{"id":23609,"date":"2020-05-28T18:02:23","date_gmt":"2020-05-28T16:02:23","guid":{"rendered":"https:\/\/asa-samfundet.se\/atlakvida-kvadet-om-atle\/"},"modified":"2024-11-19T12:03:17","modified_gmt":"2024-11-19T11:03:17","slug":"atlakvida-kvadet-om-atle","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/atlakvida-kvadet-om-atle\/","title":{"rendered":"Atlakvi\u00f0a – Kv\u00e4det om Atle"},"content":{"rendered":"\n

Kv\u00e4det om Atle (Fornnordiska Atlakvi\u00f0a) anses vara en av de \u00e4ldsta dikterna i Codex Regius, ursprungligen fr\u00e5n 800-talet.<\/strong>

Atle Budlasson gifter sig med Gudrun f\u00f6r hennes rika sl\u00e4kts skull, och f\u00f6r att f\u00e5 ta del av rikedomen l\u00e5ter Atle m\u00f6rda Gudruns br\u00f6der, varp\u00e5 Gudrun h\u00e4mnas sina br\u00f6der.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n

| Tillbaka till Litteratur<\/a> |<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Gudrun, Gjukes dotter, h\u00e4mnade sina br\u00f6der, s\u00e5 som frejdat har blivit. Hon d\u00f6dade f\u00f6rst Atles s\u00f6ner, men d\u00e4refter d\u00f6dade hon Atle och br\u00e4nde hallen och hela hovet. Om detta \u00e4r f\u00f6ljande kv\u00e4de diktat:<\/p>\n\n\n\n

1.
Atle s\u00e4nder
en sven till Gunnar,
att rida, en klok karl,
Knefr\u00f6d han hette.
Han kom till Gjukes g\u00e5rdar
och till Gunnars sal,
till b\u00e4nkar omkring elden
och till \u00f6let ljuva.<\/p>\n\n\n\n

2.
Drottens m\u00e4n de drucko,
medan dolske g\u00e4ster tego,
vin i vapensalen,
vreden fr\u00e5n hunnerna r\u00e4ddes.
D\u00e5 ropade Knefr\u00f6d
med kallsinnig r\u00f6st,
de sydl\u00e4ndske s\u00e4ndemannen,
som satt i h\u00f6gb\u00e4nk:<\/p>\n\n\n\n

3.
“Atle hit mig s\u00e4nde
att hans \u00e4rende rida
p\u00e5 h\u00e4st, som tuggar munbett,
\u00f6ver M\u00f6rkskogen djupa,
att bedja eder, Gunnar,
att p\u00e5 b\u00e4nken I kommen
i hj\u00e4lmar med ringband
att g\u00e4sta Atle.<\/p>\n\n\n\n

4.
Sk\u00f6ldar I d\u00e4r f\u00e5n v\u00e4lja,
och sk\u00f6ngl\u00e4ttade askspjut,
f\u00f6rgylda hj\u00e4lmar
er givas och hunniska tr\u00e4lar,
silversytt sadeltyg,
sydl\u00e4ndska brynjor,
kastspjut och f\u00e5lar
med fradga om betslen.<\/p>\n\n\n\n

5.
Den vidstr\u00e4ckta Gnitaheden
vill han eder giva,
f\u00f6rutom ljungande kastspjut
och f\u00f6rgyllda stammar,
stora dyrbarheter
och Danparstaden,
den m\u00e4rkliga skog,
som man M\u00f6rkskogen kallar.”<\/p>\n\n\n\n

6.
P\u00e5 huvudet v\u00e4nde Gunnar
och till Hogne sade:
“Vad s\u00e4ger du, ungersven,
d\u00e5 s\u00e5dant vi h\u00f6ra.
Jag visste ej guld
p\u00e5 Gnitaheden,
vartill vi ej ocks\u00e5
\u00e4gde maken.<\/p>\n\n\n\n

7.
Sju salar vi \u00e4ga,
med sv\u00e4rd fulla,
f\u00e4ste av guld
finnes p\u00e5 varje.
B\u00e4st vet jag min h\u00e4st
och b\u00e4st bita mitt sv\u00e4rd,
b\u00e4nksmyckande b\u00e5gar
och brynjor av guld,
hj\u00e4lm och sk\u00f6ld vitast,
vandrad ur Kjars hall,
ett mitt \u00e4r b\u00e4ttre
\u00e4n alla hunnernas.”<\/p>\n\n\n\n

Hogne sade:<\/strong>
8.
“Vad r\u00e5d tror du Gudrun mente,
n\u00e4r ring till oss hon s\u00e4nde,
virad med vargens h\u00e5r,
varning tror jag hon gav.
Ett h\u00e5r jag fann av vargen
vridet i r\u00f6da ringen;
vargar oss v\u00e4nta
p\u00e5 den v\u00e4g vi rida.”<\/p>\n\n\n\n

9.
Ej eggade fr\u00e4nder
eller andra n\u00e4rskylda,
ej v\u00e4nner, ej vise,
ej v\u00e4ldiga herrar.
Dem h\u00e4lsade Gunnar
som h\u00f6vdes en konung,
stolt i mj\u00f6dsal,
mycket uppr\u00f6rd.<\/p>\n\n\n\n

