{"id":23685,"date":"2020-05-16T15:17:33","date_gmt":"2020-05-16T13:17:33","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/helgakvida-hjorvardssonar-kvadet-om-helge-hjorvardsson\/"},"modified":"2024-11-19T12:35:49","modified_gmt":"2024-11-19T11:35:49","slug":"helgakvida-hjorvardssonar-kvadet-om-helge-hjorvardsson","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/helgakvida-hjorvardssonar-kvadet-om-helge-hjorvardsson\/","title":{"rendered":"Helgakvi\u00f0a Hj\u00f6rvar\u00f0ssonar – Kv\u00e4det om Helge Hjorvardsson"},"content":{"rendered":"\n

Kv\u00e4det om Helge Hjorvardsson (Fornnordiska Helgakvi\u00f0a Hj\u00f6rvar\u00f0ssonar<\/strong> \/ Helgakvi\u00f0a Hj\u01ebrvar\u00f0ssonar) \u00e4r ett kv\u00e4de som \u00e5terfinns i samlingen av hj\u00e4ltekv\u00e4den i den Poetiska Eddans handskrift Codex Regius och ing\u00e5r i en Helgetrilogi tillsammans med Helgakvida Hundingsbana in fyrri och Helgakvida Hundingsbana \u00f6nnur. <\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Om Hjorvard och Sigrlinn.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hjorvard hette en konung. Han hade fyra hustrur: en hette Alvhild, deras son hette Hedin, den andra hette S\u00e4reid, deras son hette Humlung, den tredje hette Sinriod, deras son hette Hymling. Konung Hjorvard hade avlagt l\u00f6fte om att \u00e4ga den vackraste kvinna, som han visste. Han fick veta, att konung Svavner hade den allra fagraste dotter, hon hette Sigrlinn. Idmund hette hans jarl; Atle var deras son, som for att bedja om Sigrlinn \u00e5t konungen. Han dr\u00f6jde en vinter hos konung Svavner. Franmar hette jarlen d\u00e4r, Sigrlinns fosterfader; hans dotter hette Alov. Jarlen r\u00e5dde, att flickan nekades, och Atle for hem. Atle, jarlens son, stod en dag vid en lund och en f\u00e5gel satt uppe i grenarne \u00f6ver honom och hade h\u00f6rt, att hans m\u00e4n sade de kvinnor vara vackrast, som konung Hjorvard hade till \u00e4kta. F\u00e5geln kvittrade och Atle lyssnade p\u00e5 vad han talade; han sade:<\/p>\n\n\n\n

1.
“S\u00e5g du Sigrlinn,
Svavners dotter,
den fagraste m\u00f6
i Munarheim,
dock \u00e4ven t\u00e4cka
tyckas f\u00f6r m\u00e4nnen
de hustrur, som Hjorvard
har i Glasislund.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
2.
“Skall du med Atle,
Idmunds son,
m\u00e5ngvise f\u00e5gel,
mera tala?”<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5geln sade:<\/strong>
“Jag skall, om blott \u00e4dlingen
offra \u00e5t mig ville,
och jag f\u00e5r kora, vad jag vill,
ur konungens g\u00e5rd.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
3.
“Kora ej Hjorvard
och ej konungens s\u00f6ner,
ej heller furstens
fagra brudar,
icke de kvinnor,
som kungen \u00e4ger!
Blivom v\u00e4l \u00f6verens,
som v\u00e4nner pl\u00e4ga!”<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5geln sade:<\/strong>
4.
“Tempel skall jag v\u00e4lja,
talrika altaren,
guldhornade kor
fr\u00e5n konungens g\u00e5rd,
om Sigrlinn
sover i hans famn
och f\u00f6ljer otvungen
fursten hem.”<\/p>\n\n\n\n

Detta var, innan Atle for, men n\u00e4r han kom hem och konungen sporde honom om nyheter, sade han:<\/p>\n\n\n\n

5.
“M\u00f6da jag haft
men har m\u00e5let ej n\u00e5tt;
v\u00e5ra h\u00e4star tr\u00f6ttnade
p\u00e5 h\u00f6ga fj\u00e4llet,
sedan vi m\u00e5ste
\u00f6ver S\u00e4morn vada;
s\u00e5 svarades oss nekande
om Svavners dotter,
den med ringar utstyrda,
som vi erh\u00e5lla ville.”<\/p>\n\n\n\n

Konungen bad, att de skulle fara en g\u00e5ng till, och han for sj\u00e4lv med. N\u00e4r de kommo upp p\u00e5 fj\u00e4llet, s\u00e5go de i Svavaland brinnande byar och dammoln av h\u00e4star. Konungen red ned av fj\u00e4llet och fram i landet och tog nattkvarter vid en \u00e5. Atle h\u00f6ll vakt och for \u00f6ver \u00e5n; han fann ett hus. En stor f\u00e5gel satt p\u00e5 huset och vaktade och hade somnat. Atle sk\u00f6t f\u00e5geln till d\u00f6ds med sitt spjut men i huset fann han Sigrlinn, konungens dotter, och Alov, jarlens dotter, och tog dem b\u00e5da med sig bort. Franmar jarl hade skapat sig i \u00f6rnhamn och v\u00e4rjt dem f\u00f6r h\u00e4ren med trolldom. Rodmar hette en konung, som friade till Sigrlinn; han d\u00f6dade svavernas konung och hade h\u00e4rjat och br\u00e4nt landet. Konung Hjorvard fick Sigrlinn till hustru och Atle Alov.<\/p>\n\n\n\n

Hjorvard och Sigrlinn hade en son, som var stor och vacker; han var tyst och intet namn f\u00e4ste sig vid honom. Han satt p\u00e5 en h\u00f6g, han s\u00e5g nio valkyrior rida och en av dem var ansenligast; hon sade:<\/p>\n\n\n\n

6.
“Sent skall du, Helge,
du h\u00f6ge hj\u00e4lte,
r\u00e5da \u00f6ver ringar
och Rodulssl\u00e4tterna
– en \u00f6rn skriar tidigt –
om du alltid tiger,
fast ett h\u00e5rt sinne
du, h\u00e4rskare, visar.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
7.
“Vad g\u00e5va f\u00f6ljer
att f\u00e4sta namnet Helge,
du bl\u00e4ndande brud,
d\u00e5 du bjuder mig det.
T\u00e4nk v\u00e4l efter,
vad du vill s\u00e4ga;
det tar jag ej emot,
om ej dig jag f\u00e5r.”<\/p>\n\n\n\n

