{"id":23728,"date":"2020-05-15T20:00:57","date_gmt":"2020-05-15T18:00:57","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/rigsthula-rigstula\/"},"modified":"2024-11-19T12:49:42","modified_gmt":"2024-11-19T11:49:42","slug":"rigsthula-rigstula","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/rigsthula-rigstula\/","title":{"rendered":"R\u00edgs\u00feula – Rigstula"},"content":{"rendered":"\n

Rigstula (Rigs visa) (fornnordiska R\u00edgs\u00feula) \u00e4r en dikt som ber\u00e4ttar n\u00e4r Rig, som \u00e4r Heimdall i skepnad av en vandringsman bes\u00f6ker Midg\u00e5rd och bes\u00f6ker olika g\u00e5rdar. Med kvinnorna p\u00e5 g\u00e5rdarna skapar Rig de tre samh\u00e4llsklasserna, tr\u00e4lar, karlar (de fria) och jarlar.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 s\u00e4ges det i fornsagor, att en av asarne, som hette Heimdall, f\u00e4rdades fram l\u00e4ngs havets strand, kom till en g\u00e5rd och kallade sig Rig. Efter denna saga \u00e4r detta kv\u00e4de.<\/p>\n\n\n\n

1.
En g\u00e5ng g\u00e5 man sade
p\u00e5 gr\u00f6na v\u00e4gar
en kraftfull, \u00e5ldrig,
kunnig asagud;
den raske, starke
Rig kom stigande.<\/p>\n\n\n\n

2.
Han vandrade vidare
p\u00e5 v\u00e4gens mitt,
han kom till ett hus,
mot sin karm var d\u00f6rren.
In han gick,
eld var p\u00e5 golvet;
hjon sutto vid h\u00e4rden,
med h\u00e5ren gr\u00e5:
Ae och Edda
med \u00e5ldrigt huckle.<\/p>\n\n\n\n

3.
Rig kunde dem
r\u00e5d s\u00e4ga,
sedan p\u00e5 b\u00e4nken
han satte sig mittp\u00e5,
och p\u00e5 vardera sidan
salens hjon.<\/p>\n\n\n\n

4.
D\u00e5 tog Edda
en degig bulle,
tung och tjock,
och t\u00e4t av s\u00e5dor;
mitt p\u00e5 en bricka
bar hon den sedan;
spad var i bunken,
som p\u00e5 bordet hon satte,
en kalv var kokt
av kr\u00e4sligheter ypperst.<\/p>\n\n\n\n

5.
Rig kunde dem
r\u00e5d s\u00e4ga;
han reste sig upp
och redde sig att sova,
lade sig sedan
i s\u00e4ngens mitt,
men p\u00e5 vardera sidan
salens hjon.<\/p>\n\n\n\n

6.
D\u00e4r han dr\u00f6jde
i dagar tre,
gick d\u00e4rp\u00e5 vidare
p\u00e5 v\u00e4gens mitt,
ledo medan
m\u00e5nader nio.<\/p>\n\n\n\n

7.
Ett barn fick Edda,
som \u00f6stes med vatten
– – – – – –
i lin den svarte (kl\u00e4dde),
kallade honom Tr\u00e4l.<\/p>\n\n\n\n

8.
Han tog att v\u00e4xa
och v\u00e4l trivas,
p\u00e5 h\u00e4nderna var
huden skrynklig,
knogarne knotiga
– – – – – –
fingrarne tjocka,
fult var ansiktet,
lutande ryggen
och l\u00e5nga h\u00e4larne.<\/p>\n\n\n\n

9.
Han b\u00f6rjade sedan
f\u00f6rs\u00f6ka sin kraft,
binda bast
och b\u00f6rdor g\u00f6ra,
och drog hem ris
dagen i \u00e4nda.<\/p>\n\n\n\n

10.
D\u00e4r kom till g\u00e5rden
krokbenta m\u00f6n,
hade \u00e4rr under foten,
armen solbr\u00e4nd,
nedb\u00f6jd \u00e4r n\u00e4san,
hon n\u00e4mndes Tr\u00e4linna.<\/p>\n\n\n\n

11.
Mitt p\u00e5 b\u00e4nken
sig m\u00f6n satte,
hos henne satt
sonen i huset.
De spr\u00e5kade och viskade,
vilade i s\u00e4ng,
Tr\u00e4l och Tr\u00e4linna,
under tunga dagar.<\/p>\n\n\n\n