10.
“Stig upp nu, Fjorner!
L\u00e5t ut p\u00e5 b\u00e4nkarna
guldsk\u00e5lar i modiga
m\u00e4ns h\u00e4nder vandra.<\/p>\n\n\n\n

11.
F\u00f6r nivlungars arv
skall ulven r\u00e5da,
de gamla gr\u00e5ben,
om Gunnar f\u00f6rloras.
Brunp\u00e4lsade bj\u00f6rnar
skola bita med huggtand
g\u00f6ra gamman \u00e5t hundflock,
om Gunnar ej kommer.”<\/p>\n\n\n\n

12.
Sin stridsdj\u00e4rve h\u00e4rskare
stridbara k\u00e4mpar
gr\u00e5tande f\u00f6ljde
ur hunners g\u00e5rd.
D\u00e5 sade den unge
sonen till Hogne:
“Hell, faren hurtiga,
dit hugen er lockar!”<\/p>\n\n\n\n

13.
\u00d6ver fj\u00e4llet l\u00e4to krigarne
i fullt spr\u00e5ng l\u00f6pa
h\u00e4starne med munbett
genom M\u00f6rkskog den ok\u00e4nda.
Allt Hunnerlandet darrade,
d\u00e4r dristige de redo,
g\u00e5vo g\u00e5ngarne fart
\u00f6ver gr\u00f6nskande sl\u00e4tter.<\/p>\n\n\n\n

14.
Atles jord de s\u00e5go,
ovan djupen vallar,
– Bickes m\u00e4n st\u00e5
p\u00e5 borgen den h\u00f6ga –
sal \u00f6ver s\u00f6derfolk
med sittplatser utstyrd
med bundna br\u00f6stskydd
och bleka sk\u00f6ldar.
Med spjut och spetsar
spridda voro vakter
– vin drack Atle
i v\u00e4ldiga salen –
att p\u00e5 Gunnars folk akta,
om de g\u00e5ve sig hit
med vinande kastspjut
att kriga mot fursten.<\/p>\n\n\n\n

15.
Snart varsnade deras syster,
att i salen de kommo,
b\u00e5da hennes br\u00f6der;
ej brydde henne \u00f6let:
“F\u00f6rr\u00e5dd \u00e4r du, Gunnar
Vad r\u00e5r du v\u00e4l att g\u00f6ra
mot hunners onda anslag?
G\u00e5 ut ur salen genast!<\/p>\n\n\n\n

16.
B\u00e4ttre vore, broder,
att i brynja du komme
och i hj\u00e4lmar med ringband
att g\u00e4sta Atles hem,
att du sutte i sadel
p\u00e5 solheta dagar,
l\u00e4te kvinnor kvida
\u00f6ver kallnade lik
och hunnernas sk\u00f6ldm\u00f6r
h\u00e4rverk k\u00e4nna,
men Atle sj\u00e4lv l\u00e4te du
i ormg\u00e5rd komma;
nu \u00e4r den ormg\u00e5rden
eder beredd.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade:<\/strong>
17.
“F\u00f6r sent \u00e4r nu, syster,
att samla nivlungar;
l\u00e5ngt \u00e4r att leta
till ledung f\u00f6lje,
fr\u00e5n Rens Rosmofj\u00e4ll
raska k\u00e4mpar.”<\/p>\n\n\n\n

18.
De f\u00e5ngade Gunnar
och i fj\u00e4ttrar satte
burgundernas h\u00f6vding
och h\u00e5r honom bundo.<\/p>\n\n\n\n

19-20.
Sju d\u00f6dade Hogne
med sitt drabbande sv\u00e4rd,
i heta elden
den \u00e5ttonde han st\u00f6tte,
– s\u00e5 sig mot fienden v\u00e4rja
skall frejdad hj\u00e4lte –
men i hunnernas h\u00e4nder
Hogne f\u00f6ll.
De fr\u00e5gade Gunnar,
goternas furste,
om den dj\u00e4rve sitt liv
ville l\u00f6sa med guldet.<\/p>\n\n\n\n

Gunnar sade:<\/strong>
21.
“Hognes hj\u00e4rta
i min hand skall ligga,
blodigt, skuret
ur br\u00f6stet p\u00e5 hj\u00e4lten,
med skarpslipat kortsv\u00e4rd,
p\u00e5 konungasonen.”<\/p>\n\n\n\n

22.
Hj\u00e4rtat de skuro
ur Hjalles br\u00f6st,
blodigt, och p\u00e5 bricka
det buro till Gunnar.<\/p>\n\n\n\n

23.
D\u00e5 sade Gunnar,
gode k\u00e4mpars drott:
“H\u00e4r har jag hj\u00e4rtat
av Hjalle den fege,
olikt hj\u00e4rtat
av den dj\u00e4rve Hogne,
d\u00e5 det mycket b\u00e4var,
d\u00e4r p\u00e5 brickan det ligger;
det b\u00e4vade dubbelt
n\u00e4r i br\u00f6stet det l\u00e5g.”<\/p>\n\n\n\n