Valkyrian sade:<\/strong>
8.
“Sv\u00e4rd vet jag ligga
i Sigarsholm
fyra f\u00e4rre
\u00e4n fem tiotal;
ett av dem
av alla \u00e4r b\u00e4st,
sk\u00e4rande sk\u00f6ld
och skimrande av guld.<\/p>\n\n\n\n

9.
Ring \u00e4r i f\u00e4stet,
friskt mod i mitten,
skr\u00e4ck f\u00f6r \u00e4garn
i udden \u00e4r;
orm, m\u00e5lad med blod,
l\u00e4ngs eggen ligger,
och p\u00e5 handtaget
kastar huggormen
stj\u00e4rten.”<\/p>\n\n\n\n

Eylime hette en konung; hans dotter var Svava, hon var valkyria och red genom luft och \u00f6ver hav; hon gav Helge detta namn och skyddade honom sedan ofta i strider.<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
10.
“En insiktsfull konung,
\u00e4r du ej, Hjorvard,
du fylkingars fr\u00e4mste,
fast frejdad du \u00e4r;
du l\u00e4t elden fr\u00e4ta
furstars bygder,
som mot dig intet
ont gjorde.<\/p>\n\n\n\n

11.
Men Rodmar
r\u00e5da skall f\u00f6r ringar,
som v\u00e5ra fr\u00e4nder
f\u00f6rut \u00e4gde;
den fursten f\u00f6ga
fruktar f\u00f6r livet,
anser sig utd\u00f6das
arv beh\u00e4rska.”<\/p>\n\n\n\n

Hjorvard svarar, att han skulle giva Helge manskap, om han ville h\u00e4mna sin morfader. D\u00e5 upps\u00f6kte Helge sv\u00e4rdet, som Svava visade honom till, d\u00e4rp\u00e5 foro han och Atle och f\u00e4llde Rodmar och utf\u00f6rde m\u00e5nga bragder. Han dr\u00e4pte j\u00e4tten Hate, d\u00e4r han satt p\u00e5 ett berg. Helge och Atle l\u00e5go med sina skepp i Hatafjorden; Atle h\u00f6ll vakt den f\u00f6rra delen av natten.<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd, Hates dotter, sade:<\/strong>
12.
“Vilka h\u00e4rm\u00e4n \u00e4ro
i Hatafjorden;
med sk\u00f6ldar \u00e4r t\u00e4ltat p\u00e5 skeppen.
Raska ni visa er,
r\u00e4das ej, tror jag.
N\u00e4mnen mig konungens namn!”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
13.
Helge han heter,
men h\u00e4rskarn du ej
makt har att men v\u00e5lla;
j\u00e4rnskydd \u00e4ro
kring hj\u00e4ltens flotta,
oss tillfoga trollkvinnor intet.”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
14.
“Hur kallar du dig,
du karl s\u00e5 stark,
hur n\u00e4mna dig m\u00e4nnen vid namn?
Fursten p\u00e5 dig litar
d\u00e5 han l\u00e5ter dig p\u00e5 skeppet
i fagra st\u00e4ven st\u00e5.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
15.
“Atle jag heter,
ettrig skall jag dig vara,
j\u00e4ttekvinnor g\u00f6ra mig gramse;
den v\u00e5ta st\u00e4ven
jag v\u00e4rnat ofta
och kv\u00e4llens trollpackor kvalt.<\/p>\n\n\n\n

16.
Vad heter du, h\u00e4xa,
hungrig efter lik?
T\u00e4lj oss, troll, om din fader!
Nio mil skulle
l\u00e4ngre ned du vara,
M\u00e5 barrskog v\u00e4xa p\u00e5 din barm!”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
17.
“Rimgard jag heter
och Hate min fader,
den v\u00e4ldigaste j\u00e4tte jag vetat;
m\u00e5nga brudar
fr\u00e5n bostaden tog han,
tills Helge ihj\u00e4l honom h\u00f6gg.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
18.
“Du var, h\u00e4xa,
framf\u00f6r h\u00f6vdingens skepp,
i fjordmynnet l\u00e5g du p\u00e5 lur.
Du h\u00f6vdingens hj\u00e4ltar
ville giva \u00e5t Ran,
om ej spjutet dig i valk\u00f6ttet sprungit.”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
19.
“D\u00e5rad \u00e4r du, Atle,
dr\u00f6mma jag tror dig,
du s\u00e4nker dina \u00f6gonbryn i s\u00f6mn;
min moder l\u00e5g
framf\u00f6r milde furstens skepp,
jag s\u00e4nkte Lodvards
s\u00f6ner i sj\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

