{"id":23654,"date":"2020-05-30T10:50:25","date_gmt":"2020-05-30T08:50:25","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/grottasongr-grottesangen\/"},"modified":"2024-11-19T12:26:06","modified_gmt":"2024-11-19T11:26:06","slug":"grottasongr-grottesangen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/grottasongr-grottesangen\/","title":{"rendered":"Gr\u00f3ttas\u00f6ngr – Grottes\u00e5ngen"},"content":{"rendered":"\n

Grottes\u00e5ngen (Fornnordiska Gr\u00f3ttas\u00f6ngr \/ Gr\u00f3ttas\u01ebngr<\/strong>) brukar ing\u00e5 i den Poetiska Eddan men den finns dock inte med i huvudhandskriften Codex Regius utan \u00e4r bevarad i en avskrift av Snorres Edda.

Grottes\u00e5ngen handlar om j\u00e4ttekvinnorna Fenja och Menja som drar den magiska kvarnen Grotte som \u00e4gs av kung Frode. Kvarnen Grotte \u00e4r magisk och producerar vad som \u00e4n \u00f6nskas. Dikten \u00e4r utformad som en arbetss\u00e5ng som skildrar kvinnornas \u00f6de.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Skjold hette Odens son, som skjoldungarne \u00e4ro komna ifr\u00e5n; han hade sitt s\u00e4te och h\u00e4rskade \u00f6ver landet d\u00e4r, som det nu kallas Danmark men d\u00e5 kallades Gotland. Skjold hade en son, som hette Fridleiv och som r\u00e5dde \u00f6ver landet efter honom. Fridleivs son hette Frode, han tog konungad\u00f6met efter sin fader, p\u00e5 den tid, d\u00e5 kejsar Augustus lyste frid \u00f6ver all v\u00e4rlden; d\u00e5 blev Kristus f\u00f6dd. Men d\u00e4rf\u00f6r att Frode var m\u00e4ktigast av alla konungar i nordanlanden, s\u00e5 tillskrevs honom friden \u00f6ver hela danska spr\u00e5komr\u00e5det, och nordm\u00e4nnen kalla den Frodefriden. Ingen man skadade den andre, fast han tr\u00e4ffade sin faders eller broders baneman l\u00f6s eller bunden; d\u00e5 var icke heller n\u00e5gon tjuv eller r\u00e5nare, s\u00e5 att en guldring l\u00e4nge l\u00e5g p\u00e5 Jalangrs hed.<\/p>\n\n\n\n

Konung Frode g\u00e4stade i Sverge hos den konung, som kallas Fjolner; d\u00e5 k\u00f6pte han tv\u00e5 tr\u00e4lkvinnor, som hette Fenja och Menja; de voro stora och starka. P\u00e5 den tiden funnos i Danmark tv\u00e5 kvarnstenar, s\u00e5 stora, att ingen var s\u00e5 stark, att han kunde draga dem, och den egenskapen var hos kvarnstenarne, att det maldes p\u00e5 kvarnen, som den uttalade \u00f6nskan om, som malde. Denna kvarn hette Grotte; Hengikjopt kallas den, som gav kvarnen \u00e5t konung Frode.<\/p>\n\n\n\n

Konung Frode l\u00e4t leda tr\u00e4lkvinnorna till kvarnen och bad dem mala guld och frid och lycka \u00e5t Frode. D\u00e5 gav han dem icke l\u00e4ngre vila eller s\u00f6mn, \u00e4n g\u00f6ken teg eller en visa kunde sjungas. D\u00e5 s\u00e4ges, att de framsade den s\u00e5ng, som kallas Grottes\u00e5ngen, och innan de slutade kv\u00e4det, malde de en h\u00e4r \u00e5t Frode, s\u00e5 att under den natten kom den sj\u00f6konung, som hette Mysing, dit och d\u00f6dade Frode och tog d\u00e4r stort byte. D\u00e5 slutade Frodefriden.<\/p>\n\n\n\n