24.
D\u00e5 skrattade Hogne,
n\u00e4r de skuro till hj\u00e4rtat
p\u00e5 levande krigshj\u00e4lten;
han klagan l\u00e4t ej h\u00f6ra.
De p\u00e5 brickan blodigt lade det
och buro det till Gunnar.<\/p>\n\n\n\n

25.
D\u00e5 sade Gunnar,
gl\u00e4nsande spjut-nivlung:
“H\u00e4r har jag hj\u00e4rtat
av Hogne den dj\u00e4rve,
olikt hj\u00e4rtat
p\u00e5 Hjalle den fege;
det f\u00f6ga b\u00e4var,
d\u00e4r p\u00e5 brickan det ligger,
b\u00e4vade ej ens s\u00e5,
n\u00e4r i br\u00f6stet det l\u00e5g.<\/p>\n\n\n\n

26.
Atle, s\u00e5 fj\u00e4rran
fr\u00e5n intet du blir,
som bliva du skall
fr\u00e5n skatterna v\u00e5ra.
Jag \u00e4r den ende,
som g\u00f6mst\u00e4llet vet
f\u00f6r all nivlungaskatten;
nu lever ej Hogne.<\/p>\n\n\n\n

27.
Alltid tvivel jag hyste,
medan tv\u00e5 vi levde,
nu har jag intet,
d\u00e5 jag ensam lever.
Ren f\u00f6r guldet skall r\u00e5da,
som retar till strid,
fors f\u00f6r nivlungars arv,
som fr\u00e5n asarne kommit.
I virvlande vatten
skola v\u00e4lska ringar lysa,
hellre \u00e4n guld p\u00e5 h\u00e4nderna
av hunners barn m\u00e5 skina.”<\/p>\n\n\n\n

Atle sade:<\/strong>
28.
“Faren med vagnarna!
F\u00e5ngen \u00e4r i band nu.”
Och bort d\u00e4dan
betselskakaren
till d\u00f6den drog
d\u00e5drike kungen.<\/p>\n\n\n\n

29.
D\u00e5 red Atle den m\u00e4ktige
manyvige Glaum,
ledsagad av krigare;
deras sv\u00e5ger han var
[Gunnars och Hognes];
Gudrun, i krigarnes
glamsal g\u00e5ngen,
gr\u00e5ten sv\u00e4ljde.<\/p>\n\n\n\n

Hon sade:<\/strong>
30.
“S\u00e5 g\u00e5nge dig, Atle,
som med Gunnar du haver
eder ofta svurit
och uttalat fordom
vid sol i s\u00f6der
och vid Sigtyrs berg,
vid vilob\u00e4ddens rum
och vid Ulls ring!”<\/p>\n\n\n\n

31.
Krigarhopen lade
levande fursten,
i den g\u00e5rd, varest runt om
ringlade sig
ormar inne.
Men ensam Gunnar
harmsen harpan
med handen slog,
str\u00e4ngarne klingade.
En konung med mod
skall s\u00e5 i s\u00e4kerhet
s\u00e4tta sitt guld.<\/p>\n\n\n\n

32.
Atle l\u00e4t l\u00f6pa
till sitt lantgods fr\u00e5n mordet
sin gode g\u00e5ngare,
som i gruset travade.
Larm p\u00e5 g\u00e5rden h\u00f6rdes,
h\u00e4starne tr\u00e4ngdes,
ett hiskligt vapenslammer,
fr\u00e5n heden de kommo.<\/p>\n\n\n\n

33.
Ut gick d\u00e5 Gudrun
Atle till m\u00f6tes
med gyllene b\u00e4garn
att hans geng\u00e4ld kung\u00f6ra:
“F\u00e5 kan du, furste,
i festsalen din
glad hos Gudrun
grisar h\u00e4danfarna!”<\/p>\n\n\n\n

34.
Vinfyllda sk\u00e5lar
skramlade hos Atle,
n\u00e4r hunnerna sutto
i hallen och spr\u00e5kade.
Raska karlar kommo
med kn\u00e4velborrar l\u00e5nga.<\/p>\n\n\n\n

35.
D\u00e5 skred den ljushylta
att sk\u00e5lar \u00e5t dem b\u00e4ra,
den bistra kvinnan, \u00e5t m\u00e4nnen,
och mat till \u00f6let valde
av tv\u00e5ng, men till bleke Atle
hon talade h\u00e5nfullt:<\/p>\n\n\n\n

36.
“Dina s\u00f6ners hj\u00e4rtan,
du sv\u00e4rdsutdelare,
har du blodiga
med honung tuggat.
Du, modige, nu kan sm\u00e4lta
m\u00e4nniskostekar,
\u00e4ta dem till \u00f6let,
undf\u00e4gna g\u00e4ster i h\u00f6gb\u00e4nk.<\/p>\n\n\n\n

37.
Du kallar ej att sitta
i kn\u00e4 hos dig sedan
Erp eller Eitil
att tv\u00e5 \u00e5t \u00f6let gl\u00e4djas;
du ser ej sedan,
sittande mitt p\u00e5 b\u00e4nken,
de unga skattsk\u00e4nkarne
skafta spjut,
ansa manar
och egga h\u00e4star.”<\/p>\n\n\n\n

