{"id":23682,"date":"2020-04-26T11:46:32","date_gmt":"2020-04-26T09:46:32","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/havamal-den-hoges-sang\/"},"modified":"2024-11-19T12:34:47","modified_gmt":"2024-11-19T11:34:47","slug":"havamal-den-hoges-sang","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/havamal-den-hoges-sang\/","title":{"rendered":"H\u00e1vam\u00e1l | Den H\u00f6ges S\u00e5ng"},"content":{"rendered":"\n

Den H\u00f6ges S\u00e5ng, (Fornnordiska H\u00e1vam\u00e1l<\/strong> ) \u00e4r den av Eddadikterna som inneh\u00e5ller t\u00e4nkespr\u00e5k, levnadsregler och visdomsord.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

1.
Alla d\u00f6rrar,
innan in man g\u00e5r,
skarpt sk\u00e5das skola,
skarpt granskas skola,
ty ovisst \u00e4r att veta,
var ov\u00e4nner sitta
borta p\u00e5 salens b\u00e4nkar.

2.
I givande, hell er!
G\u00e4st \u00e4r in kommen,
S\u00e4gen, var sitta han skall!
Br\u00e5tt har den,
som p\u00e5 br\u00e4nderna vid h\u00e4rden
skall fresta, vad framg\u00e5ng han f\u00e5r.

3.
Eld beh\u00f6ver,
den in har kommit,
och kall har blivit om kn\u00e4na.
Mat och kl\u00e4der
den man tarvar,
som har \u00f6ver fj\u00e4llen farit.

4.
Vatten tarvar
vandrarn, som kommer till m\u00e5ltid,
handduk och v\u00e4nlig v\u00e4lkomst;
v\u00e4lvilligt sinne,
om han s\u00e5dant kan vinna,
samspr\u00e5k och bjudning tillbaka.

5.
Vett beh\u00f6ver,
den som vida f\u00e4rdas;
l\u00e4tt \u00e4r hemma vadhelst.
M\u00e5ng \u00f6gonkast f\u00e5r,
den som intet f\u00f6rst\u00e5r
och sitter med kloka tillsammans.

6.
\u00d6ver sitt f\u00f6rst\u00e5nd
skall man stolt ej vara,
fasthellre i v\u00e4sendet varsam!
N\u00e4r en klok och sluten
kommer till g\u00e5rden,
s\u00e4llan den f\u00f6rsiktige sig skadar,
ty osvikligare v\u00e4n
man aldrig f\u00e5r
\u00e4n mycket mannavett.

7.
Den varsamme g\u00e4sten,
som till gille kommer
tiger under lyssnande tystnad;
med \u00f6ronen h\u00f6r efter,
med \u00f6gonen sk\u00e5dar,
s\u00e5 spanar var klok och spejar.

8.
S\u00e4ll \u00e4r den,
som \u00e5t sig vinner,
lovord och lisa i n\u00f6den.
Otryggt \u00e4r allt,
som man \u00e4ga skall,
buret i andras br\u00f6st.

9.
S\u00e4ll \u00e4r den,
som f\u00f6r sig \u00e4ger
lovord och f\u00f6rst\u00e5nd uti livet,
ty onda anslag
man ofta r\u00f6nt
alstras ur andras br\u00f6st.

10.
B\u00e4ttre b\u00f6rda
man b\u00e4r ej p\u00e5 v\u00e4gen
\u00e4n mycket mannavett.
P\u00e5 fr\u00e4mmande ort
g\u00e5r det framf\u00f6r guld.
Slikt \u00e4r den torftiges tillflykt.

11.
B\u00e4ttre b\u00f6rda
man b\u00e4r ej p\u00e5 v\u00e4gen
\u00e4n mycket mannavett.
S\u00e4mre v\u00e4gkost
man ej sl\u00e4par \u00f6ver f\u00e4ltet
\u00e4n \u00f6verm\u00e5tt utav \u00f6l.

12.
Ej \u00e4r s\u00e5 gott,
som gott man s\u00e4ger,
\u00f6l f\u00f6r m\u00e4nniskors \u00e4tt;
ty mindre en man,
ju mera han dricker,
vet till sig, vad tankar han har.

13.
Gl\u00f6mskans h\u00e4ger heter,
den \u00f6ver glatt lag sv\u00e4var;
han snattar fr\u00e5n m\u00e4n deras sans.
Med den f\u00e5gelns fj\u00e4drar
jag fj\u00e4ttrad blev
i Gunnlods g\u00e5rd.

14.
Drucken jag blev,
blev d\u00f6ddrucken
hos den f\u00f6rfarne Fjalar.
Gille \u00e4r ypperst,
d\u00e5 var g\u00e4st g\u00e5r hem
med sinnen i full sans.

15.
Tyst och klok
vare konungason,
och dj\u00e4rv, n\u00e4r strid st\u00e5r;
munter och glad
bland m\u00e4n envar,
tills han av d\u00f6den drabbas!

16.
Ovis man
tror sig alltid skola leva,
om f\u00f6r vapenskifte han sig vaktar,
men \u00e5lderdomen giver
honom ingen frid,
fast honom spjuten spara.

17.
En g\u00e4ck stirrar,
n\u00e4r han till gille kommer;
han talar om allt eller tiger;
p\u00e5 samma g\u00e5ng,
som en sup han f\u00e5r,
d\u00e5 \u00e4r det slut med hans slughet.

18.
Blott den vet,
som vida reser
och fj\u00e4rran farit har,
vad lynnesart
leder envar.
Han vet, vad vett \u00e4r.

19.
H\u00e5ll ej p\u00e5 hornet,
drick dock hovsamt sj\u00e4lv,
tala, vad som h\u00f6ves, eller tig!
F\u00f6r det okynnet
ingen dig tadlar,
att du tidigt s\u00e4ngen s\u00f6ker.

20.
Glupske slukaren,
om besinning han ej vet,
\u00e4ter sig oh\u00e4lsa.
L\u00f6je skaffar ofta
i lag med okloka
\u00e5t enfaldig man hans mage.

21.
Hjordar veta
n\u00e4r v\u00e4nda hem de skola,
och g\u00e5nga d\u00e5 fr\u00e5n gr\u00e4set,
men ovis man
aldrig k\u00e4nner
sin egen mages m\u00e5tt.

22.
En el\u00e4ndig man
och illasinnad
g\u00f6r h\u00e5n \u00e5t vad som helst;
det vet han icke,
som han veta beh\u00f6vde,
att honom fel ej fattas.

23.
Ovis man
alla n\u00e4tter vakar,
grubblar och gr\u00e4mer sig f\u00f6r allt;
matt \u00e4r han,
n\u00e4r morgonen kommer;
vederm\u00f6dan \u00e4r, som den var.

24.
Ovis man
tror alla vara
v\u00e4nner, som v\u00e4nligt le;
han f\u00f6rst\u00e5r icke,
fast de st\u00e4mpla mot honom,
om han bland sluga sitter.

25.
Ovis man
tror alla vara
v\u00e4nner, som v\u00e4nligt le;
n\u00e4r p\u00e5 tinget han kommer,
det ter sig klart,
att f\u00e5 hans talan f\u00f6ra.

26.
Ovis man
tror sig allt veta.
n\u00e4r i vr\u00e5 i skygd han vistas;
men sl\u00e4tt han vet,
vad han svara skall,
n\u00e4r m\u00e4n hans f\u00f6rm\u00e5ga fresta.

27.
Ovis man,
som bland andra kommer,
g\u00f6r b\u00e4st i att tyst f\u00f6rbliva;
ingen vet,
att han intet kan,
om ej f\u00f6r ymnigt han ordar.
Ingen k\u00e4nner
den, som ingenting vet,
om icke f\u00f6r ymnigt han ordar.

28.
Klok den synes,
som kunnig \u00e4r
att sp\u00f6rja och sp\u00f6rsm\u00e5l besvara.
Hemligt aldrig
kan h\u00e5llas s\u00e5dant,
som g\u00e5r ifr\u00e5n mun till mun.

29.
Alltf\u00f6r mycket talar,
den som aldrig tiger,
av ord med ingen mening.
Hastig tunga,
som ej h\u00e5lles i styr,
ofta sig of\u00e4rd pratar.

30.
Till \u00f6gnagyckel
skall man annan ej hava,
om han g\u00f6r som g\u00e4st bes\u00f6k.
Klok m\u00e5ngen tyckes,
om han ej tilltalas,
och helskinnad h\u00e5llas han f\u00e5r.

31.
Klok f\u00f6refaller,
den till flykten tager,
en g\u00e4st, som \u00e4r h\u00e5nfull mot g\u00e4st.
F\u00f6ga den vet,
som flinar vid m\u00e5ltid,
om han med gramsne ej glammar.

32.
M\u00e5nga m\u00e4n
med m\u00e5ngpr\u00f6vad v\u00e4nskap
gyckla med varandra vid gillet.
Alltid det \u00e4r
ett upphov till strid,
att g\u00e4st tvistar med g\u00e4st.

33.
P\u00e5 morgonen en man,
sig m\u00e5ltid rikligt skaffe,
om han till bekanta ej kommer;
annars sitter han och snappar,
som svulten han vore,
och kan f\u00f6ga fr\u00e5ga.

34.
Stor omv\u00e4g
till ov\u00e4n \u00e4r,
fast vid v\u00e4gen hans stuga stode;
men till god v\u00e4n
g\u00e5 genv\u00e4gar,
vore han \u00e4n fj\u00e4rran faren.

35.
G\u00e5 skall man,
ej \u00e4r gott, att g\u00e4st
\u00e4r st\u00e4ndigt p\u00e5 samma st\u00e4lle.
Ljuv bliver led,
om l\u00e4nge kvar
p\u00e5 en annans b\u00e4nk han bliver.

36.
Ett bo \u00e4r b\u00e4st,
fast blott helt litet,
herre \u00e4r hemma envar.
Fast man t\u00e5gor har till tak
och blott tv\u00e5 getter \u00e4ger,
\u00e4r det b\u00e4ttre \u00e4n bedja om mat.

37.
Ett bo \u00e4r b\u00e4st,
fast blott helt litet,
herre \u00e4r hemma envar.
bl\u00f6dande \u00e4r hj\u00e4rtat
p\u00e5 den, som bedja skall
sig mat till varje m\u00e5l.

38.
Fr\u00e5n sina vapen
ej vike en man
p\u00e5 f\u00e4ltet ett enda fj\u00e4t,
ty ovisst \u00e4r att veta,
n\u00e4r ute p\u00e5 v\u00e4gen
spjutets spets kan tarvas.

39.
Ej s\u00e5 givmild man
eller g\u00e4stfri jag fann,
att ej \u00e5t g\u00e5vor han gladdes,
eller s\u00e5 litet sn\u00e5l
p\u00e5 sitt gods,
att led vore l\u00f6n, om han finge.

40.
Den som v\u00e4lst\u00e5nd
f\u00f6rv\u00e4rvat har,
skall torftighet ej t\u00e5la;
ofta spars \u00e5t ok\u00e4r,
vad \u00e5t \u00e4lskling var \u00e4mnat;
mycket g\u00e5r v\u00e4rre, \u00e4n man v\u00e4ntat.

41.
Med vapen och kl\u00e4der
gl\u00e4dje v\u00e4nner varandra!
Sj\u00e4lv man sk\u00f6njer det b\u00e4st.
Gneom geng\u00e5vor v\u00e4nskapen
vara l\u00e4ngst;
om annars det vill sig v\u00e4l.

42.
Till sin v\u00e4n
skall man v\u00e4n vara
och vederg\u00e4lla g\u00e5va med g\u00e5va;
med l\u00f6je skall man
l\u00f6je g\u00e4lda
och f\u00f6rs\u00f6k att lura med l\u00f6gn.

43.
Till sin v\u00e4n
skall man v\u00e4n vara,
till honom och hans v\u00e4n;
men till ov\u00e4ns v\u00e4n
skall ingen man
n\u00e5gonsin v\u00e4n vara.