20.
Gn\u00e4gga skulle du, Atle,
om ej utskuren du vore,
Rimg\u00e4rd s\u00e4tter rumpan i v\u00e4dret.
Baktill, Atle,
ej i br\u00f6stet \u00e4r ditt hj\u00e4rta,
fast en hingst du l\u00e5ter likt.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
21.
“Som en hingst jag skall dig synas,
om f\u00f6rs\u00f6ka du kan
och fr\u00e5n sj\u00f6n jag stiger \u00e5 strand.
Du sl\u00e5s s\u00f6nder och samman,
om sinnet rinner p\u00e5 mig,
och f\u00e5r s\u00e4nka, Rimg\u00e4rd, din svans.”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
22.
“G\u00e5 i land d\u00e5, Atle,
om du litar p\u00e5 din styrka,
l\u00e5t oss tr\u00e4ffas i Varins vik!
Revbenen, karl,
skall du r\u00e4tade f\u00e5,
om du kommer i klorna p\u00e5 mig.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
23.
“H\u00e4rifr\u00e5n jag ej g\u00e5r,
f\u00f6rr\u00e4n folket vaknar
och h\u00e5ller om h\u00f6vdingen vakt.
Troligt nog \u00e4r,
att en trollkvinna kommer
och skjuter upp under v\u00e5rt skepp.”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
24.
“Vakna du, Helge,
och vederg\u00e4ll Rimg\u00e4rd,
att Hate ned du h\u00f6gg.
F\u00e5r en enda natt
hos \u00e4dlingen hon sova,
\u00e4r bot f\u00f6r of\u00f6rr\u00e4tt bragt.<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
25.
“Han heter Luden, som f\u00e5r dig,
led \u00e4r du f\u00f6r mank\u00f6n,
den tursen i Toll\u00f6 bor;
en den visaste j\u00e4tte,
den v\u00e4rste av bergfolket,
\u00e5t dig lagom han sig l\u00e4mpar till man.”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
26.
“Henne vill du hellre ha,
som hamnarne granskade
den f\u00f6rra natten bland folket,
en m\u00f6, str\u00e5lande av guld;
starkare hon mig tycktes.
H\u00e4r steg hon p\u00e5 strand fr\u00e5n sj\u00f6n
och f\u00e4ste s\u00e5 eder flotta.
Hon ensam v\u00e5llar,
att jag icke kan
furstens m\u00e4n bliva till bane.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
27.
“H\u00f6r du, Rimg\u00e4rd,
om jag h\u00e5ller dig skadesl\u00f6s,
s\u00e4g till fullo f\u00f6r fursten!
Var hon ensam, som fr\u00e4lste
furstens skepp
eller foro de flera till samman?”<\/p>\n\n\n\n

Rimg\u00e4rd sade:<\/strong>
28.
“Tre flockar av nio,
dock fr\u00e4mst av dem
red en m\u00f6 under hj\u00e4lmen mj\u00e4llvit;
sig f\u00e5larne skakade,
d\u00e5 f\u00f6ll ifr\u00e5n manarna
dagg i djupa dalar,
hagel i h\u00f6ga skogar,
det giver \u00e5t jorden gott \u00e5r;
led var mig den syn, jag s\u00e5g.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
29.
“Se nu \u00f6sterut, Rimg\u00e4rd,
om dig r\u00e5kat har
Helge med d\u00f6d och f\u00f6rd\u00e4rv.
P\u00e5 hav och p\u00e5 land
\u00e4r h\u00e4rskarens flotta b\u00e4rgad
och furstens m\u00e4n ej mindre.<\/p>\n\n\n\n

30.
Dager \u00e4r nu, Rimg\u00e4rd,
men dig har Atle
till d\u00f6ds med samtal sinkat.
Som ett l\u00f6jligt sj\u00f6m\u00e4rke
l\u00e4r du synas,
d\u00e4r du st\u00e5r i stens skepnad.”<\/p>\n\n\n\n

Konung Helge var en v\u00e4ldig krigare; han kom till konung Eylime och bad om Svavas, hans dotters, hand. Helge och Svava g\u00e5vo varandra trohetsl\u00f6fte och \u00e4lskade varandra mycket h\u00f6gt. Svava var hemma hos sin fader men Helge i h\u00e4rnad; Svava var fortfarande valkyria som f\u00f6rut. Hedin var hemma hos sin fader, konung Hjorvard i Norge. Hedin v\u00e4nde ensam hem fr\u00e5n skogen julafton och tr\u00e4ffade en trollkvinna; hon red p\u00e5 en varg och hade ormar till t\u00f6mmar och erbj\u00f6d Hedin sitt s\u00e4llskap. “Nej”, sade han. Hon sade: “Det skall du umg\u00e4lla vid brageb\u00e4garen.” Om kv\u00e4llen avlades l\u00f6ften. Offergalten leddes fram, m\u00e4nnen lade sina h\u00e4nder p\u00e5 honom och avlade sina l\u00f6ften vid brageb\u00e4garen. Hedin avlade l\u00f6fte att vinna Svava, Eylimes dotter, sin broder Helges k\u00e4resta, och \u00e5ngrade sig s\u00e5 mycket, att han gick bort p\u00e5 villande stigar s\u00f6derut i landet och tr\u00e4ffade sin broder Helge.<\/p>\n\n\n\n


Helge sade:<\/strong>
31.
“V\u00e4lkommen, Hedin!
Vad kan du s\u00e4ga
f\u00f6r nyheter
fr\u00e5n Norge?
Vi \u00e4r du, drott,
driven ur landet
och har ensam kommit
oss att tr\u00e4ffa?”<\/p>\n\n\n\n

Hedin sade:<\/strong>
32.
“Mig mycket st\u00f6rre
missg\u00e4rning r\u00e5kat
(\u00e4n dig broder
jag b\u00f6ta kan);
jag har korat
den konungborna
bruden din
vid brageb\u00e4garn.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
33.
“Giv dig ej sak!
Sant skall bliva
bragel\u00f6ftet, Hedin,
som oss b\u00e5da g\u00e4ller.
Till holmg\u00e5ng p\u00e5 strandsanden
h\u00f6vdingen mig st\u00e4mt,
om tre n\u00e4tter
vi tr\u00e4ffas skola.
Oviss jag \u00e4r,
om jag \u00e5terkommer;
d\u00e5 kan s\u00e5dant i godo
g\u00e5, om det ske skall.”<\/p>\n\n\n\n

Hedin sade:<\/strong>
34.
“Sade du, Helge,
att Hedin vore
v\u00e4rd gott fr\u00e5n dig
och g\u00e5vor stora?
B\u00e4ttre dig h\u00f6ves
att bloda ditt sv\u00e4rd
\u00e4n dina fiender
frid att giva.”<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 sade Helge:<\/strong>
35.
“P\u00e5 varg en kvinna
i kv\u00e4llsskymning red,
som bad Hedin
att bjuda henne s\u00e4llskap.
Hon f\u00f6ruts\u00e5g,
att falla skulle
Sigrlinns son
p\u00e5 Sigarssl\u00e4tterna.”<\/p>\n\n\n\n

Detta sade Helge, emedan han anade sin f\u00f6rest\u00e5ende d\u00f6d och att hans fylgjor hade upps\u00f6kt Hedin, n\u00e4r han s\u00e5g kvinnan rida p\u00e5 vargen.<\/p>\n\n\n\n