38.
P\u00e5 b\u00e4nkarne blev larm,
– bistra l\u00e4to m\u00e4nnen –
gny under guldv\u00e4v,
gr\u00e5t fr\u00e5n hunners barn,
utom Gudrun ensam,
som aldrig begr\u00e4t
sina bj\u00f6rndj\u00e4rva br\u00f6der
och b\u00e5da k\u00e4ra s\u00f6ner,
unga, oskuldsfulla,
som med Atle hon hade.<\/p>\n\n\n\n

39.
Guld s\u00e5dde
den svanvita,
r\u00f6da ringar
r\u00e4ckte hon huskarlarne,
sitt \u00f6de l\u00e4t hon fyllas,
\u00e4delmetallen vandra,
kvinnan alls intet
aktade deras liv.<\/p>\n\n\n\n

40.
Intet anade Atle,
yr han sig druckit,
vapen han ej bar,
var p\u00e5 vakt ej mot Gudrun.
B\u00e4ttre var det ofta,
d\u00e5 b\u00e5da k\u00e4rligt
f\u00f6r \u00e4dlingarnes \u00f6gon
omfamnade varandra.<\/p>\n\n\n\n

41.
Medelst sv\u00e4rdsudd hon b\u00e4dden
gav blod att dricka,
med mordgirig hand,
och hundarne l\u00f6ste,
framf\u00f6r hallens d\u00f6rr dem h\u00e4vde.
Med het brand v\u00e4ckte
husfrun sina huskarlar;
det var h\u00e4mnden f\u00f6r br\u00f6derna.<\/p>\n\n\n\n

42.
\u00c5t elden gav hon alla,
som inne voro,
som fr\u00e5n mordet p\u00e5 Gunnar
ur M\u00f6rkhem kommit.
D\u00e5 ramlade timret
och rykte kropparne
samt budlungarnes g\u00e5rd.
D\u00e4r brunno ock sk\u00f6ldm\u00f6r,
livet f\u00f6rlustiga
i l\u00e5gan de f\u00f6llo.<\/p>\n\n\n\n

43.
Nog h\u00e4rom \u00e4r talat,
ej n\u00e5gon g\u00f6r s\u00e5 mer
brud i brynja
sina br\u00f6der att h\u00e4mna.
Tre konungars bane
hon blivit har,
f\u00f6rrn hon skildes h\u00e4dan
den sk\u00f6na kvinnan.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4n tydligare s\u00e4ges h\u00e4rom i den gr\u00f6nl\u00e4ndska s\u00e5ngen om Atle.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n

Fornnordiska av Gu\u00f0ni J\u00f3nsson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Dau\u00f0i Atla
<\/strong>Gu\u00f0r\u00fan Gj\u00fakad\u00f3ttir hefndi br\u00e6\u00f0ra sinna, sv\u00e1 sem fr\u00e6gt er or\u00f0it. Hon drap fyrst sonu Atla, en eftir drap hon Atla ok brenndi h\u00f6llina ok hir\u00f0ina alla. Um \u00feetta er sj\u00e1 kvi\u00f0a ort:<\/p>\n\n\n\n

1.
Atli sendi
\u00e1r til Gunnars
kunnan segg at r\u00ed\u00f0a,
Kn\u00e9fr\u00f6\u00f0r var s\u00e1 heitinn;
at g\u00f6r\u00f0um kom hann Gj\u00faka
ok at Gunnars H\u00f6llu,
bekkjum aringreypum
ok at bj\u00f3ri sv\u00e1sum.<\/p>\n\n\n\n

2.
Drukku \u00fear dr\u00f3ttmegir,
en dyljendr \u00fe\u00f6g\u00f0u,
v\u00edn \u00ed valh\u00f6llu,
vrei\u00f0i s\u00e1sk \u00feeir H\u00fana;
kalla\u00f0i \u00fe\u00e1 Kn\u00e9fr\u00f6\u00f0r
kaldri r\u00f6ddu,
seggr inn su\u00f0r\u00e6ni
sat hann \u00e1 bekk h\u00e1um:<\/p>\n\n\n\n

3.
“Atli mik hingat sendi
r\u00ed\u00f0a erendi
mar inum m\u00e9lgreypa
myrkvi\u00f0 inn \u00f3kunna,
at bi\u00f0ja y\u00f0r, Gunnarr,
at it \u00e1 bekk k\u00e6mi\u00f0
me\u00f0 hjalmum aringreypum
at s\u00e6kja heim Atla.<\/p>\n\n\n\n

4.
Skj\u00f6ldu knegu\u00f0 \u00fear velja
ok skafna aska,
hjalma gullro\u00f0na
ok H\u00fana mengi,
silfrgyllt s\u00f6\u00f0ulkl\u00e6\u00f0i,
serki valrau\u00f0a,
dafar darra\u00f0ar,
dr\u00f6sla m\u00e9lgreypa.<\/p>\n\n\n\n