44.
Vet du, om v\u00e4n du har,
som du v\u00e4l tror
och gott av honom vill hava;
f\u00f6rtrolig skall du vara
och v\u00e4ng\u00e5vor skifta,
tr\u00e4ffa honom titt och ofta.

45.
Om du har en annan,
som du illa tror,
och av honom dock gott vill hava;
fagert skall du tala
men falskt t\u00e4nka
och vederg\u00e4lla list med l\u00f6gn.

46.
Ytterligare g\u00e4ller
om den, du illa tror
och vars onda sinne du anar:
mot honom skall du le
och l\u00e5tsa v\u00e4nskap;
samma g\u00e5va \u00e5t givaren g\u00e4lda.

47.
Ung var jag fordom
och for ensammen,
d\u00e5 r\u00e5kade jag vilse om v\u00e4gen;
jag tyckte mig rik,
d\u00e5 jag tr\u00e4ffade en annan:
man \u00e4r mans gamman.

48.
Modiga och givmilda
m\u00e4n leva b\u00e4st,
n\u00e4ra s\u00e4llan sorg;
men f\u00e5vitsk man
fruktar allt m\u00f6jligt,
s\u00f6rjer alltid sn\u00e5l vid g\u00e5vor.

49.
Med kl\u00e4derna mina
jag kl\u00e4dde p\u00e5 f\u00e4ltet
tv\u00e4nne gubbar av tr\u00e4;
hela karlar de tycktes,
n\u00e4r en klut de hade;
nesligt \u00e4r naken vara.

50.
Tallen torkar,
som p\u00e5 tomten st\u00e5r,
och ej skyddas av bark eller barr;
s\u00e5 \u00e4r ock en,
som ingen \u00e4lskar.
Vi skall han l\u00e4nge leva?

51.
Om ock hetare \u00e4n eld
med os\u00e4kra v\u00e4nner
brinner fem dagars fred,
s\u00e5 slocknar dock,
n\u00e4r sex de bliva,
och vissnar all v\u00e4nskap.

52.
Mycket skall
ej mannen giva,
ofta f\u00e5r han lovord f\u00f6r litet;
med h\u00e4lften av en bulle
och med b\u00e4gare p\u00e5 lut
vann jag mig en v\u00e4n.

53.
Sm\u00e5 sandstr\u00e4nder,
sm\u00e5 sj\u00f6ar,
sm\u00e5 \u00e4ro m\u00e4nniskors sinnen.
Ej samtliga m\u00e4n
fingo samma visdom;
ovis \u00f6verallt \u00e4r enh\u00e4lft.

54.
Medelm\u00e5ttigt klok
var man skall vara,
aldrig vara alltf\u00f6r klok.
Bland m\u00e4n \u00e4r livet
mest fagert f\u00f6r dem,
som v\u00e4l veta mycket.

55.
Medelm\u00e5ttigt klok
var man skall vara,
aldrig vara alltf\u00f6r klok.
Klok mans sinne
\u00e4r s\u00e4llan glatt,
om allvis han \u00e4r, som det \u00e4ger.

56.
Medelm\u00e5ttigt klok
var man skall vara,
aldrig vara alltf\u00f6r klok.
Sitt \u00f6de vete
ingen p\u00e5 f\u00f6rhand;
d\u00e5 \u00e4r honom sorgl\u00f6sast sinnet.

57.
Brand brinner av brand,
tills han brunnen \u00e4r,
l\u00e5ga t\u00e4ndes av l\u00e5ga.
Den ene f\u00f6r den andre
genom ord blir k\u00e4nd,
och den alltf\u00f6r sl\u00f6e genom slapphet.

58.
Arla stige upp,
den som \u00e4ga vill
en annan egendom eller liv!
S\u00e4llan liggande ulv
ett l\u00e5rstycke f\u00e5r
eller sovande man seger.

59.
Arla stige upp
som har arbetsfolk f\u00e5,
och tage med sin syssla i tu!
Mycket f\u00f6rsinkas
f\u00f6r den, om morgonen sover;
rask \u00e4r till h\u00e4lften rik.

60.
Av torrt tr\u00e4
och takn\u00e4ver
en man m\u00e5ttet k\u00e4nner,
och vad ved
vara kan
ett helt kvartal eller halv\u00e5r.

61.
Tvagen och m\u00e4tt
ride mannen till tinget,
fast klent han \u00e4r kl\u00e4dd!
\u00d6ver skor och kn\u00e4byxor
ej skamsen n\u00e5gon vare,
ej heller \u00f6ver h\u00e4sten,
fast han har en d\u00e5lig!

62.
Han far och fikar
med fram\u00e5tb\u00f6jt huvud
\u00f6rnen p\u00e5 urgammalt hav;
s\u00e5 ock den man,
som bland m\u00e5nga kommer
och har f\u00f6respr\u00e5kare f\u00e5.

63.
Fr\u00e5gor den g\u00f6re
och give svar,
som klok vill kallas!
En m\u00e5 f\u00e5 veta,
en andre icke;
veta det tre, s\u00e5 vet v\u00e4rlden.

64.
En klok man
skall kuva sitt lynne,
sin h\u00e4rsklystnad h\u00e5lla i tygel.
D\u00e5 han m\u00e4rker,
n\u00e4r bland modiga han kommer,
att ingen \u00e4r dj\u00e4rv framf\u00f6r alla.

65.
F\u00f6r de ord,
som till andra man har sagt,
ofta man bitter f\u00e5r b\u00f6ta.

66.
Mycket f\u00f6r tidigt
kom jag p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen
men alltf\u00f6r sent p\u00e5 somliga;
drucket var \u00f6let,
obryggt ibland;
s\u00e4llan kommer led till lags.

67.
H\u00e4r och var
man mig hem hade bjudit,
om ej mat till m\u00e5len jag beh\u00f6vt,
eller tv\u00e5 l\u00e5r h\u00e4ngt
hos den trofaste v\u00e4nnen,
sedan ett jag \u00e4tit hade.

68.
Elden \u00e4r b\u00e4st
f\u00f6r barn av m\u00e4nniskor
och solens syn,
och om sin h\u00e4lsa
man hava f\u00e5r
och leva utan last.

69.
En man \u00e4r ej olycklig,
fast usel till h\u00e4lsan;
m\u00e5ngen \u00e4r av s\u00f6ner s\u00e4ll,
m\u00e5ngen av fr\u00e4nder,
m\u00e5ngen av fullt upp med gods,
m\u00e5ngen av v\u00e4lgjort verk.

70.
B\u00e4ttre \u00e4r leva
\u00e4n att liv sakna;
vid liv, f\u00e5r sig karl alltid ko.
Eld s\u00e5g jag brinna
i b\u00e5l \u00e5t den rike,
och d\u00f6d l\u00e5g han utanf\u00f6r d\u00f6rren.

71.
Den halte rider h\u00e4st,
den handen mist, blir herde,
den d\u00f6ve duger i strid.
Blind \u00e4r b\u00e4ttre
\u00e4n att br\u00e4nd vara;
ej av n\u00e5gon nytta \u00e4r liket.

72.
En son \u00e4r b\u00e4ttre,
fast\u00e4n sent f\u00f6dd,
sedan faderns levnad \u00e4r liden.
S\u00e4llan bautastenar
man ser vid v\u00e4gen,
om ej fr\u00e4nde \u00f6ver fr\u00e4nde dem rest.

73.
Tv\u00e5 \u00e4ro stridsm\u00e4n:
tungan d\u00f6dar huvudet;
under varje p\u00e4ls
jag v\u00e4ntar en hand.

74.
Med fr\u00f6jd den natten motser,
som mats\u00e4ck har att njuta,
Kort r\u00e4cka skepps r\u00e5r,
h\u00f6stnatt hastigt skiftar.
P\u00e5 fem dagar v\u00e4xlar
v\u00e4dret mycket
men mer p\u00e5 en m\u00e5nad.

75.
Den icke n\u00e5got vet,
som ingenting vet;
av rikedom m\u00e5ngen r\u00f6jes som narr.
Den ene \u00e4r rik,
den andre fattig,
l\u00e4gg ej det till last!

76.
F\u00e4 d\u00f6r,
fr\u00e4nder d\u00f6,
\u00e4ven sj\u00e4lv skiljes du h\u00e4dan,
men efterm\u00e4let
aldrig d\u00f6r
f\u00f6r envar, som ett gott har vunnit.

77.
F\u00e4 d\u00f6r,
fr\u00e4nder d\u00f6,
\u00e4ven sj\u00e4lv skiljes du h\u00e4dan,
men ett vet jag,
som aldrig d\u00f6r,
domen \u00f6ver d\u00f6d man.

78.
Fulla f\u00e5rf\u00e5llor
s\u00e5g jag hos Fitjungs s\u00f6ner,
nu traska de med tiggarens stav.
\u00d6verfl\u00f6d \u00e4r
som en \u00f6gonblink,
vankelmodigast av v\u00e4nner.

79.
En ovis man,
om han erh\u00e5lla kan
gods eller kvinnors gunst,
hans stolthet v\u00e4xer,
men f\u00f6rst\u00e5ndet icke,
i d\u00e5rskap g\u00e5r han duktigt l\u00e5ngt.

80.
Det r\u00f6nes d\u00e5,
n\u00e4r om runor du sp\u00f6rjer,
om de stavar, som fr\u00e5n gudarne stamma,
som h\u00f6ga makter h\u00f6ggo,
och skaldefebern skar,
d\u00e5 tyckes det b\u00e4st, att han tiger.

81.
Om kv\u00e4llen skall dagen prisas,
gift kvinna, d\u00e5 hon br\u00e4nd \u00e4r,
sv\u00e4rdet, d\u00e5 det frestat \u00e4r,
flicka, d\u00e5 gift hon \u00e4r;
is, d\u00e5 man \u00f6ver kommer,
\u00f6l, d\u00e5 det drucket \u00e4r.

82.
I bl\u00e5sv\u00e4der skall skog man f\u00e4lla,
i bris ro ut upp\u00e5 hav,
i m\u00f6rkret med m\u00f6 spr\u00e5ka,
ty m\u00e5nga \u00e4r dagens \u00f6gon.
\u00c5 skepp skall man fart g\u00f6ra
och sk\u00f6lden till skydd hava,
till f\u00e4ktning sv\u00e4rdet
och flickan att kyssa.

83.
Vid eld skall man \u00f6l dricka,
p\u00e5 isen skridsko \u00e5ka,
en kamp skall man mager k\u00f6pa,
en klinga med rost upp\u00e5;
hemma skall man h\u00f6st g\u00f6da
men hund i f\u00e4bod.

84.
P\u00e5 ord av en m\u00f6
m\u00e5 ingen lita,
eller tro p\u00e5 gift kvinnas tal;
ty p\u00e5 rullande hjul
deras hj\u00e4rta \u00e4r skapat,
f\u00f6r\u00e4nderlighet i br\u00f6stet inlagd.

85.
Bristande b\u00e5ge,
brinnande l\u00e5ga,
glupande ulv,
gormande kr\u00e5ka,
grymtande svin,
gran utan rot,
v\u00e4xande v\u00e5g,
v\u00e4llande gryta.

86.
Flygande spjut,
fallande b\u00f6lja,
is, blott nattgammal,
orm i ring,
bruds ord i b\u00e4dden,
ett brustet sv\u00e4rd,
bj\u00f6rnens lek,
ett barn av en konung.

87.
En sjuk kalv,
en sj\u00e4lvr\u00e5dig tr\u00e4l,
en foglig vala,
de nyss fallne i striden.

88.
Tidigt s\u00e5dd \u00e5ker
m\u00e5 ingen tro,
och ej f\u00f6r snart sin son;
av v\u00e4dret beror \u00e5kern,
av sitt vett sonen,
b\u00e5da tvivelaktiga ting.

89.
Din broders m\u00f6rdare,
om han m\u00f6tes p\u00e5 v\u00e4gen,
ett halvbrunnet hus,
en h\u00e4st, \u00e4n s\u00e5 snabb,
– ty borta \u00e4r gagnet,
om ett ben skadas –
ingen vare s\u00e5 l\u00e4ttrogen,
att han litar p\u00e5 allt detta!