12.
Barn de f\u00f6dde,
bodde n\u00f6jda.
F\u00f6ljande voro namnen:
Reim och Fjosner,
Klur och Klegge,
Kefser, Fulner,
Drumb, Digralde,
Drott och Hosver,
Lut och Leggialde;
de lade steng\u00e4rdsg\u00e5rdar,
g\u00f6dslade \u00e5krar,
g\u00f6dde svin,
vallade getter,
gingo p\u00e5 torvt\u00e4kt.<\/p>\n\n\n\n

13.
D\u00f6ttrar funnos d\u00e4r:
Drumba och Kumba,
\u00d6kkvenkalva
och Arinnevja,
Ysja och Ambatt,
Eikintjasna,
Totrughypja
och Tronubeina;
upphov till tr\u00e4lars
\u00e4tter de \u00e4ro.<\/p>\n\n\n\n

14.
Rig gick d\u00e4rp\u00e5
raka v\u00e4gen,
kom till en hall,
mot sin karm var d\u00f6rren.
In han gick,
eld var p\u00e5 golvet,
satt d\u00e4r ett \u00e4kta par,
sysslorna sk\u00f6tte.<\/p>\n\n\n\n

15.
Mannen t\u00e4ljde
tr\u00e4 till v\u00e4vbom,
sk\u00e4gget han hyfsat,
h\u00e5ret l\u00e5g i pannan,
glatt satt skjortan;
p\u00e5 golvet var en kista.<\/p>\n\n\n\n

16.
Hustrun satt d\u00e4r,
sv\u00e4ngde spinnrocken,
bredde famnen f\u00f6r sl\u00e4ndan,
f\u00f6rberedde tyg.
Kl\u00e4dsel var p\u00e5 huvudet,
kr\u00e5s p\u00e5 br\u00f6stet,
duk var p\u00e5 halsen,
“dv\u00e4rgar” p\u00e5 axlarna.
Ave och Amma
\u00e4gde huset.<\/p>\n\n\n\n

17.
Rig kunde dem
r\u00e5d s\u00e4ga;
sedan han p\u00e5 b\u00e4nken
satte sig mittp\u00e5
och p\u00e5 vardera sidan
salens hjon.<\/p>\n\n\n\n

18.
D\u00e5 tog Amma etc.
(Se strof 4)<\/p>\n\n\n\n

19.
[Rig kunde dem
r\u00e5d s\u00e4ga],
reste sig fr\u00e5n bordet,
redde sig att sova;
lade sig sedan
i s\u00e4ngens mitt,
men p\u00e5 vardera sidan
salens hjon.<\/p>\n\n\n\n

20.
D\u00e4r han dr\u00f6jde
i dagar tre,
[gick d\u00e4rp\u00e5 vidare
p\u00e5 v\u00e4gens mitt],
ledo medan
m\u00e5nader nio.<\/p>\n\n\n\n

21.
Ett barn fick Amma,
som \u00f6stes med vatten,
de kallade det Karl;
i kl\u00e4de han lindades,
h\u00e5r och hy voro r\u00f6dl\u00e4tta,
rappa hans \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n

22.
Han tog till att v\u00e4xa
och v\u00e4l trivas,
oxar han t\u00e4mde,
\u00e5rder han gjorde,
timrade hus,
och hopsatte lador,
gjorde k\u00e4rror
och k\u00f6rde plog.<\/p>\n\n\n\n

23.
Hem f\u00f6rde de m\u00f6n
med h\u00e4ngande nycklar
och getskinnskjortel
och gifte med Karl.
Sn\u00f6r heter hon,
satte sig under kl\u00e4de.
Tillhopa bodde makarna,
h\u00e5vor utdelade,
b\u00e4ddade s\u00e4ng
och bo satte.<\/p>\n\n\n\n

24.
Barn de f\u00f6dde,
bodde n\u00f6jda.
De hette Hal och Dr\u00e4ng,
Hold, T\u00e4gn och Smed,
Bred, Bonde,
Bundinskegge,
Bue och Bodde,
Brattskegg och Segg.<\/p>\n\n\n\n

25.
Dessa namn vidare
d\u00f6ttrarna hade:
Snot, Brud, Svanne,
Svarre, Spracke,
Fljod, Sprund, Viv,
Feima, Ristil.
B\u00f6rjan det var
till b\u00f6ndernas \u00e4tter.<\/p>\n\n\n\n