5.
V\u00f6ll l\u00e9zk ykkr ok mundu gefa
v\u00ed\u00f0rar Gnitahei\u00f0ar,
af geiri gjallanda
ok af gylltum st\u00f6fnum,
st\u00f3rar mei\u00f0mar
ok sta\u00f0i Danpar,
hr\u00eds \u00feat it m\u00e6ra,
er me\u00f0r Myrkvi\u00f0 kalla.”<\/p>\n\n\n\n

6.
H\u00f6f\u00f0i vatt \u00fe\u00e1 Gunnarr
ok H\u00f6gna til sag\u00f0i:
“Hvat r\u00e6\u00f0r \u00fe\u00fa okkr, seggr inn \u00e6ri,
alls vit sl\u00edkt heyrum?
Gull vissa ek ekki
\u00e1 Gnitahei\u00f0i,
\u00feat er vit \u00e6ttim-a
annat sl\u00edkt.<\/p>\n\n\n\n

7.
Sjau eigum vit salh\u00fas
sver\u00f0a full,
hverju eru \u00feeira
hj\u00f6lt \u00f3r gulli;
minn veit ek mar beztan,
en m\u00e6ki hvassastan,
boga bekks\u00e6ma,
en brynjur \u00f3r gulli,
hjalm ok skj\u00f6ld hv\u00edtastan
kominn \u00f3r h\u00f6ll K\u00edars,
einn er minn betri
en s\u00e9 allra H\u00fana.”<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gni kva\u00f0:<\/strong>
8.
“Hvat hyggr \u00fe\u00fa br\u00fa\u00f0i bendu,
\u00fe\u00e1 er hon okkr baug sendi,
varinn v\u00e1\u00f0um hei\u00f0ingja?
Hygg ek, at hon v\u00f6rnu\u00f0 by\u00f0i.
H\u00e1r fann ek hei\u00f0ingja
ri\u00f0it \u00ed hring rau\u00f0um,
ylfskr er vegr okkarr
at r\u00ed\u00f0a erendi.”<\/p>\n\n\n\n

9.
Ni\u00f0jar hv\u00f6ttu Gunnar
n\u00e9 n\u00e1ungr annarr,
r\u00fdnendr n\u00e9 r\u00e1\u00f0endr
n\u00e9 \u00feeir er r\u00edkir v\u00e1ru;
kvaddi \u00fe\u00e1 Gunnarr,
sem konungr skyldi,
m\u00e6rr \u00ed mj\u00f6\u00f0ranni
af m\u00f3\u00f0i st\u00f3rum:<\/p>\n\n\n\n

10.
“R\u00edstu n\u00fa, Fj\u00f6rnir,
l\u00e1ttu \u00e1 flet va\u00f0a
greppa gullsk\u00e1lir
me\u00f0 gumna h\u00f6ndum.<\/p>\n\n\n\n

11.
Ulfr mun r\u00e1\u00f0a
arfi Niflunga,
gamlir, gr\u00e1nvar\u00f0ir,
ef Gunnars missir,
birnir blakkfjallir
b\u00edta \u00fereft\u00f6nnum,
gamna greyst\u00f3\u00f0i,
ef Gunnarr n\u00e9 kemr-at.”<\/p>\n\n\n\n

12.
Leiddu landr\u00f6gni
l\u00fd\u00f0ar \u00f3neisir,
gr\u00e1tendr gunnhvata
\u00f3r gar\u00f0i h\u00fana.
\u00de\u00e1 kva\u00f0 \u00feat inn \u00e6ri
erfiv\u00f6r\u00fer H\u00f6gna:
“Heilir fari\u00f0 n\u00fa ok horskir,
hvars ykkr hugr teygir!”<\/p>\n\n\n\n

13.
Fetum l\u00e9tu fr\u00e6knir
um fj\u00f6ll at \u00feyrja
mari ina m\u00e9lgreypu
Myrkvi\u00f0 inn \u00f3kunna;
hristisk \u00f6ll H\u00fanm\u00f6rk
\u00fear er har\u00f0m\u00f3\u00f0gir f\u00f3ru,
r\u00e1ku \u00feeir vandstyggva
v\u00f6llu algr\u00e6na.<\/p>\n\n\n\n

14.
Land s\u00e1u \u00feeir Atla
ok li\u00f0skjalfar dj\u00fapa,
Bikka greppar standa
\u00e1 borg inni h\u00e1u,
sal of su\u00f0r\u00fej\u00f3\u00f0um
sleginn sessmei\u00f0um,
bundnum r\u00f6ndum,
bleikum skj\u00f6ldum,
dafar darra\u00f0ar;
en \u00fear drakk Atli
v\u00edn \u00ed valh\u00f6llu,
ver\u00f0ir s\u00e1tu \u00fati
at var\u00f0a \u00feeim Gunnari,
af \u00feeir h\u00e9r vitja kv\u00e6mi
me\u00f0 geiri gjallanda
at vekja gram hildi.<\/p>\n\n\n\n

15.
Systir fann \u00feeira snemst,
at \u00feeir \u00ed sal k\u00f3mu
br\u00e6\u00f0r hennar b\u00e1\u00f0ir, –
bj\u00f3ri var hon l\u00edtt drukkin:
“R\u00e1\u00f0inn ertu n\u00fa, Gunnarr.
Hvat muntu, r\u00edkr, vinna
vi\u00f0 H\u00fana harmbr\u00f6g\u00f0um?
H\u00f6ll gakk \u00fe\u00fa \u00f3r snemma.<\/p>\n\n\n\n