Mysing tog med sig Grotte och likaledes Fenja och Menja och bad dem mala salt, och vid midnatt fr\u00e5gade de, om icke Mysing vore m\u00e4tt p\u00e5 salt, men han bad dem mala l\u00e4ngre. De malde blott en liten stund, innan skeppen sj\u00f6nko ned, och d\u00e4refter var en str\u00f6mvirvel i havet, d\u00e5 sj\u00f6n faller in i kvarn\u00f6gat; d\u00e5 blev havet salt.<\/p>\n\n\n\n

1.
Nu \u00e4ro komna
till konungens hus
tv\u00e4nne framsynta,
Fenja och Menja.
De \u00e4ro hos Frode,
Fridleivs son,
de m\u00e4ktiga m\u00f6arna,
manade i tr\u00e4ldom.<\/p>\n\n\n\n

2.
D\u00e4r blevo de ledda
till l\u00e5dan f\u00f6r kvarnstenen,
b\u00e5do gr\u00e5a stenen
i g\u00e5ng sig s\u00e4tta.
\u00c5t ingendera vila
han unnade och gl\u00e4dje,
f\u00f6rr\u00e4n till honom tr\u00e4ngde
t\u00e4rnornas ljudande.<\/p>\n\n\n\n

3.
De mumlade bullret av kvarnen,
som brutit sin tystnad:
“L\u00e4ggom dem i l\u00e5dan,
lyftom stenarne!”
\u00c4n mer bad han m\u00f6arne,
att de mala skulle.<\/p>\n\n\n\n

4.
De sj\u00f6ngo och sv\u00e4ngde
de snurrande stenarne,
s\u00e5 att de flesta somnade
av Frodes tr\u00e4lar.
D\u00e5 sade Menja,
som till m\u00e4ld hade kommit.<\/p>\n\n\n\n

5.
“M\u00e5 vi mala \u00e5t Frode
mycken rikedom,
fullt upp av gods
p\u00e5 fr\u00f6jdekvarnen.
M\u00e5 han sitta i \u00f6verfl\u00f6d,
sove han \u00e5 dun!
M\u00e5 han vakna med v\u00e4lbehag!
V\u00e4l \u00e4r d\u00e5 malet.<\/p>\n\n\n\n

6.
H\u00e4r skall ingen
den andre skada,
ont anstifta
eller of\u00e4rd bereda,
eller hugga \u00e4nd\u00e5
med sitt drabbande sv\u00e4rd,
fast sin broders baneman
bunden han finner.”<\/p>\n\n\n\n

7.
Det f\u00f6rsta ord,
han yttrade, var:
“Soven, I tv\u00e5,
ej i taget ens som g\u00f6ken
eller l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5,
att jag s\u00e4ger en strof!”<\/p>\n\n\n\n

8.
“Till fullo f\u00f6rst\u00e5ndig
du, Frode, ej var,
du, f\u00f6rtrolig att tala med,
d\u00e5 tr\u00e4l du k\u00f6pte.
Efter vacker v\u00e4xt
du valde och styrka,
men h\u00e4rkomsten
h\u00f6rde du ej efter.<\/p>\n\n\n\n

9.
H\u00e5rd var Rungner
och hans fader,
m\u00e4ktig var Tjatse
dock mer \u00e4n dessa,
Ide och Orner,
\u00e4ttem\u00e4n v\u00e5ra,
bergresars br\u00f6der,
barn av dem vi \u00e4ro.<\/p>\n\n\n\n

10.
Ej Grotte kommit
ur gr\u00e5a fj\u00e4llet
eller den h\u00e5rda
h\u00e4llen ur jorden,
ej bergresars m\u00f6
malde s\u00e5,
hade ej hon
f\u00f6rh\u00e4xad blivit.<\/p>\n\n\n\n