90.
K\u00e4rlek av kvinnor,
som k\u00e4nna falskhet,
\u00e4r som med h\u00e4st utan broddar
p\u00e5 hal is \u00e5ka
med en yster tv\u00e5\u00e5ring
och illa t\u00e4md,
eller i stickande storm
med ett styresl\u00f6st skepp
eller som halt man p\u00e5 t\u00f6fj\u00e4ll
skulle taga en ren.

91.
Bar sanning jag talar,
ty b\u00e5da jag k\u00e4nner:
karlars tro mot kvinnor \u00e4ven vacklar.
D\u00e5 tala vi fagrast,
n\u00e4r vi falskast t\u00e4nka,
det sn\u00e4rjer ock kloka sinnen.

92.
Fagert skall man tala,
friarsk\u00e4nk bjuda,
om en flickas k\u00e4rlek man vill f\u00e5,
den ljusl\u00e4tta ungm\u00f6ns
\u00e4lsklighet prisa;
d\u00e5 f\u00e5r, den som friar.

93.
F\u00f6r \u00e4lskog lasta
aldrig man skall
sin n\u00e4sta n\u00e5gonsin;
ofta verkar p\u00e5 den vise
men p\u00e5 vettl\u00f6s man ej
bed\u00e5rande d\u00e4jlighet.

94.
Ty ingalunda lasta
en annan man skall
f\u00f6r fel, som \u00e4r fleras;
till galna fr\u00e5n kloka
g\u00f6r karlars s\u00f6ner
\u00e4lskogs m\u00e4ktiga \u00e5tr\u00e5.

95.
Blott sj\u00e4len g\u00f6mmer,
vad i hj\u00e4rtat bor,
ensam sin k\u00e4nsla han k\u00e4nner.
Ingen sjukdom \u00e4r v\u00e4rre
f\u00f6r en sj\u00e4lfull man
\u00e4n att leva, med intet bel\u00e5ten.

96.
Det varsnade jag,
d\u00e5 i vassen jag satt
f\u00f6r att m\u00f6ta min \u00e4lskade m\u00f6;
k\u00f6tt och blod
mig min k\u00e4resta var,
och dock jag ingenting av henne fick.

97.
Billings m\u00f6
jag i b\u00e4dden fann
solvit sova.
En jarls h\u00e4rlighet
h\u00f6ll jag f\u00f6r intet
mot att med denna f\u00f6rlederska leva.

98.
“N\u00e4ra afton
du, Oden, skall komma,
om m\u00f6 du dig vinna vill;
allt g\u00e5r illa,
om ej ensamma vi
slik sak veta.”

99.
\u00c5ter jag kom
och \u00e4lska mig tyckte;
vist var ej, vad jag ville.
Jag hoppades d\u00e5,
att jag hava skulle
all hennes k\u00e4rlek och tjusning.

100.
N\u00e4r jag kom fram,
fick jag d\u00e4r se
hela vakten av k\u00e4mpar vaken,
med burna bloss
och brinnande ljus;
min v\u00e4g sig visade farlig.

101.
Och n\u00e4ra morgonen,
n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig \u00e5ter,
d\u00e5 sov salens vakt.
En hynda jag d\u00e5 fann
p\u00e5 det hulda vivets
b\u00e4dd bunden ligga.

102.
M\u00e5ngen m\u00f6 god,
om man m\u00f6nstrar noga,
l\u00e4tt \u00e4ndrar sitt lynne mot m\u00e4n.
Det jag r\u00f6nte,
n\u00e4r jag r\u00e5dklok m\u00f6
till l\u00e4ttsinne lockade;
allehanda sm\u00e4lek
den sluga mig \u00e5drog,
och intet jag fick av den flickan.

103.
Man skall glad i hemmet vara.
och glamma med g\u00e4ster,
dock f\u00f6rst\u00e5ndigt man s\u00f6rje f\u00f6r sitt;
minnesgod och m\u00e5lf\u00f6r,
om man m\u00e5ngvis vill vara,
omtala ofta det goda.
\u00c4rken\u00f6t den heter,
som har intet att s\u00e4ga;
det \u00e4r de ovisas art.

104.
\u00c5ldrig j\u00e4tte jag bes\u00f6kte,
nu \u00e4r \u00e5ter jag kommen;
d\u00e4r f\u00f6ga jag fick med att tiga.
Ej f\u00e5 ord
till min fromma jag talte
i Suttungs salar.

105.
Gunnlod mig gav
p\u00e5 guldstolen
en dryck av det dyrbara mj\u00f6det.
En lumpen l\u00f6n
l\u00e4t jag henne f\u00e5
f\u00f6r hennes \u00e4rliga \u00f6mhet,
f\u00f6r hennes lidelses l\u00e4ngtan.

106.
Borrens mun
l\u00e4t jag bana mig v\u00e4g
och g\u00e5ng i stenen gnaga;
jag \u00f6ver och under
omgavs av j\u00e4ttars v\u00e4g;
d\u00e5 g\u00e4llde det hals och huvud.

107.
Av skickligt vunnen sk\u00f6nhet
har jag skickligt mig begagnat,
den kunnige f\u00f6ga fattas;
ty Odr\u00f6rer
har nu upp kommit,
dit, d\u00e4r m\u00e4nniskor bygga och bo.

108.
Ovisst \u00e4r,
om \u00e4n jag kommit
igen fr\u00e5n j\u00e4ttars g\u00e5rdar,
om ej av Gunnlod jag hj\u00e4lpts,
den goda flickan,
som jag fick i famnen sluta.

109.
F\u00f6ljande dag rimtursarne
att fr\u00e5ga gingo
om den H\u00f6ges gifte
i den H\u00f6ges sal;
efter Bolverk de sporde,
om tillbaka han kommit
eller Suttung ihj\u00e4l honom slagit.

110.
Ed p\u00e5 ring tror jag Oden
avlagt hava;
hur kan man p\u00e5 hans l\u00f6ften lita?
Med svek han mj\u00f6det
fr\u00e5n Sutting tog,
och i gr\u00e5t han l\u00e4mnade Gunnlod.

111.
Tid \u00e4r att f\u00f6rt\u00e4lja
p\u00e5 talarens stol,
som vid Urds brunn \u00e4r.
Jag s\u00e5g och teg,
jag s\u00e5g och t\u00e4nkte,
jag lyssnade till m\u00e4nnens m\u00e5l.
Om runor h\u00f6rde jag dem tala,
om r\u00e5d de ej heller tego,
vid den H\u00f6ges sal,
i den H\u00f6ges sal
h\u00f6rde jag s\u00e4gas s\u00e5.

112.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Stig ej upp om natten,
om du ej \u00e4r ute och spanar
eller m\u00e5ste ut p\u00e5 g\u00e5rden g\u00e5!

113.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Sov ej hos kvinna,
som \u00e4r kunnig i trolldom,
s\u00e5 att hon i famnen dig f\u00e4ngslar!

114.
Hon g\u00f6r det s\u00e5,
att du ger varken akt,
om till ting eller konungen du kallas;
mat du vill ej hava
eller m\u00e4nniskors umg\u00e4nge;
sorgsen g\u00e5r du att sova.

115.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
En annans hustru
du aldrig locke
att f\u00f6rtroligt med dig tala!

116.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Om p\u00e5 fj\u00e4ll eller fj\u00e4rd
du fara lyster
skaffa dig riklig reskost!

117.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
En elak man
du aldrig l\u00e5te
h\u00f6ra vad otur dig h\u00e4nt;
ty av en elak man
du aldrig f\u00e5r
f\u00f6r l\u00e4mnat f\u00f6rtroende l\u00f6n.

118.
Sv\u00e5rt tilltygad
s\u00e5g jag en man
genom ord av en ond kvinna;
falsk tunga
tog hans liv,
och dock ej f\u00f6r sann sak.

119.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Vet, om en v\u00e4n du har,
som du v\u00e4l tror,
far tr\u00e4get att honom tr\u00e4ffa;
ty av ris h\u00f6ljes
och h\u00f6gt gr\u00e4s
den v\u00e4g, som ingen vandrar.

120.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
En god man du locke
till gamman och f\u00f6rtrolighet;
l\u00e4r dig tjusa folk att h\u00e5lla dig k\u00e4r!

121.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
N\u00e4r du f\u00e5r en v\u00e4n,
den f\u00f6rste var aldrig
att v\u00e5ldsamt v\u00e4nskapen slita;
sorg fr\u00e4ter hj\u00e4rtat,
n\u00e4r man s\u00e4ga ej f\u00e5r
f\u00f6r n\u00e5gon hela sin hug.

122.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Ord skifta,
aldrig du skall
med d\u00e5raktig dumbom.

123.
Ty av illasinnad man
du aldrig skall
f\u00e5 gott med gott l\u00f6nat.
Men en god man
dig gagnar med sitt lov
och g\u00f6r dig omtyckt av andra.

124.
Lik sl\u00e4ktskap \u00e4r v\u00e4nskap,
d\u00e5 man s\u00e4ga f\u00e5r
en annan hela sin hug.
Allt \u00e4r b\u00e4ttre
\u00e4n vara br\u00e5tt f\u00f6r\u00e4nderlig;
den \u00e4r ej v\u00e4n, som blott v\u00e4lkommet s\u00e4ger.

125.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Tre ord icke v\u00e4xla
i tr\u00e4ta med en usling;
den b\u00e4ttre \u00e4r ofta b\u00f6jlig,
n\u00e4r den s\u00e4mre sl\u00e5r.

126.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Skomakare var ej
eller skaftmakare
annat \u00e4n \u00e5t dig sj\u00e4lv;
om sokn \u00e4r illa skapad
eller skaftet snett,
d\u00e5 \u00f6nskas \u00f6ver dig ont.

127.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Om ont du m\u00e4rker,
s\u00e4g, att ont det \u00e4r,
och giv ej din fiende frid.

128.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
\u00c5t ont glad
aldrig var,
men gl\u00e4ds \u00e5t det goda!

129.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
I tr\u00e4ffningens tummel
titta ej upp\u00e5t
– d\u00f6dlig fruktan
drabbar m\u00e4nnen –
att icke f\u00f6rtrollning dig tr\u00e4ffar.

130.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Om hos god kvinna
du vill komma i ynnest
och f\u00e5 f\u00e4gnad av,
fagert skall du lova
och fast l\u00f6ftet h\u00e5lla;
den blir glad, som f\u00e5r n\u00e5got gott.

131.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Varsam ber jag dig vara,
dock ej alltf\u00f6r varsam.
Var med \u00f6let varsammast
och med en annans hustru,
och med det tredje,
att ej dig toppride tjuvar.

132.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
Till h\u00e5n och l\u00f6je
hav aldrig
g\u00e4st eller fr\u00e4mling, som f\u00e4rdas!

133.
Ofta illa veta,
de som inne sitta,
vad slags folk, som farande komma.
Ingen \u00e4r s\u00e5 bra,
att ej brist han \u00e4ger,
eller s\u00e5 d\u00e5lig, att till intet han duger.

134.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
\u00c5t \u00e5ldrig talare
du aldrig m\u00e5 skratta;
ofta gott \u00e4r, vad de gamle s\u00e4ga.
Ofta ur skrumpet skinn
skarpt\u00e4nkta ord komma,
s\u00e5dant som h\u00e4nger bland hudar
och sl\u00e4nger bland sm\u00e5skinn
och l\u00e4tt dinglar bland l\u00f6pmagar.

135.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
En g\u00e4st du skall ej skymfa
eller jaga p\u00e5 porten;
f\u00e4gna den fattige v\u00e4l!

136.
Ej svag \u00e4r den d\u00f6rrtapp,
som sv\u00e4nga skall
och \u00f6ppna f\u00f6r alla.
En ring du dock giv,
eller p\u00e5 din rygg
allt ont de dig \u00f6nska.