16.
Betr hef\u00f0ir \u00fe\u00fa, br\u00f3\u00f0ir,
at \u00fe\u00fa \u00ed brynju f\u00e6rir,
sem hjalmum aringreypum
at s\u00e9a heim Atla,
s\u00e6tir \u00fe\u00fa \u00ed s\u00f6\u00f0lum
s\u00f3lhei\u00f0a daga,
n\u00e1i nau\u00f0f\u00f6lva
l\u00e9tir nornir gr\u00e1ta,
H\u00fana skjaldmeyjar
herfi kanna,
en Atla sjalfan
l\u00e9tir \u00fe\u00fa \u00ed ormgar\u00f0 koma,
n\u00fa er s\u00e1 ormgar\u00f0r
ykkr of folginn.”<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:<\/strong>
17.
“Seinat er n\u00fa, systir,
at samna Niflungum;
langt er at leita
l\u00fd\u00f0a sinnis til,
ef rosmufj\u00f6ll R\u00ednar
rekka \u00f3neissa.”<\/p>\n\n\n\n

18.
Fengu \u00feeir Gunnar
ok \u00ed fj\u00f6tur settu
vin Borgunda
ok bundu fastla.<\/p>\n\n\n\n

19.
Sjau hj\u00f3 H\u00f6gni
sver\u00f0i hv\u00f6ssu,
en inum \u00e1tta
hratt hann \u00ed eld heitan;
sv\u00e1 skal fr\u00e6kn
fj\u00e1ndum verjask
[sem] H\u00f6gni var\u00f0i
hendr [s\u00ednar].<\/p>\n\n\n\n

20.
— — Gunnars;
fr\u00e1gu fr\u00e6knan,
ef fj\u00f6r vildi,
gotna \u00fej\u00f3\u00f0ann,
gulli kaupa.<\/p>\n\n\n\n

Gunnarr kva\u00f0:<\/strong>
21.
“Hjarta skal m\u00e9r H\u00f6gna
\u00ed hendi liggja
bl\u00f3\u00f0ugt, \u00f3r brj\u00f3sti
skorit baldri\u00f0a
saxi sl\u00ed\u00f0rbeitu,
syni \u00fej\u00f3\u00f0ans.”<\/p>\n\n\n\n

22.
Sk\u00e1ru \u00feeir hjarta
Hjalla \u00f3r brj\u00f3sti
bl\u00f3\u00f0ugt ok \u00e1 bj\u00f3\u00f0 l\u00f6g\u00f0u
ok b\u00e1ru \u00feat fyr Gunnar.<\/p>\n\n\n\n

23.
\u00de\u00e1 kva\u00f0 \u00feat Gunnarr,
gumna dr\u00f3ttinn:
“H\u00e9r hefi ek hjarta
Hjalla ins blau\u00f0a,
\u00f3l\u00edkt hjarta
H\u00f6gna ins fr\u00e6kna,
er mj\u00f6k bifask,
er \u00e1 bj\u00f3\u00f0i liggr,
bif\u00f0isk halfu meir,
er \u00ed brj\u00f3sti l\u00e1.”<\/p>\n\n\n\n

24.
Hl\u00f3 \u00fe\u00e1 H\u00f6gni,
er til hjarta sk\u00e1ru
kvikvan kumblasmi\u00f0,
kl\u00f6kkva hann s\u00edzt hug\u00f0i;
bl\u00f3\u00f0ugt \u00feat \u00e1 bj\u00f3\u00f0 l\u00f6g\u00f0u
ok b\u00e1ru fyr Gunnar.<\/p>\n\n\n\n

25.
M\u00e6rr kva\u00f0 \u00feat Gunnarr
geirniflungr:
“H\u00e9r hefi ek hjarta
H\u00f6gna ins fr\u00e6kna,
\u00f3l\u00edkt hjarta
Hjalla ins blau\u00f0a,
er l\u00edtt bifask,
er \u00e1 bj\u00f3\u00f0i liggr,
bif\u00f0isk sv\u00e1gi mj\u00f6k,
\u00fe\u00e1 er \u00ed brj\u00f3sti l\u00e1.<\/p>\n\n\n\n

26.
Sv\u00e1 skaltu, Atli,
augum fjarri,
sem munt
menjum ver\u00f0a;
er und einum m\u00e9r
\u00f6ll of folgin
hodd Niflunga,
lifir-a n\u00fa H\u00f6gni.<\/p>\n\n\n\n

27.
Ey var m\u00e9r t\u00fdja,
me\u00f0an vit tveir lif\u00f0um,
n\u00fa er m\u00e9r engi,
er ek einn lifik.
R\u00edn skal r\u00e1\u00f0a
r\u00f3gmalmi skatna,
svinn, \u00e1skunna
arfi Niflunga,
– \u00ed veltanda vatni
l\u00fdsask valbaugar, –
heldr en \u00e1 h\u00f6ndum gull
sk\u00edni H\u00fana b\u00f6rnum.”<\/p>\n\n\n\n