26.
Rig gick d\u00e4rp\u00e5
raka v\u00e4gen,
han kom till en sal,
\u00e5t s\u00f6der vette d\u00f6rren,
d\u00f6rren var \u00f6ppen,
vid d\u00f6rrkarmen ringen.<\/p>\n\n\n\n

27.
S\u00e5 in han steg,
str\u00f6tt var golvet;
makarne sutto d\u00e4r
och s\u00e5go p\u00e5 varandra,
Fader och Moder,
och med fingrarne lekte.<\/p>\n\n\n\n

28.
Husfadern satt
och snodde b\u00e5gstr\u00e4ng,
pilb\u00e5gen kr\u00f6kte
och pilar skaftade.
Men husmodern armarna
ih\u00e5gkom p\u00e5 sig,
str\u00f6k linnet,
st\u00e4rkte \u00e4rmarna.<\/p>\n\n\n\n

29.
Satte duk h\u00f6gt p\u00e5 huvudet,
h\u00e4ngsmycke p\u00e5 br\u00f6stet.
Bl\u00e5tt sirat var linnet
med sl\u00e4pande \u00e4rmar;
brynen bj\u00e4rtare,
br\u00f6stet ljusare,
halsen vitare
\u00e4n vitaste sn\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

30.
Rig kunde dem
r\u00e5d s\u00e4ga;
sedan han p\u00e5 b\u00e4nken
satte sig mittp\u00e5
och p\u00e5 vardera sidan
salens hjon.<\/p>\n\n\n\n

31.
D\u00e5 tog Moder
en m\u00e4rkt duk,
vit av lin,
och lade p\u00e5 bordet.
D\u00e4rp\u00e5 tog hon
tunna kakor
och lade dem, vita
av vete, p\u00e5 duken.<\/p>\n\n\n\n

32.
Fulla fat
fram hon satte,
silverbeslagna,
med sovel p\u00e5 bordet:
fett fl\u00e4sk
och f\u00e5glar stekta;
vin var i kannan,
kalkar beslagna;
de drucko och spr\u00e5kade;
dagen gick till \u00e4nda.<\/p>\n\n\n\n

33.
Rig kunde dem
r\u00e5d s\u00e4ga,
reste sig d\u00e4rp\u00e5,
redd blev s\u00e4ngen.
D\u00e4r han dr\u00f6jde
i dagar tre,
gick d\u00e4rp\u00e5 vidare
p\u00e5 v\u00e4gens mitt,
ledo medan
m\u00e5nader nio.<\/p>\n\n\n\n

34.
En son f\u00f6dde Moder
och i siden lindade;
p\u00e5 honom vatten de g\u00f6to,
l\u00e4to Jarl honom heta.
Blekt var h\u00e5ret,
blomstrande kinderna,
\u00f6gonen skarpa
som p\u00e5 ormyngel.<\/p>\n\n\n\n

35.
Upp d\u00e4r v\u00e4xte
den unge Jarl,
sk\u00f6ld han bar
och b\u00e5gstr\u00e4ngar f\u00e4ste,
pilb\u00e5gar kr\u00f6kte
och pilar skaftade,
slungade spjut
och sv\u00e4ngde lansar,
hetsade hundar
och p\u00e5 h\u00e4star red,
sv\u00e4ngde sv\u00e4rd
och simning \u00f6vade.<\/p>\n\n\n\n

36.
Kom d\u00e5 ur risbuskar
Rig g\u00e5ende,
Rig g\u00e5ende,
runor honom l\u00e4rde.
Sitt namn gav han honom,
son honom n\u00e4mnde.
Han bad honom intaga
odalmarkerna,
odalmarkerna,
de urgamla bygder.<\/p>\n\n\n\n

37.
Jarl red sedan
\u00f6ver svartan skog,
\u00f6ver frostiga fj\u00e4ll
och kom fram till en hall.
Han sk\u00f6t med spjut,
sv\u00e4ngde sk\u00f6lden till v\u00e4rn,
h\u00e4sten sporrade
och h\u00f6gg med sv\u00e4rd,
v\u00e4ckte strid,
och valplats blotade,
stridsm\u00e4n han f\u00e4llde
och stred f\u00f6r landvinning.<\/p>\n\n\n\n

