{"id":23613,"date":"2020-05-28T19:11:10","date_gmt":"2020-05-28T17:11:10","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/atlamal-in-graenlenzku-den-gronlandska-sangen-om-atle\/"},"modified":"2024-11-19T12:08:11","modified_gmt":"2024-11-19T11:08:11","slug":"atlamal-in-graenlenzku-den-gronlandska-sangen-om-atle","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/atlamal-in-graenlenzku-den-gronlandska-sangen-om-atle\/","title":{"rendered":"Atlam\u00e1l in gr\u00e6nlenzku – Den gr\u00f6nl\u00e4ndska s\u00e5ngen om Atle"},"content":{"rendered":"\n

Den gr\u00f6nl\u00e4ndska s\u00e5ngen om Atle<\/strong> (Fornnordiska Atlam\u00e1l in gr\u00e6nlenzku) \u00e4r skriven av norrm\u00e4n boende p\u00e5 Gr\u00f6nland runt 1100-talet. Vilket g\u00f6r dikten till en av de yngre.

Atle planerar att d\u00f6da sina sv\u00e4rbr\u00f6der Gunnar och Hogne, och skickar en inbjudan till dem. Gudrun, Atles fru, f\u00e5r reda p\u00e5 vad som \u00e4r i g\u00f6rningen och skickar ett meddelande med runor till sina br\u00f6der, men en av budb\u00e4rarna f\u00f6rst\u00f6r delvis meddelandet. Hognes hustru Kostberga lyckas \u00e4nd\u00e5 tyda runorna och uppt\u00e4cker att n\u00e5got \u00e4r fel och varnar Hogne.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

1.
All v\u00e4rlden sport den fiendskapen,
n\u00e4r fordom m\u00e4nnen
sig gaddade samman,
vad ej gott var f\u00f6r m\u00e5nga.
De ivrigt i enrum talte;
\u00f6desdigert blev det dem sedan,
s\u00e5 ock f\u00f6r Gjukes s\u00f6ner,
som i sanning f\u00f6rr\u00e5dde voro.<\/p>\n\n\n\n

2.
De skyndade p\u00e5 sk\u00f6ldungars \u00f6de,
som sk\u00e4ligen ej falla borde;
illa \u00e5t Atle r\u00e5ddes,
han \u00e4gde dock f\u00f6rst\u00e5nd.
Ett starkt st\u00f6d han f\u00e4llde,
sv\u00e5rt stred mot eget b\u00e4sta;
i br\u00e5dkastet bud han s\u00e4nde
och bj\u00f6d sina sv\u00e5grar snart komma.<\/p>\n\n\n\n

3.
Klok var husfrun,
klyftigt hon t\u00e4nkte;
lyssnade till lydelsen
av vad i l\u00f6ndom de talte.
D\u00e5 var vanskligt f\u00f6r den visa;
hon ville dem hj\u00e4lpa.
\u00d6ver sj\u00f6n det skulle seglas,
sj\u00e4lv kunde hon ej komma.<\/p>\n\n\n\n

4.
Runor hon tog att rista,
dem r\u00e5dbr\u00e5kade Vinge,
innan fram han dem l\u00e4mnade
falskhet han \u00f6vade.
Sedan foro d\u00e5
s\u00e4ndem\u00e4n fr\u00e5n Atle
\u00f6ver Limafjord;
d\u00e4r levde de dj\u00e4rva.<\/p>\n\n\n\n

5.
De \u00f6lglada blevo
och eldar t\u00e4nde,
p\u00e5 intet argt de t\u00e4nkte,
d\u00e5 in dessa kommit.
De togo de g\u00e5vor,
som Gudrun dem s\u00e4nde,
h\u00e4ngde dem p\u00e5 stolpen,
som hade de ej att betyda.<\/p>\n\n\n\n

6.
D\u00e5 kom Kostbera,
en kvinna, som iakttog mycket,
hustru hon var till Hogne,
och h\u00e4lsade dem b\u00e5da.
Glad var ock Glaumvor,
som Gunnar hade till maka;
fint s\u00e4tt hon svek ej, vettig,
sysslade med g\u00e4sters
f\u00f6rpl\u00e4gning.<\/p>\n\n\n\n

7.
De bj\u00f6do hem Hogne,
om han d\u00e5 hellre fore;
uppenbar var illslugheten,
om aktat sig de hade.
Gunnar lovade,
om g\u00e5 ville Hogne,
Hogne var emot,
vad den andre best\u00e4mde.<\/p>\n\n\n\n

8.
Mj\u00f6d buro de v\u00e4na,
mycket blev d\u00e4r bjudet,
tall\u00f6sa horn d\u00e4r gingo,
f\u00f6rrn det tycktes nog drucket.<\/p>\n\n\n\n

9.
Makar b\u00e4ddade s\u00e4ngen,
som b\u00e4st dem tycktes vara,
kunnig var Kostbera,
hon kunde f\u00f6rst\u00e5 runor.
Hon l\u00e4ste ljudtecknen
vid ljuset av elden,
hon fick sin tunga
taga i akt,
de voro s\u00e5 villade,
att vanskligt var att tyda.<\/p>\n\n\n\n

10.
Med sin hustru gick sedan
Hogne till s\u00e4ngs;
drottningen dr\u00f6mde,
och dolde det icke;
vis, hon det sade,
n\u00e4r hon vaknade, \u00e5t fursten:<\/p>\n\n\n\n

11.
“Hemifr\u00e5n du dig reder,
Hogne, t\u00e4nk dig f\u00f6r!
F\u00e5 kunna fullt runor;
far en annan g\u00e5ng!
De runor jag dig tydde,
som ristats av din syster;
ej denna g\u00e5ng har dig
drottningen bjudit.<\/p>\n\n\n\n

12.
\u00d6ver ett mest jag undrar
och \u00e4n det ej f\u00f6rst\u00e5r,
vad som v\u00e5llade, att den visa
villsamt skulle rista,
ty antytt var s\u00e5,
som om under det l\u00e5ge
b\u00e5das eder bane,
om I br\u00e5tt skullen komma.
Valt har hon vilse runa
eller v\u00e5lla det andra.”<\/p>\n\n\n\n

Hogne sade:<\/strong>
13.
“Ont I alla v\u00e4nten,
jag anlag ej har f\u00f6r s\u00e5dant,
vill ej leta d\u00e4refter,
om ej att l\u00f6na det vi hava.
Med gl\u00f6dr\u00f6da guldet
oss gl\u00e4dja vill fursten.
\u00c4ngslig \u00e4r jag aldrig,
fast of\u00e4rdsrykte sp\u00f6rjes.”<\/p>\n\n\n\n

Kostbera sade:<\/strong>
14.
“I st\u00f6rten i f\u00f6rd\u00e4rvet,
om I str\u00e4ven dit\u00e5t,
ej v\u00e4nlig v\u00e4lkomst
v\u00e4ntar er denna g\u00e5ng.
Jag dr\u00f6mde, Hogne,
jag d\u00f6ljer det icke,
det skall g\u00e5 eder galet,
eller grundl\u00f6st jag r\u00e4des.<\/p>\n\n\n\n

15.
Ditt lakan jag tyckte
l\u00e5ga och brinna,
igenom mina hus
h\u00f6g eldkvast for upp.”<\/p>\n\n\n\n

Hogne sade:<\/strong>
16.
“H\u00e4r linnekl\u00e4der ligga,
som litet I akten;
b\u00e4st det \u00e4r, de skola brinna,
d\u00e5 i brand du lakanet s\u00e5g.”<\/p>\n\n\n\n

Kostbera sade:<\/strong>
17.
“Bj\u00f6rn tyckte jag h\u00e4r in kommen,
och att han br\u00f6te upp stockar
och ruskade p\u00e5 ramarne,
s\u00e5 att r\u00e4dda vi blevo,
hade m\u00e5nga av oss i munnen,
s\u00e5 att vi m\u00e4ktade intet;
l\u00e5ngt ifr\u00e5n litet
larm det var d\u00e4r.”<\/p>\n\n\n\n

Hogne sade:<\/strong>
18.
“Vinden skall v\u00e4xa
och v\u00e5ldsam snart bliva;
d\u00e5 en isbj\u00f6rn du tyckte ing\u00e5,
kommer \u00f6sterifr\u00e5n storm.”<\/p>\n\n\n\n

Kostbera sade:<\/strong>
19.
“Jag tyckte \u00f6rn flyga in h\u00e4r
\u00e4ndefter salen,
oss stor fara stundar,
han st\u00e4nkte p\u00e5 oss blod;
av hans hot jag h\u00f6ll honom
f\u00f6r en hamn av Atle.”<\/p>\n\n\n\n

Hogne svarade:<\/strong>
20.
Med slakt vi ivrigt syssla,
och se d\u00e4rvid blod,
ofta det g\u00e4ller oxar,
d\u00e5 om \u00f6rnar man dr\u00f6mmer.
\u00c4rligt \u00e4r Atles sinne,
vad ont du \u00e4n m\u00e5 dr\u00f6mma.”
S\u00e5 slutade de sitt samtal
och sade intet mera.<\/p>\n\n\n\n

21.
De v\u00e4lborna vaknade,
samma v\u00e4ndning tog samtalet,
Glaumvor sig gruvade
f\u00f6r gr\u00e4sliga dr\u00f6mmar,
d\u00e5 frestade Gunnar
att f\u00e5 dem p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Glaumvor sade:<\/strong>
22.
“Gjord tyckte jag dig en galge
och att du ginge att h\u00e4nga,
att ormar dig \u00e5te,
komme \u00f6ver dig levande,
att ragnar\u00f6k blev.
R\u00e4kna ut, vad det \u00e4r!”<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade:<\/strong>
23.
– – – –<\/p>\n\n\n\n

Glaumvor sade:<\/strong>
24.
“Blodigt sv\u00e4rd jag tyckte
ur din brynja draget,
– sv\u00e5rt \u00e4r att slik dr\u00f6m
s\u00e4ga f\u00f6r sin make –
spjut s\u00e5g jag stunget
st\u00e5 mitt igenom dig,
ulvar vid \u00f6mse
\u00e4ndar tj\u00f6to.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade:<\/strong>
25.
“Hundar h\u00e4r r\u00e4nna,
h\u00f6gt de bruka sk\u00e4lla;
ofta f\u00f6reb\u00e5dar hundskall
flygandet av spjut.”<\/p>\n\n\n\n

Glaumvor sade:<\/strong>
26.
“In en \u00e5 jag tyckte rinna
har \u00e4ndefter huset,
den forsade och fr\u00e4ste,
fl\u00f6dade \u00f6ver b\u00e4nkar,
den br\u00f6t av benen
p\u00e5 er br\u00f6der tv\u00e5,
vattnet ej v\u00e4jde;
det varslar nog f\u00f6r n\u00e5got.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade (enl.<\/strong>
Volsungasagas prosa):<\/strong>
27.
\u00c5krar torde l\u00f6pa, d\u00e4r
som du tyckte en \u00e5 rinna,
och n\u00e4r vi g\u00e5 p\u00e5 \u00e5kern,
fastna ofta stora agnar
i f\u00f6tterna p\u00e5 oss. Strofen \u00e4r utl\u00e4mnad i R.<\/p>\n\n\n\n