Atli kva\u00f0:<\/strong>
28.
“\u00ddkvi\u00f0 \u00e9r hv\u00e9lv\u00f6gnum,
haftr er n\u00fa \u00ed b\u00f6ndum.”<\/p>\n\n\n\n

29.
Atli inn r\u00edki
rei\u00f0 Glaum m\u00f6num,
sleginn r\u00f3g\u00feornum,
sifjungr \u00feeira.
— — —
Gu\u00f0r\u00fan sigt\u00edfa,
varna\u00f0i vi\u00f0 t\u00e1rum,
va\u00f0in \u00ed \u00feysh\u00f6llu.<\/p>\n\n\n\n

Gu\u00f0r\u00fan kva\u00f0:<\/strong>
30.
“Sv\u00e1 gangi \u00fe\u00e9r, Atli,
sem \u00fe\u00fa vi\u00f0 Gunnar \u00e1ttir
ei\u00f0a oft of svar\u00f0a
ok \u00e1r of nefnda,
at s\u00f3l inni su\u00f0rh\u00f6llu
ok at Sigt\u00fds bergi,
h\u00f6lkvi hv\u00edlbe\u00f0jar
ok at hringi Ullar.”::
Ok meir \u00fea\u00f0an
menv\u00f6r\u00f0 bituls
dolgr\u00f6gni dr\u00f3
til dau\u00f0s skokkr.<\/p>\n\n\n\n

31.
Lifanda gram
lag\u00f0i \u00ed gar\u00f0,
\u00fean er skri\u00f0inn var,
skatna mengi,
innan ormum,
en einn Gunnarr
heiftm\u00f3\u00f0r h\u00f6rpu
hendi kn\u00ed\u00f0i,
glum\u00f0u strengir;
sv\u00e1 skal gulli
fr\u00e6kn hringdrifi
vi\u00f0 fira halda.<\/p>\n\n\n\n

32.
Atli l\u00e9t
lands s\u00edns \u00e1 vit
j\u00f3 eyrsk\u00e1an
aftr fr\u00e1 mor\u00f0i;
dynr var \u00ed gar\u00f0i,
dr\u00f6slum of \u00ferungit,
v\u00e1pns\u00f6ngr vir\u00f0a,
v\u00e1ru af hei\u00f0i komnir.<\/p>\n\n\n\n

33.
\u00dat gekk \u00fe\u00e1 Gu\u00f0r\u00fan
Atla \u00ed g\u00f6gn
me\u00f0 gylltum k\u00e1lki
at reifa gj\u00f6ld r\u00f6gnis:
“\u00deiggja kn\u00e1ttu, \u00feengill,
\u00ed \u00feinni h\u00f6llu
gla\u00f0r at Gu\u00f0r\u00fanu
gnadda niflfarna.”<\/p>\n\n\n\n

34.
Um\u00f0u \u00f6lsk\u00e1lir
Atla v\u00ednh\u00f6fgar,
\u00fe\u00e1 er \u00ed h\u00f6ll saman
H\u00fanar t\u00f6l\u00f0usk,
gumar grans\u00ed\u00f0ir,
gengu inn hvatir.<\/p>\n\n\n\n

35.
Sk\u00e6va\u00f0i \u00fe\u00e1 in sk\u00edrleita
— — —
veigar \u00feeim at bera,
afk\u00e1r d\u00eds j\u00f6frum
ok \u00f6lkr\u00e1sir val\u00f0i
nau\u00f0ug neff\u00f6lum,
en n\u00ed\u00f0 sag\u00f0i Atla:<\/p>\n\n\n\n

36.
“Sona hefir \u00feinna,
sver\u00f0a deilir,
hj\u00f6rtu hr\u00e6dreyrug
vi\u00f0 hunang of tuggin;
melta kn\u00e1ttu, m\u00f3\u00f0ugr,
manna valbr\u00e1\u00f0ir,
eta at \u00f6lkr\u00e1sum
ok \u00ed \u00f6ndugi at senda.<\/p>\n\n\n\n

37.
Kallar-a \u00fe\u00fa s\u00ed\u00f0an
til kn\u00e9a \u00feinna
Erp n\u00e9 Eitil,
\u00f6lreifa tv\u00e1;
s\u00e9r-a-\u00f0u s\u00ed\u00f0an
\u00ed seti mi\u00f0ju
gulls mi\u00f0lendr
geira skefta,
manar meita
n\u00e9 mara keyra.”<\/p>\n\n\n\n

38.
Ymr var\u00f0 \u00e1 bekkjum,
afk\u00e1rr s\u00f6ngr vir\u00f0a,
gn\u00fdr und gu\u00f0vefjum,
gr\u00e9tu b\u00f6rn H\u00fana;
nema ein Gu\u00f0r\u00fan,
er hon \u00e6va gr\u00e9t
br\u00e6\u00f0r s\u00edna berhar\u00f0a
ok buri sv\u00e1sa,
unga, \u00f3fr\u00f3\u00f0a,
\u00fe\u00e1 er hon vi\u00f0 Atla gat.<\/p>\n\n\n\n