11.
Nio vintrar
voro vi leksystrar
djupt under jorden
i j\u00e4ttestyrka fostrade.
Om v\u00e4ldiga verk
sig vinnlade m\u00f6arna,
flyttade ensamma
fj\u00e4ll ur st\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

12.
Vi v\u00e4ltade sten
\u00f6ver st\u00e4ngslet f\u00f6r j\u00e4ttehem,
s\u00e5 att jorden sk\u00f6ts
sk\u00e4lvande undan.
Vi slungade s\u00e5
de snurrande stenar,
de tunga h\u00e4llar,
att de togos av m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n

13.
Sedan vi tv\u00e5
i Svitjods land,
framsynta flickor,
i fejd oss g\u00e5vo,
brynjor skuro
och br\u00f6to sk\u00f6ldar,
banade oss v\u00e4g
genom brynjade gr\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

14.
St\u00f6rtade en furste,
st\u00f6dde en annan,
den gode Guttorm
vi g\u00e5vo hj\u00e4lp,
det kom ej lugn,
f\u00f6rr\u00e4n Knue f\u00f6ll.<\/p>\n\n\n\n

15.
Dessa halv\u00e5r
vi h\u00f6llo s\u00e5 p\u00e5,
att vi som k\u00e4mpar
k\u00e4nda blevo.
D\u00e4r skuro vi
med skarpa spjut
blod ur d\u00f6dliga s\u00e5r
och sv\u00e4rden f\u00e4rgade.<\/p>\n\n\n\n

16.
Nu \u00e4ro vi komna
till konungens hus,
i tr\u00f6stl\u00f6st tillst\u00e5nd
och som tr\u00e4lar h\u00e5llna.
Grus fotsulan fr\u00e4ter
och frost fr\u00e5n ovan.
Vi draga fredskvarnen,
dystert \u00e4r hos Frode.<\/p>\n\n\n\n

17.
H\u00e4nderna skola vila,
h\u00e4llen skall stanna,
malit har jag nu
mitt varv till \u00e4nda.
N\u00e5gon vila nu
v\u00e4ntar ej h\u00e4nderna,
f\u00f6rr\u00e4n f\u00f6r Frode
fullmalet tyckes.<\/p>\n\n\n\n

18.
H\u00e4nder skola h\u00e5lla
h\u00e5rda yxor,
hantera blodiga vapen.
Vakna nu, Frode!
Vakna nu, Frode,
vill du lyssna
till v\u00e5ra s\u00e5nger
och sagor fr\u00e5n forntid.<\/p>\n\n\n\n

19.
Eld ser jag brinna
\u00f6sterut fr\u00e5n borgen,
stridsbud vaka,
v\u00e5rdkas skall det kallas.
En h\u00e4r skall hit
i hast komma
och br\u00e4nna upp
boningen f\u00f6r fursten.<\/p>\n\n\n\n

20.
Ej l\u00e4nge skall du inneha
Lejres kungatron,
r\u00f6da ringar
eller runda kvarnstenar.
Tagom i handtaget,
t\u00e4rna, stadigare!
Ej varma vi \u00e4ro
i valplatsens blod.<\/p>\n\n\n\n

21.
Min faders m\u00f6
malde kraftigt,
ty hon f\u00f6ruts\u00e5g \u00e5t m\u00e5nga
m\u00e4n deras d\u00f6d.
Fr\u00e5n l\u00e5dan de stora
stolparne sprungo,
slitna fr\u00e5n j\u00e4rnet.
Slutom ej att mala!<\/p>\n\n\n\n

22.
Malom \u00e4n mera!
Han vars moder \u00e4r Yrsa,
f\u00f6r Halvdans dr\u00e5p
skall h\u00e4mnas p\u00e5 Frode.
Han till henne
heta skall b\u00e5de
barn och broder;
vi b\u00e5da det veta.<\/p>\n\n\n\n

23.
M\u00f6arne malde,
f\u00f6rm\u00e5gan brukade
– unga de voro –
i ursinnig harm.
Kvarnbj\u00e4lkar sk\u00e4lvde,
kvarnen sk\u00f6ts ned,
den tunga h\u00e4llen
i tu stycken brast.<\/p>\n\n\n\n