38.
D\u00e4rp\u00e5 ensam han r\u00e5dde
\u00f6ver aderton g\u00e5rdar,
gods han skiftade.
gav \u00e5t alla
smycken, klenoder
och sm\u00e4rta h\u00e4star,
sl\u00f6sade ringar,
h\u00f6gg s\u00f6nder guldten.<\/p>\n\n\n\n

39.
S\u00e4ndem\u00e4n p\u00e5 v\u00e5ta
v\u00e4gar \u00e5kte,
kommo till den hall,
d\u00e4r Herser bodde.
En m\u00f6 han hade
med mjuka fingrar,
ljusl\u00e4tt och klok,
kallad Erna.<\/p>\n\n\n\n

40.
Till henne de friade
och hem henne f\u00f6rde,
gifte henne med Jarl,
hon gick under brudlin;
de levde tillsammans
och lycka nj\u00f6to,
fostrade \u00e4ttlingar,
fr\u00f6jdades \u00e5t livet.<\/p>\n\n\n\n

41.
Bur var den \u00e4ldste,
och Barn den andre,
Jod och Adal,
Arve, Mog;
lekar Nid
och Nidjung l\u00e4rde
samt Son och Sven
simning och br\u00e4dspel;
Kund hette en,
Kon var den yngste.<\/p>\n\n\n\n

42.
Jarls arvingar
upp d\u00e4r v\u00e4xte,
redo in h\u00e4star,
rundade sk\u00f6ldar,
skavde pilar
och skakade spjut.<\/p>\n\n\n\n

43.
Men Kon den unge
kunde runor,
livsrunor
och levnadsrunor;
m\u00e4ktig han var ock
att m\u00e4nniskor fr\u00e4lsa,
d\u00f6va eggar
och d\u00e4mpa hav.<\/p>\n\n\n\n

44.
F\u00e5glars l\u00e5t han l\u00e4rde,
l\u00e5gor att sl\u00e4cka,
sorger att s\u00f6va,
sinnen att stilla,
hade \u00e5tta karlars
kraft och styrka.<\/p>\n\n\n\n

45.
Han med Rig Jarl
i runor t\u00e4vlade,
konstgrepp brukade
och b\u00e4ttre kunde;
d\u00e5 f\u00f6rv\u00e4rvade han
och vann \u00e5t sig
att heta Rig
och runor kunna.<\/p>\n\n\n\n

46.
Kon den unge red k\u00e4ckt
genom k\u00e4rr och skogar,
l\u00e4t trubbig pil flyga,
f\u00e5glar lockade.<\/p>\n\n\n\n

47.
D\u00e5 sade kr\u00e5kan,
p\u00e5 kvisten satt ensam:
“Vi s\u00e4tter du, Kon unge,
f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r f\u00e5glar?
Hellre du kunde
h\u00e4star rida,
[hugga med sv\u00e4rd]
och h\u00e4r f\u00e4lla.<\/p>\n\n\n\n

48.
Dan och Damp
\u00e4ga dyrbara salar,
yppare odal,
\u00e4n I haven;
de skicklige \u00e4ro
att skepp rida,
sv\u00e4rd att svinga
och s\u00e5r \u00f6ppna.”<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e1 segja menn \u00ed fornum s\u00f6gum, at einnhverr af \u00e1sum, s\u00e1 er Heimdallr h\u00e9t, f\u00f3r fer\u00f0ar sinnar ok fram me\u00f0 sj\u00f3varstr\u00f6ndu n\u00f6kkurri, kom at einum h\u00fasab\u00e6 ok nefndist R\u00edgr. Eftir \u00feeiri s\u00f6gu er kv\u00e6\u00f0i \u00feetta:<\/p>\n\n\n\n

1.
\u00c1r kv\u00e1\u00f0u ganga
gr\u00e6nar brautir
\u00f6flgan ok aldinn
\u00e1s kunnigan,
ramman ok r\u00f6skvan
R\u00edg st\u00edganda.<\/p>\n\n\n\n

2.
Gekk hann meir at \u00feat
mi\u00f0rar brautar;
kom hann at h\u00fasi,
hur\u00f0 var \u00e1 g\u00e6tti;
inn nam at ganga,
eldr var \u00e1 golfi;
hj\u00f3n s\u00e1tu \u00fear
h\u00e1r at arni,
\u00c1i ok Edda,
aldinfalda.<\/p>\n\n\n\n

3.
R\u00edgr kunni \u00feeim
r\u00e1\u00f0 at segja;
meir settisk hann
mi\u00f0ra fletja,
en \u00e1 hli\u00f0 hv\u00e1ra
hj\u00f3n salkynna.<\/p>\n\n\n\n