Glaumvor sade:<\/strong>
28.
“Kvinnor jag tyckte d\u00f6da
komma hit i natt,
kostbart de voro kl\u00e4dda,
kora dig de ville.
Br\u00e5tt de dig bj\u00f6do
till b\u00e4nkarna sina,
dina diser jag menar
ej duga mer att hj\u00e4lpa dig.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade:<\/strong>
29.
“F\u00f6r sent \u00e4r s\u00e5dant s\u00e4ga,
beslutat det nu blivit,
f\u00f6rebudet jag ej fly kan,
d\u00e5 att fara nu \u00e4r \u00e4mnat;
mena tyckes mycket,
att vi m\u00e5nde f\u00e5 kort liv.”<\/p>\n\n\n\n

30.
De s\u00e5go dager lysa,
och lust de visade
alla upp att stiga;
de andra avr\u00e5dde.
De foro fem tillsammans
och f\u00f6ljdes av huskarlar
dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga,
– d\u00e5ligt var det utt\u00e4nkt. –
Sn\u00e4var och Solar,
de voro s\u00f6ner till Hogne,
Orkning han hette,
som dem ytterligare f\u00f6ljde,
sk\u00f6ldens blide b\u00e4rare
var broder till hans hustru.<\/p>\n\n\n\n

31.
De fagert kl\u00e4dda f\u00f6ljde dem,
tills fjorden dem skilde,
avr\u00e5dde alltj\u00e4mt
men utan n\u00e5gon verkan.<\/p>\n\n\n\n

32.
Glaumvor tog till orda,
som Gunnar \u00e4gde,
hon talade till Vinge,
s\u00e5som v\u00e4rt det henne tycktes:
“M\u00e5nne v\u00e5r g\u00e4stfrihet I g\u00e4lden,
s\u00e5 att gilla det vi kunna;
g\u00e4sts bes\u00f6k \u00e4r en sk\u00e4ndlighet,
om d\u00e4ri sker n\u00e5got ont.”<\/p>\n\n\n\n

33.
S\u00e5 svor d\u00e5 Vinge
och v\u00e4jde ej f\u00f6r eder:
“M\u00e5tte j\u00e4ttarne honom taga,
om han lj\u00f6ge f\u00f6r eder,
m\u00e5 i galgen han h\u00e4nga,
f\u00f6rgrepe han sig p\u00e5 lejden!”<\/p>\n\n\n\n

34.
Bera tog till orda,
blid i sitt sinne:
“Seglen s\u00e4lle
och seger vinnen!
M\u00e5 det h\u00e4nda, som jag \u00f6nskat,
och m\u00e5 hinder icke komma!”<\/p>\n\n\n\n

35.
Hogne svarade,
och hugnade de sina:
“Vad, hustrur, oss h\u00e4nder,
h\u00e5llen modet uppe!
M\u00e5nga s\u00e5 s\u00e4ga,
det sl\u00e5r dock illa in;
f\u00f6ga det m\u00e5ngen b\u00e5tar,
vad vid f\u00e4rd fr\u00e5n hemmet \u00f6nskas.”<\/p>\n\n\n\n

36.
De s\u00e5go p\u00e5 varandra sedan,
innan i s\u00e4r det skulle b\u00e4ra.
D\u00e5 besk\u00e4rdes dem deras skickelse
och skildes deras v\u00e4gar.<\/p>\n\n\n\n

37.
Med riktig fart de rodde,
d\u00e5 r\u00e4mnade halva k\u00f6len,
de b\u00f6jde sig tillbaks, d\u00e5 de rodde,
och b\u00f6ljorna piskade i vrede;
band p\u00e5 \u00e5ror sletos,
s\u00f6nder brusto \u00e5rtullar,
de f\u00e4ste ej farkosterna,
innan fr\u00e5n dem de gingo.<\/p>\n\n\n\n

38.
Och litet l\u00e4ngre fram
– nu lyktas om f\u00e4rden –
s\u00e5go de de boningshus,
som Budle \u00e4gde, f\u00f6r sig;
h\u00f6gt grindarne skr\u00e4llde
d\u00e5 Hogne klappade p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

39.
Ord yttrade d\u00e5 Vinge,
som osagda b\u00e4ttre varit:
“Flyn fj\u00e4rran fr\u00e5n huset,
det \u00e4r farligt att bes\u00f6ka,
snart f\u00e5r jag eder br\u00e4nda,
bums skolen I nedhuggas.
Fagert bj\u00f6d jag eder komma,
falskhet l\u00e5g dock under,
eller v\u00e4nten h\u00e4r,
tills jag huggit eder galge.”<\/p>\n\n\n\n

40.
Ord yttrade Hogne,
aktade ej att v\u00e4ja,
r\u00e4dd f\u00f6r intet,
som att r\u00f6na blev:
“Bry dig ej oss skr\u00e4mma
och skryt d\u00e4r\u00f6ver s\u00e4llan!
Om du yttrar ett ord till,
ditt onda du f\u00f6rl\u00e4nger.”<\/p>\n\n\n\n

41.
De gingo l\u00f6st p\u00e5 Vinge
och ihj\u00e4l honom slogo,
med yxor honom h\u00f6ggo,
s\u00e5 l\u00e4nge andan i honom rosslar.<\/p>\n\n\n\n

42.
Atles folk fylkades
och foro i brynjor
och h\u00e4rkl\u00e4dda gingo,
men en h\u00e4gnad var emellan.
Ord de alla vreda
\u00f6ste p\u00e5 varandra:
“Vi l\u00e4nge fast beslutat,
att fr\u00e5nta eder livet.”<\/p>\n\n\n\n

43.
“Det ser man illa p\u00e5 er,
om I beslutat det f\u00f6rut
men \u00e4ren \u00e4n ej rustade,
och en f\u00e4llt vi hava,
hackat honom ihj\u00e4l,
och han var av edert folk.”<\/p>\n\n\n\n

44.
Ursinniga de blevo,
d\u00e5 det ordet de h\u00f6rde;
de flyttade fingrarne
och fattade i spjutsn\u00f6ret,
sk\u00f6to i skarp strid,
och skyddade sig med sk\u00f6lden.<\/p>\n\n\n\n

45.
In kom underr\u00e4ttelse,
vad de ute gjorde,
h\u00f6gt en tr\u00e4l framf\u00f6r hallen
de h\u00f6rde det s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n

46.
F\u00f6rgrymmad blev Gudrun,
n\u00e4r det gr\u00e4sliga hon h\u00f6rde,
med halskedjor smyckad,
hon sl\u00e4ngde bort alla,
hon slungade s\u00e5 silvret,
att s\u00f6nder brusto ringarne.<\/p>\n\n\n\n

47.
Ut gick d\u00e5 Gudrun,
p\u00e5 gavel slog upp d\u00f6rren,
tr\u00e4dde fram utan fruktan
och f\u00e4rdm\u00e4nnen h\u00e4lsade.
Hon sl\u00f6t sig till nivlungarna,
det var sista h\u00e4lsningen;
sanning var i s\u00e5dant,
och hon sade n\u00e5got mera:<\/p>\n\n\n\n

48.
“R\u00e4ddning jag s\u00f6kte
i att r\u00e5da er fr\u00e5n f\u00e4rden;
sitt \u00f6de ingen undg\u00e5r;
I \u00e4ren dock hit komna.”
Med vishet hon v\u00e4djade,
att de v\u00e4nner skulle bliva,
de aktade det alls icke,
alla nej sade.<\/p>\n\n\n\n

49.
Den h\u00f6gborna s\u00e5g d\u00e5,
att de h\u00e4ftigt stridde,
p\u00e5 stord\u00e5d hon t\u00e4nkte
och str\u00f6k av sig kappan;
ett blottat sv\u00e4rd tog hon
br\u00f6dernas liv v\u00e4rjde,
huld var hon ej i Hilds lek,
var \u00e4n h\u00e4nderna drabbade.<\/p>\n\n\n\n

50.
Gjukes dotter
dr\u00e4pte tv\u00e5 k\u00e4mpar,
h\u00f6gg till Atles broder,
att han bortb\u00e4ras m\u00e5ste,
f\u00f6rde s\u00e5 sin f\u00e4ktning,
att hon foten slog undan.<\/p>\n\n\n\n

51.
En annan h\u00f6gg hon till,
att upp han sig ej reste,
ihj\u00e4l hon honom hade,
dock h\u00e4nderna ej sk\u00e4lvde.<\/p>\n\n\n\n

52.
En strid de d\u00e4r stredo,
stort var dess rykte,
den gl\u00e4nste mer \u00e4n annat,
som Gjukes s\u00f6ner utf\u00f6rt.
I minne \u00e4r om nivlungar
att, medan \u00e4n de levde,
med sv\u00e4rden fram de br\u00f6to,
och brynjor av dem sletos;
de h\u00f6ggo s\u00e5 mot hj\u00e4lmar,
som dem hj\u00e4ltemodet
kraft gav.<\/p>\n\n\n\n

53.
P\u00e5 morgonen mest de stridde,
tills \u00e5t middagen det led,
hela ottan,
och halva dagen.
Innan slut var p\u00e5 slaget,
fl\u00f6t sl\u00e4tten i blod,
Aderton, innan de f\u00f6llo,
\u00f6vervunno
Beras tv\u00e5 s\u00f6ner
och brodern till henne.<\/p>\n\n\n\n

54.
Atle tog till orda,
fast ond han och vred var:
“Illa \u00e4r kring sig sk\u00e5da,
skuld I d\u00e4rtill \u00e4ren;
trettio vi voro
tappra k\u00e4mpar,
blott elva av oss \u00e5terst\u00e5,
\u00e5tskilligt \u00e4r d\u00e5 bortbr\u00e4nt.<\/p>\n\n\n\n

55.
Fem br\u00f6der vi voro,
n\u00e4r vi Budle miste;
h\u00e4lften av br\u00f6derna Hel har,
och huggna till d\u00f6ds ligga tv\u00e4nne.<\/p>\n\n\n\n