137.
Jag r\u00e5der dig, Loddfavner,
men r\u00e5d m\u00e5 du taga;
du f\u00e5r f\u00f6rdel, om du f\u00f6ljer dem,
de bli goda att begagna.
D\u00e5 \u00f6l du dricker, s\u00f6k hj\u00e4lp
av jordens kraft,
ty jord mot \u00f6lrus hj\u00e4lper
och eld mot sjukdomar,
ek ger avf\u00f6ring,
ax skyddar f\u00f6r trolldom,
mj\u00f6ldryga mot br\u00e5ck,
m\u00e5nen mot rasande,
bete mot bitsjuka,
bot mot ont \u00e4ro runor,
mot fluss \u00e4r fast mark.

138.
Jag vet, att jag h\u00e4ngde
p\u00e5 det vindiga tr\u00e4det
nio hela n\u00e4tter,
djupt stungen med spjut
och given \u00e5t Oden,
jag sj\u00e4lv \u00e5t mig sj\u00e4lv,
uppe i det tr\u00e4d,
varom ingen vet,
av vad rot det runnit upp.

139.
Man br\u00f6d mig ej bar
eller bj\u00f6d mig horn,
skarpt jag ned\u00e5t sk\u00e5dade;
jag tog upp runor,
med rop jag tog dem,
s\u00e5 f\u00f6ll jag \u00e5ter d\u00e4rifr\u00e5n.

140.
Nio krafts\u00e5nger l\u00e4rde jag
av namnkunnig son
till Boltorn, Bestlas fader,
och en dryck jag fick,
av det dyrbara mj\u00f6det,
som \u00f6stes ur Odr\u00f6rer.

141.
D\u00e5 tog jag att f\u00f6rkovras
och kunnig vara,
att v\u00e4xa och v\u00e4l trivas;
ord mig av ord
ord skapade,
verk mig av verk
verk alstrade.

142.
Runor skall du finna,
r\u00e4tt uttydda stavar,
mycket stora stavar,
mycket starka stavar,
som skaldefadern skar
och gudamakter grovo
och de r\u00e5dandes herre ristade.

143.
Oden bland asarne
men f\u00f6r alferna Dain
och Dvalin f\u00f6r dv\u00e4rgarna,
Allsvinn \u00e5t j\u00e4ttar
gjorde runor,
n\u00e5gra runor jag ristade sj\u00e4lv.

144.
Vet du, hur du rista skall?
Vet du, hur du reda skall?
Vet du, hur du f\u00e4rga skall?
Vet du, hur du fresta skall?
Vet du, hur du bedja skall?
Vet du, hur du blota skall?
Vet du, hur du s\u00e4nda skall?
Vet du, hur du slopa skall?

145.
B\u00e4ttre \u00e4r intet bedja
\u00e4n att blota f\u00f6r mycket;
g\u00e5va \u00f6nskar, att geng\u00e5va gives.
B\u00e4ttre \u00e4r intet s\u00e4nda
\u00e4n alltf\u00f6r mycket slopa.
S\u00e5 ristade Tund
f\u00f6re tids\u00e5ldrarna,
n\u00e4r han reste sig upp,
n\u00e4r han \u00e5terkom.

146.
De krafts\u00e5nger kan jag,
som ej konungens maka
och ingen mans \u00e4ttling kan.
Hj\u00e4lp heter en,
och hj\u00e4lpa dig den skall
mot processer och sorger
och samtliga lidanden.

147.
Den n\u00e4sta, jag kan,
\u00e4r n\u00f6dig f\u00f6r dem,
som vilja som l\u00e4kare leva.

148.
Den tredje jag kan,
om det tarvas mig f\u00e5
fj\u00e4ttrar \u00e5t fiender mina;
eggen jag d\u00f6var
p\u00e5 mina ov\u00e4nners sv\u00e4rd,
att deras klingor och kn\u00f6lp\u00e5kar ej bita.

149.
Den fj\u00e4rde jag kan,
om fiender p\u00e5 mig
med band ha lemmarne bundit.
Galder jag sjunger,
s\u00e5 att g\u00e5 jag kan;
fr\u00e5n foten fj\u00e4ttern springer
och fr\u00e5n handen handkloven.

150.
Den femte jag kan,
om fiendepil skjuten
jag falla i flocken ser;
s\u00e5 h\u00e4ftigt han ej flyger,
att jag hejdar honom ej,
om blott min syn honom sett.

151.
Den sj\u00e4tte jag s\u00e4ger,
om mig s\u00e5rar en man
genom runor p\u00e5 r\u00f6tter av tr\u00e4d,
och f\u00f6r denne fyr,
som min fiendskap kr\u00e4ver,
det blir menligt mera \u00e4n f\u00f6r mig.

152.
Den sjunde jag kan,
om sj\u00e4lva salen jag ser
brinna kring b\u00e4nkat lag;
l\u00e5gan sl\u00e5r ej s\u00e5 h\u00f6gt
att jag sl\u00e4cker den ej,
slik galder, som jag s\u00e4ga kan.

153.
Den \u00e5ttonde jag kan,
som f\u00f6r alla \u00e4r
l\u00e4mplig att l\u00e4ra;
n\u00e4r hat uppst\u00e5r
bland h\u00f6vdings s\u00f6ner,
jag botar det br\u00e5tt.

154.
Den nionde jag kan,
om mig n\u00f6d hotar,
att b\u00e4rga min b\u00e5t p\u00e5 hav;
vinden jag stillar
p\u00e5 v\u00e5gen ute
och sjunger all sj\u00f6 i s\u00f6mn.

155.
Den tionde jag kan,
om trollkvinnor jag ser
h\u00f6gt i luften leka.
Jag v\u00e5llar det s\u00e5,
att de vilse fara
om skepnaden, de sj\u00e4lva \u00e4ga,
om sj\u00e4len, som de sj\u00e4lva ha.

156.
Den elfte jag kan,
om till \u00f6rlog jag skall
g\u00e5 med gamla v\u00e4nner.
Under sk\u00f6ldarna jag sjunger,
och de skynda med kraft
utan s\u00e5r till slaget,
utan s\u00e5r fr\u00e5n slaget,
komma helbr\u00e4gda fr\u00e5n vad som helst.

157.
Den tolfte jag kan,
om uppi tr\u00e4d jag ser
h\u00e4ngda d\u00f6da dingla.
S\u00e5 ristar jag
och runor f\u00e4rgar,
att den kroppen kommer
och talar mig till.

158.
Den trettonde jag brukar,
om ett barn jag skall
genom vatten\u00f6sning viga.
Stupa han skall ej,
fast i strid han kommer,
ej segnar denne krigare f\u00f6r sv\u00e4rd.

159.
Den fjortonde jag kan,
om f\u00f6r folkets skara
jag skall t\u00e4lja gudars tal;
asar och alfer
jag alla vet besked om;
den ej kunnig \u00e4r, det ej kan.

160.
Den femtonde jag kan,
som Tjodreyrer sj\u00f6ng,
en dv\u00e4rg framf\u00f6r Dellings d\u00f6rr;
kraft han sj\u00f6ng \u00e5t asar
och \u00e5t alfer framg\u00e5ng,
f\u00f6rst\u00e5nd \u00e5t stridernas gud.

161.
Den sextonde jag kan,
om den sluga m\u00f6ns
lidelse och lust jag vill hava.
H\u00e5gen jag v\u00e4nder
hos vitarmad kvinna
och f\u00f6r\u00e4ndrar all hennes sj\u00e4l.

162.
Den sjuttonde jag kan,
att sent skiljes fr\u00e5n mig
den ungm\u00f6, jag \u00e4lskar.
Dessa s\u00e5nger
du sakna skall
l\u00e4nge, Loddfavner.
Men de \u00e4ro goda som g\u00e5va,
nyttiga att n\u00e5,
beh\u00f6vliga att hava.

163.
Den adertonde jag kan,
som jag aldrig l\u00e4r
\u00e5t m\u00f6 eller mans hustru –
allt \u00e4r b\u00e4st,
som man ensam kan;
det \u00e4r s\u00e5ngens slut –
utom \u00e5t henne
som med armen mig famnar
eller \u00e5t mig syster \u00e4r.

164.
Nu \u00e4r den H\u00f6ges s\u00e5ng framsagd
i den H\u00f6ges sal,
gagnrik f\u00f6r m\u00e4nniskors s\u00f6ner,
gagnl\u00f6s f\u00f6r j\u00e4ttars s\u00f6ner.
Hell den, som framsade!
Hell den, som kan!
Njute gott, den som begrep!
Lycklige de, som lyssnat!<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

1.
G\u00e1ttir allar,
\u00e1\u00f0r gangi fram,
um sko\u00f0ask skyli,
um skyggnast skyli,
\u00fev\u00ed at \u00f3v\u00edst er at vita,
hvar \u00f3vinir
sitja \u00e1 fleti fyrir.
 
2.
Gefendr heilir!
Gestr er inn kominn,
hvar skal sitja sj\u00e1?
Mj\u00f6k er br\u00e1\u00f0r,
s\u00e1 er \u00e1 br\u00f6ndum skal
s\u00edns of freista frama.
 
3.
Elds er \u00fe\u00f6rf,
\u00feeims inn er kominn
ok \u00e1 kn\u00e9 kalinn;
matar ok v\u00e1\u00f0a
er manni \u00fe\u00f6rf,
\u00feeim er hefr um fjall farit.
 
4.
Vatns er \u00fe\u00f6rf,
\u00feeim er til ver\u00f0ar kemr,
\u00feerru ok \u00fej\u00f3\u00f0la\u00f0ar,
g\u00f3\u00f0s of \u00e6\u00f0is,
ef s\u00e9r geta m\u00e6tti,
or\u00f0s ok endr\u00fe\u00f6gu.
 
5.
Vits er \u00fe\u00f6rf,
\u00feeim er v\u00ed\u00f0a ratar;
d\u00e6lt er heima hvat;
at augabrag\u00f0i ver\u00f0r,
s\u00e1 er ekki kann
ok me\u00f0 snotrum sitr.
 
6.
At hyggjandi sinni
skyli-t ma\u00f0r hr\u00e6sinn vera,
heldr g\u00e6tinn at ge\u00f0i;
\u00fe\u00e1 er horskr ok \u00fe\u00f6gull
kemr heimisgar\u00f0a til,
sjaldan ver\u00f0r v\u00edti v\u00f6rum,
\u00fev\u00ed at \u00f3brig\u00f0ra vin
f\u00e6r ma\u00f0r aldregi
en mannvit mikit.
 
7.
Inn vari gestr,
er til ver\u00f0ar kemr,
\u00feunnu hlj\u00f3\u00f0i \u00feegir,
eyrum hl\u00fd\u00f0ir,
en augum sko\u00f0ar;
sv\u00e1 n\u00fdsisk fr\u00f3\u00f0ra hverr fyrir.
 
8.
Hinn er s\u00e6ll,
er s\u00e9r of getr
lof ok l\u00edknstafi;
\u00f3d\u00e6lla er vi\u00f0 \u00feat,
er ma\u00f0r eiga skal
annars brj\u00f3stum \u00ed.
 
9.
S\u00e1 er s\u00e6ll,
er sjalfr of \u00e1
lof ok vit, me\u00f0an lifir;
\u00fev\u00ed at ill r\u00e1\u00f0
hefr ma\u00f0r oft \u00feegit
annars brj\u00f3stum \u00f3r.
 
10.
Byr\u00f0i betri
berr-at ma\u00f0r brautu at
en s\u00e9 mannvit mikit;
au\u00f0i betra
\u00feykkir \u00feat \u00ed \u00f3kunnum sta\u00f0;
sl\u00edkt er v\u00e1la\u00f0s vera.
 
11.
Byr\u00f0i betri
berr-at ma\u00f0r brautu at
en s\u00e9 mannvit mikit;
vegnest verra
vegr-a hann velli at
en s\u00e9 ofdrykkja \u00f6ls.
 
12.
Er-a sv\u00e1 g\u00f3tt
sem g\u00f3tt kve\u00f0a
\u00f6l alda sona,
\u00fev\u00ed at f\u00e6ra veit,
er fleira drekkr
s\u00edns til ge\u00f0s gumi.
 