Alf hette den konung, son till Rodmar, som hade hasslat in en valplats \u00e5t Helge p\u00e5 Sigarssl\u00e4tten med tre n\u00e4tters frist. D\u00e4r var en stor strid, och Helge fick d\u00e4r banes\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

36.
Helge s\u00e4nde
Sigar att rida
efter Eylimes
enda dotter.
“Bed henne raskt
redo bliva,
om hon vill finna,
fursten vid liv!”<\/p>\n\n\n\n

Sigar sade:<\/strong>
37.
“Mig haver Helge
hit s\u00e4nt
att s\u00f6ka samtal,
Svava, med dig;
dig ville hj\u00e4lten
g\u00e4rna tr\u00e4ffa,
innan den \u00e4delborne
andan uppgav.”<\/p>\n\n\n\n

Svava sade:<\/strong>
38.
“Hur gick det med Helge
Hjorvards son.
H\u00e5rt av sorg
jag hems\u00f6kt \u00e4r,
om han slukats av havet,
om sv\u00e4rd honom bitit;
\u00e5t g\u00e4rningsmannen geng\u00e4ld
jag giva skall.”<\/p>\n\n\n\n

Sigar sade:<\/strong>
39.
“H\u00e4r f\u00f6ll p\u00e5 morgonen
vid Frekastenen
den b\u00e4ste furste,
som f\u00f6ddes under solen;
avgjord seger
Alf har vunnit,
vad denna g\u00e5ng
till gagn ej var.”<\/p>\n\n\n\n

Helge sade:<\/strong>
40.
“Hell dig, Svava!
Sorg dig v\u00e4ntar.
Vi se varann i v\u00e4rlden
f\u00f6r sista g\u00e5ngen.
Blodet flyter
ur furstens s\u00e5r;
sv\u00e4rdet tr\u00e4ngde
t\u00e4tt intill hj\u00e4rtat.<\/p>\n\n\n\n

41.
Jag beder dig, Svava,
– min brud, gr\u00e5t icke –
om du vill min
mening lyda,
att du \u00e5t Hedin
h\u00e4ngiver dig
och unge fursten
\u00f6mt \u00e4lskar.”<\/p>\n\n\n\n

Svava sade:<\/strong>
42.
“Min mening jag sade
i Munarheim,
d\u00e5 Helge mig r\u00f6da
ringar gav,
att, d\u00e5 fursten fallit,
jag ej frivilligt skulle
en ober\u00f6md furste
famna i k\u00e4rlek.”<\/p>\n\n\n\n

Hedin sade:<\/strong>
43.
“Kyss mig, Svava!
Jag sv\u00e4r att ej komma
till Rogheim \u00e5ter
eller Rodulsfj\u00e4llen,
f\u00f6rr\u00e4n Helge Hjorvardsson
jag h\u00e4mnat har,
den b\u00e4ste furste,
som f\u00f6ddes under solen.”<\/p>\n\n\n\n

Helge och Svava s\u00e4gas hava blivit \u00e5terf\u00f6dda.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e1 Hj\u00f6rvar\u00f0i ok Sigrlinn.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hj\u00f6rvar\u00f0r h\u00e9t konungr. Hann \u00e1tti fj\u00f3rar konur. Ein h\u00e9t \u00c1lfhildr. Son \u00feeira h\u00e9t He\u00f0inn. \u00d6nnur h\u00e9t S\u00e6rei\u00f0r. \u00deeira son h\u00e9t Humlungr. In \u00feri\u00f0ja h\u00e9t Sinrj\u00f3\u00f0. \u00deeira son h\u00e9t Hymlingr.
Hj\u00f6rvar\u00f0r konungr haf\u00f0i \u00feess heit strengt at eiga \u00fe\u00e1 konu, er hann vissi v\u00e6nsta. Hann spur\u00f0i, at Sv\u00e1fnir konungr \u00e1tti d\u00f3ttur allra fegrsta. S\u00fa h\u00e9t Sigrlinn. I\u00f0mundr h\u00e9t jarl hans. Atli var hans son, er f\u00f3r at bi\u00f0ja Sigrlinnar til handa konungi. Hann dval\u00f0ist vetrlangt me\u00f0 Sv\u00e1fni konungi. Fr\u00e1nmarr h\u00e9t \u00fear jarl, f\u00f3stri Sigrlinnar. D\u00f3ttir hans h\u00e9t \u00c1lof. Jarlinn r\u00e9\u00f0, at meyjar var synjat, ok f\u00f3r Atli heim.
Atli jarls son st\u00f3\u00f0 einn dag vi\u00f0 lund n\u00f6kkurn, en fugl sat \u00ed limunum uppi yfir h\u00e1num ok haf\u00f0i heyrt til, at hans menn k\u00f6llu\u00f0u v\u00e6nstar konur \u00fe\u00e6r, er Hj\u00f6rvar\u00f0r \u00e1tti. Fuglinn kvaka\u00f0i, en Atli hl\u00fdddi, hvat hann sag\u00f0i. Hann kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

1.
“S\u00e1ttu Sigrlinn
Sv\u00e1fnis d\u00f3ttur,
mey ina fegrstu
\u00ed munarheimi?
\u00de\u00f3 hagligar
Hj\u00f6rvar\u00f0s konur
gumnum \u00feykkja
at Glasislundi.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
2.
“Mundu vi\u00f0 Atla
I\u00f0mundar son,
fugl fr\u00f3\u00f0huga\u00f0r,
fleira m\u00e6la?”<\/p>\n\n\n\n

Fuglinn kva\u00f0:<\/strong>
“Mun ek, ef mik bu\u00f0lungr
bl\u00f3ta vildi
ok k\u00fds ek \u00feats vil
\u00f3r konungs gar\u00f0i.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
3.
“Kj\u00f3s-at-tu Hj\u00f6rvar\u00f0
n\u00e9 hans sonu
n\u00e9 inar f\u00f6gru
fylkis br\u00fa\u00f0ir,
eigi br\u00fa\u00f0ir \u00fe\u00e6r,
er bu\u00f0lungr \u00e1;
kaupum vel saman,
\u00feat er vina kynni.”<\/p>\n\n\n\n