24.
Men bergresarnes
brud d\u00e5 sade:
“Malit ha vi, Frode
och m\u00e5 vi nu sluta;
m\u00f6arne tillr\u00e4ckligt
vid m\u00e4lden ha st\u00e5tt.”<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Skj\u00f6ldr h\u00e9t sonr \u00d3\u00f0ins, er Skj\u00f6ldungar er fr\u00e1 komnir. Hann haf\u00f0i atsetu ok r\u00e9\u00f0 l\u00f6ndum, \u00fear sem n\u00fa er k\u00f6llu\u00f0 Danm\u00f6rk, en \u00fe\u00e1 var kallat Gotland. Skj\u00f6ldr \u00e1tti \u00feann son, er Fri\u00f0leifr h\u00e9t, er l\u00f6ndum r\u00e9\u00f0 eftir hann. Sonr Fri\u00f0leifs h\u00e9t Fr\u00f3\u00f0i. Hann t\u00f3k konungd\u00f3m eftir f\u00f6\u00f0ur sinn \u00ed \u00feann t\u00ed\u00f0, er \u00c1g\u00fastus keisari lag\u00f0i fri\u00f0 of heim allan. \u00de\u00e1 var Kristr borinn. En fyrir \u00fev\u00ed at Fr\u00f3\u00f0i var allra konunga r\u00edkastr \u00e1 Nor\u00f0rl\u00f6ndum, \u00fe\u00e1 var honum kenndr fri\u00f0rinn um alla danska tungu, ok kalla Nor\u00f0menn \u00feat Fr\u00f3\u00f0afri\u00f0. Engi ma\u00f0r granda\u00f0i \u00f6\u00f0rum, \u00fe\u00f3tt hann hitti fyrir s\u00e9r f\u00f6\u00f0urbana e\u00f0a br\u00f3\u00f0urbana lausan e\u00f0a bundinn. \u00de\u00e1 var ok engi \u00fej\u00f3fr e\u00f0a r\u00e1nsma\u00f0r, sv\u00e1 at gullhringr einn l\u00e1 \u00e1 Jalangrshei\u00f0i lengi.
Fr\u00f3\u00f0i konungr s\u00f3tti heimbo\u00f0 \u00ed Sv\u00ed\u00fej\u00f3\u00f0 til \u00feess konungs, er Fj\u00f6lnir er nefndr. \u00de\u00e1 keypti hann amb\u00e1ttir tv\u00e6r, er h\u00e9tu Fenja ok Menja. \u00de\u00e6r v\u00e1ru miklar ok sterkar.
\u00cd \u00feann t\u00edma fannst \u00ed Danm\u00f6rk kvernsteinar tveir sv\u00e1 miklir, at engi var sv\u00e1 sterkr, at dregit g\u00e6ti. En s\u00fa n\u00e1tt\u00fara fylg\u00f0i kvernunum, at \u00feat m\u00f3lst \u00e1 kverninni, sem s\u00e1 m\u00e6lti fyrir, er m\u00f3l. S\u00fa kvern h\u00e9t Gr\u00f3tti. Hengikj\u00f6ftr er s\u00e1 nefndr, er Fr\u00f3\u00f0a konungi gaf kvernina.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00f3\u00f0i konungr l\u00e9t lei\u00f0a amb\u00e1ttirnar til kvernarinnar ok ba\u00f0 \u00fe\u00e6r mala gull ok fri\u00f0 ok s\u00e6lu Fr\u00f3\u00f0a. \u00de\u00e1 gaf hann \u00feeim eigi lengri hv\u00edld e\u00f0a svefn en gaukrinn \u00feag\u00f0i e\u00f0a hlj\u00f3\u00f0 m\u00e1tti kve\u00f0a. \u00de\u00e1 er sagt, at \u00fe\u00e6r kv\u00e6\u00f0i lj\u00f3\u00f0 \u00feau, er kallat er Gr\u00f3ttas\u00f6ngr. Ok \u00e1\u00f0r l\u00e9tti kv\u00e6\u00f0inu, m\u00f3lu \u00fe\u00e6r her at Fr\u00f3\u00f0a, sv\u00e1 at \u00e1 \u00feeiri n\u00f3tt kom \u00fear s\u00e1 s\u00e6konungr, er M\u00fdsingr h\u00e9t, og drap Fr\u00f3\u00f0a, t\u00f3k \u00fear herfang mikit. \u00de\u00e1 lag\u00f0ist Fr\u00f3\u00f0afri\u00f0r.<\/p>\n\n\n\n