4.
\u00de\u00e1 t\u00f3k Edda
\u00f6kkvinn hleif,
\u00feungan ok \u00feykkvan,
\u00ferunginn s\u00e1\u00f0um;
bar hon meir at \u00feat
mi\u00f0ra skutla,
so\u00f0 var \u00ed bolla,
setti \u00e1 bj\u00f3\u00f0;
var kalfr so\u00f0inn
kr\u00e1sa beztr.<\/p>\n\n\n\n

5.
R\u00edgr kunni \u00feeim
r\u00e1\u00f0 at segja;
reis hann upp \u00fea\u00f0an,
r\u00e9\u00f0sk at sofna;
meir lag\u00f0isk hann
mi\u00f0rar rekkju,
en \u00e1 hli\u00f0 hv\u00e1ra
hj\u00f3n salkynna.<\/p>\n\n\n\n

6.
\u00dear var hann at \u00feat
\u00fer\u00edar n\u00e6tr saman,
gekk hann meir at \u00feat
mi\u00f0rar brautar;
li\u00f0u meir at \u00feat
m\u00e1nu\u00f0r n\u00edu.<\/p>\n\n\n\n

7.
J\u00f3\u00f0 \u00f3l Edda
j\u00f3su vatni,
h\u00f6rvi svartan,
h\u00e9tu \u00der\u00e6l.<\/p>\n\n\n\n

8.
Hann nam at vaxa
ok vel dafna;
var \u00fear \u00e1 h\u00f6ndum
hrokkit skinn,
kropnir kn\u00faar,
fingr digrir,
f\u00falligt andlit,
lotr hryggr,
langir h\u00e6lar.<\/p>\n\n\n\n

9.
Nam han meir at \u00feat
magns of kosta,
bast at binda,
byr\u00f0ar gerva;
bar hann heim at \u00feat
hr\u00eds gerstan dag.<\/p>\n\n\n\n

10.
\u00dear kom at gar\u00f0i
gengilbeina,
aurr var \u00e1 iljum,
armr s\u00f3lbrunninn,
ni\u00f0rbj\u00fagt er nef,
nefndisk \u00de\u00edr.<\/p>\n\n\n\n

11.
Mi\u00f0ra fletja
meir settisk hon;
sat hj\u00e1 henni
sonr h\u00fass;
r\u00e6ddu ok r\u00fdndu,
rekkju ger\u00f0u
\u00der\u00e6ll ok \u00de\u00edr
\u00ferungin d\u00e6gr.<\/p>\n\n\n\n

12.
B\u00f6rn \u00f3lu \u00feau,
– bjuggu ok un\u00f0u, –
hygg ek at h\u00e9ti
Hreimr ok Fj\u00f3snir,
Kl\u00farr ok Kleggi,
Kefsir, F\u00falnir,
Drumbr, Digraldi,
Dr\u00f6ttr ok H\u00f6svir.
L\u00fatr ok Leggjaldi;
l\u00f6g\u00f0u gar\u00f0a,
akra t\u00f6ddu,
unnu at sv\u00ednum,
geita g\u00e6ttu,
gr\u00f3fu torf.<\/p>\n\n\n\n

13.
D\u00e6tr v\u00e1ru \u00fe\u00e6r
Drumba ok Kumba,
\u00d6kkvinkalfa
ok Arinnefja,
Ysja ok Amb\u00e1tt,
Eikintjasna,
T\u00f6trughypja
ok Tr\u00f6nubeina.
\u00dea\u00f0an eru komnar
\u00fer\u00e6la \u00e6ttir.<\/p>\n\n\n\n

14.
Gekk R\u00edgr at \u00feat
r\u00e9ttar brautir,
kom hann at h\u00f6llu,
hur\u00f0 var \u00e1 sk\u00ed\u00f0i,
inn nam at ganga,
eldr var \u00e1 golfi,
hj\u00f3n s\u00e1tu \u00fear,
heldu \u00e1 s\u00fdslu.<\/p>\n\n\n\n

15.
Ma\u00f0r tegl\u00f0i \u00fear
mei\u00f0 til rifjar;
var skegg skapat,
sk\u00f6r var fyrir enni,
skyrtu \u00fer\u00f6ngva,
skokkr var \u00e1 golfi.<\/p>\n\n\n\n