13.
\u00d3minnishegri heitir
s\u00e1 er yfir \u00f6l\u00f0rum \u00ferumir,
hann stelr ge\u00f0i guma;
\u00feess fugls fj\u00f6\u00f0rum
ek fj\u00f6tra\u00f0r vark
\u00ed gar\u00f0i Gunnla\u00f0ar.
 
14.
\u00d6lr ek var\u00f0,
var\u00f0 ofr\u00f6lvi
at ins fr\u00f3\u00f0a Fjalars;
\u00fev\u00ed er \u00f6l\u00f0r bazt,
at aftr of heimtir
hverr sitt ge\u00f0 gumi.
 
15.
\u00deagalt ok hugalt
skyli \u00fej\u00f3\u00f0ans barn
ok v\u00edgdjarft vera;
gla\u00f0r ok reifr
skyli gumna hverr,
unz sinn b\u00ed\u00f0r bana.
 
16.
\u00d3snjallr ma\u00f0r
hyggsk munu ey lifa,
ef hann vi\u00f0 v\u00edg varask;
en elli gefr
h\u00e1num engi fri\u00f0,
\u00fe\u00f3tt h\u00e1num geirar gefi.
 
17.
K\u00f3pir afglapi
er til kynnis kemr,
\u00feylsk hann um e\u00f0a \u00ferumir;
allt er senn,
ef hann sylg of getr,
uppi er \u00fe\u00e1 ge\u00f0 guma.
 
18.
S\u00e1 einn veit
er v\u00ed\u00f0a ratar
ok hefr fj\u00f6l\u00f0 of farit,
hverju ge\u00f0i
st\u00fdrir gumna hverr,
s\u00e1 er vitandi er vits.
 
19.
Haldi-t ma\u00f0r \u00e1 keri,
drekki \u00fe\u00f3 at h\u00f3fi mj\u00f6\u00f0,
m\u00e6li \u00fearft e\u00f0a \u00feegi,
\u00f3kynnis \u00feess
v\u00e1r \u00feik engi ma\u00f0r,
at \u00fe\u00fa gangir snemma at sofa.
 
20.
Gr\u00e1\u00f0ugr halr,
nema ge\u00f0s viti,
etr s\u00e9r aldrtrega;
oft f\u00e6r hl\u00e6gis,
er me\u00f0 horskum kemr,
manni heimskum magi.
 
21.
Hjar\u00f0ir \u00feat vitu,
n\u00e6r \u00fe\u00e6r heim skulu,
ok ganga \u00fe\u00e1 af grasi;
en \u00f3svi\u00f0r ma\u00f0r
kann \u00e6vagi
s\u00edns of m\u00e1l maga.
 
22.
Vesall ma\u00f0r
ok illa skapi
hl\u00e6r at hv\u00edvetna;
hittki hann veit,
er hann vita \u00feyrfti,
at hann er-a vamma vanr.
 
23.
\u00d3svi\u00f0r ma\u00f0r
vakir um allar n\u00e6tr
ok hyggr at hv\u00edvetna;
\u00fe\u00e1 er m\u00f3\u00f0r,
er at morgni kemr,
allt er v\u00edl sem var.
 
24.
\u00d3snotr ma\u00f0r
hyggr s\u00e9r alla vera
vi\u00f0hl\u00e6jendr vini;
hittki hann fi\u00f0r,
\u00fe\u00f3tt \u00feeir um hann f\u00e1r lesi,
ef hann me\u00f0 snotrum sitr.
 
25.
\u00d3snotr ma\u00f0r
hyggr s\u00e9r alla vera
vi\u00f0hl\u00e6jendr vini;
\u00fe\u00e1 \u00feat finnr,
er at \u00feingi kemr,
at hann \u00e1 form\u00e6lendr f\u00e1a.
 
26.
\u00d3snotr ma\u00f0r
\u00feykkisk allt vita,
ef hann \u00e1 s\u00e9r \u00ed v\u00e1 veru;
hittki hann veit,
hvat hann skal vi\u00f0 kve\u00f0a,
ef hans freista firar.
 
27.
\u00d3snotr ma\u00f0r,
er me\u00f0 aldir kemr,
\u00feat er bazt, at hann \u00feegi;
engi \u00feat veit,
at hann ekki kann,
nema hann m\u00e6li til margt;
veit-a ma\u00f0r,
hinn er vettki veit,
\u00fe\u00f3tt hann m\u00e6li til margt.
 
28.
Fr\u00f3\u00f0r s\u00e1 \u00feykkisk,
er fregna kann
ok segja it sama;
eyvitu leyna
megu \u00fdta synir,
\u00fev\u00ed er gengr um guma.
 
29.
\u00c6rna m\u00e6lir,
s\u00e1 er \u00e6va \u00feegir,
sta\u00f0lausu stafi;
hra\u00f0m\u00e6lt tunga,
nema haldendr eigi,
oft s\u00e9r \u00f3g\u00f3tt of gelr.
 
30.
At augabrag\u00f0i
skal-a ma\u00f0r annan hafa,
\u00fe\u00f3tt til kynnis komi;
margr \u00fe\u00e1 fr\u00f3\u00f0r \u00feykkisk,
ef hann freginn er-at
ok n\u00e1i hann \u00feurrfjallr \u00feruma.
 
31.
Fr\u00f3\u00f0r \u00feykkisk,
s\u00e1 er fl\u00f3tta tekr,
gestr at gest h\u00e6\u00f0inn;
veit-a g\u00f6rla,
s\u00e1 er of ver\u00f0i glissir,
\u00fe\u00f3tt hann me\u00f0 gr\u00f6mum glami.
 
32.
Gumnar margir
erusk gagnhollir,
en at vir\u00f0i vrekask;
aldar r\u00f3g
\u00feat mun \u00e6 vera,
\u00f3rir gestr vi\u00f0 gest.
 
33.
\u00c1rliga ver\u00f0ar
skyli ma\u00f0r oft f\u00e1a,
nema til kynnis komi:
str ok sn\u00f3pir,
l\u00e6tr sem solginn s\u00e9
ok kann fregna at f\u00e1u.
 
34.
Afhvarf mikit
er til ills vinar,
\u00fe\u00f3tt \u00e1 brautu b\u00fai,
en til g\u00f3\u00f0s vinar
liggja gagnvegir,
\u00fe\u00f3tt hann s\u00e9 firr farinn.
 
35.
Ganga skal,
skal-a gestr vera
ey \u00ed einum sta\u00f0;
lj\u00fafr ver\u00f0r lei\u00f0r,
ef lengi sitr
annars fletjum \u00e1.
 
36.
B\u00fa er betra,
\u00fe\u00f3tt l\u00edtit s\u00e9,
halr er heima hverr;
\u00fe\u00f3tt tv\u00e6r geitr eigi
ok taugreftan sal,
\u00feat er \u00fe\u00f3 betra en b\u00e6n.
 
37.
B\u00fa er betra,
\u00fe\u00f3tt l\u00edtit s\u00e9,
halr er heima hverr;
bl\u00f3\u00f0ugt er hjarta,
\u00feeim er bi\u00f0ja skal
s\u00e9r \u00ed m\u00e1l hvert matar.
 
38.
V\u00e1pnum s\u00ednum
skal-a ma\u00f0r velli \u00e1
feti ganga framar,
\u00fev\u00ed at \u00f3v\u00edst er at vita,
n\u00e6r ver\u00f0r \u00e1 vegum \u00fati
geirs of \u00fe\u00f6rf guma.
 
39.
Fannk-a ek mildan mann
e\u00f0a sv\u00e1 matar g\u00f3\u00f0an,
at v\u00e6ri-t \u00feiggja \u00feegit,
e\u00f0a s\u00edns f\u00e9ar
sv\u00e1gi [gl\u00f6ggvan],
at lei\u00f0 s\u00e9 laun, ef \u00fe\u00e6gi.
 
40.
F\u00e9ar s\u00edns,
er fengit hefr,
skyli-t ma\u00f0r \u00fe\u00f6rf \u00feola;
oft sparir lei\u00f0um,
\u00feats hefr lj\u00fafum hugat;
margt gengr verr en varir.
 
41.
V\u00e1pnum ok v\u00e1\u00f0um
skulu vinir gle\u00f0jask;
\u00feat er \u00e1 sjalfum s\u00fdnst;
vi\u00f0rgefendr ok endrgefendr
erusk lengst vinir,
ef \u00feat b\u00ed\u00f0r at ver\u00f0a vel.
 
42.
Vin s\u00ednum
skal ma\u00f0r vinr vera
ok gjalda gj\u00f6f vi\u00f0 gj\u00f6f;
hl\u00e1tr vi\u00f0 hl\u00e1tri
skyli h\u00f6l\u00f0ar taka
en lausung vi\u00f0 lygi.
 
43.
Vin s\u00ednum
skal ma\u00f0r vinr vera,
\u00feeim ok \u00feess vin;
en \u00f3vinar s\u00edns
skyli engi ma\u00f0r
vinar vinr vera.
 
44.
Veiztu, ef \u00fe\u00fa vin \u00e1tt,
\u00feann er \u00fe\u00fa vel tr\u00fair,
ok vill \u00fe\u00fa af h\u00e1num g\u00f3tt geta,
ge\u00f0i skaltu vi\u00f0 \u00feann blanda
ok gj\u00f6fum skipta,
fara at finna oft.
 
45.
Ef \u00fe\u00fa \u00e1tt annan,
\u00feanns \u00fe\u00fa illa tr\u00fair,
vildu af h\u00e1num \u00fe\u00f3 g\u00f3tt geta,
fagrt skaltu vi\u00f0 \u00feann m\u00e6la
en fl\u00e1tt hyggja
ok gjalda lausung vi\u00f0 lygi.
 
46.
\u00dea\u00f0 er enn of \u00feann
er \u00fe\u00fa illa tr\u00fair
ok \u00fe\u00e9r er grunr at hans ge\u00f0i,
hl\u00e6ja skaltu vi\u00f0 \u00feeim
ok um hug m\u00e6la;
gl\u00edk skulu gj\u00f6ld gj\u00f6fum.
 
47.
Ungr var ek for\u00f0um,
f\u00f3r ek einn saman,
\u00fe\u00e1 var\u00f0 ek villr vega;
au\u00f0igr \u00fe\u00f3ttumk,
er ek annan fann,
ma\u00f0r er manns gaman.
 
48.
Mildir, fr\u00e6knir
menn bazt lifa,
sjaldan s\u00fat ala;
en \u00f3snjallr ma\u00f0r
uggir hotvetna,
s\u00fdtir \u00e6 gl\u00f6ggr vi\u00f0 gj\u00f6fum.
 
49.
V\u00e1\u00f0ir m\u00ednar
gaf ek velli at
tveim tr\u00e9m\u00f6nnum;
rekkar \u00feat \u00fe\u00f3ttusk,
er \u00feeir rift h\u00f6f\u00f0u;
neiss er n\u00f6kkvi\u00f0r halr.
 
50.
Hr\u00f6rnar \u00fe\u00f6ll,
s\u00fa er stendr \u00feorpi \u00e1,
hl\u00fdr-at henni b\u00f6rkr n\u00e9 barr;
sv\u00e1 er ma\u00f0r,
s\u00e1 er manngi ann.
Hvat skal hann lengi lifa?
 
51.
Eldi heitari
brennr me\u00f0 illum vinum
fri\u00f0r fimm daga,
en \u00fe\u00e1 sloknar,
er inn s\u00e9tti kemr,
ok versnar allr vinskapr.
 
52.
Mikit eitt
skal-a manni gefa;
oft kaupir s\u00e9r \u00ed litlu lof,
me\u00f0 halfum hleif
ok me\u00f0 h\u00f6llu keri
fekk ek m\u00e9r f\u00e9laga.
 
53.
L\u00edtilla sanda
l\u00edtilla s\u00e6va
l\u00edtil eru ge\u00f0 guma;
\u00fev\u00ed allir menn
ur\u00f0u-t jafnspakir;
half er \u00f6ld hvar.
 