M\u00fdsingr haf\u00f0i me\u00f0 s\u00e9r Gr\u00f3tta ok sv\u00e1 Fenju ok Menju ok ba\u00f0 \u00fe\u00e6r mala salt. Hann ba\u00f0 \u00fe\u00e6r mala lengr. \u00de\u00e6r m\u00f3lu litla hr\u00ed\u00f0, \u00e1\u00f0r ni\u00f0r sukku skipin, ok var \u00fear eftir svelgr \u00ed hafinu, er s\u00e6rinn fellr \u00ed kvernaraugat. \u00de\u00e1 var\u00f0 s\u00e6r saltr.<\/p>\n\n\n\n

1.
N\u00fa eru komnar
til konungs h\u00fasa
framv\u00edsar tv\u00e6r,
Fenja ok Menja;
\u00fe\u00e6r ro at Fr\u00f3\u00f0a
Fri\u00f0leifssonar
m\u00e1ttkar meyjar
at mani haf\u00f0ar.<\/p>\n\n\n\n

2.
\u00de\u00e6r at l\u00fa\u00f0ri
leiddar v\u00e1ru
ok grj\u00f3ts gr\u00e9a
gangs of beiddu;
h\u00e9t hann hv\u00e1rigri
hv\u00edld n\u00e9 yn\u00f0i,
\u00e1\u00f0r hann heyr\u00f0i
hlj\u00f3m amb\u00e1tta.<\/p>\n\n\n\n

3.
\u00de\u00e6r \u00feyt \u00feulu
\u00fe\u00f6gnhorfinnar:
“Leggjum l\u00fa\u00f0ra,
l\u00e9ttum steinum.”
Ba\u00f0 hann enn meyjar,
at \u00fe\u00e6r mala skyldu.<\/p>\n\n\n\n

4.
Sungu ok slungu
sn\u00fa\u00f0ga-steini,
sv\u00e1 at Fr\u00f3\u00f0a man
flest sofna\u00f0i;
\u00fe\u00e1 kva\u00f0 \u00feat Menja,
var til meldrs komin:<\/p>\n\n\n\n

5.
“Au\u00f0 m\u00f6lum Fr\u00f3\u00f0a,
m\u00f6lum als\u00e6lan,
m\u00f6lum fj\u00f6l\u00f0 f\u00e9ar
\u00e1 feginsl\u00fa\u00f0ri;
siti hann \u00e1 au\u00f0i,
sofi hann \u00e1 d\u00fani,
vaki hann at vilja,
\u00fe\u00e1 er vel malit.<\/p>\n\n\n\n

6.
H\u00e9r skyli engi
\u00f6\u00f0rum granda,
til b\u00f6ls b\u00faa
n\u00e9 til bana orka,
n\u00e9 h\u00f6ggva \u00fev\u00ed
hv\u00f6ssu sver\u00f0i,
\u00fe\u00f3 at bana br\u00f3\u00f0ur
bundinn finni.”<\/p>\n\n\n\n

7.
En hann kva\u00f0 ekki
or\u00f0 it fyrra:
“Sofi\u00f0 eigi meir
en of sal gaukar
e\u00f0a lengr en sv\u00e1
lj\u00f3\u00f0 eitt kve\u00f0ak.”<\/p>\n\n\n\n