16.
Sat \u00fear kona,
sveig\u00f0i rokk,
breiddi fa\u00f0m,
bj\u00f3 til v\u00e1\u00f0ar;
sveigr var \u00e1 h\u00f6f\u00f0i,
smokkr var \u00e1 bringu,
d\u00fakr var \u00e1 halsi,
dvergar \u00e1 \u00f6xlum.
Afi ok Amma
\u00e1ttu h\u00fas.<\/p>\n\n\n\n

17.
R\u00edgr kunni \u00feeim
r\u00e1\u00f0 at segja;
[meir settisk hann
mi\u00f0ra fletja,
en \u00e1 hli\u00f0 hv\u00e1ra
hj\u00f3n salkynna].:: <\/p>\n\n\n\n

18.
[\u00de\u00e1 t\u00f3k Amma]
— — —
var kalfr so\u00f0inn
kr\u00e1sa beztr.<\/p>\n\n\n\n

19.
[R\u00edgr kunni \u00feeim
r\u00e1\u00f0 at segja]
reis fr\u00e1 bor\u00f0i,
r\u00e9\u00f0 at sofna;
meir lag\u00f0isk hann
mi\u00f0rar rekkju,
en \u00e1 hli\u00f0 hv\u00e1ra
hj\u00f3n salkynna.<\/p>\n\n\n\n

20.
\u00dear var hann at \u00feat
\u00fer\u00edar n\u00e6tr saman;
li\u00f0u meir at \u00feat
m\u00e1nu\u00f0r n\u00edu.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

21.
J\u00f3\u00f0 \u00f3l Amma
j\u00f3su vatni,
k\u00f6llu\u00f0u Karl,
kona sveip rifti,
rau\u00f0an ok rj\u00f3\u00f0an,
ri\u00f0u\u00f0u augu.<\/p>\n\n\n\n

22.
Hann nam at vaxa
ok vel dafna,
\u00f6xn nam at temja,
ar\u00f0r at gerva,
h\u00fas at timbra
ok hl\u00f6\u00f0ur sm\u00ed\u00f0a,
karta at gerva
ok keyra pl\u00f3g.<\/p>\n\n\n\n

23.
Heim \u00f3ku \u00fe\u00e1
hanginluklu,
geitakyrtlu,
giftu Karli;
Sn\u00f6r heitir s\u00fa,
settisk und rifti;
bjuggu hj\u00f3n,
bauga deildu,
breiddu bl\u00e6jur
ok b\u00fa ger\u00f0u.<\/p>\n\n\n\n

24.
B\u00f6rn \u00f3lu \u00feau,
– bjuggu ok un\u00f0u, –
h\u00e9t Halr ok Drengr,
H\u00f6l\u00f0r, \u00deegn ok Smi\u00f0r,
Brei\u00f0r, B\u00f3ndi,
Bundinskeggi,
B\u00fai ok Boddi,
Brattskeggr ok Seggr.<\/p>\n\n\n\n

25.
Enn h\u00e9tu sv\u00e1
\u00f6\u00f0rum n\u00f6fnum,
Sn\u00f3t, Br\u00fa\u00f0r, Svanni,
Svarri, Sprakki,
Flj\u00f3\u00f0, Sprund ok V\u00edf,
Feima, Ristill.
\u00dea\u00f0an eru komnar
karla \u00e6ttir.<\/p>\n\n\n\n

26.
Gekk R\u00edgr \u00fea\u00f0an
r\u00e9ttar brautir;
kom hann at sal,
su\u00f0r horf\u00f0u dyrr,
var hur\u00f0 hnigin,
hringr var \u00ed g\u00e6tti.<\/p>\n\n\n\n

27.
Gekk hann inn at \u00feat,
golf var str\u00e1at;
s\u00e1tu hj\u00f3n,
s\u00e1usk \u00ed augu,
Fa\u00f0ir ok M\u00f3\u00f0ir,
fingrum at leika.<\/p>\n\n\n\n

28.
Sat h\u00fasgumi
ok sneri streng,
alm of bendi,
\u00f6rvar skefti;
en h\u00faskona
hug\u00f0i at \u00f6rmum,
strauk of rifti,
sterti ermar.<\/p>\n\n\n\n

29.
Keisti fald,
kinga var \u00e1 bringu,
s\u00ed\u00f0ar sl\u00e6\u00f0ur,
serk bl\u00e1f\u00e1an;
br\u00fan bjartari,
brj\u00f3st lj\u00f3sara,
hals hv\u00edtari
hreinni mj\u00f6llu.<\/p>\n\n\n\n

