u00fev\u00ed at J\u00f6rmunrekkr
\u00f3\u00fearft lifir;
\u00fe\u00e1 er \u00f6ll farin
\u00e6tt Sigur\u00f0ar;
eru Gu\u00f0r\u00fanar
gr\u00e6ti at fleiri.<\/p>\n\n\n\n

65.
Bi\u00f0ja mun ek \u00feik
b\u00e6nar einnar,
– s\u00fa mun \u00ed heimi
hinzt b\u00e6n vera -:
L\u00e1ttu sv\u00e1 brei\u00f0a
borg \u00e1 velli,
at undir oss \u00f6llum
jafnr\u00famt s\u00e9i,
\u00feeim er sultu
me\u00f0 Sigur\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

66.
Tjaldi \u00fear um \u00fe\u00e1 borg
tj\u00f6ldum ok skj\u00f6ldum,
valarift vel f\u00e1\u00f0
ok Vala mengi;
brenni m\u00e9r inn h\u00fanska
\u00e1 hli\u00f0 a\u00f0ra.<\/p>\n\n\n\n

67.
Brenni inum h\u00fanska
\u00e1 hli\u00f0 a\u00f0ra
m\u00edna \u00fej\u00f3na
menjum g\u00f6fga:
tveir at h\u00f6f\u00f0um
ok tveir haukar;
\u00fe\u00e1 er \u00f6llu skipt
til jafna\u00f0ar.<\/p>\n\n\n\n

68
Liggi okkar enn \u00ed milli
malmr hringvari\u00f0r,
egghvast j\u00e1rn,
sem endr lagit,
\u00fe\u00e1 er vit b\u00e6\u00f0i
be\u00f0 einn stigum
ok h\u00e9tum \u00fe\u00e1
hj\u00f3na nafni.<\/p>\n\n\n\n

69
Hrynja h\u00e1num \u00fe\u00e1
\u00e1 h\u00e6l \u00feeygi
hlunnblik hallar
hringi litku\u00f0,
ef h\u00e1num fylgir
fer\u00f0 m\u00edn he\u00f0an;
\u00feeygi mun \u00f3r f\u00f6r
aumlig vera.<\/p>\n\n\n\n

70
\u00dev\u00ed at h\u00e1num fylgja
fimm amb\u00e1ttir,
\u00e1tta \u00fej\u00f3nar,
e\u00f0lum g\u00f3\u00f0ir,
f\u00f3strman mitt
ok fa\u00f0erni,
\u00feat er Bu\u00f0li gaf
barni s\u00ednu.<\/p>\n\n\n\n

71
Margt sag\u00f0a ek,
munda ek fleira,
er m\u00e9r meir mj\u00f6tu\u00f0r
m\u00e1lr\u00fam g\u00e6fi;
\u00f3mum \u00feverr,
undir svella,
satt eitt sag\u00f0ak,
sv\u00e1 mun ek l\u00e1ta.”<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det korta kv\u00e4det om Sigurd (Fornnordiska Sigur\u00f0arkvi\u00f0a in skamma) \u00e4r en av de l\u00e4ngsta dikterna och dess namn h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n det faktum att det en g\u00e5ng fanns en l\u00e4ngre Sigur\u00f0arkvi\u00f0a. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. 1.En g\u00e5ng var det, Sigurdtill Gjuke kom,den unge volsungen,som ormen d\u00f6dat;fick tv\u00e4nne br\u00f6derstro och loven;de v\u00e4xlade ederde […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21540,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23740","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat.jpg",808,449,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-768x427.jpg",696,387,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat.jpg",696,387,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat.jpg",808,449,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat.jpg",808,449,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-756x420.jpg",756,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-696x387.jpg",696,387,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat.jpg",808,449,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-534x449.jpg",534,449,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-741x449.jpg",741,449,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat.jpg",808,449,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-600x333.jpg",600,333,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Sigur\u00f0arkvi\u00f0a-in-skamma\u2013Det-korta-kvadet-om-Sigurd-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Det korta kv\u00e4det om Sigurd (Fornnordiska Sigur\u00f0arkvi\u00f0a in skamma) \u00e4r en av de l\u00e4ngsta dikterna och dess namn h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n det faktum att det en g\u00e5ng fanns en l\u00e4ngre Sigur\u00f0arkvi\u00f0a. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. 1.En g\u00e5ng var det, Sigurdtill Gjuke kom,den unge volsungen,som ormen d\u00f6dat;fick tv\u00e4nne br\u00f6derstro och loven;de v\u00e4xlade ederde…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23740","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23740"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23740\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21540"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23740"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}