8.
“Var-at-tu, Fr\u00f3\u00f0i,
fullspakr of \u00feik,
m\u00e1lvinr manna,
er \u00fe\u00fa man keyptir;
kaustu at afli
ok at \u00e1litum,
en at \u00e6tterni
ekki spur\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

9.
Har\u00f0r var Hrungnir
ok hans fa\u00f0ir,
\u00fe\u00f3 var \u00dejazi
\u00feeim \u00f6flgari;
I\u00f0i ok Aurnir,
okkrir ni\u00f0jar,
br\u00e6\u00f0r bergrisa,
\u00feeim erum bornar.<\/p>\n\n\n\n

10.
K\u00e6mi-a Gr\u00f3tti
\u00f3r gr\u00e9a fjalli
n\u00e9 s\u00e1 inn har\u00f0i
hallr \u00f3r j\u00f6r\u00f0u,
n\u00e9 m\u00e6li sv\u00e1
m\u00e6r bergrisa,
ef vissi vit
v\u00e6tr til hennar.<\/p>\n\n\n\n

11.
V\u00e9r vetr n\u00edu
v\u00e1rum leikur
\u00f6flgar alnar
fyr j\u00f6r\u00f0 ne\u00f0an;
st\u00f3\u00f0u meyjar
at meginverkum,
f\u00e6r\u00f0um sjalfar
setberg \u00f3r sta\u00f0.<\/p>\n\n\n\n

12.
Veltum grj\u00f3ti
of gar\u00f0 risa,
sv\u00e1 at fold fyrir
f\u00f3r skjalfandi;
sv\u00e1 sl\u00f6ng\u00f0um vit
sn\u00fa\u00f0ga-steini,
h\u00f6fga-halli,
at halir t\u00f3ku.<\/p>\n\n\n\n

13.
En vit s\u00ed\u00f0an
\u00e1 Sv\u00ed\u00fej\u00f3\u00f0u
framv\u00edsar tv\u00e6r
\u00ed folk stigum,
beiddum bj\u00f6rnu,
en brutum skj\u00f6ldu,
gengum \u00ed g\u00f6gnum
gr\u00e1serkjat li\u00f0.<\/p>\n\n\n\n

14.
Steyp\u00f0um stilli,
studdum annan,
veittum g\u00f3\u00f0um
Gothormi li\u00f0;
var-a kyrrseta,
\u00e1\u00f0r Kn\u00fai felli.<\/p>\n\n\n\n

15.
Fram heldum \u00fev\u00ed
\u00feau misseri,
at vit at k\u00f6ppum
kenndar v\u00e1rum;
\u00fear sor\u00f0u vit
sk\u00f6rpum geirum
bl\u00f3\u00f0 \u00f3r benjum
ok brand ru\u00f0um.<\/p>\n\n\n\n

16.
N\u00fa erum komnar
til konungs h\u00fasa
miskunnlausar
ok at mani haf\u00f0ar;
aurr etr iljar,
en ofan kul\u00f0i,
dr\u00f6gum dolgs sj\u00f6tul,
daprt er at Fr\u00f3\u00f0a.<\/p>\n\n\n\n

17.
Hendr skulu hv\u00edlask,
hallr standa mun,
malit hefi ek fyr mik;
mitt of leiti;
n\u00fa mun-a h\u00f6ndum
hv\u00edld vel gefa,
\u00e1\u00f0r fullmalit
Fr\u00f3\u00f0a \u00feykki.<\/p>\n\n\n\n

18.
Hendr skulu h\u00f6ndla
har\u00f0ar trj\u00f3nur,
v\u00e1pn valdreyrug,
vaki \u00fe\u00fa, Fr\u00f3\u00f0i,
vaki \u00fe\u00fa, Fr\u00f3\u00f0i,
ef \u00fe\u00fa hl\u00fd\u00f0a vill
s\u00f6ngum okkrum
ok s\u00f6gnum fornum.<\/p>\n\n\n\n