54.
Me\u00f0alsnotr
skyli manna hverr;
\u00e6va til snotr s\u00e9;
\u00feeim er fyr\u00f0a
fegrst at lifa,
er vel margt vitu.
 
55.
Me\u00f0alsnotr
skyli manna hverr,
\u00e6va til snotr s\u00e9;
\u00fev\u00ed at snotrs manns hjarta
ver\u00f0r sjaldan glatt,
ef s\u00e1 er alsnotr, er \u00e1.
 
56.
Me\u00f0alsnotr
skyli manna hverr,
\u00e6va til snotr s\u00e9;
\u00f6rl\u00f6g s\u00edn
viti engi fyrir,
\u00feeim er sorgalausastr sefi.
 
57.
Brandr af brandi
brenn, unz brunninn er,
funi kveikisk af funa;
ma\u00f0r af manni
ver\u00f0r at m\u00e1li ku\u00f0r,
en til d\u00e6lskr af dul.
 
58.
\u00c1r skal r\u00edsa,
s\u00e1 er annars vill
f\u00e9 e\u00f0a fj\u00f6r hafa;
sjaldan liggjandi ulfr
l\u00e6r of getr
n\u00e9 sofandi ma\u00f0r sigr.
 
59.
\u00c1r skal r\u00edsa,
s\u00e1 er \u00e1 yrkjendr f\u00e1a,
ok ganga s\u00edns verka \u00e1 vit;
margt of dvelr,
\u00feann er um morgin sefr,
h\u00e1lfr er au\u00f0r und hv\u00f6tum.
 
60.
\u00deurra sk\u00ed\u00f0a
ok \u00feakinna n\u00e6fra,
\u00feess kann ma\u00f0r mj\u00f6t,
\u00feess vi\u00f0ar,
er vinnask megi
m\u00e1l ok misseri.
 
61.
\u00deveginn ok mettr
r\u00ed\u00f0i ma\u00f0r \u00feingi at,
\u00fe\u00f3tt hann s\u00e9-t v\u00e6ddr til vel;
sk\u00faa ok br\u00f3ka
skammisk engi ma\u00f0r
n\u00e9 hests in heldr,
\u00fe\u00f3tt hann hafi-t g\u00f3\u00f0an
 
62.
Snapir ok gnapir,
er til s\u00e6var kemr,
\u00f6rn \u00e1 aldinn mar;
sv\u00e1 er ma\u00f0r,
er me\u00f0 m\u00f6rgum kemr
ok \u00e1 form\u00e6lendr f\u00e1a.
 
63.
Fregna ok segja
skal fr\u00f3\u00f0ra hverr,
s\u00e1 er vill heitinn horskr;
einn vita
n\u00e9 annarr skal,
\u00fej\u00f3\u00f0 veit, ef \u00fer\u00edr ro.
 
64.
R\u00edki sitt
skyli r\u00e1\u00f0snotra
hverr \u00ed h\u00f3fi hafa;
\u00fe\u00e1 hann \u00feat finnr,
er me\u00f0 fr\u00e6knum kemr
at engi er einna hvatastr.
 
65.
or\u00f0a \u00feeira,
er ma\u00f0r \u00f6\u00f0rum segir
oft hann gj\u00f6ld of getr.
 
66.
Mikilsti snemma
kom ek \u00ed marga sta\u00f0i,
en til s\u00ed\u00f0 \u00ed suma;
\u00f6l var drukkit,
sumt var \u00f3lagat,
sjaldan hittir lei\u00f0r \u00ed l\u00ed\u00f0.
 
67.
H\u00e9r ok hvar
myndi m\u00e9r heim of bo\u00f0it,
ef \u00feyrftak at m\u00e1lungi mat,
e\u00f0a tvau l\u00e6r hengi
at ins tryggva vinar,
\u00fears ek haf\u00f0a eitt etit.
 
68.
Eldr er beztr
me\u00f0 \u00fdta sonum
ok s\u00f3lar s\u00fdn,
heilyndi sitt,
ef ma\u00f0r hafa n\u00e1ir,
\u00e1n vi\u00f0 l\u00f6st at lifa.
 
69.
Er-at ma\u00f0r alls vesall,
\u00fe\u00f3tt hann s\u00e9 illa heill;
sumr er af sonum s\u00e6ll,
sumr af fr\u00e6ndum,
sumr af f\u00e9 \u00e6rnu,
sumr af verkum vel.
 
70.
Betra er lif\u00f0um
en s\u00e9 \u00f3lif\u00f0um,
ey getr kvikr k\u00fa;
eld s\u00e1 ek upp brenna
au\u00f0gum manni fyrir,
en \u00fati var dau\u00f0r fyr durum.
 
71.
Haltr r\u00ed\u00f0r hrossi,
hj\u00f6r\u00f0 rekr handar vanr,
daufr vegr ok dugir,
blindr er betri
en brenndr s\u00e9i,
n\u00fdtr manngi n\u00e1s.
 
72.
Sonr er betri,
\u00fe\u00f3tt s\u00e9 s\u00ed\u00f0 of alinn
eftir genginn guma;
sjaldan bautarsteinar
standa brautu n\u00e6r,
nema reisi ni\u00f0r at ni\u00f0.
 
73.
Tveir ro eins herjar,
tunga er h\u00f6fu\u00f0s bani;
er m\u00e9r \u00ed he\u00f0in hvern
handar v\u00e6ni.
 
74.
N\u00f3tt ver\u00f0r feginn
s\u00e1 er nesti tr\u00fair,
skammar ro skips r\u00e1ar;
hverf er haustgr\u00edma;
fj\u00f6l\u00f0 of vi\u00f0rir
\u00e1 fimm d\u00f6gum
en meira \u00e1 m\u00e1nu\u00f0i.
 
75.
Veit-a hinn,
er vettki veit,
margr ver\u00f0r af aurum api;
ma\u00f0r er au\u00f0igr,
annar \u00f3au\u00f0igr,
skyli-t \u00feann v\u00edtka v\u00e1ar.
 
76.
Deyr f\u00e9,
deyja fr\u00e6ndr,
deyr sjalfr it sama,
en or\u00f0st\u00edrr
deyr aldregi,
hveim er s\u00e9r g\u00f3\u00f0an getr.
 
77.
Deyr f\u00e9,
deyja fr\u00e6ndr,
deyr sjalfr it sama,
ek veit einn,
at aldrei deyr:
d\u00f3mr um dau\u00f0an hvern.
 
78.
Fullar grindr
s\u00e1 ek fyr Fitjungs sonum,
n\u00fa bera \u00feeir v\u00e1nar v\u00f6l;
sv\u00e1 er au\u00f0r
sem augabrag\u00f0,
hann er valtastr vina.
 
79.
\u00d3snotr ma\u00f0r,
ef eignask getr
f\u00e9 e\u00f0a flj\u00f3\u00f0s munu\u00f0,
metna\u00f0r h\u00e1num \u00fer\u00f3ask,
en mannvit aldregi,
fram gengr hann drj\u00fagt \u00ed dul.
 
80.
\u00deat er \u00fe\u00e1 reynt,
er \u00fe\u00fa a\u00f0 r\u00fanum spyrr
inum reginkunnum,
\u00feeim er ger\u00f0u ginnregin
ok f\u00e1\u00f0i fimbul\u00feulr,
\u00fe\u00e1 hefir hann bazt, ef hann \u00feegir.
 
81.
At kveldi skal dag leyfa,
konu, er brennd er,
m\u00e6ki, er reyndr er,
mey, er gefin er,
\u00eds, er yfir kemr,
\u00f6l, er drukkit er.
 
82.
\u00cd vindi skal vi\u00f0 h\u00f6ggva,
ve\u00f0ri \u00e1 sj\u00f3 r\u00f3a,
myrkri vi\u00f0 man spjalla,
m\u00f6rg eru dags augu;
\u00e1 skip skal skri\u00f0ar orka,
en \u00e1 skj\u00f6ld til hl\u00edfar,
m\u00e6ki h\u00f6ggs,
en mey til kossa.
 
83.
Vi\u00f0 eld skal \u00f6l drekka,
en \u00e1 \u00edsi skr\u00ed\u00f0a,
magran mar kaupa,
en m\u00e6ki saurgan,
heima hest feita,
en hund \u00e1 b\u00fai.
 
84.
Meyjar or\u00f0um
skyli manngi tr\u00faa
n\u00e9 \u00fev\u00ed, er kve\u00f0r kona,
\u00fev\u00ed at \u00e1 hverfanda hv\u00e9li
v\u00e1ru \u00feeim hj\u00f6rtu sk\u00f6pu\u00f0,
brig\u00f0 \u00ed brj\u00f3st of lagi\u00f0.
 
85.
Brestanda boga,
brennanda loga,
g\u00ednanda ulfi,
galandi kr\u00e1ku,
r\u00fdtanda sv\u00edni,
r\u00f3tlausum vi\u00f0i,
vaxanda v\u00e1gi,
vellanda katli,
 
86.
Flj\u00faganda fleini,
fallandi b\u00e1ru,
\u00edsi einn\u00e6ttum,
ormi hringlegnum,
br\u00fa\u00f0ar be\u00f0m\u00e1lum
e\u00f0a brotnu sver\u00f0i,
bjarnar leiki
e\u00f0a barni konungs.
 
87.
Sj\u00fakum kalfi,
sjalfr\u00e1\u00f0a \u00fer\u00e6li,
v\u00f6lu vilm\u00e6li,
val n\u00fdfelldum.
 
88.
Akri \u00e1rs\u00e1num
tr\u00fai engi ma\u00f0r
n\u00e9 til snemma syni,
ve\u00f0r r\u00e6\u00f0r akri.
en vit syni;
h\u00e6tt er \u00feeira hv\u00e1rt.
 
89.
Br\u00f3\u00f0urbana s\u00ednum
\u00fe\u00f3tt \u00e1 brautu m\u00e6ti,
h\u00fasi h\u00e1lfbrunnu,
hesti alskj\u00f3tum,
\u00fe\u00e1 er j\u00f3r \u00f3n\u00fdtr,
ef einn f\u00f3tr brotnar -,
ver\u00f0i-t ma\u00f0r sv\u00e1 tryggr
at \u00feessu tr\u00fai \u00f6llu.
 
90.
Sv\u00e1 er fri\u00f0r kvenna,
\u00feeira er fl\u00e1tt hyggja,
sem aki j\u00f3 \u00f3bryddum
\u00e1 \u00edsi h\u00e1lum,
teitum, tv\u00e9vetrum
ok s\u00e9 tamr illa,
e\u00f0a \u00ed byr \u00f3\u00f0um
beiti stj\u00f3rnlausu,
e\u00f0a skyli haltr henda
hrein \u00ed \u00fe\u00e1fjalli.
 
91.
Bert ek n\u00fa m\u00e6li,
\u00fev\u00ed at ek b\u00e6\u00f0i veit,
brig\u00f0r er karla hugr konum;
\u00fe\u00e1 v\u00e9r fegrst m\u00e6lum,
er v\u00e9r fl\u00e1st hyggjum:
\u00feat t\u00e6lir horska hugi.
 
92.
Fagrt skal m\u00e6la
ok f\u00e9 bj\u00f3\u00f0a,
s\u00e1 er vill flj\u00f3\u00f0s \u00e1st f\u00e1,
l\u00edki leyfa
ins lj\u00f3sa mans,
s\u00e1 f\u00e6r, er fr\u00edar.
 
93.
\u00c1star firna
skyli engi ma\u00f0r
annan aldregi;
oft f\u00e1 \u00e1 horskan,
er \u00e1 heimskan n\u00e9 f\u00e1,
lostfagrir litir.
 
94.
Eyvitar firna
er ma\u00f0r annan skal,
\u00feess er um margan gengr guma;
heimska \u00f3r horskum
gerir h\u00f6l\u00f0a sonu
s\u00e1 inn m\u00e1ttki munr.
 
95.
Hugr einn \u00feat veit,
er b\u00fdr hjarta n\u00e6r,
einn er hann s\u00e9r of sefa;
\u00f6ng er s\u00f3tt verri
hveim snotrum manni
en s\u00e9r engu at una.
 