Fuglinn kva\u00f0:
<\/strong>4.
“Hof mun ek kj\u00f3sa,
h\u00f6rga marga,
gullhyrn\u00f0ar k\u00fdr
fr\u00e1 grams b\u00fai,
ef h\u00e1num Sigrlinn
sefr \u00e1 armi
ok \u00f3nau\u00f0ig
j\u00f6fri fylgir.”<\/p>\n\n\n\n

\u00deetta var, \u00e1\u00f0r Atli f\u00e6ri, en er hann kom heim ok konungr spur\u00f0i hann t\u00ed\u00f0enda, hann kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

5.
“H\u00f6fum erfi\u00f0i
ok ekki \u00f6rindi,
mara \u00feraut \u00f3ra
\u00e1 meginfjalli,
ur\u00f0um s\u00ed\u00f0an
S\u00e6morn va\u00f0a,
\u00fe\u00e1 var oss synjat
Sv\u00e1fnis d\u00f3ttur,
hringum g\u00e6ddrar,
er v\u00e9r hafa vildum.”<\/p>\n\n\n\n

Konungr ba\u00f0, at \u00feeir skyldu fara annat sinn. F\u00f3r hann sj\u00e1lfr. En er \u00feeir k\u00f3mu upp \u00e1 fjall, ok s\u00e1 \u00e1 Sv\u00e1faland landsbruna ok j\u00f3reyki st\u00f3ra. Rei\u00f0 konungr af fjallinu fram \u00ed landit ok t\u00f3k n\u00e1ttb\u00f3l vi\u00f0 \u00e1 eina. Atli helt v\u00f6r\u00f0 ok f\u00f3r yfir \u00e1na. Hann fann eitt h\u00fas. Fugl mikill sat \u00e1 h\u00fasinu ok g\u00e6tti, ok var sofna\u00f0r. Atli skaut spj\u00f3ti fuglinn til bana, en \u00ed h\u00fasinu fann hann Sigrlinn konungs d\u00f3ttur ok \u00c1lofu jarls d\u00f3ttur ok haf\u00f0i \u00fe\u00e6r b\u00e1\u00f0ar braut me\u00f0 s\u00e9r. Fr\u00e1nmarr jarl haf\u00f0i hamazt \u00ed arnar l\u00edki ok varit \u00fe\u00e6r fyrir hernum me\u00f0 fj\u00f6lkynngi. Hr\u00f3\u00f0marr h\u00e9t konungr, bi\u00f0ill Sigrlinnar. Hann drap Sv\u00e1fakonung ok haf\u00f0i r\u00e6nt ok brent landit. Hj\u00f6rvar\u00f0r konungr fekk Sigrlinnar, en Atli \u00c1lofar.
Hj\u00f6rvar\u00f0r ok Sigrlinn \u00e1ttu son mikinn ok v\u00e6nan. Hann var \u00fe\u00f6gull. Ekki nafn festist vi\u00f0 hann. Hann sat \u00e1 haugi. Hann s\u00e1 r\u00ed\u00f0a valkyrjur n\u00edu ok var ein g\u00f6fugligust. Hon kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

6.
“S\u00ed\u00f0 muntu, Helgi,
hringum r\u00e1\u00f0a,
r\u00edkr r\u00f3gapaldr,
n\u00e9 R\u00f6\u00f0ulsv\u00f6llum,
– \u00f6rn g\u00f3l \u00e1rla, –
ef \u00fe\u00fa \u00e6 \u00feegir,
\u00fe\u00f3tt \u00fe\u00fa har\u00f0an hug,
hilmir, gjaldir.”<\/p>\n\n\n\n


Helgi kva\u00f0:
<\/strong>7.
“Hvat l\u00e6tr \u00fe\u00fa fylgja
Helga nafni,
br\u00fa\u00f0r bjartlitu\u00f0,
alls \u00fe\u00fa bj\u00f3\u00f0a r\u00e6\u00f0r?
Hygg \u00fe\u00fa fyr \u00f6llum
atkv\u00e6\u00f0um vel.
\u00deigg ek eigi \u00feat,
nema ek \u00feik hafa.”<\/p>\n\n\n\n

Valkyrja kva\u00f0:<\/strong>
8.
“Sver\u00f0 veit ek liggja
\u00ed Sigarsholmi
fj\u00f3rum f\u00e6ri
en fimm t\u00f6gu;
eitt er \u00feeira
\u00f6llum betra
v\u00edgnesta b\u00f6l
ok varit gulli.<\/p>\n\n\n\n

9.
Hringr er \u00ed hjalti,
hugr er \u00ed mi\u00f0ju,
\u00f3gn er \u00ed oddi
\u00feeim er eiga getr;
liggr me\u00f0 eggju
ormr dreyrf\u00e1i\u00f0r,
en \u00e1 valb\u00f6stu
verpr na\u00f0r hala.”<\/p>\n\n\n\n

Eylimi h\u00e9t konungr. D\u00f3ttir hans var Sv\u00e1fa. Hon var valkyrja ok rei\u00f0 loft ok l\u00f6g. Hon gaf Helga nafn \u00feetta ok hl\u00edf\u00f0i h\u00e1num oft s\u00ed\u00f0an \u00ed orrostum. Helgi kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

10.
“Ert-at-tu, Hj\u00f6rvar\u00f0r
heilr\u00e1\u00f0r konungr,
folks oddviti,
\u00fe\u00f3tt \u00fe\u00fa fr\u00e6gr s\u00e9ir;
l\u00e9ztu eld eta
j\u00f6fra bygg\u00f0ir,
en \u00feeir angr vi\u00f0 \u00feik
ekki ger\u00f0u.<\/p>\n\n\n\n

11.
En Hr\u00f3\u00f0marr skal
hringum r\u00e1\u00f0a,
\u00feeim er \u00e1ttu
\u00f3rir ni\u00f0jar;
s\u00e1 s\u00e9sk fylkir
f\u00e6st at l\u00edfi,
hyggsk aldau\u00f0a
arfi at r\u00e1\u00f0a.”<\/p>\n\n\n\n