19.
Eld s\u00e9 ek brenna
fyr austan borg,
v\u00edgspj\u00f6ll vaka,
\u00feat mun viti kalla\u00f0r,
mun herr koma
hinig af brag\u00f0i
ok brenna b\u00e6
fyr bu\u00f0lungi.<\/p>\n\n\n\n

20.
Mun-at \u00fe\u00fa halda
Hlei\u00f0rar st\u00f3li,
rau\u00f0um hringum
n\u00e9 regingrj\u00f3ti;
t\u00f6kum \u00e1 m\u00f6ndli
m\u00e6r, skarpara,
erum-a varmar
\u00ed valdreyra.<\/p>\n\n\n\n

21.
M\u00f3l m\u00edns f\u00f6\u00f0ur
m\u00e6r rammliga,
\u00fev\u00ed at hon feig\u00f0 fira
fj\u00f6lmargra s\u00e1;
stukku st\u00f3rar
ste\u00f0r fr\u00e1 l\u00fa\u00f0ri
j\u00e1rni var\u00f0ar,
m\u00f6lum enn framar!<\/p>\n\n\n\n

22.
M\u00f6lum enn framar!
Mun Yrsu sonr,
ni\u00f0r Halfdanar,
hefna Fr\u00f3\u00f0a;
s\u00e1 mun hennar
heitinn ver\u00f0a
burr ok br\u00f3\u00f0ir,
vitum b\u00e1\u00f0ar \u00feat.”<\/p>\n\n\n\n

23.
M\u00f3lu meyjar,
megins kostu\u00f0u,
v\u00e1ru ungar
\u00ed j\u00f6tunm\u00f3\u00f0i;
skulfu skaptr\u00e9,
skauzk l\u00fa\u00f0r ofan,
hraut inn h\u00f6fgi
hallr sundr \u00ed tvau.<\/p>\n\n\n\n

24.
En bergrisa
br\u00fa\u00f0r or\u00f0 of kva\u00f0:
“Malit h\u00f6fum, Fr\u00f3\u00f0i,
sem munum h\u00e6tta,
hafa fullsta\u00f0it
flj\u00f3\u00f0 at meldri.”<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Grottes\u00e5ngen (Fornnordiska Gr\u00f3ttas\u00f6ngr \/ Gr\u00f3ttas\u01ebngr) brukar ing\u00e5 i den Poetiska Eddan men den finns dock inte med i huvudhandskriften Codex Regius utan \u00e4r bevarad i en avskrift av Snorres Edda. Grottes\u00e5ngen handlar om j\u00e4ttekvinnorna Fenja och Menja som drar den magiska kvarnen Grotte som \u00e4gs av kung Frode. Kvarnen Grotte \u00e4r magisk och producerar vad […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21550,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23654","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat.jpg",808,449,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-768x427.jpg",696,387,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat.jpg",696,387,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat.jpg",808,449,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat.jpg",808,449,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-756x420.jpg",756,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-696x387.jpg",696,387,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat.jpg",808,449,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-534x449.jpg",534,449,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-741x449.jpg",741,449,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat.jpg",808,449,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-600x333.jpg",600,333,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Gr\u00f3ttasongr\u2013Grottesangen-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Grottes\u00e5ngen (Fornnordiska Gr\u00f3ttas\u00f6ngr \/ Gr\u00f3ttas\u01ebngr) brukar ing\u00e5 i den Poetiska Eddan men den finns dock inte med i huvudhandskriften Codex Regius utan \u00e4r bevarad i en avskrift av Snorres Edda. Grottes\u00e5ngen handlar om j\u00e4ttekvinnorna Fenja och Menja som drar den magiska kvarnen Grotte som \u00e4gs av kung Frode. Kvarnen Grotte \u00e4r magisk och producerar vad…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23654","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23654"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23654\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21550"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23654"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}