56.
Att f\u00f6rn\u00e4mligt jag fick gifte,
neka jag ej kan,
du ondskefulla kvinna,
men jag kan ej d\u00e4rav njuta.
S\u00e4llan lugnt vi hade,
sedan samman med mig du kom.
I slagit mina fr\u00e4nder,
svikit mig p\u00e5 gods,
till d\u00f6den s\u00e4nt min syster,
detta mest jag k\u00e4nner.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
57.
“Att s\u00e5 du s\u00e4ger, Atle!
Du s\u00e5dant b\u00f6rjade g\u00f6ra.
Moder min du tagit
och m\u00f6rdat f\u00f6r att f\u00e5 skatter.
Hennes systers raska dotter,
du sv\u00e4lte uti h\u00e5lan.
N\u00f6jsamt det mig tyckes,
d\u00e5 du n\u00e4mner dina sorger;
gudarne jag tackar,
att det g\u00e5r dig illa.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
58.
“Jag eggar eder, jarlar,
att \u00f6ka stora sorgen
f\u00f6r v\u00e4lbeprytt viv;
jag ville det sk\u00e5da.
G\u00e5n att s\u00e5 str\u00e4va,
att Gudrun m\u00e5 klaga;
g\u00e4rna jag s\u00e5ge,
att djupt hon sig gr\u00e4mde.<\/p>\n\n\n\n

59.
Tagen Hogne,
i hans hull k\u00f6ren kniven,
sk\u00e4ren ur hj\u00e4rtat;
g\u00f6ra det I skolen!
Den grymsinte Gunnar
p\u00e5 galge f\u00e4sten,
bringen det \u00e5 bane,
bjuden dit ormar!”<\/p>\n\n\n\n

Hogne sade:<\/strong>
60.
“G\u00f6r som eder lyster!
Med j\u00e4mnmod jag det bidar.
Mig rask I skolen r\u00f6na,
r\u00f6nt har f\u00f6rr jag v\u00e4rre.
Ingen framg\u00e5ng ni hade,
medan friska vi voro,
nu \u00e4ro vi s\u00e5rade
och \u00f6vermakten din.”<\/p>\n\n\n\n

61.
D\u00e5 h\u00f6rdes Beite s\u00e4ga,
hovm\u00e4starn hos Atle:
“L\u00e5t oss f\u00e5nga Hjalle
och i fred l\u00e4mna Hogne!
Vi h\u00e5lla det till h\u00e4lften f\u00f6r nyttigt,
ty han \u00e4r lagom att d\u00f6,
ej lever han s\u00e5 l\u00e4nge,
att ej latmask han f\u00e5r heta.”<\/p>\n\n\n\n

62.
R\u00e4dd blev grytvakten,
rusade fr\u00e5n st\u00e4llet,
bekl\u00e4md blott vara kunde,
klev i varje vr\u00e5.
Han sig olycklig sade att f\u00e5 lida
ont f\u00f6r deras strider
och att denna dag var bedr\u00f6vlig
att d\u00f6 bort fr\u00e5n svinen
och all arbetsf\u00f6rtj\u00e4nst,
som annars han hade.<\/p>\n\n\n\n

61.
De togo Budles brassare
och brukade kniven;
den usla tr\u00e4len gallskrek,
innan udden han k\u00e4nde.
Tid han sade sig hava
att tegen v\u00e4l g\u00f6dsla,
g\u00f6ra smutsigaste syssla,
om han sluppe blott att d\u00f6,
glad Hjalle \u00e4nd\u00e5 vore,
om de g\u00e5ve honom livet.<\/p>\n\n\n\n

64.
D\u00e5 bem\u00f6dade sig Hogne
– ej m\u00e5nga s\u00e5 g\u00f6ra –
att utverka \u00e5t tr\u00e4len,
att han undan sluppe,
“Jag mindre har emot
att denna medfart r\u00f6na.
Varf\u00f6r skulle vi h\u00e4r vilja
detta skr\u00e4n \u00e5h\u00f6ra?”<\/p>\n\n\n\n

65.
D\u00e5 grepo de den gode,
g\u00e5 det mer ej ville
att dr\u00f6ja med d\u00e5det
f\u00f6r dristiga k\u00e4mpar.
D\u00e5 skrattade Hogne,
det h\u00f6rde m\u00e4nnen,
kraft han visa kunde,
kval han v\u00e4l t\u00e5lde.<\/p>\n\n\n\n

66.
Harpan tog Gunnar,
grep dess str\u00e4ngar med t\u00e5rna,
han kunde s\u00e5 spela,
att kvinnorna gr\u00e4to
och de karlar klagade,
som klangen b\u00e4st h\u00f6rde,
han den h\u00f6ga sin n\u00f6d sade,
husets sparrar brusto.<\/p>\n\n\n\n

67.
S\u00e5 dogo de dr\u00e5plige
p\u00e5 dagen r\u00e4tt tidigt,
l\u00e4to sina hj\u00e4ltedygder
leva till det sista.<\/p>\n\n\n\n

68.
Stor sig tyckte Atle,
d\u00e5 han st\u00e4ckt dem b\u00e5da;
sin hustru hennes sorg han sade
och snarast med han f\u00f6rebr\u00e5dde:
“Morgon \u00e4r nu Gudrun,
mist har du dina k\u00e4ra,
till somt \u00e4r sj\u00e4lv du skuld,
att s\u00e5 det har g\u00e5tt.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
69.
“Glad \u00e4r du, Atle,
d\u00e4r gr\u00e4sligt dr\u00e5p du vidg\u00e5r,
\u00e5nger skall dig tr\u00e4ffa,
n\u00e4r allt du f\u00e5r pr\u00f6va.
Det arv kan jag s\u00e4ga dig
skall efter komma,
att aldrig ont du slipper,
om ej ocks\u00e5 jag d\u00f6r.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
70.
“Jag kan till s\u00e5dant ej neka,
dock ser jag annan r\u00e5d,
l\u00e5ngt l\u00e4mpligare \u00e4r det
– ofta l\u00e4mna vi det goda -.
Med tr\u00e4l, jag vill dig tr\u00f6sta
och med tindrande smycken,
med sn\u00f6vitt silver,
s\u00e5, som sj\u00e4lv du vill.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
71.
Ej n\u00e5got hopp finns d\u00e4rom,
neka d\u00e4rtill vill jag.
S\u00e4mjan jag slitit
f\u00f6r sak, som var mindre.
Vr\u00e5ngsint jag f\u00f6rut tycktes,
v\u00e4rre jag nu skall bliva.
Jag h\u00f6ll med vad helst till godo,
medan Hogne \u00e4nnu levde.<\/p>\n\n\n\n

72.
Vi uppf\u00f6dda voro
i ett och samma hus,
m\u00e5ngen lek vi lekte,
och i lunden v\u00e4xte;
Grimhild gav oss
guld och halskedjor.
Mig br\u00f6dernas bane
b\u00f6ta kan du aldrig,
eller g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant,
som synes mig gott.<\/p>\n\n\n\n

73.
Karlars v\u00e5ld krossar
kvinnornas lycka,
i kn\u00e4 g\u00e5r n\u00e4van,
n\u00e4r kvistarne minskas,
ett tr\u00e4d att luta tager,
om man t\u00e5gorna undan hugger.
Nu kan du, Atle, ensam
f\u00f6r allt h\u00e4r r\u00e5da.”<\/p>\n\n\n\n

74.
Fasligt l\u00e4ttrogen
var fursten, som det trodde,
uppenbar illslugheten,
om aktat sig han hade;
kr\u00e5nglig var Gudrun,
kunde sig f\u00f6rst\u00e4lla,
l\u00e4ttlynt hon sig l\u00e5tsade,
lekte med tv\u00e4nne sk\u00f6ldar.<\/p>\n\n\n\n

75.
Stort grav\u00f6l Gudrun
gav efter sina br\u00f6der,
s\u00e5 ock Atle s\u00e5dant
efter sina l\u00e4t g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

76.
Lyktat l\u00e4to de det vara,
lagat var grav\u00f6let;
det samkv\u00e4met p\u00e5gick
med svirande v\u00e4ldigt.
Str\u00e4ng var den stolta,
stred mot Budles \u00e4tt,
ville taga p\u00e5 sin make
en mordisk h\u00e4mnd.<\/p>\n\n\n\n

77.
Hon lockade de sm\u00e5
och lade dem mot stocken;
d\u00e5 h\u00e4pnade de h\u00e5rda
men h\u00f6llo dock gr\u00e5ten,
fl\u00f6go modern i famn,
fr\u00e5gade, vad ske skulle.<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
78.
“Fr\u00e5ga icke d\u00e4rom!
Jag vill d\u00f6da eder b\u00e5da.
Lust hade jag d\u00e4rtill l\u00e4nge
att l\u00e4ka er f\u00f6r \u00e5lderdom.<\/p>\n\n\n\n

Gossarne sade:<\/strong>
“Offra dina barn d\u00e5,
det f\u00f6rbjuder dig ingen.
Kort skall vreden vila,
om du vill det pr\u00f6va.”<\/p>\n\n\n\n

79.
Barsk hon d\u00e5 br\u00f6dernas
barna\u00e5r st\u00e4ckte,
handlade med hov ej,
halsh\u00f6gg dem b\u00e5da.
Men Atle sporde,
vart sprungit hade,
hans s\u00f6ner att leka,
d\u00e5 han ej s\u00e5g dem n\u00e5gonst\u00e4des.<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
80.
“\u00d6ver vill jag g\u00e5
att f\u00f6r Atle det s\u00e4ga,
f\u00f6r dig d\u00f6ljer jag det icke,
jag, dottern av Grimhild.
Minst skall jag dig gl\u00e4dja,
om du m\u00e4rker noga;
mycket ont du anstiftat,
d\u00e5 du ombragt mina br\u00f6der.<\/p>\n\n\n\n

81.
Mycket s\u00e4llan jag sov
alltsedan de f\u00f6llo.
H\u00e5rd h\u00e4mnd jag dig lovat,
du det h\u00f6rt har och minns nu.
Mig en morgon du n\u00e5got sade,
den minnes jag \u00e4n noga.
Nu \u00e5ter \u00e4r det afton,
d\u00e5 \u00e4ger du slikt h\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

82.
Mist har du dina s\u00f6ner,
som minst f\u00f6rlora du ville.
Vet, att ur deras skallar
som sk\u00e5lar \u00f6l du druckit!
Din dryck jag drygare gjorde
genom att deras blod i den blanda.<\/p>\n\n\n\n

83.
Jag tog deras hj\u00e4rtan
och p\u00e5 tenen stekte,
satte f\u00f6r dig sedan
och sade, att kalv det vore.
Orsak \u00e4r du ensam,
intet kvar du l\u00e4mnat,
tuggade tr\u00e4get,
p\u00e5 t\u00e4nderna litade.<\/p>\n\n\n\n