Hj\u00f6rvar\u00f0r svarar, at hann mundi f\u00e1 li\u00f0 Helga, ef hann vill hefna m\u00f3\u00f0urf\u00f6\u00f0ur s\u00edns. \u00de\u00e1 s\u00f3tti Helgi sver\u00f0it, er Sv\u00e1fa v\u00edsa\u00f0i h\u00e1num til. \u00de\u00e1 f\u00f3r hann ok Atli ok felldu Hr\u00f3\u00f0mar ok unnu m\u00f6rg \u00ferekvirki. Hann drap Hata j\u00f6tun, er hann sat \u00e1 bergi n\u00f6kkuru. Helgi ok Atli l\u00e1gu skipum \u00ed Hatafir\u00f0i. Atli helt v\u00f6r\u00f0 inn fyrra hluta n\u00e6trinnar. Hr\u00edmger\u00f0r Hatad\u00f3ttir kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

[Hr\u00edmger\u00f0arm\u00e1l]
12.
“Hverir ro h\u00f6l\u00f0ar
\u00ed Hatafir\u00f0i?
Skj\u00f6ldum er tjaldat \u00e1 skipum;
fr\u00e6knliga l\u00e1ti\u00f0,
f\u00e1tt hygg ek y\u00f0r s\u00e9ask,
kenni\u00f0 m\u00e9r nafn konungs.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
13.
“Helgi hann heitir,
en \u00fe\u00fa hvergi m\u00e1tt
vinna grand grami;
j\u00e1rnborgir ro
of \u00f6\u00f0lings flota;
knegu-t oss f\u00e1lur fara.”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:
<\/strong>14.
“Hv\u00e9 \u00feik heitir,
halr inn \u00e1m\u00e1ttki,
hv\u00e9 \u00feik kalla konir?
Fylkir \u00fe\u00e9r tr\u00fair,
er \u00feik \u00ed f\u00f6grum l\u00e6tr
beits stafni b\u00faa.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:
<\/strong>15.
“Atli ek heiti,
atall skal ek \u00fe\u00e9r vera,
mj\u00f6k em ek g\u00edfrum gramastr;
\u00fargan stafn
ek hefi oft b\u00fait
ok kval\u00f0ar kveldri\u00f0ur.<\/p>\n\n\n\n

16.
Hv\u00e9 \u00fe\u00fa heitir,
h\u00e1la n\u00e1gr\u00e1\u00f0ug?
Nefndu \u00feinn, f\u00e1la, f\u00f6\u00f0ur;
n\u00edu r\u00f6stum
er \u00fe\u00fa skyldi ne\u00f0ar vera
ok vaxi \u00fe\u00e9r \u00e1 ba\u00f0mi barr.”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:<\/strong>
17.
“Hr\u00edmger\u00f0r ek heiti,
Hati h\u00e9t minn fa\u00f0ir,
\u00feann vissa ek \u00e1m\u00e1ttkastan j\u00f6tun;
margar br\u00fa\u00f0ir
hann l\u00e9t fr\u00e1 b\u00fai teknar,
unz hann Helgi hj\u00f3.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
18.
“\u00de\u00fa vart, h\u00e1la,
fyr hildings skipum
ok l\u00e1tt \u00ed fjar\u00f0ar mynni fyrir;
r\u00e6sis rekka
er \u00fe\u00fa vildir R\u00e1n gefa,
ef \u00fe\u00e9r k\u00e6mi-t \u00ed \u00feverst \u00fevari.”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:<\/strong>
19.
“Duli\u00f0r ertu n\u00fa, Atli,
draums kve\u00f0 ek \u00fe\u00e9r vera,
s\u00edga l\u00e6tr \u00fe\u00fa br\u00fdnn fyr br\u00e1ar;
m\u00f3\u00f0ir m\u00edn
l\u00e1 fyrir mildings skipum;
ek drekk\u00f0a Hl\u00f6var\u00f0s sonum \u00ed hafi.<\/p>\n\n\n\n

20.
Gneggja myndir \u00fe\u00fa, Atli,
ef \u00fe\u00fa geldr n\u00e9 v\u00e6rir,
brettir sinn Hr\u00edmger\u00f0r hala;
aftarla hjarta,
hygg ek, at \u00feitt, Atli, s\u00e9,
\u00fe\u00f3tt hafir reina r\u00f6dd.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
21.
“Reini mun \u00fe\u00e9r ek \u00feykkja
ef \u00fe\u00fa reyna kn\u00e1tt,
ok st\u00edga ek \u00e1 land af legi,
\u00f6ll muntu lemjask,
ef m\u00e9r er alhugat,
ok sveigja \u00feinn, Hr\u00edmger\u00f0r, hala.”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:<\/strong>
22.
“Atli, gakk \u00fe\u00fa \u00e1 land,
ef afli treystisk,
ok hittumk \u00ed v\u00edk Varins;
rifja r\u00e9tti
er \u00fe\u00fa munt, rekkr, f\u00e1a,
ef \u00fe\u00fa m\u00e9r \u00ed krummur kemr.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
23.
“Munk-a ek ganga,
\u00e1\u00f0r gumnar vakna
ok halda of v\u00edsa v\u00f6r\u00f0;
er-a m\u00e9r \u00f6rv\u00e6nt,
n\u00e6r \u00f3ru kemr
skass upp undir skipi.”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:
<\/strong>24.
“Vaki \u00fe\u00fa, Helgi,
ok b\u00e6t vi\u00f0 Hr\u00edmger\u00f0i,
er \u00fe\u00fa l\u00e9zt h\u00f6ggvinn Hata;
eina n\u00f3tt
kn\u00e1 hon hj\u00e1 j\u00f6fri sofa,
\u00fe\u00e1 hefr hon b\u00f6lva b\u00e6tr.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>25.
“Lo\u00f0inn heitir, er \u00feik skal eiga,
lei\u00f0 ertu mannkyni,
s\u00e1 b\u00fdr \u00ed \u00deolleyju \u00feurs,
hundv\u00edss j\u00f6tunn,
hraunb\u00faa verstr,
s\u00e1 er \u00fe\u00e9r makligr ma\u00f0r.”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:
<\/strong>26.
“Hina vildu heldr, Helgi,
er r\u00e9\u00f0 hafnir sko\u00f0a
fyrri n\u00f3tt me\u00f0 firum;
marggullin m\u00e6r
m\u00e9r \u00fe\u00f3tti afli bera;
h\u00e9r st\u00e9 hon land af legi
ok festi sv\u00e1 y\u00f0varn flota;
hon ein \u00fev\u00ed veldr,
er ek eigi m\u00e1k
bu\u00f0lungs m\u00f6nnum bana.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>27.
“Heyr n\u00fa, Hr\u00edmger\u00f0r,
ef ek b\u00e6ti harma \u00fe\u00e9r,
seg\u00f0u g\u00f6rr grami:
Var s\u00fa ein v\u00e6ttr,
er barg \u00f6\u00f0lings skipum,
e\u00f0a f\u00f3ru \u00fe\u00e6r fleiri saman?”<\/p>\n\n\n\n