30.
R\u00edgr kunni \u00feeim
r\u00e1\u00f0 at segja;
meir settisk hann
mi\u00f0ra fletja,
en \u00e1 hli\u00f0 hv\u00e1ra
hj\u00f3n salkynna.<\/p>\n\n\n\n

31.
\u00de\u00e1 t\u00f3k M\u00f3\u00f0ir
merk\u00f0an d\u00fak,
hv\u00edtan af h\u00f6rvi,
hul\u00f0i bj\u00f3\u00f0,
hon t\u00f3k at \u00feat
hleifa \u00feunna,
hv\u00edta af hveiti,
ok hul\u00f0i d\u00fak.<\/p>\n\n\n\n

32.
Framm setti hon
fulla skutla,
silfri var\u00f0a, \u00e1 bj\u00f3\u00f0,
f\u00e1in fleski
ok fugla steik\u00f0a,
v\u00edn var \u00ed k\u00f6nnu,
var\u00f0ir k\u00e1lkar;
drukku ok d\u00e6m\u00f0u,
dagr var \u00e1 sinnum.<\/p>\n\n\n\n

33.
R\u00edgr kunni \u00feeim
r\u00e1\u00f0 at segja;
reis hann at \u00feat,
rekkju ger\u00f0i.
\u00dear var hann at \u00feat
\u00fer\u00edar n\u00e6tr saman;
gekk hann meir at \u00feat
mi\u00f0rar brautar;
li\u00f0u meir at \u00feat
m\u00e1nu\u00f0r n\u00edu.<\/p>\n\n\n\n

34.
Svein \u00f3l M\u00f3\u00f0ir,
silki vaf\u00f0i,
j\u00f3su vatni,
Jarl l\u00e9tu heita;
bleikt var h\u00e1r,
bjartir vangar,
\u00f6tul v\u00e1ru augu
sem yrmlingi.<\/p>\n\n\n\n

35.
Upp \u00f3x \u00fear
Jarl \u00e1 fletjum;
lind nam at skelfa,
leggja strengi,
alm at beygja,
\u00f6rvar skefta,
flein at fleygja,
fr\u00f6kkur d\u00fdja,
hestum r\u00ed\u00f0a,
hundum verpa,
sver\u00f0um breg\u00f0a,
sund at fremja.<\/p>\n\n\n\n

36.
Kom \u00fear \u00f3r runni
R\u00edgr gangandi,
R\u00edgr gangandi,
r\u00fanar kendi;
sitt gaf heiti,
son kve\u00f0sk eiga;
\u00feann ba\u00f0 hann eignask
\u00f3\u00f0alv\u00f6llu,
\u00f3\u00f0alv\u00f6llu,
aldnar bygg\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

37.
Rei\u00f0 hann meir \u00fea\u00f0an
myrkvan vi\u00f0,
h\u00e9lug fj\u00f6ll,
unz at h\u00f6llu kom;
skaft nam at d\u00fdja,
skelf\u00f0i lind,
hesti hleyp\u00f0i
ok hj\u00f6rvi br\u00e1;
v\u00edg nam at vekja,
v\u00f6ll nam at rj\u00f3\u00f0a,
val nam at fella,
v\u00e1 til landa.<\/p>\n\n\n\n

38.
R\u00e9\u00f0 hann einn at \u00feat
\u00e1tj\u00e1n b\u00faum,
au\u00f0 nam skipta,
\u00f6llum veita
mei\u00f0mar ok m\u00f6sma,
mara svangrifja,
hringum hreytti,
hj\u00f3 sundr baug.<\/p>\n\n\n\n

39.
\u00d3ku \u00e6rir
\u00fargar brautir,
k\u00f3mu at h\u00f6llu,
\u00fear er Hersir bj\u00f3;
mey \u00e1tti hann
mj\u00f3fingra\u00f0a,
hv\u00edta ok horska,
h\u00e9tu Erna.<\/p>\n\n\n\n

40.
B\u00e1\u00f0u hennar
ok heim \u00f3ku,
giftu Jarli,
gekk hon und l\u00edni;
saman bjuggu \u00feau
ok s\u00e9r un\u00f0u,
\u00e6ttir j\u00f3ku
ok aldrs nutu.<\/p>\n\n\n\n