39.
Gulli s\u00f6ri
in gaglbjarta,
hringum rau\u00f0um
reif\u00f0i hon h\u00faskarla;
sk\u00f6p l\u00e9t hon vaxa,
en sk\u00edran malm va\u00f0a,
\u00e6va flj\u00f3\u00f0 ekki
g\u00e1\u00f0i fjargh\u00fasa.<\/p>\n\n\n\n

40.
\u00d3varr Atli
\u00f3\u00f0an haf\u00f0i hann sik drukkit,
v\u00e1pn haf\u00f0i hann ekki,
varna\u00f0i-t hann vi\u00f0 Gudr\u00fanu,
oft var s\u00e1 leikr betri,
\u00fe\u00e1 er \u00feau lint skyldu
oftar um fa\u00f0mask
fyr \u00f6\u00f0lingum.<\/p>\n\n\n\n

41.
Hon be\u00f0 broddi
gaf bl\u00f3\u00f0 at drekka
hendi helf\u00fassi
ok hvelpa leysti,
hratt fyr hallar dyrr
ok h\u00faskarla vak\u00f0i
brandi br\u00fa\u00f0r heitum,
\u00feau l\u00e9t hon gj\u00f6ld br\u00e6\u00f0ra.<\/p>\n\n\n\n

42.
Eldi gaf hon \u00fe\u00e1 alla,
er inni v\u00e1ru
ok fr\u00e1 mor\u00f0i \u00feeira Gunnars
komnir v\u00e1ru \u00f3r Myrkheimi;
forn timbr fellu,
fjargh\u00fas ruku,
b\u00e6r Bu\u00f0lunga,
brunnu ok skjaldmeyjar
inni aldrstamar,
hnigu \u00ed eld heitan.<\/p>\n\n\n\n

43.
Fullr\u00e6tt er um \u00feetta,
ferr engi sv\u00e1 s\u00ed\u00f0an
br\u00fa\u00f0r \u00ed brynju
br\u00e6\u00f0ra at hefna;
hon hefir \u00feriggja
\u00fej\u00f3\u00f0konunga
banor\u00f0 borit,
bj\u00f6rt, \u00e1\u00f0r sylti.<\/p>\n\n\n\n

Enn segir gleggra \u00ed Atlam\u00e1lum inum gr\u00e6nlenzkum.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kv\u00e4det om Atle (Fornnordiska Atlakvi\u00f0a) anses vara en av de \u00e4ldsta dikterna i Codex Regius, ursprungligen fr\u00e5n 800-talet.Atle Budlasson gifter sig med Gudrun f\u00f6r hennes rika sl\u00e4kts skull, och f\u00f6r att f\u00e5 ta del av rikedomen l\u00e5ter Atle m\u00f6rda Gudruns br\u00f6der, varp\u00e5 Gudrun h\u00e4mnas sina br\u00f6der. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. Gudrun, […]<\/p>\n","protected":false},"author":406,"featured_media":21546,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-23609","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail"],"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-300x167.jpg",300,167,true],"medium_large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-768x428.jpg",696,388,true],"large":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat.jpg",696,388,false],"1536x1536":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"2048x2048":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"td_0x420":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-754x420.jpg",754,420,true],"td_80x60":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-80x60.jpg",80,60,true],"td_218x150":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-218x150.jpg",218,150,true],"td_324x400":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-324x400.jpg",324,400,true],"td_696x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-696x388.jpg",696,388,true],"td_1068x0":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"td_100x70":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-100x70.jpg",100,70,true],"td_265x198":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-265x198.jpg",265,198,true],"td_324x160":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-324x160.jpg",324,160,true],"td_324x235":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-324x235.jpg",324,235,true],"td_356x220":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-356x220.jpg",356,220,true],"td_356x364":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-356x364.jpg",356,364,true],"td_533x261":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-533x261.jpg",533,261,true],"td_534x462":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-534x450.jpg",534,450,true],"td_696x385":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-696x385.jpg",696,385,true],"td_741x486":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-741x450.jpg",741,450,true],"td_1068x580":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat.jpg",808,450,false],"woocommerce_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-300x300.jpg",300,300,true],"woocommerce_single":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-600x334.jpg",600,334,true],"woocommerce_gallery_thumbnail":["https:\/\/asa-samfundet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/litteratur-Atlakvi\u00f0a\u2013Kvadet-om-Atle-feat-100x100.jpg",100,100,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Frank Ottosson","author_link":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/author\/knallen80\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Kv\u00e4det om Atle (Fornnordiska Atlakvi\u00f0a) anses vara en av de \u00e4ldsta dikterna i Codex Regius, ursprungligen fr\u00e5n 800-talet.Atle Budlasson gifter sig med Gudrun f\u00f6r hennes rika sl\u00e4kts skull, och f\u00f6r att f\u00e5 ta del av rikedomen l\u00e5ter Atle m\u00f6rda Gudruns br\u00f6der, varp\u00e5 Gudrun h\u00e4mnas sina br\u00f6der. | Tillbaka till Litteratur | Svensk \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Brate. Gudrun,…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23609","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/406"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23609"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/23609\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21546"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/asa-samfundet.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23609"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}