Hr\u00edmger\u00f0r kva\u00f0:<\/strong>
28.
“\u00derennar n\u00edundir meyja,
\u00fe\u00f3 rei\u00f0 ein fyrir
hv\u00edt und hjalmi m\u00e6r;
marir hristusk,
st\u00f3\u00f0 af m\u00f6num \u00feeira
d\u00f6gg \u00ed dj\u00fapa dali,
hagl \u00ed h\u00e1va vi\u00f0u;
\u00fea\u00f0an kemr me\u00f0 \u00f6ldum \u00e1r,
allt var m\u00e9r \u00feat leitt, er ek leitk.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>29.
“Austr l\u00edttu n\u00fa, Hr\u00edmger\u00f0r,
ef \u00feik lostna hefr
Helgi helst\u00f6fum;
\u00e1 landi ok \u00e1 vatni
borgit er lof\u00f0ungs flota
ok siklings m\u00f6nnum it sama.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
30.
“Dagr er n\u00fa, Hr\u00edmger\u00f0r,
en \u00feik dval\u00f0a hefr
Atli til aldrlaga;
hafnarmark
\u00feykkir hl\u00e6gligt vera,
\u00fears \u00fe\u00fa \u00ed steins l\u00edki stendr.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi konungr var allmikill herma\u00f0r. Hann kom til Eylima konungs ok ba\u00f0 Sv\u00e1fu d\u00f3ttur hans. \u00deau Helgi ok Sv\u00e1fa veittust v\u00e1rar ok unnust fur\u00f0u mikit. Sv\u00e1fa var heima me\u00f0 fe\u00f0r s\u00ednum, en Helgi \u00ed herna\u00f0i. Var Sv\u00e1fa valkyrja enn sem fyrr.
He\u00f0inn var heima me\u00f0 f\u00f6\u00f0ur s\u00ednum, Hj\u00f6rvar\u00f0i konungi, \u00ed N\u00f3regi.
He\u00f0inn f\u00f3r einn saman heim \u00f3r sk\u00f3gi j\u00f3laaftan ok fann trollkonu. S\u00fa rei\u00f0 vargi ok haf\u00f0i orma at taumum ok bau\u00f0 fylg\u00f0 s\u00edna He\u00f0ni.
“Nei,” sag\u00f0i hann.
Hon sag\u00f0i: “\u00deess skaltu gjalda at bragarfulli.”
Um kveldit \u00f3ru heitstrengingar. Var fram leiddr s\u00f3narg\u00f6ltr. L\u00f6g\u00f0u menn \u00fear \u00e1 hendr s\u00ednar ok streng\u00f0u menn \u00fe\u00e1 heit at bragarfulli. He\u00f0inn streng\u00f0i heit til Sv\u00e1fu Eylimad\u00f3ttur, unnustu Helga, br\u00f3\u00f0ur s\u00edns, ok i\u00f0ra\u00f0isk sv\u00e1 mj\u00f6k, at hann gekk \u00e1 braut villist\u00edgu su\u00f0r \u00e1 l\u00f6nd ok fann Helga br\u00f3\u00f0ur sinn. Helgi kva\u00f0:<\/p>\n\n\n\n

31.
“Kom \u00fe\u00fa heill, He\u00f0inn,
hvat kanntu segja
n\u00fdra spjalla
\u00f3r N\u00f3regi?
Hv\u00ed er \u00fe\u00e9r, stillir,
st\u00f6kkt \u00f3r landi
ok ert einn kominn
oss at finna?”<\/p>\n\n\n\n

He\u00f0inn kva\u00f0:
<\/strong>32.
“[Erumk-a, stillir,
st\u00f6kkt \u00f3r landi],
mik hefr miklu gl\u00e6pr
meiri s\u00f3ttan:
Ek hefi k\u00f6rna
ina konungbornu
br\u00fa\u00f0i \u00fe\u00edna
at bagarfulli.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>33.
“Sakask eigi \u00fe\u00fa,
s\u00f6nn munu ver\u00f0a
\u00f6lm\u00e1l, He\u00f0inn,
okkur beggja.
M\u00e9r hefir stillir
stefnt til eyrar,
\u00feriggja n\u00e1tta
skylak \u00fear koma;
if er m\u00e9r \u00e1 \u00fev\u00ed,
at ek aftr koma;
\u00fe\u00e1 m\u00e1 at g\u00f3\u00f0u
gerask sl\u00edkt, ef skal.”<\/p>\n\n\n\n

He\u00f0inn kva\u00f0:
<\/strong>34.
“Sag\u00f0ir \u00fe\u00fa, Helgi,
at He\u00f0inn v\u00e6ri
g\u00f3\u00f0s ver\u00f0r fr\u00e1 \u00fe\u00e9r
ok gjafa st\u00f3rra;
\u00fe\u00e9r er s\u00e6mra
sver\u00f0 at rj\u00f3\u00f0a,
en fri\u00f0 gefa
fj\u00e1ndum \u00fe\u00ednum.”<\/p>\n\n\n\n

\u00deat kva\u00f0 Helgi, \u00fev\u00ed at hann gruna\u00f0i um feig\u00f0 s\u00edna ok \u00feat, at fylgjur hans h\u00f6f\u00f0u vitjat He\u00f0ins, \u00fe\u00e1 er hann s\u00e1 konuna r\u00ed\u00f0a varginum.
\u00c1lfr h\u00e9t konungr, son Hr\u00f3\u00f0mars, er Helga haf\u00f0i v\u00f6ll hasla\u00f0an \u00e1 Sigarsvelli \u00e1 \u00feriggja n\u00e1tta fresti. \u00de\u00e1 kva\u00f0 Helgi:<\/p>\n\n\n\n