84.
Vad av barnen blivit, nu vet du,
ej f\u00f6rbannar sig m\u00e5ngen till v\u00e4rre.
Min hand jag har i saken,
\u00e4r h\u00f6gf\u00e4rdig dock ej d\u00e4r\u00f6ver.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
85.
“Grym var du, Gudrun,
som s\u00e5 gr\u00e4sligt kunde g\u00f6ra,
att blod av dina barn
du blandade mig i drycken.
Du slagit ihj\u00e4l sl\u00e4ktingar,
som sist du skolat,
l\u00e5ngt andrum mig sj\u00e4lv ej heller
du l\u00e4mnar mellan olyckor.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
86.
“Lust har jag ock att taga
livet fr\u00e5n dig sj\u00e4lv;
man f\u00f6rfar knappt nog illa
med en furste, som du \u00e4r.
F\u00f6rr mycket du utf\u00f6rt,
vars motstycke ej k\u00e4nt \u00e4r,
av vanvettig vildhet
i v\u00e4rlden har.
Nu du ytterligare \u00f6kat,
vad vi allaredan h\u00f6rt,
ett gruvligt d\u00e5d beg\u00e5tt;
ditt grav\u00f6l du gjort.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
87.
“Du skulle br\u00e4nnas p\u00e5 b\u00e5l
och bliva f\u00f6rst stenad,
d\u00e5 har du det uppn\u00e5tt,
som alltid du bett om.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
“S\u00e4g dig slika
sorger p\u00e5 morgonen.
Med en fagrare d\u00f6d
vill jag fara till annat ljus.”<\/p>\n\n\n\n

88.
I samma g\u00e5rd de sutto,
sura mot varandra,
vreda ord v\u00e4xlade,
vantrivdes b\u00e5da.
Stort hat hos Nivlung st\u00e4rktes,
p\u00e5 stora d\u00e5d han t\u00e4nkte,
han gav f\u00f6r Gudrun till k\u00e4nna,
hur f\u00f6rgrymmad han var p\u00e5 Atle.<\/p>\n\n\n\n

89.
Ih\u00e5g hon d\u00e5 kom,
vad Hogne f\u00e5tt lida,
sade honom h\u00e4nda lycka,
om h\u00e4mnd han toge.
Dr\u00e4pt blev d\u00e5 Atle,
det dr\u00f6jde ej l\u00e4nge;
Hognes son dr\u00e4pte
och hon sj\u00e4lv, Gudrun.<\/p>\n\n\n\n

90.
Den tappre tog att sp\u00f6rja,
spratt ur s\u00f6mnen upp,
s\u00e5ren snart k\u00e4nde,
sade ej v\u00e4rt f\u00f6rbinda:
“S\u00e4gen mig sanningen,
vem som sonen till Budle dr\u00e4pte;
ej litet \u00e4r jag leml\u00e4stad,
om liv jag intet hopp har.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
91.
“F\u00f6r dig jag d\u00f6ljer det icke;
jag, dottern av Grimhild,
jag v\u00e5llar, att din levnad
nu lider till \u00e4nda,
samt ock sonen till Hogne n\u00e5got,
att s\u00e5ren dig matta, v\u00e5llar.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
92.
“Du har skridit till dr\u00e5pslag,
fast du skulle s\u00e5 ej g\u00f6ra;
illa \u00e4r v\u00e4n svika,
som v\u00e4l p\u00e5 dig litar.<\/p>\n\n\n\n

93.
Bedd, jag for hemifr\u00e5n
att bedja om din hand, Gudrun.
Stort var ditt lov som \u00e4nka,
en storr\u00e5da sades du vara,
l\u00f6gn ej ryktet sade,
det l\u00e4rde vi nog att k\u00e4nna.
Du f\u00e4rdades hit till v\u00e5rt hem,
oss f\u00f6ljde en h\u00e4r av k\u00e4mpar.<\/p>\n\n\n\n

94.
Allt var h\u00e4rligt,
d\u00e5 hit vi foro.
Mycken var \u00e4ran
fr\u00e5n m\u00e4n av rang,
n\u00f6tboskap riklig,
vi nj\u00f6to storligen;
d\u00e4r var myckenhet av h\u00e5vor,
m\u00e5nga dem l\u00e4mnade.<\/p>\n\n\n\n

95.
Till maka jag dig k\u00f6pte
med en myckenhet smycken,
trettio tr\u00e4lar,
sju tr\u00e4lkvinnor goda
– i s\u00e5dant var heder –
av silver var dock mera.<\/p>\n\n\n\n

96.
Allt detta du sade dig akta,
som om intet det vore,
d\u00e5 de lantgods du ej hade
som l\u00e4mnats mig av Budle.
I det f\u00f6rdolda du verkade,
s\u00e5 att del jag ej fick.
Ofta l\u00e4t du din sv\u00e4rmor
sitta i t\u00e5rar;
ej i sinnesfrid sedan
s\u00e5g jag oss makar.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
97.
“Nu ljuger du, Atle,
men det g\u00f6r mig ej mycket.
R\u00e4tt s\u00e4llan var jag foglig,
men s\u00e4mre du var dock.
Som unga ni br\u00f6der slogos,
os\u00e4mja var mellan eder.
Av ditt hus gick h\u00e4lften
till Hels boning.
D\u00e5 vacklade allting,
som v\u00e4l skulle vara.<\/p>\n\n\n\n

98.
Tre syskon vi voro
och syntes stridbara,
vi foro ur landet
och f\u00f6ljde Sigurd,
l\u00e4to fram\u00e5t skeppet fara,
sitt fartyg var styrde,
\u00e4vlades, som \u00f6det ville,
tills vi \u00f6sterut kommo.<\/p>\n\n\n\n

99.
F\u00f6rst konungen vi d\u00f6dade,
kuvade s\u00e5 landet.
Oss h\u00e4rsar gingo till handa,
det h\u00e4ntydde p\u00e5 r\u00e4dsla.
Ur skogen vi togo var fredl\u00f6s,
som vi skuldl\u00f6s ville g\u00f6ra,
f\u00f6rl\u00e4nade den lycka,
som litet blott \u00e4gde.<\/p>\n\n\n\n

100.
Frankerhj\u00e4lten d\u00f6d blev,
och fort min st\u00e4llning skifte.
Mig unga var det \u00f6mkligt
att \u00e4nkenamn b\u00e4ra.
Kvar i livet, det mig kval var,
att komma till Atles boning.
Med en hj\u00e4lte var jag gift f\u00f6rr,
j\u00e4mmerlig var f\u00f6rlusten.<\/p>\n\n\n\n

101.
Fr\u00e5n intet ting du kommit,
s\u00e5 vitt vi erfarit hava,
med egen sak vunnen,
\u00e4ndras mot dig hindrad.
Alltid gav du efter,
ville ingenting h\u00e5lla
och d\u00e4rom tiga stilla
– – – -.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
102.
“Nu ljuger du, Gudrun.
Det g\u00f6r f\u00f6ga b\u00e4ttre
lotten f\u00f6r n\u00e5gondera;
lidit ha vi b\u00e5da.
Laga nu, Gudrun,
godhetsfullast
allt oss till \u00e4ra,
n\u00e4r ut de mig b\u00e4ra.”<\/p>\n\n\n\n

Gudrun sade:<\/strong>
103.
“Ett fartyg skall jag k\u00f6pa,
och en kista, som \u00e4r m\u00e5lad,
vaxa v\u00e4l det lakan,
som skall vecklas om ditt lik,
t\u00e4nka p\u00e5 allt, som tarvas,
som tyckte vi om varandra.”<\/p>\n\n\n\n

104.
Till ledsnad stor f\u00f6r fr\u00e4nderna
ett lik blev d\u00e5 Atle;
den \u00e4delborna uppfyllde
allt, vad hon lovat.
Gudrun, beg\u00e5vad med vishet,
ville g\u00e5 att livet spilla;
hennes dagars \u00e4nde dr\u00f6jde,
hon dog ej den g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

105.
S\u00e4ll \u00e4r var och en sedan,
som s\u00e5dant barn f\u00e5r f\u00f6da
lika framst\u00e5ende, som de voro,
som f\u00f6ddes av Gjuke.
I varje land
skall leva efter dem,
deras trotsiga tal,
var \u00e4n det f\u00f6rt\u00e4ljes f\u00f6r folket.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

1.
Fr\u00e9tt hefir \u00f6ld \u00f3vu,
\u00fe\u00e1 er endr of ger\u00f0u
seggir samkundu,
s\u00fa var n\u00fdt f\u00e6stum,
\u00e6xtu einm\u00e6li,
yggr var \u00feeim s\u00ed\u00f0an
ok it sama sonum Gj\u00faka,
er v\u00e1ru sannr\u00e1\u00f0nir.<\/p>\n\n\n\n

2.
Sk\u00f6p \u00e6xtu skj\u00f6ldunga,
– skyldu-at feigir, –
illa r\u00e9\u00f0sk Atla,
\u00e1tti hann \u00fe\u00f3 hyggju;
felldi sto\u00f0 st\u00f3ra,
str\u00edddi s\u00e9r har\u00f0la,
af brag\u00f0i bo\u00f0 sendi,
at kv\u00e6mi br\u00e1tt m\u00e1gar.<\/p>\n\n\n\n

3.
Horsk var h\u00fasfreyja,
hug\u00f0i at mannviti;
lag heyr\u00f0i hon or\u00f0a,
hvat \u00feeir \u00e1 laun m\u00e6ltu;
\u00fe\u00e1 var vant vitri,
vildi hon \u00feeim hjalpa,
skyldi of s\u00e6 sigla,
en sjalf n\u00e9 komsk-at.<\/p>\n\n\n\n

4.
R\u00fanar nam at r\u00edsta,
rengdi \u00fe\u00e6r Vingi
– f\u00e1rs var hann fl\u00fdtandi -,
\u00e1\u00f0r hann fram seldi;
f\u00f3ru \u00fe\u00e1 s\u00ed\u00f0an
sendimenn Atla
um fj\u00f6r\u00f0 Lima,
\u00fear er fr\u00e6knir bjuggu.<\/p>\n\n\n\n

5.
\u00d6lv\u00e6rir ur\u00f0u
ok elda kyndu,
hug\u00f0u v\u00e6tr v\u00e9la,
er \u00feeir v\u00e1ru komnir;
t\u00f3ku \u00feeir f\u00f3rnir,
er \u00feeim fr\u00ed\u00f0r sendi,
heng\u00f0u \u00e1 s\u00falu,
hug\u00f0u-t \u00feat var\u00f0a.<\/p>\n\n\n\n

6.
Kom \u00fe\u00e1 Kostbera,
kv\u00e6n var hon H\u00f6gna,
kona kapps g\u00e1lig,
ok kvaddi \u00fe\u00e1 b\u00e1\u00f0a;
gl\u00f6\u00f0 var ok Glaumv\u00f6r,
er Gunnarr \u00e1tti,
fellsk-at sa\u00f0r svi\u00f0ri,
s\u00fdsti of \u00fe\u00f6rf gesta.<\/p>\n\n\n\n

7.
Bu\u00f0u \u00feeir heim H\u00f6gna,
ef hann \u00fe\u00e1 heldr f\u00e6ri,
s\u00fdn var svipv\u00edsi,
ef \u00feeir s\u00edn g\u00e6\u00f0i;
h\u00e9t \u00fe\u00e1 f\u00f6r Gunnarr,
ef H\u00f6gni vildi,
H\u00f6gni \u00fev\u00ed n\u00edtti-t,
er hinn of r\u00e9\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