96.
\u00deat ek \u00fe\u00e1 reynda,
er ek \u00ed reyri sat,
ok v\u00e6ttak m\u00edns munar;
hold ok hjarta
var m\u00e9r in horska m\u00e6r;
\u00feeygi ek hana at heldr hefik.
 
97.
Billings mey
ek fann be\u00f0jum \u00e1
s\u00f3lhv\u00edta sofa;
jarls yn\u00f0i
\u00fe\u00f3tti m\u00e9r ekki vera
nema vi\u00f0 \u00feat l\u00edk at lifa.
 
98.
“Auk n\u00e6r aftni
skaltu, \u00d3\u00f0inn, koma,
ef \u00fe\u00fa vilt \u00fe\u00e9r m\u00e6la man;
allt eru \u00f3sk\u00f6p,
nema einir viti
sl\u00edkan l\u00f6st saman.”
 
99.
Aftr ek hvarf
ok unna \u00fe\u00f3ttumk
v\u00edsum vilja fr\u00e1;
hitt ek hug\u00f0a,
at ek hafa mynda
ge\u00f0 hennar allt ok gaman.
 
100.
Sv\u00e1 kom ek n\u00e6st,
at in n\u00fdta var
v\u00edgdr\u00f3tt \u00f6ll of vakin
me\u00f0 brennandum lj\u00f3sum
ok bornum vi\u00f0i,
sv\u00e1 var m\u00e9r v\u00edlst\u00edgr of vita\u00f0r.
 
101.
Auk n\u00e6r morgni,
er ek var enn of kominn,
\u00fe\u00e1 var saldr\u00f3tt of sofin;
grey eitt ek \u00fe\u00e1 fann
innar g\u00f3\u00f0u konu
bundit be\u00f0jum \u00e1.
 
102.
M\u00f6rg er g\u00f3\u00f0 m\u00e6r,
ef g\u00f6rva kannar,
hugbrig\u00f0 vi\u00f0 hali;
\u00fe\u00e1 ek \u00feat reynda,
er it r\u00e1\u00f0spaka
teyg\u00f0a ek \u00e1 fl\u00e6r\u00f0ir flj\u00f3\u00f0;
h\u00e1\u00f0ungar hverrar
leita\u00f0i m\u00e9r it horska man,
ok haf\u00f0a ek \u00feess vettki v\u00edfs.
 
103.
Heima gla\u00f0r gumi
ok vi\u00f0 gesti reifr,
svi\u00f0r skal um sig vera,
minnigr ok m\u00e1lugr,
ef hann vill margfr\u00f3\u00f0r vera,
oft skal g\u00f3\u00f0s geta;
fimbulfambi heitir,
s\u00e1 er f\u00e1tt kann segja,
\u00feat er \u00f3snotrs a\u00f0al.
 
104.
Inn aldna j\u00f6tun ek s\u00f3tta,
n\u00fa em ek aftr of kominn:
f\u00e1tt gat ek \u00feegjandi \u00fear;
m\u00f6rgum or\u00f0um
m\u00e6lta ek \u00ed minn frama
\u00ed Suttungs s\u00f6lum.
 
105.
Gunnl\u00f6\u00f0 m\u00e9r of gaf
gullnum st\u00f3li \u00e1
drykk ins d\u00fdra mja\u00f0ar;
ill i\u00f0gj\u00f6ld
l\u00e9t ek hana eftir hafa
s\u00edns ins heila hugar,
s\u00edns ins sv\u00e1ra sefa.
 
106.
Rata munn
l\u00e9tumk r\u00fams of f\u00e1
ok um grj\u00f3t gnaga;
yfir ok undir
st\u00f3\u00f0umk j\u00f6tna vegir,
sv\u00e1 h\u00e6tta ek h\u00f6f\u00f0i til.
 
107.
Vel keypts litar
hefi ek vel notit,
f\u00e1s er fr\u00f3\u00f0um vant,
\u00fev\u00ed at \u00d3\u00f0rerir
er n\u00fa upp kominn
\u00e1 alda v\u00e9s ja\u00f0ar.
 
108.
Ifi er m\u00e9r \u00e1,
at ek v\u00e6ra enn kominn
j\u00f6tna g\u00f6r\u00f0um \u00f3r,
ef ek Gunnla\u00f0ar n\u00e9 nytak,
innar g\u00f3\u00f0u konu,
\u00feeirar er l\u00f6g\u00f0umk arm yfir.
 
109.
Ins hindra dags
gengu hr\u00edm\u00feursar
H\u00e1va r\u00e1\u00f0s at fregna
H\u00e1va h\u00f6llu \u00ed;
at B\u00f6lverki \u00feeir spur\u00f0u,
ef hann v\u00e6ri me\u00f0 b\u00f6ndum kominn
e\u00f0a hef\u00f0i h\u00e1num Suttungr of s\u00f3it.
 
110.
Baugei\u00f0 \u00d3\u00f0inn,
hygg ek, at unnit hafi;
hvat skal hans trygg\u00f0um tr\u00faa?
Suttung svikinn
hann l\u00e9t sumbli fr\u00e1
ok gr\u00e6tta Gunnl\u00f6\u00f0u.
 
111.
M\u00e1l er at \u00feylja
\u00feular st\u00f3li \u00e1
Ur\u00f0arbrunni at,
s\u00e1 ek ok \u00feag\u00f0ak,
s\u00e1 ek ok hug\u00f0ak,
hl\u00fddda ek \u00e1 manna m\u00e1l;
of r\u00fanar heyr\u00f0a ek d\u00e6ma,
n\u00e9 of r\u00e1\u00f0um \u00fe\u00f6g\u00f0u
H\u00e1va h\u00f6llu at,
H\u00e1va h\u00f6llu \u00ed,
heyr\u00f0a ek segja sv\u00e1:
 
112.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
n\u00f3tt \u00fe\u00fa r\u00eds-at
nema \u00e1 nj\u00f3sn s\u00e9ir
e\u00f0a \u00fe\u00fa leitir \u00fe\u00e9r innan \u00fat sta\u00f0ar.
 
113.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
fj\u00f6lkunnigri konu
skal-at-tu \u00ed fa\u00f0mi sofa,
sv\u00e1 at hon lyki \u00feik li\u00f0um.
 
114.
Hon sv\u00e1 gerir,
at \u00fe\u00fa g\u00e1ir eigi
\u00feings n\u00e9 \u00fej\u00f3\u00f0ans m\u00e1ls;
mat \u00fe\u00fa vill-at
n\u00e9 mannskis gaman,
ferr \u00fe\u00fa sorgafullr at sofa.
 
115.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
annars konu
teyg\u00f0u \u00fe\u00e9r aldregi
eyrar\u00fanu at.
 
116.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
\u00e1 fjalli e\u00f0a fir\u00f0i,
ef \u00feik fara t\u00ed\u00f0ir,
f\u00e1sktu at vir\u00f0i vel.
 
117.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
illan mann
l\u00e1ttu aldregi
\u00f3h\u00f6pp at \u00fe\u00e9r vita,
\u00fev\u00ed at af illum manni
f\u00e6r \u00fe\u00fa aldregi
gj\u00f6ld ins g\u00f3\u00f0a hugar.
 
118.
Ofarla b\u00edta
ek s\u00e1 einum hal
or\u00f0 illrar konu;
fl\u00e1r\u00e1\u00f0 tunga
var\u00f0 h\u00e1num at fj\u00f6rlagi
ok \u00feeygi of sanna s\u00f6k.
 
119.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
veistu, ef \u00fe\u00fa vin \u00e1tt,
\u00feann er \u00fe\u00fa vel tr\u00fair,
far \u00fe\u00fa at finna oft,
\u00fev\u00ed at hr\u00edsi vex
ok h\u00e1vu grasi
vegr, er v\u00e6ttki tre\u00f0r.
 
120.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
g\u00f3\u00f0an mann
teyg\u00f0u \u00fe\u00e9r at gamanr\u00fanum
ok nem l\u00edknargaldr, me\u00f0an \u00fe\u00fa lifir.
 
121.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
vin \u00fe\u00ednum
ver \u00fe\u00fa aldregi
fyrri at flaumslitum;
sorg etr hjarta,
ef \u00fe\u00fa segja n\u00e9 n\u00e1ir
einhverjum allan hug.
 
122.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
or\u00f0um skipta
\u00fe\u00fa skalt aldregi
vi\u00f0 \u00f3svinna apa,
 
123.
\u00dev\u00ed at af illum manni
mundu aldregi
g\u00f3\u00f0s laun of geta,
en g\u00f3\u00f0r ma\u00f0r
mun \u00feik gerva mega
l\u00edknfastan at lofi.
 
124.
Sifjum er \u00fe\u00e1 blandat,
hver er segja r\u00e6\u00f0r
einum allan hug;
allt er betra
en s\u00e9 brig\u00f0um at vera;
er-a s\u00e1 vinr \u00f6\u00f0rum, er vilt eitt segir.
 
125.
R\u00e1\u00f0umk, \u00fe\u00e9r Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
\u00ferimr or\u00f0um senna
skal-at-tu \u00fe\u00e9r vi\u00f0 verra mann
oft inn betri bilar,
\u00fe\u00e1 er inn verri vegr.
 
126.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
sk\u00f3smi\u00f0r \u00fe\u00fa verir
n\u00e9 skeftismi\u00f0r,
nema \u00fe\u00fa sjalfum \u00fe\u00e9r s\u00e9ir:
sk\u00f3r er skapa\u00f0r illa
e\u00f0a skaft s\u00e9 rangt,
\u00fe\u00e1 er \u00fe\u00e9r b\u00f6ls be\u00f0it.
 
127.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
hvars \u00fe\u00fa b\u00f6l kannt,
kve\u00f0 \u00fe\u00fa \u00fe\u00e9r b\u00f6lvi at
ok gef-at \u00fe\u00ednum fj\u00e1ndum fri\u00f0.
 
128.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
illu feginn
ver \u00fe\u00fa aldregi,
en l\u00e1t \u00fe\u00e9r at g\u00f3\u00f0u getit.
 
129.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
upp l\u00edta
skal-at-tu \u00ed orrustu,
gjalti gl\u00edkir
ver\u00f0a gumna synir, –
s\u00ed\u00f0r \u00feitt of heilli halir.
 
130.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
ef \u00fe\u00fa vilt \u00fe\u00e9r g\u00f3\u00f0a konu
kve\u00f0ja at gamanr\u00fanum
ok f\u00e1 f\u00f6gnu\u00f0 af,
f\u00f6gru skaltu heita
ok l\u00e1ta fast vera;
lei\u00f0isk manngi g\u00f3tt, ef getr.
 
131.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
varan bi\u00f0 ek \u00feik vera
ok eigi ofvaran;
ver \u00fe\u00fa vi\u00f0 \u00f6l varastr
ok vi\u00f0 annars konu
ok vi\u00f0 \u00feat it \u00feri\u00f0ja,
at \u00fej\u00f3far n\u00e9 leiki.
 
132.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
at h\u00e1\u00f0i n\u00e9 hl\u00e1tri
haf\u00f0u aldregi
gest n\u00e9 ganganda.
 
133.
Oft vitu \u00f3g\u00f6rla,
\u00feeir er sitja inni fyrir,
hvers \u00feeir ro kyns, er koma;
er-at ma\u00f0r sv\u00e1 g\u00f3\u00f0r
at galli n\u00e9 fylgi,
n\u00e9 sv\u00e1 illr, at einugi dugi.
 
134.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
at h\u00e1rum \u00feul
hl\u00e6 \u00fe\u00fa aldregi,
oft er g\u00f3tt, \u00feat er gamlir kve\u00f0a;
oft \u00f3r sk\u00f6rpum belg
skilin or\u00f0 koma
\u00feeim er hangir me\u00f0 h\u00e1m
ok skollir me\u00f0 skr\u00e1m
ok v\u00e1fir me\u00f0 v\u00edlm\u00f6gum.
 