41.
Burr var inn ellsti,
en Barn annat,
J\u00f3\u00f0 ok A\u00f0al,
Arfi, M\u00f6gr,
Ni\u00f0r ok Ni\u00f0jungr,
– n\u00e1mu leika, –
Sonr ok Sveinn,
– sund ok tafl, –
Kundr h\u00e9t enn,
Konr var inn yngsti.<\/p>\n\n\n\n

42.
Upp \u00f3xu \u00fear
Jarli bornir,
hesta t\u00f6m\u00f0u,
hl\u00edfar bendu,
skeyti sk\u00f3fu,
skelf\u00f0u aska.<\/p>\n\n\n\n

43.
En Konr ungr
kunni r\u00fanar,
\u00e6vinr\u00fanar
ok aldrr\u00fanar;
meir kunni hann
m\u00f6nnum bjarga,
eggjar deyfa,
\u00e6gi l\u00e6gja.<\/p>\n\n\n\n

44.
Kl\u00f6k nam fugla,
kyrra elda,
sefa of svefja,
sorgir l\u00e6gja,
afl ok eljun
\u00e1tta manna.<\/p>\n\n\n\n

45.
Hann vi\u00f0 R\u00edg jarl
r\u00fanar deildi,
br\u00f6g\u00f0um beitti
ok betr kunni;
\u00fe\u00e1 \u00f6\u00f0la\u00f0isk
ok \u00fe\u00e1 eiga gat
R\u00edgr at heita,
r\u00fanar kunna.<\/p>\n\n\n\n

46.
Rei\u00f0 Konr ungr
kj\u00f6rr ok sk\u00f3ga,
kolfi fleyg\u00f0i,
kyrr\u00f0i fugla.<\/p>\n\n\n\n

47.
\u00de\u00e1 kva\u00f0 \u00feat kr\u00e1ka,
sat kvisti ein:
“Hvat skaltu, Konr ungr,
kyrra fugla?
Heldr m\u00e6tti \u00e9r
hestum r\u00ed\u00f0a,
[hj\u00f6rvi breg\u00f0a]
ok her fella.<\/p>\n\n\n\n

48.
\u00c1 Danr ok Danpr
d\u00fdrar hallir,
\u00e6\u00f0ra \u00f3\u00f0al
en \u00e9r hafi\u00f0;
\u00feeir kunnu vel
kj\u00f3li at r\u00ed\u00f0a,
egg at kenna,
undir rj\u00fafa.”<\/p>\n\n\n\n

49.
Br\u00fan bjartari,
brj\u00f3st lj\u00f3sara,
hals hv\u00edtari
hreinni mj\u00f6llu.<\/p>\n\n\n\n

50.
Bjuggu hj\u00f3n,
bauga deildu.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rigstula (Rigs visa) (fornnordiska R\u00edgs\u00feula) \u00e4r en dikt som ber\u00e4ttar n\u00e4r Rig, som \u00e4r Heimdall i skepnad av en vandringsman bes\u00f6ker Midg\u00e5rd och bes\u00f6ker olika g\u00e5rdar. Med kvinnorna p\u00e5 g\u00e5rdarna skapar Rig de tre samh\u00e4llsklasserna, tr\u00e4lar, karlar (de fria) och jarlar. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. S\u00e5 s\u00e4ges det i fornsagor, att en av asarne, […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21528,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23728","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat.jpg",808,449,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-768x427.jpg",696,387,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat.jpg",696,387,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat.jpg",808,449,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat.jpg",808,449,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-756x420.jpg",756,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-696x387.jpg",696,387,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat.jpg",808,449,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-534x449.jpg",534,449,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-741x449.jpg",741,449,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat.jpg",808,449,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-600x333.jpg",600,333,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-R\u00edgs\u00feula\u2013Rigstula-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Rigstula (Rigs visa) (fornnordiska R\u00edgs\u00feula) \u00e4r en dikt som ber\u00e4ttar n\u00e4r Rig, som \u00e4r Heimdall i skepnad av en vandringsman bes\u00f6ker Midg\u00e5rd och bes\u00f6ker olika g\u00e5rdar. Med kvinnorna p\u00e5 g\u00e5rdarna skapar Rig de tre samh\u00e4llsklasserna, tr\u00e4lar, karlar (de fria) och jarlar. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. S\u00e5 s\u00e4ges det i fornsagor, att en av asarne,…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23728","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23728"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23728\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21528"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23728"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}