8.
B\u00e1ru mj\u00f6\u00f0 m\u00e6rar,
margs var alls beini;
f\u00f3r \u00fear fj\u00f6l\u00f0 horna,
unz \u00fe\u00f3tti fulldrukkit.<\/p>\n\n\n\n

9.
Hj\u00fa ger\u00f0u hv\u00edlu
sem \u00feeim h\u00e6gst \u00fe\u00f3tti;
kennd var Kostbera,
kunni hon skil r\u00fana,
innti or\u00f0stafi
at eldi lj\u00f3sum;
g\u00e6ta var\u00f0 hon tungu
\u00ed g\u00f3ma b\u00e1\u00f0a,
v\u00e1ru sv\u00e1 villtar,
at var vant at r\u00e1\u00f0a.<\/p>\n\n\n\n

10.
S\u00e6ing f\u00f3ru s\u00ed\u00f0an
s\u00edna \u00feau H\u00f6gni;
dreym\u00f0i dr\u00f3ttl\u00e1ta,
dul\u00f0i \u00feess v\u00e6tki,
sag\u00f0i horsk hilmi,
\u00feegars hon r\u00e9\u00f0 vakna:<\/p>\n\n\n\n

11.
“Heiman gerisk \u00fe\u00fa, H\u00f6gni,
hygg\u00f0u at r\u00e1\u00f0um,
f\u00e1r er fullr\u00fdninn,
far \u00fe\u00fa \u00ed sinn annat;
r\u00e9\u00f0 ek \u00fe\u00e9r r\u00fanar,
er reist \u00fe\u00edn systir,
bj\u00f6rt hefir \u00fe\u00e9r eigi
bo\u00f0it \u00ed sinn \u00feetta.<\/p>\n\n\n\n

12.
Eitt ek mest undrumk,
m\u00e1k-at ek enn hyggja,
hvat \u00fe\u00e1 var\u00f0 vitri,
er skyldi villt r\u00edsta;
\u00fev\u00ed at sv\u00e1 var \u00e1 v\u00edsat,
sem undir v\u00e6ri
bani ykkarr beggja,
ef it br\u00e1\u00f0la kv\u00e6mi\u00f0;
vant er stafs v\u00edfi,
e\u00f0a valda a\u00f0rir.”<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gni kva\u00f0:<\/strong>
13.
“Allar ro ill\u00fa\u00f0gar,
\u00e1kk-a ek \u00feess kynni
vilk-a ek \u00feess leita,
nema launa eigim;
okkr mun gramr gulli
reifa gl\u00f3\u00f0rau\u00f0u;
\u00f3umk ek aldregi,
\u00fe\u00f3tt v\u00e9r \u00f3gn fregnim.”<\/p>\n\n\n\n

Kostbera kva\u00f0:<\/strong>
14.
“Stopalt munu\u00f0 ganga,
ef it stundi\u00f0 \u00feangat;
ykkr mun \u00e1stkynni
eigi \u00ed sinn \u00feetta;
dreymdi mik, H\u00f6gni,
dyljumk \u00feat eigi;
ganga mun ykkr and\u00e6ris,
e\u00f0a ella hr\u00e6\u00f0umk.<\/p>\n\n\n\n

15.
Bl\u00e6ju hug\u00f0a ek \u00fe\u00edna
brenna \u00ed eldi,
hryti h\u00e1r logi
h\u00fas m\u00edn \u00ed g\u00f6gnum.”<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gni kva\u00f0:<\/strong>
16.
“Liggja h\u00e9r l\u00ednkl\u00e6\u00f0i,
\u00feau er l\u00edtt r\u00e6ki\u00f0,
\u00feau munu br\u00e1tt brenna,
\u00feau er \u00fe\u00fa bl\u00e6ju s\u00e1tt.”<\/p>\n\n\n\n

Kostbera kva\u00f0:<\/strong>
17.
“Bj\u00f6rn hug\u00f0a ek h\u00e9r inn kominn,
bryti upp stokka,
hristi sv\u00e1 hramma,
at v\u00e9r hr\u00e6dd yr\u00f0im;
munn oss m\u00f6rg hef\u00f0i,
sv\u00e1 at v\u00e9r m\u00e6ttim ekki;
\u00fear var ok \u00fer\u00f6mmun
\u00feeygi sv\u00e1 l\u00edtil.”<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gni kva\u00f0:<\/strong>
18.
“Ve\u00f0r mun \u00fear vaxa,
ver\u00f0a \u00f3tt snemma,
hv\u00edtabj\u00f6rn hug\u00f0ir,
\u00fear mun hregg austan.”<\/p>\n\n\n\n

Kostbera kva\u00f0:<\/strong>
19.
“\u00d6rn hug\u00f0a ek h\u00e9r inn flj\u00faga
at endl\u00f6ngu h\u00fasi,
\u00feat mun oss drj\u00fagt deilask,
dreif\u00f0i hann oss \u00f6ll bl\u00f3\u00f0i,
hug\u00f0a ek af heitum
at v\u00e6ri hamr Atla.”<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gni kva\u00f0:<\/strong>
20.
“Sl\u00e1trum s\u00fdsliga,
s\u00e9um \u00fe\u00e1 ro\u00f0ru,
oft er \u00feat fyr \u00f6xnum,
er \u00f6rnu dreymir;
heill er hugr Atla,
hvatki er \u00feik dreymir.”
Lokit \u00fev\u00ed l\u00e9tu,
l\u00ed\u00f0r hver r\u00e6\u00f0a.<\/p>\n\n\n\n

21.
V\u00f6knu\u00f0u vel borin,
var \u00fear sams d\u00e6mi,
gettisk \u00feess Glaumv\u00f6r,
at v\u00e6ri grand svefna
— — — vi\u00f0 Gunnarr
at f\u00e1a tv\u00e6r lei\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

Glaumv\u00f6r kva\u00f0:<\/strong>
22.
“G\u00f6rvan hug\u00f0a ek \u00fe\u00e9r galga,
gengir \u00fe\u00fa at hanga,
\u00e6ti \u00feik ormar,
yr\u00f0a ek \u00feik kvikvan,
ger\u00f0isk r\u00f6k ragna;
r\u00e1\u00f0 \u00fe\u00fa, hvat \u00feat v\u00e6ri.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:<\/strong>
23.
– – – –<\/p>\n\n\n\n

Glaumv\u00f6r kva\u00f0:<\/strong>
24.
“Bl\u00f3\u00f0gan hug\u00f0a ek m\u00e6ki
borinn \u00f3r serk \u00fe\u00ednum
– illt er svefn sl\u00edkan
at segja nau\u00f0manni, –
geir hug\u00f0a ek standa
\u00ed g\u00f6gnum \u00feik mi\u00f0jan,
emju\u00f0u ulfar
\u00e1 endum b\u00e1\u00f0um.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:
<\/strong>25.
“Rakkar \u00fear renna,
r\u00e1\u00f0ask mj\u00f6k geyja,
oft ver\u00f0r glaumr hunda
fyr geira flaugun.”<\/p>\n\n\n\n

Glaumv\u00f6r kva\u00f0:<\/strong>
26.
“\u00c1 hug\u00f0a ek h\u00e9r inn renna
at endl\u00f6ngu h\u00fasi,
\u00feyti af \u00fej\u00f3sti,
\u00feeystisk of bekki,
bryti f\u00e6tr ykra
br\u00e6\u00f0ra h\u00e9r tveggja,
ger\u00f0i-t vatn v\u00e6gja;
vera mun \u00feat fyr n\u00f6kkvi.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:<\/strong>
27.
– – – –<\/p>\n\n\n\n

Glaumv\u00f6r kva\u00f0:<\/strong>
28.
“Konur hug\u00f0ak dau\u00f0ar
koma \u00ed n\u00f3tt hingat,
v\u00e6ri-t vart b\u00fanar,
vildi \u00feik kj\u00f3sa,
by\u00f0i \u00fe\u00e9r br\u00e1\u00f0liga
til bekkja sinna;
ek kve\u00f0 aflima
or\u00f0nar \u00fe\u00e9r d\u00edsir.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:<\/strong>
29.
“Seinat er at segja,
sv\u00e1 er n\u00fa r\u00e1\u00f0it;
forumk-a f\u00f6r \u00fe\u00f3,
alls \u00fe\u00f3 ar fara \u00e6tlat;
margt er mj\u00f6k gl\u00edkligt,
at mynim skamm\u00e6ir.”<\/p>\n\n\n\n

30.
Litu er l\u00fdsti,
l\u00e9tusk \u00feeir f\u00fasir,
allir upp r\u00edsa,
\u00f6nnur \u00feau l\u00f6ttu,
f\u00f3ru fimm saman,
fleiri til v\u00e1ru
halfu h\u00faskarlar,
hugat var \u00fev\u00ed illa.
Sn\u00e6varr ok S\u00f3larr,
synir v\u00e1ru \u00feeir H\u00f6gna,
Orkning \u00feann h\u00e9tu,
er \u00feeim enn fylg\u00f0i,
bl\u00ed\u00f0r var b\u00f6rr skjaldar
br\u00f3\u00f0ir hans kv\u00e1nar.<\/p>\n\n\n\n

31.
F\u00f3ru fagrb\u00fanar,
unz \u00feau fj\u00f6r\u00f0r skil\u00f0i;
l\u00f6ttu \u00e1vallt lj\u00f3sar,
l\u00e9tu-at heldr segjask.<\/p>\n\n\n\n

32.
Glaumv\u00f6r kva\u00f0 at or\u00f0i,
er Gunnarr \u00e1tti,
m\u00e6lti hon vi\u00f0 Vinga,
sem henni vert \u00fe\u00f3tti:
“Veitk-at ek, hv\u00e1rt ver\u00f0launi\u00f0
at vilja ossum;
gl\u00e6pr er gests kv\u00e1ma,
ef \u00ed gerisk nakkvat.”<\/p>\n\n\n\n

33.
S\u00f3r \u00fe\u00e1 Vingi,
s\u00e9r r\u00e9\u00f0 hann l\u00edtt eira:
“Eigi hann j\u00f6tnar,
ef hann at y\u00f0r lygi,
galgi g\u00f6rvallan,
ef hann \u00e1 gri\u00f0 hyg\u00f0i.”<\/p>\n\n\n\n

34.
Bera kva\u00f0 at or\u00f0i,
bl\u00ed\u00f0 \u00ed hug s\u00ednum:
“Sigli \u00fe\u00e9r s\u00e6lir
ok sigr \u00e1rni\u00f0;
fari sem ek fyr m\u00e6lik,
f\u00e6st eigi \u00fev\u00ed n\u00edta.”<\/p>\n\n\n\n