35.
“Rei\u00f0 \u00e1 vargi,
er r\u00f6kvit var,
flj\u00f3\u00f0 eitt, er He\u00f0inn
fylgju beiddi;
h\u00f3n vissi \u00feat,
at veginn myndi
Sigrlinnar sonr
\u00e1 Sigarsv\u00f6llum.”<\/p>\n\n\n\n

\u00dear var orrosta mikil, ok fekk \u00fear Helgi banas\u00e1r.<\/p>\n\n\n\n

36.
Sendi Helgi
Sigar at r\u00ed\u00f0a
eftir Eylima
eingad\u00f3ttur;
“Bi\u00f0 br\u00e1\u00f0liga
b\u00fana ver\u00f0a,
ef hon vill finna
fylki kvikvan.”<\/p>\n\n\n\n

Sigarr kva\u00f0:
<\/strong>37.
“Mik hefr Helgi
hingat sendan
vi\u00f0 \u00feik, Sv\u00e1fa,
sjalfa at m\u00e6la;
\u00feik kva\u00f0sk hilmir
hitta vilja,
\u00e1\u00f0r \u00edtrborinn
\u00f6ndu t\u00fdndi.”<\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e1fa kva\u00f0:
<\/strong>38.
“Hvat var\u00f0 Helga
Hj\u00f6rvar\u00f0s syni?
M\u00e9r er har\u00f0liga
harma leitat,
ef hann s\u00e6r of l\u00e9k
e\u00f0a sver\u00f0 of beit,
\u00feeim skal ek gumna
grand of vinna.”<\/p>\n\n\n\n

Sigarr kva\u00f0:
<\/strong>39.
“Fell h\u00e9r \u00ed morgun
at Frekasteini,
bu\u00f0lungr, s\u00e1 er var,
baztr und s\u00f3lu;
Alfr mun sigri
\u00f6llum r\u00e1\u00f0a,
\u00fe\u00f3tt \u00feetta sinn
\u00fe\u00f6rfgi v\u00e6ri.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi kva\u00f0:
<\/strong>40.
“Heil vertu, Sv\u00e1fa,
hug skaltu deila,
sj\u00e1 mun \u00ed he\u00edmi
hinztr fundr vera;
t\u00e9a bu\u00f0lungi
bl\u00e6\u00f0a undir,
m\u00e9r hefir hj\u00f6rr komit
hjarta it n\u00e6sta.<\/p>\n\n\n\n

41.
Bi\u00f0 ek \u00feik, Sv\u00e1fa,
– br\u00fa\u00f0r gr\u00e1t-at-tu -,
ef \u00fe\u00fa vill m\u00ednu
m\u00e1li hl\u00fd\u00f0a,
at \u00fe\u00fa He\u00f0ni
hv\u00edlu gervir
ok j\u00f6fur ungan
\u00e1stum lei\u00f0ir.”<\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e1fa kva\u00f0:
<\/strong>42.
“M\u00e6lt haf\u00f0a ek \u00feat
\u00ed munarheimi,
\u00fe\u00e1 er m\u00e9r Helgi
hringa val\u00f0i,
myndig-a ek lostig
at li\u00f0inn fylki
j\u00f6fur \u00f3kunnan
armi verja.”<\/p>\n\n\n\n

He\u00f0inn kva\u00f0:
<\/strong>43.
“Kysstu mik, Sv\u00e1fa,
kem ek eigi \u00e1\u00f0r
Rogheims \u00e1 vit
n\u00e9 R\u00f6\u00f0ulsfjalla,
\u00e1\u00f0r ek hefnt hefik
Hj\u00f6rvar\u00f0s sonar,
\u00feess er bu\u00f0lungr var
beztr und s\u00f3lu.”<\/p>\n\n\n\n

Helgi ok Sv\u00e1fa, er sagt, at v\u00e6ri endrborin.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kv\u00e4det om Helge Hjorvardsson (Fornnordiska Helgakvi\u00f0a Hj\u00f6rvar\u00f0ssonar \/ Helgakvi\u00f0a Hj\u01ebrvar\u00f0ssonar) \u00e4r ett kv\u00e4de som \u00e5terfinns i samlingen av hj\u00e4ltekv\u00e4den i den Poetiska Eddans handskrift Codex Regius och ing\u00e5r i en Helgetrilogi tillsammans med Helgakvida Hundingsbana in fyrri och Helgakvida Hundingsbana \u00f6nnur.  | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. Om Hjorvard och Sigrlinn. Hjorvard hette en konung. Han hade fyra hustrur: en hette Alvhild, deras […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21531,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23685","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat.jpg",808,449,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-768x427.jpg",696,387,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat.jpg",696,387,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat.jpg",808,449,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat.jpg",808,449,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-756x420.jpg",756,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-696x387.jpg",696,387,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat.jpg",808,449,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-534x449.jpg",534,449,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-741x449.jpg",741,449,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat.jpg",808,449,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-600x333.jpg",600,333,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Helgakvi\u00f0a-Hjorvar\u00f0ssonar\u2013Kvadet-om-Helge-Hjorvardsson-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Kv\u00e4det om Helge Hjorvardsson (Fornnordiska Helgakvi\u00f0a Hj\u00f6rvar\u00f0ssonar \/ Helgakvi\u00f0a Hj\u01ebrvar\u00f0ssonar) \u00e4r ett kv\u00e4de som \u00e5terfinns i samlingen av hj\u00e4ltekv\u00e4den i den Poetiska Eddans handskrift Codex Regius och ing\u00e5r i en Helgetrilogi tillsammans med Helgakvida Hundingsbana in fyrri och Helgakvida Hundingsbana \u00f6nnur.  | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. Om Hjorvard och Sigrlinn. Hjorvard hette en konung. Han hade fyra hustrur: en hette Alvhild, deras…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23685","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23685"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23685\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21531"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23685"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}