135.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
gest \u00fe\u00fa n\u00e9 geyja
n\u00e9 \u00e1 grind hrekir;
get \u00fe\u00fa v\u00e1lu\u00f0um vel.
 
136.
Rammt er \u00feat tr\u00e9,
er r\u00ed\u00f0a skal
\u00f6llum at upploki;
baug \u00fe\u00fa gef,
e\u00f0a \u00feat bi\u00f0ja mun
\u00fe\u00e9r l\u00e6s hvers \u00e1 li\u00f0u.
 
137.
R\u00e1\u00f0umk \u00fe\u00e9r, Loddf\u00e1fnir,
en \u00fe\u00fa r\u00e1\u00f0 nemir, –
nj\u00f3ta mundu, ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00e9r munu g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr -:
hvars \u00fe\u00fa \u00f6l drekkir,
kj\u00f3s \u00fe\u00e9r jar\u00f0ar megin,
\u00fev\u00ed at j\u00f6r\u00f0 tekr vi\u00f0 \u00f6l\u00f0ri,
en eldr vi\u00f0 s\u00f3ttum,
eik vi\u00f0 abbindi,
ax vi\u00f0 fj\u00f6lkynngi,
h\u00f6ll vi\u00f0 h\u00fdr\u00f3gi,
heiftum skal m\u00e1na kve\u00f0ja, –
beiti vi\u00f0 bits\u00f3ttum,
en vi\u00f0 b\u00f6lvi r\u00fanar,
fold skal vi\u00f0 fl\u00f3\u00f0i taka.
 
138.
Veit ek, at ek hekk
vindga mei\u00f0i \u00e1
n\u00e6tr allar n\u00edu,
geiri unda\u00f0r
ok gefinn \u00d3\u00f0ni,
sjalfr sjalfum m\u00e9r,
\u00e1 \u00feeim mei\u00f0i,
er manngi veit
hvers af r\u00f3tum renn.
 
139.
Vi\u00f0 hleifi mik s\u00e6ldu
n\u00e9 vi\u00f0 hornigi;
n\u00fdsta ek ni\u00f0r,
nam ek upp r\u00fanar,
\u00e6pandi nam,
fell ek aftr \u00fea\u00f0an.
 
140.
Fimbullj\u00f3\u00f0 n\u00edu
nam ek af inum fr\u00e6gja syni
B\u00f6l\u00feorns, Bestlu f\u00f6\u00f0ur,
ok ek drykk of gat
ins d\u00fdra mja\u00f0ar,
ausinn \u00d3\u00f0reri.
 
141.
\u00de\u00e1 nam ek fr\u00e6vask
ok fr\u00f3\u00f0r vera
ok vaxa ok vel hafask,
or\u00f0 m\u00e9r af or\u00f0i
or\u00f0s leita\u00f0i,
verk m\u00e9r af verki
verks leita\u00f0i.
 
142.
R\u00fanar munt \u00fe\u00fa finna
ok r\u00e1\u00f0na stafi,
mj\u00f6k st\u00f3ra stafi,
mj\u00f6k stinna stafi,
er f\u00e1\u00f0i fimbul\u00feulr
ok ger\u00f0u ginnregin
ok reist hroftr r\u00f6gna.
 
143.
\u00d3\u00f0inn me\u00f0 \u00e1sum,
en fyr alfum D\u00e1inn,
Dvalinn ok dvergum fyrir,
\u00c1svi\u00f0r j\u00f6tnum fyrir,
ek reist sjalfr sumar.<\/p>\n\n\n\n


144.
Veistu, hv\u00e9 r\u00edsta skal
Veistu, hv\u00e9 r\u00e1\u00f0a skal?
Veistu, hv\u00e9 f\u00e1a skal?
Veistu, hv\u00e9 freista skal?
Veistu, hv\u00e9 bi\u00f0ja skal?
Veistu, hv\u00e9 bl\u00f3ta skal?
Veistu, hv\u00e9 senda skal?
Veistu, hv\u00e9 s\u00f3a skal?
 
145.
Betra er \u00f3be\u00f0it
en s\u00e9 ofbl\u00f3tit,
ey s\u00e9r til gildis gj\u00f6f;
betra er \u00f3sent
en s\u00e9 ofs\u00f3it.
Sv\u00e1 \u00deundr of reist
fyr \u00fej\u00f3\u00f0a r\u00f6k,
\u00fear hann upp of reis,
er hann aftr of kom.
 
146.
Lj\u00f3\u00f0 ek \u00feau kann,
er kann-at \u00fej\u00f3\u00f0ans kona
ok mannskis m\u00f6gr.
Hjalp heitir eitt,
en \u00feat \u00fe\u00e9r hjalpa mun
vi\u00f0 s\u00f6kum ok sorgum
ok s\u00fatum g\u00f6rv\u00f6llum.
 
147.
\u00deat kann ek annat,
er \u00feurfu \u00fdta synir,
\u00feeir er vilja l\u00e6knar lifa.
 
148.
\u00dea\u00f0 kann ek \u00feri\u00f0ja:
ef m\u00e9r ver\u00f0r \u00fe\u00f6rf mikil
hafts vi\u00f0 m\u00edna heiftm\u00f6gu,
eggjar ek deyfi
minna andskota,
b\u00edta-t \u00feeim v\u00e1pn n\u00e9 velir.
 
149.
\u00deat kann ek it fj\u00f3r\u00f0a:
ef m\u00e9r fyr\u00f0ar bera
b\u00f6nd a\u00f0 boglimum,
sv\u00e1 ek gel,
at ek ganga m\u00e1,
sprettr m\u00e9r af f\u00f3tum fj\u00f6turr,
en af h\u00f6ndum haft.
 
150.
\u00deat kann ek it fimmta:
ef ek s\u00e9 af f\u00e1ri skotinn
flein \u00ed folki va\u00f0a,
f\u00fdgr-a hann sv\u00e1 stinnt,
at ek st\u00f6\u00f0vig-a-k,
ef ek hann sj\u00f3num of s\u00e9k.
 
151.
\u00deat kann ek it s\u00e9tta:
ef mik s\u00e6rir \u00feegn
\u00e1 vr\u00f3tum hr\u00e1s vi\u00f0ar,
ok \u00feann hal
er mik heifta kve\u00f0r,
\u00feann eta mein heldr en mik.
 
152.
\u00deat kann ek it sjaunda:
ef ek s\u00e9 h\u00e1van loga
sal of sessm\u00f6gum,
brennr-at sv\u00e1 breitt,
at ek h\u00e1num bjargig-a-k;
\u00feann kann ek galdr at gala.
 
153.
\u00deat kann ek it \u00e1tta,
er \u00f6llum er
nytsamligt at nema:
hvars hatr vex
me\u00f0 hildings sonum
\u00feat m\u00e1 ek b\u00e6ta br\u00e1tt.
 
154.
\u00deat kann ek it n\u00edunda:
ef mik nau\u00f0r of stendr
at bjarga fari m\u00ednu \u00e1 floti,
vind ek kyrri
v\u00e1gi \u00e1
ok sv\u00e6fik allan s\u00e6.
 
155.
\u00deat kann ek it t\u00edunda:
ef ek s\u00e9 t\u00fanri\u00f0ur
leika lofti \u00e1,
ek sv\u00e1 vinnk,
at \u00fe\u00e6r villar fara
sinna heimhama,
sinna heimhuga.
 
156.
\u00deat kann ek it ellifta:
ef ek skal til orrostu
lei\u00f0a langvini,
und randir ek gel,
en \u00feeir me\u00f0 r\u00edki fara
heilir hildar til,
heilir hildi fr\u00e1,
koma \u00feeir heilir hva\u00f0an.
 
157.
\u00deat kann ek it tolfta:
ef ek s\u00e9 \u00e1 tr\u00e9 uppi
v\u00e1fa virgiln\u00e1,
sv\u00e1 ek r\u00edst
ok \u00ed r\u00fanum f\u00e1k,
at s\u00e1 gengr gumi
ok m\u00e6lir vi\u00f0 mik.
 
158.
\u00deat kann ek it \u00ferett\u00e1nda:
ef ek skal \u00feegn ungan
verpa vatni \u00e1,
mun-at hann falla,
\u00fe\u00f3tt hann \u00ed folk komi,
hn\u00edgr-a s\u00e1 halr fyr hj\u00f6rum.
 
159.
\u00deat kann ek it fj\u00f6gurt\u00e1nda:
ef ek skal fyr\u00f0a li\u00f0i
telja t\u00edva fyrir,
\u00e1sa ok alfa
ek kann allra skil;
f\u00e1r kann \u00f3snotr sv\u00e1.
 
160.
\u00deat kann ek it fimmt\u00e1nda
er g\u00f3l \u00dej\u00f3\u00f0rerir
dvergr fyr Dellings durum:
afl g\u00f3l hann \u00e1sum,
en alfum frama,
hyggju Hroftat\u00fd.
 
161.
\u00deat kann ek it sext\u00e1nda:
ef ek vil ins svinna mans
hafa ge\u00f0 allt ok gaman,
hugi ek hverfi
hv\u00edtarmri konu,
ok sn\u00fd ek hennar \u00f6llum sefa.
 
162.
\u00deat kann ek it sjautj\u00e1nda
at mik mun seint firrask
it manunga man.
Lj\u00f3\u00f0a \u00feessa
mun \u00fe\u00fa, Loddf\u00e1fnir,
lengi vanr vera;
\u00fe\u00f3 s\u00e9 \u00fe\u00e9r g\u00f3\u00f0, ef \u00fe\u00fa getr,
n\u00fdt ef \u00fe\u00fa nemr,
\u00fe\u00f6rf ef \u00fe\u00fa \u00feiggr.
 
163.
\u00deat kann ek it \u00e1tj\u00e1nda,
er ek \u00e6va kennik
mey n\u00e9 manns konu,
allt er betra,
er einn of kann;
\u00feat fylgir lj\u00f3\u00f0a lokum, –
nema \u00feeiri einni,
er mik armi verr,
e\u00f0a m\u00edn systir s\u00e9.<\/p>\n\n\n\n

164.
N\u00fa eru H\u00e1va m\u00e1l
kve\u00f0in H\u00e1va h\u00f6llu \u00ed,
all\u00fe\u00f6rf \u00fdta sonum,
\u00f3\u00fe\u00f6rf j\u00f6tna sonum;
heill s\u00e1, er kva\u00f0,
heill s\u00e1, er kann,
nj\u00f3ti s\u00e1, er nam,
heilir, \u00feeirs hl\u00fdddu.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den H\u00f6ges S\u00e5ng, (Fornnordiska H\u00e1vam\u00e1l ) \u00e4r den av Eddadikterna som inneh\u00e5ller t\u00e4nkespr\u00e5k, levnadsregler och visdomsord. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. 1.Alla d\u00f6rrar,innan in man g\u00e5r,skarpt sk\u00e5das skola,skarpt granskas skola,ty ovisst \u00e4r att veta,var ov\u00e4nner sittaborta p\u00e5 salens b\u00e4nkar. 2.I givande, hell er!G\u00e4st \u00e4r in kommen,S\u00e4gen, var sitta han skall!Br\u00e5tt har den,som […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21504,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23682","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-324x288.jpg",324,288,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-356x288.jpg",356,288,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-517x261.jpg",517,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-300x288.jpg",300,288,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat.jpg",517,288,false],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Litteratur-Havamal-Den-Hoges-Sang-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Den H\u00f6ges S\u00e5ng, (Fornnordiska H\u00e1vam\u00e1l ) \u00e4r den av Eddadikterna som inneh\u00e5ller t\u00e4nkespr\u00e5k, levnadsregler och visdomsord. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. 1.Alla d\u00f6rrar,innan in man g\u00e5r,skarpt sk\u00e5das skola,skarpt granskas skola,ty ovisst \u00e4r att veta,var ov\u00e4nner sittaborta p\u00e5 salens b\u00e4nkar. 2.I givande, hell er!G\u00e4st \u00e4r in kommen,S\u00e4gen, var sitta han skall!Br\u00e5tt har den,som…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23682","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23682"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23682\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21504"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23682"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}