35.
H\u00f6gni svara\u00f0i,
hug\u00f0i g\u00f3tt n\u00e1num:
“Huggizk it, horskar,
hv\u00e9gi er \u00feat gervisk;
m\u00e6la \u00feat margir,
missir \u00fe\u00f3 st\u00f3rum,
m\u00f6rgum r\u00e6\u00f0r litlu,
hv\u00e9 ver\u00f0r leiddr heiman.”<\/p>\n\n\n\n

36.
S\u00e1sk til s\u00ed\u00f0an,
\u00e1\u00f0r \u00ed sundr hyrfi,
\u00fe\u00e1 hygg ek sk\u00f6p skiptu,
skil\u00f0usk vegir \u00feeira.<\/p>\n\n\n\n

37.
R\u00f3a n\u00e1mu r\u00edki,
rifu kj\u00f6l halfan,
beystu bakf\u00f6llum,
brug\u00f0usk heldr rei\u00f0ir,
h\u00f6mlur slitnu\u00f0u,
h\u00e1ir brotnu\u00f0u,
ger\u00f0u-t far festa,
\u00e1\u00f0r \u00feeir fr\u00e1 hyrfi.<\/p>\n\n\n\n

38.
Litlu ok lengra,
– lok mun ek \u00feess segja -,
b\u00e6 s\u00e1 \u00feeir standa,
er Bu\u00f0li \u00e1tti;
h\u00e1tt hriktu grindr,
er H\u00f6gni kn\u00ed\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

39.
Or\u00f0 kva\u00f0 \u00fe\u00e1 Vingi,
\u00feats \u00e1n v\u00e6ri:
“Fari\u00f0 firr h\u00fasi,
– fl\u00e1tt er til s\u00e6kja,
br\u00e1tt hefi ek ykkr brennda,
brag\u00f0s skulu\u00f0 h\u00f6ggnir,
fagrt ba\u00f0 ek ykkr kv\u00e1mu,
fl\u00e1tt var \u00fe\u00f3 undir –
ella he\u00f0an b\u00ed\u00f0i\u00f0,
me\u00f0an ek hegg y\u00f0r galga.”<\/p>\n\n\n\n

40.
Or\u00f0 kva\u00f0 hitt H\u00f6gni,
hug\u00f0i l\u00edtt v\u00e6gja,
varr at v\u00e9ttugi,
er var\u00f0 at reyna:
“Hir\u00f0a \u00fe\u00fa oss hr\u00e6\u00f0a,
haf\u00f0u \u00feat fram sjaldan,
ef \u00fe\u00fa eykr or\u00f0i,
illt muntu \u00fe\u00e9r lengja.”<\/p>\n\n\n\n

41.
Hrundu \u00feeir Vinga
ok \u00ed hel dr\u00e1pu,
\u00f6xar at l\u00f6g\u00f0u,
me\u00f0an \u00ed \u00f6nd hixti.<\/p>\n\n\n\n

42.
Flykk\u00f0usk \u00feeir Atli
ok f\u00f3ru \u00ed brynjur,
gengu sv\u00e1 g\u00f6rvir,
at var gar\u00f0r milli;
urpusk \u00e1 or\u00f0um
allir senn rei\u00f0ir:
“Fyrr v\u00e1rum fullr\u00e1\u00f0a
at firra y\u00f0r l\u00edfi.”<\/p>\n\n\n\n

43.
“\u00c1 s\u00e9r \u00feat illa,
ef h\u00f6f\u00f0u\u00f0 \u00e1\u00f0r r\u00e1\u00f0it,
en eru\u00f0 \u00f3b\u00fanir,
ok h\u00f6fum einn felldan,
lam\u00f0an til heljar,
li\u00f0s var s\u00e1 y\u00f0vars.”<\/p>\n\n\n\n

44.
\u00d3\u00f0ir \u00fe\u00e1 ur\u00f0u,
er \u00feat or\u00f0 heyr\u00f0u,
for\u00f0u\u00f0u fingrum
ok fengu \u00ed sn\u00e6ri,
skutu skarpliga
ok skj\u00f6ldum hl\u00edf\u00f0usk.<\/p>\n\n\n\n

45.
Inn kom \u00fe\u00e1 andspilli,
hvat \u00fati dr\u00fdg\u00f0u,
halir fyr h\u00f6llu,
heyr\u00f0u \u00fer\u00e6l segja.<\/p>\n\n\n\n

46.
\u00d6tul var \u00fe\u00e1 Gu\u00f0r\u00fan,
er hon ekka heyr\u00f0i,
hla\u00f0in halsmenjum,
hreytti hon \u00feeim gerv\u00f6llum,
sl\u00f6ng\u00f0i sv\u00e1 silfri,
at \u00ed sundr hrutu baugar.<\/p>\n\n\n\n

47.
\u00dat gekk hon s\u00ed\u00f0an,
ypp\u00f0i-t l\u00edtt hur\u00f0um,
f\u00f3r-a f\u00e6lt \u00feeygi
ok fagna\u00f0i komnum,
hvarf til Niflunga,
s\u00fa var hinzt kve\u00f0ja,
fylg\u00f0i sa\u00f0r sl\u00edku,
sag\u00f0i hon mun fleira:<\/p>\n\n\n\n

48.
“Leita\u00f0a ek \u00ed l\u00edkna
at letja ykkr heiman,
sk\u00f6pum vi\u00f0r manngi,
ok skulu\u00f0 \u00fe\u00f3 h\u00e9r komnir.”
M\u00e6lti af mannviti,
ef mundu s\u00e6ttask;
ekki at re\u00f0usk,
allir n\u00ed kv\u00e1\u00f0u.<\/p>\n\n\n\n

49.
S\u00e1 \u00fe\u00e1 s\u00e6lborin,
at \u00feeir s\u00e1rt l\u00e9ku,
hug\u00f0i \u00e1 har\u00f0r\u00e6\u00f0i
ok hrauzk \u00f3r skikkju;
n\u00f6k\u00f0an t\u00f3k hon m\u00e6ki
ok ni\u00f0ja fj\u00f6r var\u00f0i,
h\u00e6g var-at hjaldri,
hvars hon hendr festi.<\/p>\n\n\n\n

50.
D\u00f3ttir l\u00e9t Gj\u00faka
drengi tv\u00e1 hn\u00edga,
br\u00f3\u00f0ur hj\u00f3 hon Atla,
bera var\u00f0 \u00feann s\u00ed\u00f0an,
skap\u00f0i hon sv\u00e1 sk\u00e6ru,
skelldi f\u00f3t undan.<\/p>\n\n\n\n

51.
Annan r\u00e9\u00f0 hon h\u00f6ggva,
sv\u00e1 at s\u00e1 upp reis-at,
\u00ed helju hon \u00feann haf\u00f0i,
\u00feeygi henni hendr skulfu.<\/p>\n\n\n\n

52.
\u00dej\u00f6rku \u00fear ger\u00f0u,
\u00feeiri var vi\u00f0 brug\u00f0it,
\u00feat br\u00e1 of allt annat,
er unnu b\u00f6rn Gj\u00faka;
sv\u00e1 kv\u00e1\u00f0u Niflunga,
me\u00f0an sjalfir lif\u00f0u,
skapa s\u00f3kn sver\u00f0um,
sl\u00edtask af brynjur,
h\u00f6ggva sv\u00e1 hjalma
sem \u00feeim hugr dyg\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

53.
Morgin mest v\u00e1gu,
unz mi\u00f0jan dag l\u00edddi,
\u00f3ttu alla
ok \u00f6ndur\u00f0an dag;
fyrr var fullvegit,
fl\u00f3\u00f0i v\u00f6llr bl\u00f3\u00f0i,
\u00e1tj\u00e1n \u00e1\u00f0r fellu,
efri \u00feeir ur\u00f0u.
Beru tveir sveinar
ok br\u00f3\u00f0ir hennar.<\/p>\n\n\n\n

54.
R\u00f6skr t\u00f3k at r\u00e6\u00f0a,
\u00fe\u00f3tt hann rei\u00f0r v\u00e6ri:
“Illt er um litask,
y\u00f0r er \u00feat kenna;
v\u00e1rum \u00fer\u00edr tigir,
\u00feegnar v\u00edgligir,
eftir lifum ellifu,
\u00f3r er \u00fear brunnit.<\/p>\n\n\n\n

55.
B\u00e6\u00f0r v\u00e1rum fimm,
er Bu\u00f0la misstum;
hefir n\u00fa Hel halfa,
en h\u00f6ggnir tveir liggja.<\/p>\n\n\n\n

56.
M\u00e6g\u00f0 gat ek mikla,
m\u00e1k-a-k \u00fev\u00ed leyna,
kona v\u00e1liga,
kn\u00e1k-a ek \u00feess nj\u00f3ta;
hlj\u00f3tt \u00e1ttum sjaldan,
s\u00edz komt \u00ed hendr ossar,
firr\u00f0an mik fr\u00e6ndum,
f\u00e9i oft svikinn,
sendu\u00f0 systur helju,
sl\u00edks ek mest kennumk.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
57.
“Getr \u00fe\u00fa \u00feess, Atli,
ger\u00f0ir sv\u00e1 fyrri,
m\u00f3\u00f0ur t\u00f3kt m\u00edna
ok myr\u00f0ir til hnossa,
svinna systrungu
sveltir \u00fe\u00fa \u00ed helli,
hl\u00e6gligt m\u00e9r \u00feat \u00feykkir,
er \u00fe\u00fa \u00feinn harm t\u00ednir;
go\u00f0um ek \u00feat \u00feakka,
er \u00fe\u00e9r gengsk illa.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
58.
“Eggja ek y\u00f0r, jarlar,
auka harm st\u00f3ran
v\u00edfs ins vegliga,
vilja ek \u00feat l\u00edta;
kosti\u00f0 sv\u00e1 keppa,
at kl\u00f6kkvi Gu\u00f0r\u00fan,
s\u00e9a ek \u00feat m\u00e6tta,
at hon s\u00e9r n\u00e9 yn\u00f0i-t.<\/p>\n\n\n\n

59.
Taki\u00f0 \u00e9r H\u00f6gna
ok hyldi\u00f0 me\u00f0 kn\u00edfi,
skeri\u00f0 \u00f3r hjarta,
skulu\u00f0 \u00feess g\u00f6rvir,
Gunnar grimm\u00fa\u00f0gan
\u00e1 galga festi\u00f0,
belli\u00f0 \u00fev\u00ed brag\u00f0i,
bj\u00f3\u00f0i\u00f0 til ormum.”<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gni kva\u00f0:<\/strong>
60.
“Ger, sem til lystir,
gla\u00f0r munk \u00feess b\u00ed\u00f0a,
r\u00f6skr munk \u00fe\u00e9r reynask,
reynt hefi ek fyrr brattara;
h\u00f6fu\u00f0 hnekking,
me\u00f0an heilir v\u00e1rum,
n\u00fa erum sv\u00e1 s\u00e1rir,
at \u00fe\u00e1 m\u00e1tt sjalfr valda.”<\/p>\n\n\n\n

