Naturens kall och Asatro

Naturens kall och Asatro.

Som asatroende i en storstad i Sverige med barn stöter man ofta på situationer som känns främmande och främmande för den man är och står för.

Storstaden är, som jag tror de flesta inom Asatron är överens om, en ganska onaturlig plats för oss. Vi har en tro med starka band till vår natur. Många av er anser säkert som jag, att om banden till vår natur klipps av klipper vi också av delar av vår egen natur.

Många barn idag är så vana vid stadsmiljön att naturen inte bara känns skrämmande utan även en plats de knappt vet något om.

Jag möter ofta barn i mina egna barns ålder som i princip aldrig har haft en närhet till naturen utan hela deras existens har cirkulerat kring och i staden.

Mina egna barn kunde göra upp eld då de var fyra år, de kunde tälja vid fem och nu vet de hur de i en krissituation skall prioritera vatten framför mat, skydd framför eld etc.

Detta trots att de har bott i innerstaden hela sina liv. Detta då vi, så ofta vi kan, flyr ut till skogs.

Med ovan lärdomar kommer massa annat gratis för dem; respekt för naturen, respekt för sig själva och disciplin. Allt av att de bara från början fått en närhet till naturen.

För mig som asatroende handlar inte min tro främst om att kunna citera stycken ur Eddan, veta namnet på alla Valkyrior etc. För mig handlar det om att jag anser att jag och min familj skall ha en relation till makterna och naturen på ett mycket mer pragmatiskt sätt. Jag vill att mina barn skall se på sig själva med respekt och älska vår natur.

Att se barn idag varken respektera vuxna, naturen eller den de själva faktiskt är, gör ont.

Jag kräver inte att mina barn skall bli Asatroende, det beslutet får de ta själva tids nog, det jag kräver är just att de förstår hur viktig naturen är för oss alla och att de skall älska den.

Min son bär visserligen både Torshammare och Gungner-spetts runt halsen men det jag är mest stolt över är hans kunskaper i naturen. Att höra honom förklara för en jämnårig kamrat hur man bygger vindskydd (”ifall man går vilse i skogen på utflykt”) gör mig varm i hjärtat.

Att så många idag mår dåligt av stress med mera är jag helt övertygad om beror på deras klippta band med naturen. Kristendomen ser naturen som något mörkt och fientligt, Asatron ser den istället som helig. Skulle fler se på den som vi gör skulle inte bara fler förstå att uppskatta den men även uppleva dess helande krafter. Jag tror också att fler skulle förstå varför Asatron är rätt väg att gå.

Så se till att ta med era barn ut i naturen. Lär dem hur man klarar sig där, hur man respekterar den och varför vår nordiska natur är så viktig för oss.

Är du själv inte van att vara i naturen gå en sträcka på Sörmlandsleden, spelar ingen roll hur stor strapatsen är bara du går ut.

Naturen kallar på oss, det är där vi är närmst makterna och du kan höra deras röster tydligast.

Hell NAS
Hell Asatron
/Karl Johansson

DELA