61.
Beiti \u00feat m\u00e6lti,
bryti var hann Atla:
“T\u00f6kum v\u00e9r Hjalla,
en H\u00f6gna for\u00f0um,
h\u00f6gum v\u00e9r halft yrkjum,
hann er skapdau\u00f0i,
lifir-a sv\u00e1 lengi,
l\u00f6skr mun hann \u00e6 heitinn.”<\/p>\n\n\n\n

62.
Hr\u00e6ddr var hverg\u00e6tir,
helt-a in lengr r\u00fami,
kunni kl\u00f6kkr ver\u00f0a,
kleif \u00ed r\u00e1 hverja;
vesall l\u00e9zk v\u00edgs \u00feeira,
er skyldi v\u00e1ss gjalda,
ok sinn dag dapran
at deyja fr\u00e1 sv\u00ednum,
allri \u00f6rkostu,
er hann \u00e1\u00f0r haf\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

63.
T\u00f3ku \u00feeir br\u00e1s Bu\u00f0la
ok brug\u00f0u til kn\u00edfi,
\u00e6p\u00f0i ill\u00fer\u00e6li,
\u00e1\u00f0r odds kenndi,
t\u00f3m l\u00e9zk at eiga
te\u00f0ja vel gar\u00f0a,
vinna it vergasta,
ef hann vi\u00f0 r\u00e9tti,
feginn l\u00e9zk \u00fe\u00f3 Hjalli,
at hann fj\u00f6r \u00fe\u00e6gi.<\/p>\n\n\n\n

64.
G\u00e6ttisk \u00feess H\u00f6gni
– gerva sv\u00e1 f\u00e6ri -,
at \u00e1rna \u00e1nau\u00f0gum,
at undan gengi:
“Fyrir kve\u00f0 ek m\u00e9r minna
at fremja leik \u00feenna.
Hv\u00ed mynim h\u00e9r vilja
heyra \u00e1 \u00fe\u00e1 skr\u00e6ktun?”<\/p>\n\n\n\n

65.
\u00derifu \u00feeir \u00fej\u00f3\u00f0g\u00f3\u00f0an,
\u00fe\u00e1 var kostr engi
rekkum rakkl\u00e1tum
r\u00e1\u00f0 enn lengr dvelja;
hl\u00f3 \u00fe\u00e1 H\u00f6gni,
heyr\u00f0u dagmegir,
keppa hann sv\u00e1 kunni,
kv\u00f6l hann vel \u00feol\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

66.
Harpu t\u00f3k Gunnarr,
hr\u00e6r\u00f0i ilkvistum,
sl\u00e1a hann sv\u00e1 kunni,
at sn\u00f3tir gr\u00e9tu,
klukku \u00feeir karlar,
er kunnu g\u00f6rst heyra;
r\u00edkri r\u00e1\u00f0 sag\u00f0i;
raftar sundr brustu.<\/p>\n\n\n\n

67.
D\u00f3 \u00fe\u00e1 d\u00fdrir,
dags var heldr snemma,
l\u00e9tu \u00feeir \u00e1 lesti
lifa \u00ed\u00fer\u00f3ttir.<\/p>\n\n\n\n

68.
St\u00f3rr \u00fe\u00f3ttisk Atli,
st\u00e9 hann of \u00fe\u00e1 b\u00e1\u00f0a,
horskri harm sag\u00f0i
ok r\u00e9\u00f0 heldr at breg\u00f0a:
“Morginn er n\u00fa, Gu\u00f0r\u00fan,
misst hefir \u00fe\u00fa \u00fe\u00e9r hollra;
sums ertu sjalfskapa,
at hafi sv\u00e1 gengit.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
69.
“Feginn ertu, Atli,
ferr \u00fe\u00fa v\u00edg l\u00fdsa,
\u00e1 munu \u00fe\u00e9r i\u00f0rar,
ef \u00fe\u00fa allt reynir;
s\u00fa mun erf\u00f0 eftir,
ek kann \u00fe\u00e9r segja:
Ills gengsk \u00fe\u00e9r aldri,
nema ek ok deyja.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
70.
“Kann ek sl\u00edks synja,
s\u00e9 ek til r\u00e1\u00f0 annat
halfu h\u00f3gligra,
– h\u00f6fnum oft g\u00f3\u00f0u -,
mani mun ek \u00feik hugga,
m\u00e6tum \u00e1g\u00e6tum,
silfri sn\u00e6hv\u00edtu,
sem \u00fe\u00fa sjalf vilir.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
71.
“\u00d3n er \u00feess engi,
ek vil \u00fev\u00ed n\u00edta;
sleit ek \u00fe\u00e1 s\u00e1ttir,
er v\u00e1ru sakar minni;
afk\u00e1r ek \u00e1\u00f0r \u00fe\u00f3tta,
\u00e1 mun n\u00fa g\u00e6\u00f0a,
hr\u00e6f\u00f0a ek um hotvetna,
me\u00f0an H\u00f6gni lif\u00f0i.<\/p>\n\n\n\n

72.
Alin vit upp v\u00e1rum
\u00ed einu h\u00fasi,
l\u00e9kum leik margan
ok \u00ed lundi \u00f3xum,
g\u00e6ddi okkr Gr\u00edmhildr
gulli ok halsmenjum;
bana muntu m\u00e9r br\u00e6\u00f0ra
b\u00e6ta aldrigi
n\u00e9 vinna \u00feess ekki,
at m\u00e9r vel \u00feykki.<\/p>\n\n\n\n

73.
Kostum drepr kvenna
karla ofr\u00edki;
\u00ed kn\u00e9 gengr hnefi,
ef kvistir \u00feverra;
tr\u00e9 tekr at hn\u00edga,
ef h\u00f6ggr t\u00e1g undan;
n\u00fa m\u00e1ttu einn, Atli,
\u00f6llu h\u00e9r r\u00e1\u00f0a.”<\/p>\n\n\n\n

74.
Gn\u00f3tt var grunn\u00fd\u00f0gi,
er gramr \u00fev\u00ed tr\u00fa\u00f0i,
s\u00fdn var sveipv\u00edsi,
ef hann s\u00edn g\u00e6\u00f0i;
kr\u00f6pp var \u00fe\u00e1 Gu\u00f0r\u00fan,
kunni of hug m\u00e6la,
l\u00e9tt hon s\u00e9r ger\u00f0i,
l\u00e9k hon tveim skj\u00f6ldum.<\/p>\n\n\n\n

75.
\u00c6xti hon \u00f6ldrykkjur
at erfa br\u00e6\u00f0r s\u00edna,
samr l\u00e9zk ok Atli
at s\u00edna gerva.<\/p>\n\n\n\n

76.
Lokit \u00fev\u00ed l\u00e9tu,
lagat var drykkju,
s\u00fa var samkunda
vi\u00f0 sv\u00f6rfun ofmikla;
str\u00f6ng var st\u00f3rhugu\u00f0,
str\u00edddi hon \u00e6tt Bu\u00f0la,
vildi hon ver s\u00ednum
vinna ofrhefndir.<\/p>\n\n\n\n

77.
Lokka\u00f0i hon litla
ok lag\u00f0i vi\u00f0 stokki,
gl\u00fapnu\u00f0u grimmir
ok gr\u00e9tu \u00feeygi,
f\u00f3ru \u00ed fa\u00f0m m\u00f3\u00f0ur,
fr\u00e9ttu, hvat \u00fe\u00e1 skyldi.<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
78.
“Spyri\u00f0 l\u00edtt eftir,
spilla \u00e6tla ek b\u00e1\u00f0um,
lyst v\u00e1rumk \u00feess lengi
at lyfja ykkr elli.”<\/p>\n\n\n\n

Sveinarnir kv\u00e1\u00f0u:<\/strong>
“Bl\u00f3tt, sem vill, b\u00f6rnum,
bannar \u00feat manngi,
sk\u00f6mm mun r\u00f3 rei\u00f0i,
ef \u00fe\u00fa reynir g\u00f6rva.”<\/p>\n\n\n\n

79.
Br\u00e1 \u00fe\u00e1 barn\u00e6sku
br\u00e6\u00f0ra in kappsvinna,
skipti-t skapliga,
skar hon \u00e1 hals b\u00e1\u00f0a.
Enn fr\u00e9tti Atli,
hvert farnir v\u00e6ri
sveinar hans leika,
er hann s\u00e1 \u00fe\u00e1 hvergi.<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
80.
“Yfir r\u00e1\u00f0umk ganga
Atla til segja;
dylja munk \u00feik eigi,
d\u00f3ttir Gr\u00edmhildar;
gla\u00f0a mun \u00feik minnst, Atli,
ef \u00fe\u00fa g\u00f6rva reynir;
vak\u00f0ir v\u00e1 mikla,
er \u00fe\u00fa v\u00e1tt br\u00e6\u00f0r m\u00edna.<\/p>\n\n\n\n

81.
Svaf ek mj\u00f6k sjaldan,
s\u00ed\u00f0ans \u00feeir fellu,
h\u00e9t ek \u00fe\u00e9r h\u00f6r\u00f0u,
hefi ek \u00feik n\u00fa minntan;
morgin m\u00e9r sag\u00f0ir,
man ek enn \u00feann g\u00f6rva,
n\u00fa er ok aftann,
\u00e1tt \u00fe\u00fa sl\u00edkt at fr\u00e9tta.<\/p>\n\n\n\n

82.
Maga hefir \u00fe\u00fa \u00feinna
misst, sem \u00fe\u00fa s\u00edzt skyldir,
hausa veizt \u00fe\u00fa \u00feeira
haf\u00f0a at \u00f6lsk\u00e1lum,
dr\u00fdg\u00f0a ek \u00fe\u00e9r sv\u00e1 drykkju,
dreyra blett ek \u00feeira.<\/p>\n\n\n\n

83.
T\u00f3k ek \u00feeira hj\u00f6rtu,
ok \u00e1 teini steik\u00f0ak,
selda ek \u00fe\u00e9r s\u00ed\u00f0an,
sag\u00f0ak, at kalfs v\u00e6ri:
einn \u00fe\u00fa \u00fev\u00ed ollir,
ekki r\u00e9ttu leifa,
t\u00f6ggtu t\u00ed\u00f0liga,
tr\u00fa\u00f0ir vel j\u00f6xlum.<\/p>\n\n\n\n

84.
Barna veiztu \u00feinna,
bi\u00f0r s\u00e9r f\u00e1r verra;
hlut veld ek m\u00ednum,
h\u00e6lumk \u00fe\u00f3 ekki.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
85.
“Grimm vartu, Gu\u00f0r\u00fan,
er \u00fe\u00fa gera sv\u00e1 m\u00e1ttir,
barna \u00feinna bl\u00f3\u00f0i
at blanda m\u00e9r drykkju;
sn\u00fdtt hefir \u00fe\u00fa sifjungum,
sem \u00fe\u00fa sizt skyldir,
m\u00e9r l\u00e6tr \u00fe\u00fa ok sjalfum
millum ills l\u00edtit.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
86.
“Vili m\u00e9r enn v\u00e6ri
at vega \u00feik sjalfan,
f\u00e1tt er fullilla
farit vi\u00f0 gram sl\u00edkan;
dr\u00fdgt \u00fe\u00fa fyrr haf\u00f0ir
\u00feat, er menn d\u00e6mi vissu-t til,
heimsku, har\u00f0r\u00e6\u00f0is
\u00ed heimi \u00feessum;
n\u00fa hefir \u00fe\u00fa enn aukit,
\u00feat er \u00e1\u00f0an fr\u00e1gum;
greipt gl\u00e6p st\u00f3ran,
g\u00f6rt hefir \u00fe\u00fa \u00feitt erfi.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
87.
“Brennd muntu \u00e1 b\u00e1li
ok bari\u00f0 grj\u00f3ti \u00e1\u00f0r,
\u00fe\u00e1 hefir \u00fe\u00fa \u00e1rnat
\u00featstu \u00e6 bei\u00f0isk.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
“Seg \u00fe\u00e9r sl\u00edkar
sorgir \u00e1r morgin,
fr\u00ed\u00f0ra vil ek dau\u00f0a
fara \u00ed lj\u00f3s annat.”<\/p>\n\n\n\n

88.
S\u00e1tu samt\u00fdnis,
sendusk f\u00e1rhugi,
hendusk heiftyr\u00f0i,
hv\u00e1rtki s\u00e9r un\u00f0i;
heift \u00f3x Hniflungi,
hug\u00f0i \u00e1 st\u00f3rr\u00e6\u00f0i,
gat fyr Gu\u00f0r\u00fanu,
at hann v\u00e6ri grimmr Atla.<\/p>\n\n\n\n

89.
K\u00f3mu \u00ed hug henni
H\u00f6gna vi\u00f0farar,
tal\u00f0i happ h\u00e1num,
ef hann hefnt ynni.
Veginn var \u00fe\u00e1 Atli,
var \u00feess skammt b\u00ed\u00f0a,
sonr v\u00e1 H\u00f6gna
ok sjalf Gu\u00f0r\u00fan.<\/p>\n\n\n\n

90.
R\u00f6skr t\u00f3k at r\u00e6\u00f0a,
rak\u00f0isk \u00f3r svefni,
kenndi br\u00e1tt benja,
bands kva\u00f0 hann \u00fe\u00f6rf enga:
“Segi\u00f0 it sannasta,
hverr v\u00e1 son Bu\u00f0la,
emk-a ek l\u00edtt leikinn,
l\u00edfs tel ek v\u00e1n enga.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
91.
“Dylja mun \u00feik eigi
d\u00f3ttir Gr\u00edmhildar,
l\u00e1tumk \u00fev\u00ed valda,
er l\u00ed\u00f0r \u00fe\u00edna \u00e6fi,
en sumu sonr H\u00f6gna,
er \u00feik s\u00e1r m\u00e6\u00f0a.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
92.
“Va\u00f0it hefir \u00fe\u00fa at v\u00edgi,
\u00fe\u00f3tt v\u00e6ri-t skaplikt,
illt er vin v\u00e9la,
\u00feanns \u00fe\u00e9r vel tr\u00fair;
beiddr f\u00f3r ek heiman
at bi\u00f0ja \u00fe\u00edn, Gu\u00f0r\u00fan.<\/p>\n\n\n\n

93.
Leyf\u00f0 vartu ekkja,
l\u00e9tu st\u00f3rr\u00e1\u00f0a,
var\u00f0-a v\u00e1n lygi,
er v\u00e9r of reyndum;
f\u00f3rtu heim hingat,
fylg\u00f0i oss herr manna,
allt var \u00edtarligt
um \u00f3rar fer\u00f0ir.<\/p>\n\n\n\n

94.
Margs var alls s\u00f3mi
manna t\u00edginna,
naut v\u00e1ru \u00e6rin,
nutum af st\u00f3rum,
\u00fear var fj\u00f6l\u00f0 f\u00e9ar,
fengu til margir.<\/p>\n\n\n\n

95.
Mund galt ek m\u00e6rri
mei\u00f0ma fj\u00f6l\u00f0 \u00feiggja,
\u00fer\u00e6la \u00fer\u00eda tigu,
\u00fe\u00fdjar sjau g\u00f3\u00f0ar,
s\u00e6m\u00f0 var at sl\u00edku,
silfr var \u00fe\u00f3 meira.<\/p>\n\n\n\n

96.
L\u00e9ztu \u00fe\u00e9r allt \u00feykkja,
sem ekki v\u00e6ri,
me\u00f0an l\u00f6nd \u00feau l\u00e1gu,
er m\u00e9r leif\u00f0i Bu\u00f0li,
gr\u00f3ftu sv\u00e1 undir,
ger\u00f0i-t hlut \u00feiggja;
sv\u00e6ru l\u00e9ztu \u00fe\u00edna
sitja oft gr\u00e1tna,
fann ek \u00ed hug heilum
hj\u00f3na v\u00e6tr s\u00ed\u00f0an.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
97.
“L\u00fdgr \u00fe\u00fa n\u00fa, Atli,
\u00fe\u00f3tt ek \u00feat l\u00edtt rekja;
heldr var ek h\u00e6g sjaldan,
h\u00f3ftu \u00fe\u00f3 st\u00f3rum;
b\u00f6r\u00f0uzk \u00e9r br\u00e6\u00f0r ungir,
b\u00e1ruzk r\u00f3g milli;
halft gekk til heljar
\u00f3r h\u00fasi \u00fe\u00ednu;
hrolldi hotvetna
\u00feat er til hags skyldi.<\/p>\n\n\n\n

98.
\u00derj\u00fa v\u00e1rum systkin,
\u00fe\u00f3ttum \u00f3v\u00e6gin,
f\u00f3rum af landi,
fylg\u00f0um Sigur\u00f0i,
sk\u00e6va v\u00e9r l\u00e9tum,
skipi hvert v\u00e1rt st\u00fdr\u00f0i,
\u00f6rku\u00f0um at au\u00f0nu,
unz v\u00e9r austr k\u00f3mum.<\/p>\n\n\n\n

99.
Konung dr\u00e1pum fyrstan,
kurum land \u00fea\u00f0ra,
hersar oss \u00e1 h\u00f6nd gengu,
hr\u00e6\u00f0slu \u00feat vissi;
v\u00e1gum \u00f3r sk\u00f3gi
\u00feanns vildum syknan,
settum \u00feann s\u00e6lan,
er s\u00e9r n\u00e9 \u00e1tti-t.<\/p>\n\n\n\n

100.
Dau\u00f0r var\u00f0 inn h\u00fanski,
drap \u00fe\u00e1 br\u00e1tt kosti,
strangt var angr ungri
ekkju nafn hlj\u00f3ta;
kv\u00f6l \u00fe\u00f3tti kvikri
at koma \u00ed h\u00fas Atla,
\u00e1tti \u00e1\u00f0r kappi,
illr var s\u00e1 missir.<\/p>\n\n\n\n

101.
Komt-a-\u00f0u af \u00fev\u00ed \u00feingi,
er v\u00e9r \u00feat fr\u00e6gim,
at \u00fe\u00fa s\u00f6k s\u00e6ttir
n\u00e9 slek\u00f0ir a\u00f0ra;
vildir \u00e1vallt v\u00e6gja
en v\u00e6tki halda,
kyrrt of \u00fev\u00ed l\u00e1ta,
— — — — — –“<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
102.
“L\u00fdgr \u00fe\u00fa n\u00fa, Gu\u00f0r\u00fan,
l\u00edtt mun vi\u00f0 b\u00e6task
hluti hv\u00e1rigra,
h\u00f6fum \u00f6ll skar\u00f0an.
Ger\u00f0u n\u00fa, Gu\u00f0r\u00fan,
af g\u00e6zku \u00feinni
okkr til \u00e1g\u00e6tis,
er mik \u00fat hefja.”<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
103.
“Kn\u00f6rr mun ek kaupa
ok kistu steinda,
vexa vel bl\u00e6ju
at verja \u00feitt l\u00edki,
hyggja \u00e1 \u00fe\u00f6rf hverja,
sem vit holl v\u00e6rim.”<\/p>\n\n\n\n

104.
N\u00e1r var\u00f0 \u00fe\u00e1 Atli,
ni\u00f0jum str\u00ed\u00f0 \u00e6xti,
efndi \u00edtrborin
allt \u00feats r\u00e9\u00f0 heita;
fr\u00f3\u00f0 vildi Gudr\u00fan
fara s\u00e9r at spilla,
ur\u00f0u dv\u00f6l d\u00e6gra,
d\u00f3 hon \u00ed sinn annat.<\/p>\n\n\n\n

105.
S\u00e6ll er hverr s\u00ed\u00f0an,
er sl\u00edkt getr f\u00e6\u00f0a
j\u00f3\u00f0 at afreki,
sems \u00f3l Gj\u00faki;
lifa mun \u00feat eftir
\u00e1 landi hverju
\u00feeira \u00fer\u00e1m\u00e6li,
hvargi er \u00fej\u00f3\u00f0 heyrir.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den gr\u00f6nl\u00e4ndska s\u00e5ngen om Atle (Fornnordiska Atlam\u00e1l in gr\u00e6nlenzku) \u00e4r skriven av norrm\u00e4n boende p\u00e5 Gr\u00f6nland runt 1100-talet. Vilket g\u00f6r dikten till en av de yngre. Atle planerar att d\u00f6da sina sv\u00e4rbr\u00f6der Gunnar och Hogne, och skickar en inbjudan till dem. Gudrun, Atles fru, f\u00e5r reda p\u00e5 vad som \u00e4r i g\u00f6rningen och skickar ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21547,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23613","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-768x428.jpg",696,388,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat.jpg",696,388,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-754x420.jpg",754,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-696x388.jpg",696,388,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-534x450.jpg",534,450,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-741x450.jpg",741,450,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-600x334.jpg",600,334,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlam\u00e1l-in-gr\u00e6nlenzku\u2013Den-gronlandska-sangen-om-Atle-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Den gr\u00f6nl\u00e4ndska s\u00e5ngen om Atle (Fornnordiska Atlam\u00e1l in gr\u00e6nlenzku) \u00e4r skriven av norrm\u00e4n boende p\u00e5 Gr\u00f6nland runt 1100-talet. Vilket g\u00f6r dikten till en av de yngre. Atle planerar att d\u00f6da sina sv\u00e4rbr\u00f6der Gunnar och Hogne, och skickar en inbjudan till dem. Gudrun, Atles fru, f\u00e5r reda p\u00e5 vad som \u00e4r i g\u00f6rningen och skickar ett…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23613","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23613"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23613\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21547"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23613"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}